Trots blåsigt väder inleddes dagen med att motståndsmännen ställde upp sig på bron med en banderoll och höll fanorna högt – både tyrrunefanan och Svea rikes fana fick dagen till ära vaja i vinden – och fick som vanligt många glada tillrop som tack för sin närvaro.

När man som nationalsocialist ställer sig i det offentliga räknar man förstås alltid med att statens lakejer förr eller senare kommer för att lägga sig i och/eller bevaka en, men denna gång hände något ovanligt: en helikopter dök upp i fjärran, närmade sig långsamt och stannade på kort avstånd från aktivisterna, som från marken tydligt kunde läsa ”Polis” på fordonets sida.

Man skämtade sinsemellan och skrattade åt att bli bevakad av något så dyrt. Kort därefter kom en piketbuss med två konstaplar som presenterade sig som Kling och Klang eller något liknande och dessa ville veta vad som försiggick och om banderollen var säkert förankrad. Man passade på att fråga dessa om polishelikopterns närvaro, och de försäkrade aktivisterna att den enbart råkat passera på sin väg till en annan stad för att tankas, men fått syn på aktionen och tyckt den var intressant och anmärkningsvärd. Vem vet om detta är sant dock, de kanske kände på sig att det var internationella terrorister de hade att göra med?

När motståndsmännen var nöjda med aktiviteten packade man ihop och begav sig iväg för att fira nationaldagen med mat och umgänge.

Bland annat provflög man en drönare, spelade kubb, höll månadsmöte och lyssnade till gamla Ultima Thule-klassiker tills dagen drog mot sitt slut. Med kamp och trevnad färskt i minnet begav man sig hemåt åt respektive håll.