Det finns många sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen i vårt land som inte är medlemmar varken hos oss eller någon annanstans, och jag undrar lite varför?!

Jag frågar inte för att få höra några ursäkter eftersom dessa ursäkter väger extremt lätt under tiden som vår ras dör ut under ett stort lidande. Nej, jag frågar därför att jag verkligen inte förstår varför man inte aktivt kämpar för sitt blod.

Man kan ju tycka att kampen vi för möjligen inte leder någonstans, åtminstone inte under min livstid eller i värsta fall aldrig någonsin, men om det blir så illa ska det i alla fall inte bero på att jag eller DU inte ens försökte göra allt vi kunde för att ändra framtiden bort från den fruktansvärda liberal-demokratiska vägen vi går på idag.

”Man utsätts för repression”, kanske du svarar då?

Jag har fått husrannsakningar utförda hemma på grund av mitt engagemang, SÄPO har plockat upp mig på stan för förhör och jag har fått orosanmälningar till socialtjänsten gällande mina barn från bland andra polisen, enbart baserade på att jag är medlem i en ”extremistorganisation”, men inget av detta har orsakat något problem alls förutom tidsspillan och givetvis har inget fått mig att vackla i min övertygelse. Tvärtom kämpar jag på ännu hårdare för att bekämpa detta folkfientliga system efter allt detta. Jag är övertygad om att ett system som behandlar sina medborgare på detta sätt måste krossas och vem ska göra det om inte jag och du gör det?!

Vad gäller er som jobbar för staten och behandlar folk på detta sätt så ska ni veta att jag kommer bemöta alla som lägger sin hand på mig eller mina barn på samma sätt vare sig det är en främling på stan eller om ni har en titel som staten gett er och som får er att tro att ni kan behandla folk hur ni vill. Ni som jobbar på statliga myndigheter ska även komma ihåg att vi glömmer er inte, vi kommer ihåg allt ni gjort och en dag kommer ni ställas till svars för era brott mot vårt folk.

Du som läser detta kanske tänker att jag blir hjälpt om du bidrar med dina pengar och det är väl till viss del sant, men just nu vill jag mest åt DIG, din tid och ditt personliga engagemang. Jag hade själv betraktat Motståndsrörelsen i många år innan jag själv gjorde slag i saken och ansökte, full av olika ursäkter till varför det var bättre eller helt enkelt bekvämare att jag inte gick med och i efterhand skäms jag för detta eftersom jag slösade bort många års kamp genom min feghet och lathet. Jag skänkte pengar ibland, stöttade från utsidan, men drog mig för att skicka in den där ansökan, och det helt i onödan.

Vändpunkten kom en sen natt när jag pratade med en medlem i telefon och han frågade varför jag inte deltar i kampen? Men, jag stöttar ju er och skänker pengar svarade jag!

– Vi behöver inte mer pengar svarade han, vi behöver folk som gör saker, som står på gatan och visar att vi finns och förklarar vad vi står för och vad vi vill uppnå. Visst är det bra med pengar, men det kommer alltid in på ett eller annat sätt och i värsta fall får vi klara oss utan, men betydligt mer ovanligt är människor som faktiskt tar kampen på riktigt och kämpar!

Det har gått några år, så det kanske inte är de exakta orden, men innebörden är lika klar nu som då, vi behöver DIG för att rädda vår ras och framtid. Ett par timmar senare samma natt fyllde jag i en medlemsansökan och skickade in och jag har inte ångrat det beslutet en enda sekund sedan dess.

Har det varit jobbiga stunder under mitt medlemskap? Ja. Har jag förlorat någonting på det? Helt säkert. Skulle mycket vara enklare om jag inte var medlem i Motståndsrörelsen? Garanterat.

Men, det där spelar ingen roll, för ingenting som är mödan värt är lätt och jag är säker på att jag har utvecklats till en bättre människa under min tid som medlem och dessutom är det den enda hedervärda saken att göra för sitt folk. Jag har blivit starkare både i sinne och kropp, jag har lärt mig bättre disciplin, jag har fått kamrater för livet över hela Norden, riktiga kamrater som ställer upp utan frågor vad det än gäller. Jag har själv offrat helt osjälviskt för mina kamrater och vet att de skulle göra detsamma tillbaka utan att ställa frågan ”vad ger det mig” som ”vanliga” människor oftast gör. Jag vet att jag har en sovplats och mat vart jag än åker i vårt land och alla andra medlemmarna vet detsamma.

Vi tillhör ett kamratskap som banar väg för morgondagen. För rättvisa, ära och frihet. Vi är en utvald skara som är spjutspetsen mot makten och alla vi som kämpar är ärans män. Morgondagen tillhör oss!

Så min fråga återstår, varför deltar inte DU i kampen?