I dagens samhälle har det fria ordet blivit det största hotet mot staten. Gummiparagrafen HMF agerar som ett slags åsiktsförbud och medans vi får uppleva repression på grund av våra åsikter som egentligen ska vara grundlagsskyddade, skriver fjollan Kevin Johansson en insändare i Oskarhamns-nytt hur det han kallar för nynazism – alltså skällsord för den nationalsocialistiska ideologin som vi förfäktar – måste sättas stopp för, den ska bekämpas genom det som han kallar för ”kraft, mod och medmänsklighet”.

Vi som är aktiva på gatan vet om hur det brukar gå med sådana som beter sig som Johansson gör i denna insändaren, antingen går de förbi och vågar inte ens göra ögonkontakt eller så försöker de ge sig på oss fysiskt – vilket resulterar i att vi nyttjar vår lagstadgade rätt till nödvärn och tillrättavisar personen eller att de flyr med svansen mellan benen. Så när Johansson i slutet av artikeln skriver ”mot våldet” menar han alltså då att han är emot det våld som används mot oss som tvingar oss till att använda nödvärn? Självklart inte, för det våldet är ämnat mot oss hemska ”nazister” och då anses det nog som okej.

Johansson – likt många andra som delar hans ideal – hävdar att våra åsikter inte är åsikter utan istället är attacker mot mänskligheten. Varför hävdar han detta? Jag låter honom tala för sig själv:

Det är en skymf mot alla de miljoner som mördades under Förintelsen, en förolämpning mot våra demokratiska värderingar och en fara för våra barn.

Om jag ska börja med den så kallade förintelsen – som är olaglig att ifrågasätta och som vi därför får säga att jag tror på helhjärtat, är det som om jag skulle anklaga honom och hans ideologiska fränder för massmord när USA släppte atombomber över Nagasaki och Hiroshima 1945 – den enda gången som kärnvapen har använts i krig. Jag skulle kunna kalla honom för ett hot mot civilbefolkningen för att Storbritannien genomförde eldbombningar i tre dagar över kulturstaden Dresden i Tyskland med syfte att att ”sänka den tyska krigsmoralen”. Dresden var dessutom då en flyktingstad för dem som inte ville involvera sig i kriget, alltså utgjorde det ett uppenbart krigsbrott att förgripa sig på denna stad.

Att Förintelsen används som ett ideologiskt vapen mot oss och att vi nu kan bli ställda inför ”rätta” för att ifrågasätta den, är just för att den styrande eliten – vars etniska ursprung matchar den som mediekoncernen Bonnier har – är livrädda för våra åsikter. De vet om att det inte spelar någon roll om de röda eller blå styr, för bägge sidorna böjer sig för eliten. Det gör dock inte vi och det är därför vi blir utsatt för den repression som flera av oss upplever på regelbunden basis.

Jag förstår att vi är en förolämpning mot dagens demokratiska värderingar för att vi inte vill ha ett samhälle där vuxna män, utklädda till kvinnor, ska få läsa sagor till små barn. För att vi inte vill ha prideparader där vuxna går nakna framför små barn – eller på gatan överhuvudtaget. För att vi inte tycker att folket ska vara för att bli gruppvåldtagna, förnedrade, rånade eller mördade för att de var ”på fel plats vid fel tid”.

Dessa saker ingår dock i ett demokratiskt samhälle, så med detta sagt kan jag med stolthet säga att jag är motståndare till demokrati och deras värderingar. I sammanhanget ska det dock sägas att Motståndsrörelsen är för ett utökat folkstyre där folkomröstningar ska vara beslutande och inte bara rådgivande som de är idag. Vi vill även ha ett samhälle där tjänstemannaansvaret återigen är omfattande och där man ställs inför rätta om man begår tjänstefel.

Det nödvändiga hatet

Hatet som insändarskribenten vill bekämpa är dock inget som man ska skämmas över. Känner man inget hat kan man inte heller känna någon kärlek, liksom att känner man aldrig någon sorg kan man aldrig känna någon glädje.

Vi älskar vårt folk och därför hatar vi dem som försöker utrota vårt folk. För vanligt folk borde denna principen vara en självklarhet, liksom att älskar du din familj så hatar du den som försöker skada din familj.

Systemet försöker få folk att känna apati för sitt eget folk genom att motverka det som ursprungligen definierade nationalism, de vill inte att man ska älska sitt folk för hade folket i gemen gjort det hade vi inte haft detta parasitära skitsamhället. Då hade vi inte haft vare sig skjutningar på gatorna eller pedofiler som fick ströva fritt. Förnedringsrån hade inte varit ett begrepp som man ens kände till. Folk skulle gå man ur huse om något sånt skedde och uppvisat att ett sånt beteende inte är acceptabelt och att det gör ont om man försöker sig på något liknande.

Nu är det dock inte så för att folk är såpass alienerade att man inte känner verklig sympati för detta mångetniska samhällets offer. Staten har fått dem att inte bry sig så länge det inte drabbar dem själva direkt. Grodan har helt enkelt kokats långsamt.

Att stå upp mot detta samhället är inte per definition att uppvisa en massa hat, det är inte extremt, det är inte främlingsfientligt. Det är att ha en ryggrad och stå upp för det som är riktigt och rätt!