I ett löjligt försök att straffa organisationens medlemmar var flertalet personer kallade till rättegång för två icke-brott som inträffade i staden vid en tidigare offentlig aktivitet. Åtalspunkterna gällde ”brott mot lagen om förbud mot maskering i vissa fall”, samt ”brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor”. Samtliga närvarande kunde som allvarligast vänta sig några dagsböter i händelsen av en fällande dom, men systemet var så angelägna om att få kamraterna dömda att det garanterat hade lagts sexsiffriga belopp på allt från förundersökning, förhör, hembesök, rättegång m.m.
Vissa kamrater var polisen så intresserade av att förhöra under utredningen att de dök upp med dragna vapen och bankade på dörren, trots att det enligt de själva enbart var en ringa förseelse likt en fortkörningsbot. Andra fick falska ”husrannsakningar” bara för att polisen skulle kunna lura sig in och tvinga till sig godkännanden av delgivning. Huruvida detta är praxis för hur polisen jobbar i lindriga bötesbrott i övrigt låter vi vara osagt.
Själva rättegången var lika politisk som tidigare som riktats mot organisationens medlemmar; något som inträffar var och varannan dag var nu att klassa som ett lagbrott just för att det var ”nazisterna” som stod bakom det. En politisk motdemonstration försökte åklagaren vinkla till någonting fruktansvärt som störde de stackars sossarna under deras tillståndsgivna sammankomst, men det faktum att mötet fortgick utan några som helst avbrott spelade ingen roll. Till råga på allt lades även åtalet ner angående störande av allmän sammankomst, men trots detta skulle det ändå slösas enorma summor pengar på denna teater.
Höjdpunkten från charaden var att varken åklagaren eller poliserna som vittnade hade någon som helst koll på vad skillnaden på en bengalisk eld och en rökgranat var, de var bara överens om att det var farligt och störande. Det faktum att polisen i ett tidigare fall återlämnat exakt samma typ av pyroteknik till en av kamraterna och därmed visat att denna vara varken var brandfarlig eller explosiv, förstod rätten förhoppningsvis efter att advokaten påpekat detta grundligt.
Bortsett från att samtliga åtalade nekade till att några brott hade begåtts och man gav sin syn på saken bestod dagens agenda mest av åklagarens bevisning, som innefattade att visa upp snuttar från filmklipp där hon påpekade att människorna på videon var de åtalade i salen. Några direkta bevis för att det som skett skulle ha klassats som brottsligt lades aldrig fram.
Då den första delen gick så pass fort togs det en över två timmar lång lunchrast i väntan på att vittnena skulle dyka upp vid den avsatta tiden. Kamraterna passade på att använda tiden till att äta, posera för foton och samtala om fallet.
När allt började igen dök det första vittnet upp via videolänk, vilken var en nyutexaminerad kvinna som glömt bort det mesta från händelsen, men i alla fall försökte vara ärlig i sitt vittnesmål. Åklagaren gjorde dock sitt bästa på att lägga orden i munnen på henne för att styrka sitt fall.
Därefter kom polisen som var yttre befäl under händelsen ifråga in i salen, och man märkte direkt att hon hade varit med om dessa saker tidigare då hon uppenbart hade övat in allt hon skulle säga under lång tid innan. Det rörde sig om något som hände för ett och ett halvt år sedan, men hon mindes varje liten detalj, inklusive alla gatunamn, som om det hänt för bara en liten stund sedan. Hon kunde dock inte Sveriges rikes lag särskilt bra, då hon påstod saker som direkt gick emot lagboken som hon uppgav sig följa, och detta var något som advokaten och kamraterna tryckte på.
Vid slutpläderingen fortsatte åklagaren bara på samma spår, där vikten låg på polisernas vittnesmål huruvida någon hade ”störts” av aktiviteten eller ej, dessa störda sossar lyste dock med sin frånvaro. Advokaten å andra sidan tog upp väldigt precisa argument som slog hål på hela åtalet och ansåg att det inte fanns lagrum för att något av åtalen skulle gillas alls och samtliga åtalade borde frias. Detsamma påpekades av kamraterna, men i andra ordalag. Huruvida rätten tar sitt förnuft till fånga, eller låter sina politiska åsikter avgöra frågan återstår att se.
Dom faller den 5 november, 2025.
När man äntligen släppts ut från den otroligt tråkiga politiska rättegången tog man fram banderoll och fanor och begav sig in till centrala Västerås för en offentlig flygbladsutdelning, som en spottloska i ansiktet på systemet som försöker tysta sina meningsmotståndare. Efter att först ha tänkt ställa sig på just den platsen där sossarna höll sitt tal ändrade man sig när man närmade sig och såg att det var en kulturskola till vardags, kanske inte den mest trafikerade platsen, eller för den delen den bästa rekryteringsbasen.
Till Sigmatorget begav man sig istället, där man ställde upp med en banderoll flankerad av två fanor, och började dela flygblad till förbipasserande. Givetvis var det inte en lika stor trafik av människor här under en vardagseftermiddag som det hade varit en varm helgdag, men symboliken var ändå det viktigaste denna dag.
Otroligt nog dök det aldrig upp några poliser denna dag, kanske då det inte fanns några politiker att skydda från misshagliga åsikter, och man begav sig till slut tillbaka till bilarna där man skiljdes åt för denna gång. Oavsett om kamraterna döms eller frias kommer dock inte detta avskräcka någon från att fortsätta kämpa för vårt folks överlevnad!
