1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Torgmötena i Gävle och Uppsala: Vad hände med Kannistos tal?

En personlig redogörelse från en aktivist på plats med information om arbetet bakom kulisserna.

Vanligtvis vid sådana här aktiviteter står jag med en näve flygblad i handen och delar ut till förbipasserande samtidigt som jag informerar meningsmotståndare och sympatisörer om Nordiska motståndsrörelsens politiska ståndpunkter. Men inte den här gången, trots en lång vakans från arbete med media under aktiviteter så hade jag frivilligt anmält mig att hjälpa till med rapporteringen under dagen. En aktivist skall helst kunna ha en förståelse för varje moment under en aktivitet för att gruppen gemensamt skall kunna höja sig.

Gävle

Aktiviteten börjar i Gävle med uppställning på samma plats där organisationen tidigare varit för att presentera sitt budskap under Gävlebockens invigning. När man är media står man inte still på samma plats utan går runt och koordinerar med de andra som är ansvariga för media, samt att man pratar med personer runtomkring.

Vi var betydligt fler personer på plats den här gången och polismakten höll sig passiva, vilket retade en nyfrälst snuthatare som irriterat påpekade att idag var polisen inte så kaxiga som förra gången. Detta är dock naturens lag, när en grupp har högre våldskapital så dominerar den de svagare grupperna, men om våldskapitalet är mer jämlikt så uppstår incitament att istället förhandla om reglerna för att det inte skall uppstå konflikt. Detta är en viktig tanke på varför ett högt antal kängor på gatan är bra och eftersträvansvärt.

Det var solsken men kraftig vind vilket gjorde att en del människor hastade sig förbi, men trots väderleken började fler och fler människor stanna kvar för att språka med flygbladsutdelarna. Talarna Joakim Kannisto och Pär Öberg stod med papperna i handen som fläktes upp mot handryggen samtidigt som de talade, men talen var korta och koncisa så det gick bra ändå, tal skrivna för TikTok-generation som Öberg skämtsamt sade.

Uppsala

Helgens paroll var ”Stoppa Förintelsen av vårt folk!” Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, det måste präntas in i det individualiserade folkets medvetande. Den konstruerade massinvandringen av liberala, marxistiska, kapitalistiska och judiska individer som skall rasblanda vårt folk till förintelse är fullt pågående och varje dag tappar de nordiska folken mark. Den här staten byggdes av nordiska människor och kommer långsamt degenereras sönder med rasblandning.

Det var mer folk i Uppsala och omgående började diskussionerna med folket på plats, de som inte delade ut stod och fnissade åt några transiga individers sojaaktiga utseende och tramsiga klädsel, en av dem hade en handväska med formen av ett upp och nedvänt pentagram.

För de som lyssnat på flera avsnitt av Mer än ord så kan man inte ha missat att Joakim Kannisto gör spontana utläggningar i slutet där han nästan talar till lyssnarna när han uppmanar dem att ta upp motståndets fana mot det svenskhatande etablissemanget. Av någon anledning hade han stört sig på att vinden lekte med hans papper i Gävle och genom sin knegarvokabulär meddelade han att han ville slänga dem åt helvete och köra talet från hjärtat – vilket han också gjorde. Jag älskar spontanitet och även att lägga eftertänksamheten åt sidan och bara köra på.

Genom denna handling ökade hans närvaro markant på torgets lilla scen och med blicken sökte han upp den enda meningsmotståndare som buade och vävde in det i talet när han påpekade att i princip ingen stödjer eller försvarar det nuvarande samhällsbygget. Att tala till folket på folkets vis, det kan Kannisto, genom att använda sin innersta passion för hur han ser på dagens tillstånd och hur han önskar kämpa mot det. Samtliga personer på plats bär på en passion för att befria vårt folk från våra fienders planerade öde, den kanske inte visas utåt som Öberg och Kannisto visade, men den brinner där i hjärtat och tänks tyst på i hjärnkontoret.

Motståndsrörelsen dominerade torget och det var först när gruppen skulle bege sig hemåt som en mindre grupp rödingar, de kunde inte samla fler sympatisörer, började använda deras främsta vapen, det gälla skriket om ”inga nazister på våra gator!”. Objektivt sett blev detta inte bra propaganda för de var så få gentemot den större gruppen nationalsocialister som började skandera slagord tillbaka.

Kvällen

För vissa väntade det nu hemfärd, men jag och några kamrater stannade kvar för att umgås med kamrater i Näste 1. Även om jag inte gillar en sak så kan jag alltid uppskatta att betrakta passion hos individer som gillar det de sysslar med. En gång fastnade jag i 45 minuter i en cigarrbutik när nyårscigarren skulle inköpas. Den passionerade ägaren visade genuint stolt upp sina varor och informerade om alla detaljer, vilket jag belönade genom att köpa flera och bjöd till vännerna. Flera i gruppen var sugna på att sjunga karaoke, en kamrat berättade hängivet för mig om de tidigare gångerna och hur trevligt det var. Jag är ingen musikmänniska och när de andra bläddrade i boken med sångerna och diskuterade de enskilda låtarna så kan jag personligen inget om det. Men gruppen höjde stämningen i hela krogen genom att köra på för fullt ös när det var deras tur att sjunga. Passion, det smittar!

Vissa kamrater sjöng på så bra att folk klappade med och började spontant filma deras uppträdande till en låt som jag självfallet inte kommer ihåg. Något som jag däremot kommer ihåg, det är att jag kivades med black metal-sångaren till kamrat att det var trevligt att höra vad han sjöng för en gångs skull, med syftet att vägleda in honom i en musikalisk riktning som för mig är önskvärd.

Det blev däremot ingen lång kväll utan gruppen gick upp tidigt för att genomföra ett två timmars träningspass tillsammans på söndagen innan det blev dags för hemfärd för mig med mycket ideologiskt prat i bilen såsom det ofta blir vid längre resor. Därmed var vår resa slut för denna gång, men som vanligt hoppas man att återigen se gamla ansikten nästa gång och nya, för de personer som till slut vågat resa ryggen och inte längre leva på knä!

Titel:Torgmötena i Gävle och Uppsala: Vad hände med Kannistos tal? Författad av:Marcus Hansson Publicerad:2025-01-27 Uppdaterad:2025-01-28

Läs också: