Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena gruppen skulle infiltrera sossarnas plakattillverkning, samt delta på 1 maj-tåget med plakat med absurda eller roliga budskap, somliga som lika gärna kunde vara taget från sossarna själva. Den andra gruppen förberedde inför aktiviteten som skulle infalla därefter.
Med civil klädsel var det inte svårt för första gruppen att smälta in bland människorna som redan var där. Det var väldigt uppenbart att det inte är många svenskar kvar bland sossarna annat än ett fåtal pensionärer, då majoriteten av budskapen på plakaten inte ens hade med Sverige att göra. En banderoll vädjade till väpnad kamp mot regimen, men självklart i ett helt annat land. Budskap som skulle sätta motståndsmän i fängelset om det framfördes mot den svenska regimen.
Den initiala planen var att hålla deltagandet i första maj-tåget hemligt och tipsa media om underliga plakat i årets demonstration. Men då sossarna i Stockholm är så oerhört lågbegåvade så kunde man inte hålla sig för skratt och kände att det måste spridas direkt. Motståndsmännen kunde glatt gå med i sossarnas eget tåg i minst 20 minuter, med budskap som ”Socialdemokrati – Folkförräderi”, ”Arbete ger frihet”, och ”Högre skatt för vita män”, innan någon uppfattade något. En medlem beskrev det hela som när räven kommit in i hönshuset, plötsligt blev det som ett sus i tåget, och ordet ”nazister” började höras lite varstans. Kafferepet var inte längre fullt med bara ja-sägare, men ingen vågade göra något.
Man återförenades sedan med den andra gruppen och gick med fanor, megafon och banderoll till platsen där sossarna skulle hålla sina floskelfyllda 1 maj-tal om allas lika värde. Här ställde man upp precis framför den välkända LO-borgen, med banderollen riktad mot sossarna på Norra Bantorget. Med megafon skanderade man ut ”Socialdemokrati! Folkförräderi!” och ”Mikael Damberg Folkförrädare!”, under tiden som de olika sosse- och LO-cheferna ojade sig om alla problemen i samhället som de skapat med sin politik, medans de skyllde ifrån sig på alla andra, och hade mage att benämna sig själva som en motståndsrörelse till den nuvarande regeringen.
Det rådde oerhört låg energi på sossarnas firande och oerhört få personer deltog. Det var bara någon enstaka gråsosse som beklagade sig över Motståndsrörelsens närvaro, efter att de själva tröttnat på att lyssna på de meningslösa talen. Hela fem SSU:are lyckades till slut samla ihop tillräckligt mycket mod för att våga ropa ”inga nazister på våra gator”, när de stod 20 meter bort, men blev direkt knäpptysta, vände på klacken och gick iväg med svansen mellan benen så fort en enda motståndsman närmade sig och skulle fråga hur de skulle lyckas med detta. Motståndsmännen stod kvar obrydda och de självutnämnda ägarna av gatorna lommade iväg, antagligen psykiskt skärrade av händelsen och i behov av terapi.
Med sossarnas tragiska evenemang avslutat rullade man ihop banderoll och fanor och begav sig från platsen. Allt som allt var det en mycket lyckad dag i kampens tecken, med hela 10 timmar av kamp i huvudstaden!
