Den 13 februari år 1943 mördades Christo Lukov utanför sitt hem i Sofia. Attentatspersonerna var kommunister. Minnet av Lukov som varit en populär general och minister motverkades under regimen som snart skulle uppstå – Folkrepubliken Bulgarien. Efter kommunismens sammanbrott återupplivades minnet av Lukov. Bland annat genom en patriotisk marsch via den promenadväg som varit den sista i generalens liv.
Lukovmarschen har samlat även internationella gäster och rönt stor medial uppmärksamhet. Evenemanget har dock stött på förhinder vid flera tillfällen, då de bulgariska myndigheterna obstruerat demonstrationsfriheten med vaga motiveringar. Tidigare år har deltagare hindrats att gå i ett gemensamt fackeltåg från centrala mötesplatser. Detta år hade arrangören BNS – Bulgarisk nationell samling – valt att placera mötesplatsen i nära anslutning till marschens slutdestination som är huset där Christo Lukov bodde. Därmed kunde en kort marsch genomföras och följas med ett värdigt ceremoniellt möte vid Lukovhuset.
Det årligt återkommande hedrandet av general Christo Lukov i huvudstaden Sofia är av praktiska skäl förlagd till lördagar som infaller i anslutning till generalens dödsdag. Olika inslag av protester och aktiviteter brukar ske i anslutning till Lukovmarschen. Detta år uppmärksammades misshandeln på aktivisten Quentin Deranque som skedde i Lyon i Frankrike, torsdagen den 12 februari varpå han två dagar senare skulle avlida.
På kvällen den 13 februari, dagen efter den brutala misshandeln av Quentin, improviserades en manifestation utanför BNS lokal i Sofia. Vid samlingen där flera internationella gäster deltog använde pyroteknik, något som polisen kom att använda sig av som ursäkt för att senare storma lokalen. Alla närvarande avkrävdes legitimation som poliserna noterade. I tumultet hade poliserna även tvingat in utomstående i lokalen som råkat befinna sig ute på gatan. Polisens agerande bröt mot lagen, vilket påtalades utan rättelse från polisens sida. När pass och legitimationer noterats färdigt började en polisman ropa ut namnet på varje person som fick komma fram och hämta sina handlingar. Stämningen var vid tillfället komisk då spontana skratt och applåder utbröt på polismannens utrop. Scenen av vad som påminde om en prisutdelning under dessa absurda former gav ett oförglömligt minne.
För varje ambassad, politiskt kontor och fientligt trossamfund som tidigare års fackeltåg har passerat under marschen, har trycket ökat på borgmästaren och de bulgariska myndigheterna att stoppa, hindra eller förbjuda aktiviteten. Det har ofta landat i kompromisser och halvmesyrer mellan organisatörerna och polismakten. Ryktet om att Lukovmarschen kommer att stoppas genererar sannolikt ett lägre deltagarantal. År 2026 var mötesplatsen som tidigare nämnt flyttad till en plats som ligger nära slutdestinationen. Detta gör att arrangörerna kan visa att det ännu är möjligt att hedra Christo Lukov även om marschen detta år inte gick genom stadens centrala delar.
Plamen Dimitrov som tillhör BNS ledarskap intervjuades av bulgarisk television vid samlingsplatsen. TV-inslaget hade stor spridning och gav utrymme för värdefulla synpunkter från BNS. Upplägget med att samlas nära Christo Lukovs hus fungerade utan hinder. Vid huset hade arrangörerna förberett en scen med stor banderoll, väl fungerande ljudanläggning och ceremoniella inslag som sången till minne av Christo Lukov, kransuppsättning och tändning av facklor. Ättlingar till generalen bidrog med
att lysa upp kvarteret med flammorna av sina facklor. Samma släkt bor även i samma hus som sin anfader vilket understryker en vacker detalj. Vid sin grind mot innergården där de bor kan de varje år visa sina unga barn hur gatan utanför blir fylld av människor som vill minnas deras släkting. Allsång för generalen på bulgariska, kransuppsättning, flera tal och punkter i programmet lämna utländska gäster intryck där de visuella och atmosfäriska inslagen dominerar upplevelsen på en kväll som denna. Vad som inte kan missuppfattas trots språkbarriärer är den stora tacksamhet som visar till alla långväga resenärer.
Vistelsen i den bulgariska huvudstaden innehöll även flera informella möten och aktiviteter som fortsatte kring temat Quentin Deranque, med bland annat affischering och tal utanför franska ambassaden och franska institutet i Sofia. Torsdagen den 19 februari deltog undertecknad på en kulturhistoris manifestation till minne av den bulgariska nationalhjälten Vasil Levski som skedde i staden Lovech. Detta privata initiativ samlade flera tusen deltagare i ett fackeltåg, som även varit fallet tidigare år.
