Folk strömmade in titt som tätt på den tidiga eftermiddagen medans kökslaget arbetade med de sista förberedelserna inför den stora måltiden. Mat av alla dess slag skulle värmas upp, julskinkan skulle skivas, det kallskurna skulle läggas upp på fat, allt medans gästerna, som bestod av medlemmar, familjemedlemmar och diverse sympatisörer, kunde socialisera med glögg, pepparkakor och annat tilltugg.
I väntan på att de sista gästerna skulle trilla in ställdes alla julbordets läckerheter fram, och glöggen och tilltuggen flyttades åt sidan. När alla slutligen infunnit sig i lokalen, och alla trevligheter avverkats, tog dagens konferencier till orda och välkomnade sällskapet och önskade alla en trevlig dag i folkgemenskapens tecken, varpå folk i turordning fick börja ta från julbordet, med barnen först i kön.
Frossandet i julens alla möjliga delikatesser tog fart, och påfyllning hämtades både en och två gånger av deltagarna, som sträckte sig rejält i åldersspann, från nyfödd till pensionär. Samtal kunde dock hållas utan problem mellan generationsgränserna, oavsett vad det pratades om, vilket är något som alltid uppskattas på alla organisationens tillställningar, då ingen behöver skräda orden eller undvika att yppa sin åsikt eftersom samtliga är djupt införstådda i vår situation i dagens system.
Många skratt och långa samtal senare hade herrskapet till slut länsat julbordet och fyllt sina magar till bristningsgränsen. Det blev därefter dags för kaffe och sötsaker, samtidigt som en medlem hade förberett en frågesport. Frågorna var många, och ämnen väldigt olika, så det gällde att man hade en bredare kunskap än vad man kanske brukar behöva på organisationens övriga aktiviteter.
Till slut kunde en vinnare koras, med enbart två fel av tjugo möjliga rätt, och det inföll sig lustigt nog så att det var konferenciern som var vinnaren, som strax därpå skulle tilldelas en tidig julklapp i form av ljusstakar i formen av nordiska runor. Konferenciern tackade så mycket och talade kort om vikten av tillställningar som dessa, då kamrater kan få möjligheten att stifta djupare bekantskap med varandra och knyta starkare band till varandra, då ingen orkar kämpa i motvind i oändlighet utan några mer lättsamma avbrott.
Då det blivit kväll var det dags för den sista punkten på dagordningen, nämligen uppträdande av en trubadur samt en del allsång med denne. Detta var en väldigt uppskattat del av dagen och låtar av alla dess slag kunde höras ljuda genom lokalen, från nationalsången, till mer exklusiva sånger som aldrig spelats i offentligheten.
Allteftersom kvällen led mot sitt slut begav sig fler och fler hemåt, samtliga glada över det trevliga sällskapet och goda maten som dagen hade att erbjuda.
