Ännu en omgång av Organisationsdagarna har gått av stapeln och på många sätt var det både det mest omvälvande och bästa arrangemanget jag deltagit på hittills. Men vi tar det från början.

Resan började efter två koppar kaffe en alldeles för tidig lördagsmorgon för att komma i god tid till samlingsplatsen. Som vanligt hölls det goda samtal – såväl kamprelaterade som mer personliga – kamrater emellan, som gjorde att vi lärde känna varandra bättre under färden på ett sätt som annars är ganska ovanligt.

Väl på plats träffade man ännu fler kamrater och från hela landet, som man annars inte får chans att se särskilt ofta. Jag passade även på att utbyta några ord med nya danska kamrater.

Ett par koppar kaffe senare inleddes arrangemanget med en invigningsceremoni följt av regelgenomgång med dagens konferencier.

Ett viktigt föredrag om Fånghjälpen avhölls innan det var dags för en av helgens efterlängtade höjdpunkter, workshops.

Här fick vi deltagare välja bland inte mindre än elva vitt skilda ämnen att fördjupa oss i av kunniga kamrater. För egen del blev det överlevnadsfiske och ledarskap – bägge två intressanta ämnen och där det ledde till att jag fick flera nya kunskaper.

Jag själv som kör periodisk fasta var nu riktigt hungrig och kunde med glädje ta för mig av den goda kålpuddingen som serverades, och efter den såklart ytterligare en kopp kaffe. Det är en dålig vana jag delar med många andra på dylika arrangemang att det blir alldeles för mycket kaffe, så för magens skull är det kanske tur att det inte är sådana här tillställningar oftare.

Efter lunch var det dags för nästa höjdpunkt; organisationens årliga boxningsturnering. Efter invägning kunde det till min glädje konstateras att jag i varje fall skulle slippa möta de allra mest fruktade kämparna i tungvikten. Det var nog så tufft ändå.

Även om turneringen inte gick speciellt bra för mig var det ändå en intressant erfarenhet att vara med och det gjorde mig taggad på att träna hårdare under året för att kunna lyckas bättre nästa gång. Det var också riktigt god stämning när man under återstoden av turneringen fick vara med och heja fram sina kamrater. En del matcher var riktigt hårda och spännande!

Andreas Holmvall gick sedan igenom en del bilder och filmer som Motståndsmedia arbetat med under året och även om man sett allt material tidigare när det publicerats blev det ändå en upplyftande påminnelse om hur mycket som faktiskt har hänt under året. Motståndsrörelsen är extremt aktiva och därför är det lätt hänt att man missar flera betydande aktiviteter när man tänker tillbaka på året.

Här näst serverades det middag som återigen smakade fint och efter boxningen var vi nog många som behövde fylla på energidepåerna.

Efter middagen kom helgens kanske största, men på förhand väldigt oväntade punkt, då Simon Lindberg meddelade sin avgång från ledarposten. Stämningen var känslosam och tung. Såväl Lindberg som många av åhörarna var märkbart berörda.

Milstolpar som organisation passerat under de 8,5 år som Lindberg varit ledare radades upp, såsom att man etablerat sig i hela Norden och idag har följare över hela världen. Att nordisk nationalsocialism anno 2000-talet definierats genom lanseringen av Vår väg och de många djupdykningar i podcasten Ledarperspektiv. De massiva demonstrationerna och ägandet av Almedalen. Utnämningen av Lindberg som Nordens farligaste man och World Jewish Congress krigsförklaring mot organisationen.

Framförallt dock att Nordiska motståndsrörelsen gått från att vara ganska okända utanför den nationella rörelsen, till att finnas i var svensks medvetande och att man blivit kulturrelevanta så till den grad att ”nazister” i tv och film sällan mera framställs som arga och våldsamma alkoholpåverkade skinheads, utan istället som arga och våldsamma fanatiker med vit skjorta och slips – en slags kulturrevolution i hela folkets uppfattning kring hur en ”nazist” ser ut och beter sig.

Lindberg har minst sagt varit betydande för den nationella rörelsen och hans avgångsbesked lämnade alltså varken mig eller någon annan i lokalen oberörd.

Fredrik Vejdeland utnämndes sedan officiellt till ny ledare för organisationen och lika sorgligt som det kändes att Lindberg avgått, lika glädjande var det ändå att det var just han som skulle ta över. Vejdeland är en man som tycks lyckas med det mesta han tar sig an och som verkligen imponerat på mig personligen genom flera av sina tal och ideologiska artiklar under åren.

När både den gamle och nye ledaren avtackats fanns det tid för umgänge med goda kamrater ända in på småtimmarna och vissa underhöll sig också med schackspel.

Ett par-tre timmars halvdan sömn blev det så småningom på det hårda golvet innan det var dags för uppstigning, frukost och åter så mycket kaffe det gick att få ned i kroppen.

Ytterligare en del nyheter presenterades under söndagen och kamrater som utmärkt sig fick motta aktivistpins och andra utmärkelser, liksom att Victor Johansson ersatte Hampus Maijala som chef för det framgångsrika Näste 7.

Med det avslutades helgen och nu återstod bara att ta farväl av alla kamrater och påbörja resan hemåt igen, givetvis i sällskap med nybryggt kaffe.

Jag tror att jag även talar för de andra deltagarna när jag säger att jag går vidare i kampen med stärkt engagemang och en stor entusiasm inför resten av 2024 och allt som komma skall. Morgondagen tillhör oss!