Allt går lugnt till under första maj-talen i Socialdemokraternas regi i centrala Västerås, när två aktivister från Nordiska motståndsrörelsen kommer till platsen. Kamraterna som är neutralt klädda håller sig i utkanten i väntan på order om att den planerade aktionen ska verkställas. Polisen på andra sidan mötet är lyckligt ovetande om någonting och tänker nog att detta kommer bli ännu en tråkig dag på jobbet.

Med rätt talare vid podiet och resterande kamrater på ingång beger sig de två in i byggnaden intill för att veckla ut den medhavda banderollen utan att väcka uppmärksamhet från någon sosse. Så fort båda tagit tag i var sin del av den långa banderollen blir de upptäckta av en person i byggnaden som börjar skrika. Kamraterna beger sig illa kvickt ut igen med banderollen i högsta hugg och springer mot talaren, samtidigt som folk runt omkring börjar skrika hysteriskt.

Smäck framför en förvånad Anders Ygeman drar kamraterna ut en jättelik banderoll med texten ”Socialdemokrati – Folkförräderi”. Sossarna på platsen blir självklart även de väldigt paffa över vad som pågår, och efter runt 10-15 sekunder springer en av de mer våldsamma fram och sliter tag i banderollens mitt och försöker springa iväg med den, då argumentation inte är socialdemokraters starka sida. Fortare än mannen hinner blinka blir han omkullkastad och tillrättavisad för sitt tjuvbeteende.

Från åskådarna kommer sedan ett 10-tal sossar, mestadels rasfrämlingar, springandes, inte för att ta fast tjuven, utan för att attackera kamraterna som bara skyddade sin egendom från en rabiat människa. Någon i folkmassan skriker något om att utföra ett envarsingripande, vilket såklart går mot lagen som dessa demokrater påstår sig värna så mycket, då försvar från tjuvar inte räknas till brott som leder till fängelse.

De båda aktivisterna inleder nu en brottningsmatch med 5-10 sossar vardera, men trots det enorma underläget står de stolta kvar upprätt, till skillnad från Ygemans lögner i tidningarna. Polisen vaknar till sist från sin fikarast och kommer springandes till platsen och tar kamraterna åt sidan där de får vänta ett tag innan de får ansluta sig till motdemonstrationen som redan påbörjats.

Mitt under tumultet med banderollen dyker nämligen en större grupp kamrater upp från motsatt håll, med fanor och rökgranater i täten. Sossarna på plats uppvisar en oerhörd kränkthet över Motståndsrörelsens närvaro, och kan inget annat göra än skrika ut sitt hat och diverse tillmälen, och Anders Ygeman själv blir så bestört att han avbryter sitt tal mitt i.

Resterande poliser kommer omgående springandes till platsen, med dragna vapen, som trycks upp i bröstet på personerna längst fram, skrikandes att de måste backa. Uppenbarligen har ”Förintelsen i Gubbängen” satt sina spår bland poliskåren då den blotta närvaron av nationalsocialister numera ses som ett hot mot allmänheten.

Efter att ha övervägt situationen förflyttar man sig från sossarnas torgmöte och ställer upp precis bredvid på andra sidan. Det blir samtidigt tydligt att sossarna som vanligt bara lockar till sig sin ständigt sinande skara trogna pensionärer för dagen, samt den nya valboskapen från fjärran länder. Kränktheten från den senare gruppen över Motståndsrörelsens närvaro är påtaglig då de helt tappar intresset för att beskåda sin egna politiska gunstlings lögnaktiga tal, och istället riktar all uppmärksamhet på kamraterna, genom att stirra, skrika, och följa efter under resten av dagen.

Väl på den nya platsen skanderar man gemensamt mot sossarna ”socialdemokrati – folkförräderi”. Joakim Kannisto börjar därefter att framföra sitt tal till folkmassan, som handlar om just hur sossarna lurat folket, och är ett riktigt globalistparti som på inget sätt alls värnar den enskilde arbetarens rätt längre. Publiken jublar åt allt negativt som radas upp, likt hjärntvättade får. Polisen var dock mindre road och börjar hota med gripanden om talet inte stoppas, något som går mot Sveriges grundlag, men detta är bara normal modus operandi för den politiska polisen i Sverige.

Då man som alltid är ute efter att sprida sitt politiska budskap och inte har något intresse av att brottas med polisen i onödan fortsätter man istället vidare till torget i Västerås där man istället ställer upp. Talet framförs här i sin helhet utan avbrott, vilket avslutas med att skandera ”Död åt EU – Död åt globalismen!”, samtidigt som en stor EU-flagga slukas upp i ett klot av eld.

Med aktiviteten avklarad förbereder man för att gemensamt ta sig från platsen, vilket polisen efter att ha kraftsamlat under aktiviteten ser som en inbjudan till politiska trakasserier. Hittepåbrott radas upp och polisen efterfrågar identifikation från gruppen, med hot om arrestering. Det verkställs trots detta ingen arrestering även när personuppgifterna uteblir, och kamraterna kan ta sig tillbaka till sina fordon, ständigt förföljda av en stor mängd lakejer och fordon. När alla till sist hoppat in i bilarna och kör därifrån står poliserna uppradade och gör inga som helst försök till att dölja att det är åsiktsregistrering de sysslar med.

Trots systemets försök att sabotera för kamraterna kan dagen ändå bara ses som väldigt lyckad då sossarna i Västerås, och politikerna i allmänhet blivit rejält uppjagade över att för en gångs skull inte bli strukna medhårs. Politikerhatet kommer bara fortsätta växa, allteftersom fler och fler människor vaknar upp till det kollapsande system vi lever i, och det är människorna som idag sitter på makten som i framtiden kommer ställas till svars!