Den 6 november, 1632 stupade Gustav II Adolf i slaget vid Lützen, där han stred tillsammans med sina soldater. Gustav II Adolf är främst känd som en stor krigarkung som expanderade Sveriges gränser österut. Han gjorde dock stora skillnader även hemma i Sverige där han omorganiserade den svenska armén och byggde upp den svenska flottan till en av Europas mest moderna och vältränade krigsmakter, grundlade nya städer och förändrade det inrikespolitiska arbetet.
Då Gustav II Adolf var en ledare, med mod och offervilja som gjort stort avtryck i Sveriges historia, valde Nordiska motståndsrörelsen i Stockholm att på konungens dödsdag hedra honom och minnas den historia som alltmer glöms i det rådande politiska klimatet.
På kvällen den 6 november tog sig ett antal medlemmar och aktivister till Gustav Adolfs torg där kungens staty står. Framför denna ställdes det upp med en Tyrrunefana och en svensk fana, samtidigt som 14 marschaller tändes, vilka formade en Tyrruna. Nordiska motståndsrörelsens symbol, som även symboliserar konungens person och bragder. Mod, offervilja och seger.
Under den tid motståndsmännen befann sig på platsen, passerade flera personer som nyfiket stannade upp och fotograferade minnesstunden. Ett par personer kom fram för att fråga av vilken anledning dessa befann sig på platsen. Även en person som uttryckte att han var sympatisör till organisationen stannade till för en kort pratstund.
Efter en stund anlände ett par av statens civilklädda knektar, för att ställa sina vanliga dumma frågor. Dessa blev istället inbjudna till att delta i hedrandet, men av någon outgrundlig anledning valde de likt sin vana trogen, att inte göra så utan istället betrakta motståndsmännen på avstånd. Några minuter senare dök förstärkning upp i form av uniformerade kollegor och yttre befäl. Man kan förmoda att de civila knektarna kontaktat dessa för att de inte skulle missa tillfället att få delta i den ärofulla minnesstunden. De verkade dock för blyga och ängsliga för att delta fullt ut.
Efter att ha varit på platsen i cirka 30 minuter rullades fanorna ihop och hedrandet avslutades. När deltagarna begav sig därifrån visade ordningsmakten sitt intresse ytterligare genom att följa efter motståndsmännen i sin bil. Men, då de moderna knektarna i blått visat sig så mesiga att de inte ens var värda att prata med, så inleddes en katt-och-råtta-lek där förföljarna skakades av till muntra motståndsmäns skratt.
