Översatt från Nordfront.dk.

I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.

Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man

• dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
• dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.

Till lögnaktiga mediers tjänst presenterar DST (Danmarks Statistik) löjeväckande definitioner, enligt vilka till exempel avsaknad av aktivt utövande av en viss religion hos någon tilldelar den personen dansk nationalitet, och barn till rasfrämlingar är ”etniskt danska” om endast en av föräldrarna har danskt medborgarskap.

USA:s sittande president Joe Biden berättade under sin tid som vicepresident med påtaglig stolthet:

Människor som jag, som är av europeisk härkomst, kommer år 2017 för första gången att vara i absolut minoritet i USA. Absolut minoritet. Mindre än 50 procent av landets befolkning kommer från och med en tidpunkt under detta år att utgöras av vita individer. Detta är inte dåligt. Det är källan till vår styrka.

Även fast Bidens tidsangivelse var felaktig, var hans övergripande beskrivning av trenden i de demografiska förändringarna korrekt. Han ser helt enkelt detta bistra öde för vita människor i Amerika som någonting önskvärt.

Det rör sig dock här inte om någon naturgiven förändring av demografin bortom mänsklig påverkan. Utvecklingen är tvärtom helt styrd av politik förd och beslut fattade av makthavare i väst. Det handlar alltså inte om att man passivt skulle tillåta detta ske. Våra regeringar betalar de facto enorma summor varje år för att säkerställa att denna utveckling fortgår som den har gjort hittills. I USA spenderar man miljarder på att hjälpa illegala, icke-vita invandrare med att ta sig över gränsen, resa mellan USA:s delstater, få tak över huvudet, få gratis mat & sjukvård och mycket mer.

Här i Danmark låg nettoutgifterna för icke-västerländska invandrare och deras ättlingar under år 2017 enligt finansministeriet på 33 miljarder danska kronor. Det här är pengar och resurser som makthavarna kunde ha valt att investera i det danska folket i form av satsningar inom till exempel välfärd, miljöskydd och kulturliv, men de väljer istället det oerhörda att finansiera eskaleringen av den demografiska omvälvning, som – om den tillåts fortgå – kommer att göra oss till en minoritet i vårt eget land .

Jag har nu fastställt och dokumenterat den framtid som väntar oss om den nuvarande trenden inte bryts. Med risk för delvis upprepning vill jag också särskilt lyfta fram fyra viktiga punkter, som tyvärr inte alltid påtalas när scenariot med vårt folks undergång avhandlas.

Punkt ett: Inget är försent

Den första punkten består av det faktum att den prognos som här beskrivits alltså inte är huggen i sten. Vi behöver inse att vi fortfarande kan förändra den och ta tillbaka våra länder. Om vi ​​i morgon återtar makten från de nuvarande härskarna, kan vi ännu en gång säkerställa vårt folks framtida existens genom att sluta betala för vår egen undergång och repatriera majoriteten av utlänningarna. Detta skulle såklart vara gällande även efter att vi är i minoritet, men kan då komma att bli svårare.

Punkt två: Se den inre fienden

Den andra punkten handlar om vikten av att kunna urskilja den nuvarande utvecklingens inhemska bakomliggande mekanismer – att förstå hur våra makthavare och alla deras institutioner väljer att aktivt tvinga fram den katastrofala demografiska förändringen i västvärlden genom att:

• tillåta rasfrämmande invandring.
• spendera våra skattepengar på en myriad orimliga förmåner för dessa inkräktare.
• stifta samhällsomdanande lagar och skapa åtgärdsprogram syftande till förändringar såsom arbetsmarknadens anpassning till främlingarnas behov och underlättandet av så kallad följdinvandring åberopad av ”familjeåterförening”.

Utan sådana aktiva insatser av våra västliga makthavare skulle de europeiska folkens framtidsprognos se annorlunda ut. Vi skulle då inte möta den här förutspådda mörka framtiden.

Punkt 3: Se den yttre fienden: Judisk makt idag och igår, Israel

Judisk makt styr pågående folkutbytes-strömmar mot vita länder. Organisationer såsom Support Refugees, Hebrew Immigrant Aid Society, IsraAID och World Jewish Relief har alla spelat och spelar ännu en aktiv roll i förflyttandet av ett stort antal rasfrämlingar till Europa och USA. Här är det särskilt värt att påpeka att medan de judiska organisationerna i USA och Europa levererar främlingar till sina värdländer, så skickar inte IsraAID, drivet av Israel, främlingarna till Israel, utan istället till Grekland och därigenom till övriga delar av Europa.

Men det räcker inte med att konstatera att mäktiga judiska organisationer idag stöder, koordinerar och bekostar massinvandring till väst. Det var nämligen framträdande judiska ideologer och lobbyister som uppfann folkutbytespolitiken till att börja med. Juden David Schwarz, som kom till Sverige 1950 från Polen, var initiativtagaren och den viktigaste bidragsgivaren till den då nyuppfunna idén att Sverige skulle bli ett mångkulturellt land. Han publicerade en artikel i den stora judiskt kontrollerade dagstidningen Dagens Nyheter 1964, där han hävdade att Sverige behöver bli ett mångkulturellt land. Bland författarna till de efterföljande debattinläggen utmärkte sig en viss etnisk grupp. Judiska skribenter skrev nämligen ”46 artiklar, eller 39% av det totala antalet” och ”Alla judiska bidragsgivare var för den mångkulturalistiska ståndpunkten”.

Etniska svenskar skrev som en jämförelse 19 relaterade debattartiklar, eller 16 % av det totala antalet, och återfanns på båda ståndpunkts-sidorna. ”Det kan dock ha betydelse att de tre svenskar, som gav mest stöd åt den mångkulturalistiska ståndpunkten, skrev de flesta av sina artiklar tillsammans med judar.”

Blott elva år efter att Scharwz skrev sin första artikel, röstade Sveriges riksdag för att landet skulle bli mångkulturellt och därmed började massinvandringen av rasfrämlingar till Sverige på allvar. Även i USA har judar spelat en helt avgörande roll för att starta den demografiska förändring som idag lett till att vita människor är en minoritet i USA bland unga.

Israel spelar också en avgörande roll här. Sedan upprättandet av den judiska terrorstaten 1948, har Israel fördrivit araberna i området, skapat kaos och krig i sina grannländer och gjort allt som stått i deras makt för att få araberna förflyttade till Europa. I detta angreppskrig har Israel dragit nytta av en rad samverkande faktorer med resultat att israeliska intressen hela tiden säkerställts på bekostnad av palestinska:

• 1) Efter att den judiska staten fördrivit araberna från ett område, har man lättare och med större framgång kunnat erövra och ockupera därtill angränsande arabisk mark.
• 2) Israels arabiska grannar har inte kunnat slå tillbaka mot angriparen, eftersom de varit upptagna med interna konflikter och även behövt frukta att då bli angripna av Israels främsta allierade USA.
• 3) Även om något av Israels grannländer lyckats bli ett stabilt och säkert land, har det saknat den mängd unga män som ett krig kräver, eftersom dessa begivit sig till Europa.

Så Israel kommer alltid vinnande ut när antingen de själva eller USA och resten av Nato angriper Israels fiender och Europa sedan lydigt tar emot flyktingar och invandrare från det krigsdrabbade området. Israel utvisar sina arabiska fiender och judisk makt-organisationer skickar dem till Europa.

Punkt fyra: Se bakåt, res dig och se framåt!

Den fjärde och sista punkten: Glöm aldrig vårt folks bedrifter genom årtusendena. Har våra förfäder någonsin nöjt sig med att passivt gå en dyster framtid till mötes? Eller har man istället gjort sitt yttersta för att säkra en tryggare tillvaro för sina efterkommande och med kraft slagit tillbaka mot dem som står i vägen för denna strävan? Miljontals goda européer har givit sina liv i kampen för hela det europeiska folkets framtid och ännu fler har gjort olika andra stora uppoffringar.

Våra förfäder önskade inte att vår ras skulle gå under till följd av massinvandring och rasblandning, att vår ungdom skulle exponeras för HBTQ-lobbyns propaganda, och de efterfrågade inte heller en kultur präglad av drogdriven hedonism och individuell meningslöshet. Ingen kan anklaga dem för att ha varit vare sig likgiltigt inställda till en sådan utveckling eller lurade till att förespråka den. De förlorade ett brutalt krig och vi lever tyvärr med resultatet av detta idag. Men det behöver inte förbli så.

Vi kan och måste återta makten över våra egna länder och därmed över vårt öde. Detta är vi skyldiga det förgångnas hjältar som offrade mer än vi kan förstå – och inte minst våra barn och barnbarn och deras alla efterkommande, vilka får leva med konsekvenserna av våra handlingar eller brist på sådana.

Valet är vårt. Ska vi lydigt gå ovan beskrivna mörka framtid till mötes eller ska vi säkerställa vårt folks framtida existens och skapa en ny och mycket bättre värld, där vi kan leva värdiga och goda liv genom gemenskap?