Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges och Stockholms vackra och ärofyllda historia.
Detta kan man särskilt skåda i den likaledes jättestora sal som kallas Gyllene salen, dit vi begav oss direkt efter. Den magnifika mosaiken, som det har gått åt väldigt mycket guld till att färdigställa, imponerade verkligen på alla oss som närvarade.
På Gyllene salens väggar kan man se viktiga personer och händelser från Sveriges och Stockholms historia. Personer som Ansgar, Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Karl XII finns att beskåda genom mosaikens vackra nyanser. Något som för oss nationalsocialister var väldigt trevligt att se, var att det finns flera hakkors på väggarna i Gyllene salen. Dessa är från en tid då lögnerna om den kanske äldsta symbolen i historien ännu inte var påkomna, och folk visste instinktivt att det var en symbol för något vackert och gott.
Efter att ha sett allt detta gick vi och tog en fika i caféet. Vi var ju inte där bara för att som Svenssons titta på det vackra stadshuset, utan även för att genomföra en aktivitet i offentlighet.
Planen var nu att vi skulle ställa oss i trappan som leder ner till Blå hallen för lite fotografering, den trappa där man under Nobelmiddagen kan se kypare och betjänter springa upp och ner med mat och dryck till de festande Nobelpristagarna och övriga inbjudna gäster. Det gick hela tiden mycket folk i trappan och det var fullt med folk på plats.
Vi tog av oss jackorna och vecklade ut en Tyrrunefana som vi gemensamt ställde oss bakom mitt i trappan. Syftet förutom att uppvisa oss för folket var också att få vackra bilder där man kan se Blå hallen och att vi står där mitt bland alla besökare med vår fana, för att bevisa: Vi kommer från Nordiska motståndsrörelsen och vi bor i den här staden och nu står vi här mitt i stadshuset, i maktens politiska centrum i Stockholm!
Vi stod där med partitröja och fana en bra stund och tog många bilder, och det var ingen som sade något, folk tittade bara nyfiket på oss. Det fanns många vakter i stadshuset som iakttog alltsammans på avstånd, men de höll sig i skinnet, vilket man inte alltid kan räkna med när det gäller ordningsvakter.
Ett bra avslut på ett besök till en väldigt vacker plats som påminner besökaren om den rika historia Sverige faktiskt har, som makten försöker sopa under mattan, men som verkligen är något att vara stolt över och värna för framtiden.
/ Anders Jonsson
