Kamrater träffades i ett snötäckt Västerås efter mörkrets intåg, och ställde upp med den för ändamålet framtagna banderollen Martyrernas blod kräver kamp idag! Fanor följde bakom banderollen, och alla övriga demonstrationsdeltagare marscherade därefter med var sin fackla som lyste upp tåget i mörkret.
Längs med gatorna i Västerås gick gruppen och skanderade slagord som Kämpe idag – martyr imorgon och Hjältars blod – rinner inom oss. Det dröjde inte mer än en kvart innan statens lakejer dök upp i följe, och strax hoppade en polis ut ur en civilbil för att förgäves försöka ta reda på vart kamraterna skulle. Utan några svar satte sig mannen i bilen igen och körde om tåget för att röja vägen för demonstrationen, och vid något tillfälle kunde det från bilens högtalare höras att detta minsann var för motståndsmännens egen säkerhet – något som givetvis inte var önskvärt av motståndsmännen som kan ta hand om sin egen säkerhet.
Tåget fortsatte vidare och passerade till slut Västerås Länstidning (VLT) och Bonniers lokal i centrala Västerås, där ropen ekade mellan husen, VLT – Folkförrädare! Marschen gick vidare, nu med ett helt släptåg av poliser och ordningsvakter, och många nyfikna åskådare stöttes på ända tills man kom fram till Sigmatorget.
Här stannade man till och förberedde för att hålla tal. Först ut var Johan Staaf som började med att tala om en fiskarpojke, som bara ville det bästa för alla. När pojken i december för 23 år sedan var på en kompisfest i Salem beslutade han sig för att gå ut och beskåda den nya staden han kommit till. Där mötte han ett gäng med rasfrämlingar som inte uppskattade att träffa på en svensk nationalist. Pojken blev brutalt misshandlad av pöbeln, och när han låg avsvimmad i diket gick rasfrämlingarna för att hämta en kökskniv som de använde för att hugga pojken flertalet gånger i ryggen, tills kniven gick sönder, för att som en makaber avslutning skära halsen av hans livlösa kropp.
Pojkens namn var Daniel Wretström. För mördarna blev det inte direkt några straff, och det var inga politiker som skickade några kondoleanser till Daniels familj. Bara några veckor innan mordet hade media och politiker hetsat mot nationella med uthängningar och budskap om att de skulle ”krossa” dessa, vilket innebär att dessa människor är högst ansvariga för det som inträffade. Staaf menade att vi aldrig får glömma Daniel, då han är den yttersta symbolen för det mångkulturella våldet mot svenskar.
Joakim Kannisto påbörjade därefter sitt tal som handlade om att det dagen innan var Martyrernas dag, då det var den dagen Robert Jay Matthews mördades av den amerikanska staten. Motståndsrörelsen minns fallna hjältar som stridit och dött för vår sak – såna som Matthews, Horst Wessel, George Lincoln Rockwell – för den vita rasens överlevnad, men också alla de människor som dött som ett resultat av massinvandringen.
Mitt i talet gick det förbi en uppkäftig rasfrämling, som polisen medvetet släppt fram, med mobilen i högsta hugg, och som försökte agitera mot kamraterna. Direkt blev han konfronterad av kamraterna, och poliser och ordningsvakter fick spel och rusade in och brottade ned folk och drog batonger och pepparspray.
När röken hade lagt sig frihetsberövades två kamrater för utfrågning, och en av snutarna såg det nu som sin uppgift i livet att bete sig så odrägligt han bara kunde helt utan anledning. Efter lite tjafs med polisen fortsatte talet därefter utan några ytterligare störningar.
Kamraterna släpptes ett kort tag senare, och då man var färdig på platsen ställde man återigen upp med banderoll och fanor i täten. Marschvägen gick nu vidare längs Västerås innerstad och tillbaka till bilarna.
En grupp unga, kvinnliga rasfrämlingar, ledda av en svenska som bröt kraftigt, följde efter gruppen hela vägen tillbaka samtidigt som de försökte förolämpa kamraterna och påstå att alla skulle hamna i helvetet, då det tydligen enligt deras gud är en dödssynd att kämpa för sitt eget folk.
Väl tillbaka vid bilarna hölls en kort genomgång av ansvarig på plats angående hur aktiviteten fortlöpt, och direkt efter hoppade man åter in i bilarna och begav sig mot Surahammar. Vid Sura kyrka norr om Västerås ligger Daniel Wretström begravd, och detta blev dagens sista anhalt.
När man kommit till platsen ställde man åter upp, denna gång med fanor och en blomsterkrans längst fram, och åter tändes facklor för att lysa upp i vintermörkret. Med snön fallande över den stilla kyrkogården gick tåget sakta och tyst mot sin destination.
Längs vägen upp till graven hade marschaller ställts upp, och framför graven stod redan flera gravljus. Kamrater med fanor ställde upp bakom gravstenen, blomsterkransen lades på plats framför graven, och övriga fackelbärare ställde sig på led, för att en efter en tända och ställa ned ett eget gravljus intill graven. Samtliga ställde sig sedan i två led på var sin sida om graven med facklorna i vänster hand.
Ett kort anförande hölls om varför det är så viktigt att minnas Daniel, då han blivit den yttersta symbolen för det svenskfientliga våldet, ett våld som politikerna låtsas om inte existerar, då det är en del i deras sjuka plan för att förstöra Sverige och förinta det svenska folket. Sveriges statsminister sa som bekant inte ett ord om Daniels död i media, men när så en rasfrämling blev mördad i ett annat land, då passade det statsministern att skicka sina kondoleanser till rasfrämlingens familj. Politikerna må tala öppet om allas lika värde och andra floskler, men det är deras handlingar (eller brist på) som tydligt visar deras riktiga agenda.
Till sist hölls en tyst minut för Daniel, och alla andra fallna martyrer.
Kamraterna återvände därefter till bilarna där man tackade varandra för en lyckad dag och skiljdes åt för denna gång.
Är du trött på främlingarnas våld mot vita nordbor, som media och politiker gör sitt bästa för att tysta ned? Det finns bara en lösning, och det är en total revolution med nationalsocialismen som ledstjärna. Gå med i Nordiska motståndsrörelsen för att kunna realisera en sådan framtid, för folkförrädarpolitikerna (inklusive SD) kommer aldrig att göra något åt saken!
