En lokal i nästets södra delar hade hyrts för dagen och medan vissa hade stått ett bra tag innan och förberett matlagningen, dök resterande sällskap upp några i taget. Julgran, långbord, glögg, pepparkakor och lekande barn väntade när de sista kamraterna anlände till lokalen. Välbekanta ansikten var självklart på plats, men även många nya förmågor, något som fick de gamla rävarna att känna stolthet över att kunnat inspirera tidigare oengagerade människor till att ta steget in i kampen.
När julbordet till slut stod färdigdukat fick de otåliga barnen förtur för att de skulle lugna ned sig lite – åtminstone en stund. Det mesta som brukar höra ett julbord till stod uppdukat: skinka, prinskorvar, köttbullar, Janssons frestelse, gravad lax, sill med mera. Så fort barnen fått ta så mycket korv och köttbullar som de trodde sig orka fick de vuxna fylla tallrikarna till bredden med allt som fanns att tillgå.
Väl till bords fick alla möjlighet att göra nya bekantskaper samtidigt som man njöt av den smått försenade, men väldigt uppskattade maten. Mitt i samtalen steg en talare upp på scenen och bad om allas uppmärksamhet. Ett kort anförande hölls om julens betydelse, men med en mer nationalsocialistisk inriktning än vad de flesta kanske är vana vid från systemets institutioner.
Barnen for omkring som virvelvindar i lokalen under tillställningens gång medan samtalen fortsatte. Ett tag efter att besökarna till det ordinarie julbordet sinat och alla verkade nöjda när det gällde mat, ställdes även fika ut i form av saffransbröd, hemlagad kola och en hel del annat.
Som det många gånger tidigare hänt vid nästets nationaldagsfirande så hade det även denna gång förberetts frågesport, dock var det barnen som hade tagit initiativet denna gång. Två väldigt unga barn ställde frågorna, som inte kom med några alternativ utan det var exakta svar som gällde, medan alla andra fick gissa sig till de kluriga, och för en vuxen stundtals ologiska frågorna. Många skratt och applåder hördes under frågornas gång och det var föga förvånande att det var kamraten med flest barn som hade lättast att gissa sig till hur barnen hade tänkt.
Även en trubadur stod på schemat för dagen, vilket självklart innebar allsång till välkända klassiker, samt helt nya alster som inte ens släppts för allmänheten ännu. Somliga låtar var mer efterlängtade än andra och rösterna ekade känslomässigt i salen till låtar som många vuxit upp med och memorerat sedan årtionden.
Det sista som inträffade, som inte stod på schemat, var att ytterligare en kamrat tog tillfället i akt och beslutade sig för att hålla sitt allra första tal inför publik. Talet kom rakt ifrån hjärtat och var riktat till alla som varit med organisationen i alla år och även till alla nya som tillkommit. Även om det var helt improviserat och mitt upp i allting, så var det uppskattat av publiken och fick välförtjänta applåder från alla närvarande.
Allteftersom började man nu duka undan lite åt gången, utan att för den delen avrunda tillställningen, men då klockan började närma sig vad man brukar kalla för kväll tunnades sällskapet ut några åt gången. Vissa gjorde gemensamma planer för kvällen medan andra begav sig hemåt och skiljdes åt för denna gång.
