27 januari ägde Förintelsens minnesdag rum, vilket uppmärksammas runt om i västvärlden, där politiker och världsledare samlas under diverse spektakel för att, enligt deras utsago, minnas och hedra offren från den förintelse de själva tror på. Under dessa ”minnesstunder” bedyrar de allt som oftast sin underkastelse och genom minsta vink lyder de sina herrar och dansar efter deras pipa. De delar av etablissemanget som anordnar och deltar vid dessa tillfällen är samma personer som hånar och bespottar det folk de är valda att arbeta för.

Det finns dock män och kvinnor som säger ifrån och uppmärksammar det folkmord som pågår här och nu, genom det påtvingade folkutbytet i västvärlden. Män och kvinnor som arbetar för att stoppa förintelsen av vårt folk, vår vita ras.

Med olika aktioner har Nordiska motståndsrörelsen genom åren, i anslutning till 27 januari valt att uppmärksamma detta faktum. Här följer några exempel:

Och nu 2025 ägde torgmöten rum i både Gävle och Uppsala lördag 25 januari, med samma paroll – Stoppa förintelsen av vårt folk.

Dagen tog sin början i Gävle där en större skara medlemmar och aktivister samlades i utkanten av de centrala delarna för att gemensamt ta sig in till centrum där banderoll och fanbärare ställde upp, medans andra började dela ut flygblad och föra diskussioner med nyfikna Gävlebor. Efter ett tag tog representanter för Nordiska motståndsrörelsen till orda och framförde tal på det aktuella temat och manade till fortsatt kamp mot systemet och för vårt folk.

En dryg timme senare avrundades aktiviteten, men bara för en omlokalisering till Uppsala. På vägen dit visade systemet sitt rätta ansikte och påbörjade förföljandet av dissidenterna, som hade fräckheten att hävda sin rätt att använda ordet förintelsen i andra sammanhang än vad praxis säger. Förföljelsen tog orealistiska proportioner när inte bara polisbilar hängde på, utan staten även satte in en helikopter i förföljandet. Ibland finns det tydligen pengar och resurser tillgängliga.

När en grupp kamrater tröttnat på löjligheterna stannade de sin bil, vilket även efterföljande polis gjorde, och klev ur den för att gå fram till statens knektar och fråga vad de egentligen höll på med. Efter lite dialog kom knektarna fram till det självklara, att Motståndsrörelsen har rätt att bedriva offentlig aktivism som alla andra. Strax därpå återsamlades deltagarna och tog sig in till centrala Uppsala, där i stort sett samma procedur som i Gävle återupprepades.

Under tillbakavägen, till utgångspositionen, skanderades slagordet – Stolt, vit, revolutionär – så det ekade mellan husväggarna, vilket gjorde att många personer reste sig från stolarna och nyfiket tittade ut genom fönstren från de fik och restauranger som passerades.

På söndagen fortsattes aktivismen genom att flera banderoller med samma budskap sattes upp på broar över vältrafikerade vägar i huvudstaden. Denna dag, som numera är vanligt förekommande, började bilister att signaler redan innan banderollerna satt på plats. Nästets banderoller har blivit ett så pass vanligt inslag i gatubilden att bilisterna vet vad som komma skall.

På självaste förintelsedagen fortsatte Näste 1 att bedriva aktivism, genom att ett tiotal kamrater, i ihållande regn, begav sig till nästets bro över riksväg 73 för en broaktion under kvällstid. Passande nog är en gatlykta placerad precis vid den plats där man brukar stå, så trots att det hunnit bli mörkt syntes banderoll och fanor väl. Vid inledandet av aktionen sågs inte mindre än sex polisbilar och fyra ambulanser, alla med blåljus på, passera under bron. Trots att det uppenbarligen hänt något utöver det vanliga, valde polismakten att prioritera att Nordiska motståndsrörelsen stod med en banderoll över vägen.

Precis som vanligt kom de bara med sina meningslösa frågor, hur det gick, vad som stod på banderollen och hur länge man tänkte bli kvar. En aktivist på plats passade på att förklara vad budskapet innebar, varför det valts för dagen och att det pågår ett folkmord i det här landet. Nöjda med svaren och troligtvis även av den lilla lektion, lommade konstaplarna och konstapelinan tillbaka till värmen i sin bil. Nordiska motståndsrörelsens kämpar stod dock kvar med visheten och stoltheten över att vi kämpar för vårt folks framtid.

STOPPA FÖRINTELSEN AV VÅRT FOLK!