Kamrater möttes i ett snötäckt Stockholm och begav sig gemensamt mot Kungsträdgården. På väg till statyn blev man stoppad av en medelålders kvinna som uppehållit sig med några andra utanför en intilliggande lokal. Kvinnan var oerhört nyfiken på vad kamraterna skulle göra just denna kväll, och hennes tillstånd beskrevs i efterhand av en kamrat som mysfull. Efter ett kort allmänt svar blev kvinnan bara än mer intresserad och ville veta vem Karl XII var och vad han gjort.
Diskussionen gick allteftersom över mer på politik och kvinnan lät väldigt sympatisk till kamraternas förklaringar. Hon beskrev gruppen som trevliga, mysiga män, och när hon till slut fick reda på att det handlade om Nordiska motståndsrörelsen blev hon väldigt förvirrad över hur hon skulle känna. Indoktrineringen från media stämde inte alls överens med männen hon såg framför sig. Kvinnan blev bara mer och mer angelägen om att få stå kvar i kylan och samtala med gruppen och greppade till slut tag i en kamrat bara för att hålla honom kvar.
När man uppehållit sig i vad som känts som en timme lyckades man till slut övertyga kvinnan om att gå in i värmen igen och begav sig vidare till Karl XII, där man träffade på en grupp ynglingar som var på plats av samma anledning denna kväll. Även dessa var glada över att se kamraterna och uttryckte sin vördnad och respekt.
Man började nu med att tända marschaller, först i form av en Tyrruna, och sedan tre stycken som symboliserade kamp, offervilja, och seger, något som konungen förkroppsligade och som även Tyrrunan representerar. När man ställt upp med den svenska fanan och Tyrrunefanan på sidan av statyn dröjde det inte många minuter innan ordningsmakten visade sitt fula tryne. Att en grupp vita män hedrar en konung från vår historia är uppenbarligen något så farligt för denna korrupta stat att både civilare och bussar med poliser måste komma och störa sammankomsten.
Talaren för dagen svarade på denna skymf med att ta till orda intill statyn, och riktade sig specifikt till statens lakejer. Han talade om nationalisten Mikael Krusell som dödades denna dag för 32 år sedan, ihjälskjuten av svensk polis. Tydligen är det praxis för polisen att skjuta varningsskott i huvudhöjd, och svinet som gjorde det blev inte ens dömd för ett brott. En tyst minut hölls sedan för att minnas Mikael Krusell.
Polisen fattade vinken direkt och avlägsnade sig själva som rädda hundar med svansen mellan benen för att iaktta från avstånd istället. När minuten passerat påbörjades talet om Karl XII.
Till skillnad mot konung Karl som hade sin största fiende i öst, så har vi våra fiender av idag mitt ibland oss. De finns inom media, de sitter i riksdagen och Rosenbad, vi ser hur deras ondska och folkförräderi sprider ut sig i samhället. Det är nu upp till oss att med alla till buds stående medel slå tillbaka och kapa hydrans huvud ett efter ett för att slutligen tillintetgöra den och gå segrande ur striden!
Vi minns forna hjältar, vi hedrar dess gärningar, men vår tid är här, vår tid är nu. Räds inget och segern är vår. Idag minns vi vår historia, imorgon skapar vi vår historia!
När man uppehållit sig på platsen länge nog rullade man ihop fanorna och gick mot Sergels torg och tunnelbanan. Vid spärrarna påträffades en sjuklig ung kvinna med en stor AFA-logotyp på ryggsäcken. Personen blev smått rabiat när hon förstått vilka det var som uppenbarade sig framför henne, och hennes beteende lockade sedermera till sig tunnelbanans ordningsvakter.
För första gången i världshistorien hade dessa vakter just denna dag, och specifikt ifråga om kamraterna, bestämt sig för att det nu var ett brott mot ordningslagen att åka kollektivtrafik med en fanstång då denna var en oangelägenhet. Alla hundratals poliser och ordningsvakter som tidigare stötts på under de åratal Motståndsrörelsen varit aktiva måste därmed bara inte ha kunnat lagen tillräckligt bra för att förstå detta.
En ordningsvakt med bögörhängen trodde sig förstå lagen bäst av alla, och tillkallade ordentligt med förstärkning för att få sin vilja igenom när kamraterna försökte resonera med människan. Rödingen sedan tidigare dök upp igen som gubben i lådan under samtalet för att visa vilken hjälte hon var genom att försöka trycka upp mobilen i ansiktet på någon, bara för att få den avlägsnad av en kamrat, samt bli bortlyft skrikandes – av en ordningsvakt. Då situationen var ungefär lika givande som att tala med en sten lämnade kamraterna biljetthallen och begav sig vidare mot en annan tunnelbana.
Väl framme vid nästa ingång 500 meter bort dök ytterligare vakter upp då det tydligen var högsta prioritet att se till att en fanstång inte får åka kollektivt denna kväll, och strax efter dök även vakterna från den ursprungliga platsen upp. Kamraterna skrattade åt den absurda situationen och hur småsinta vakterna var och frågade hypotetiskt om de skulle kunna åka vidare om en av dem stannade kvar med det skrymmande föremålet. Som svar fick man nu att ingen fick åka tunnelbana längre, då vakterna påstod att man hade en dålig attityd. Accepterar man inte att bli hunsad med utan anledning får man alltså inte åka kollektivt, trots att man betalar för resan.
Då vakterna uppträdde så pass hetsigt var det ingen idé att försöka resonera med dem något mer och då ansvarig på plats tog beslutet att det skulle kosta mer än det smakade att med våld inta tunnelbanevagnen begav sig istället kamrater från platsen på andra sätt, men bevittnade först att även en polisbuss med sju snutar kallats till platsen, vilket bara visar på statens oerhörda rädsla för att folket i framtiden ska resa sig. Trakasserier till trots var alla nöjda med kvällen som blir ett minne för livet, och man skrattade gott åt hela situationen på vägen hemåt!
