Glöm inte skönheten omkring dig när du kämpar

Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker.

Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då man blir avtrubbad och psykiskt utmattad av allt elände, och istället bara fokusera på sig själv, att bli en egoist och individualist; så länge det inte händer mig eller mina nära så orkar jag inte bry mig eller agera.

Lösningen på problemet att man blir överväldigad av vårt skitsystems problematik är inte att dra sig undan för att slippa se misären varje dag, eller för den delen att helt tappa fattningen och gå bärsärk mot slumpmässiga rasfrämlingar eller politiker, utan som alltid är det den tredje vägen, det är nationalsocialismen som är svaret.

Just därför är det viktigt att med jämna mellanrum ta ett steg tillbaka, koppla bort all elektronik och bruset från nyhetsflödet och låta naturens skönhet vara det enskilda fokuset för en dag. Jag själv begav mig nyligen ut med en kamrat på en dagstur till en av våra många vackra öar som vi är lyckligt lottade med att kunna uppleva i vårt Norden. Det var en väldigt liten ö med troligtvis inte mer än 100 invånare, som man kunde köra runt med bil på mindre än fem minuter. Naturen de levde i var dock storslagen, som den alltid är här uppe. Här fanns berg att klättra på, skog att vandra genom, stränder att bada från, ett närgånget djurliv att häpnas över, allt sådant som gör att en nordbo mår som allra bäst.

Tyvärr kan inte ett fotografi helt fånga skönheten som är vår natur.

När man har möjligheten att kunna omge sig av denna oerhörda skönhet som vi gjorde är det svårt att känna sig modfälld i en verklighet som på många sätt kan verka dystopisk och mörk. Vi människor är komna ur naturen och känner därför en lycka och tillhörighet när vi vistas i naturen, medan all elektronik och alla betongstäder bara drar ned oss i fördärvet om vi tillåter det.

Som nationalsocialist är det dock även viktigt att, till skillnad från alla demokrater, påminna sig om att det inte bara är de djupa skogarna, sjöarna och djuren som är värda att bevara för nästkommande, för att det ska finnas någonstans att leva i framtiden utan framförallt är det folket, det vill säga rasen, som är det viktigaste och vackraste av allt. Utan skönheten från vår egen ras hade detta land inte sett ut som det gör.

Ett främmande folk hade kunnat bestämma sig för att skogar inte fyller något syfte och därför skövlat alltsammans för profit för dagen, medan ytterligare ett annat folk hade kunnat förorena alla sjöarna för att det ansågs enklare än att samla upp sina sopor och göra sig av med dem på ett mer lämpligt ställe. Båda dessa synsätt kanske hade känts logiska för dessa folk i nuet, men hade straffat sig rejält framöver.

Att föredra sina egna först och främst är naturligt bland alla djur, utom bland de hjärntvättade liberalerna.

Alla nordbor känner sedan barnsben instinktivt en uppskattning för den nordiska naturen utan att behöva utbildas till att tycka på det sättet, detsamma gäller uppskattningen för vår egen ras. Detta är fienden dock väldigt noga med att försöka utbilda bort från vårt medvetande, så att vi inte längre ska ha något intresse av att värna det viktigaste och vackraste av allt, vår ras, och dess fortsatta välmående. Som nationalsocialister är detta därför vår viktigaste fråga att förklara för folket, att deras instinkter som barn var sunda och inte av ondo, utan att de istället måste låta dessa instinkter komma tillbaka och blomma till fullo för att inte skönheten, både i folket och i naturen, ska gå förlorad.

Fortsätt kämpa kamrat, oavsett om du är organiserad eller inte, för du gör ett hästjobb, och det enda moraliskt rätta i vår tid, oavsett vad fienden, släkt, ”vänner” och arbetskollegor vill påstå, men låt dig inte uppslukas av allt det negativa i världen som du bombarderas med via nyheter, filmer, reklam, och sociala medier. Ta istället ett steg tillbaka igen, omsluts av skönheten i vårt land, och få ny kraft att kämpa, just för att utan dig kan allt detta gå förlorat i framtiden, eller för att citera Andreas Holmvall: Do you feel dead inside? Go outside.

Nedan följer en rad bilder från ovan nämnda utflykt i ett försök att förmedla en liten del av skönheten som finns runt omkring oss.