Förbehåll
Jag har hört att denna pamflett ska ha blivit uppdaterad av författaren, men då det är ursprungsversionen från 1984 som finns fritt tillgänglig på internet har jag valt att utgå från den. På så sätt kan läsaren av denna artikel själv gå igenom Povl Riis-Knudsens text i sin helhet.
Det bör även tilläggas att jag inte fullt ut håller med om alla ståndpunkter i texten och att de heller inte fullt ut speglar Nordiska motståndsrörelsens ideologi. Jag har till exempel en något mer nyanserad syn på hur mycket ansvar och skuld man kan lägga på det egna folket, var gränsen för ”hollywoodnazism” går, samt i vilken utsträckning man kan hämta inspiration från Tredje riket i det dagliga politiska arbetet.
Bortsett från detta vill jag ändå understryka att texten är välskriven, innehåller många tänkvärda stycken och har ett rimligt budskap. Det bör även tilläggas att innehållet är högst aktuellt än idag i specifika politiska situationer, trots att det skrevs för över 40 år sedan. Några av mina favoritutdrag följer här nedan.
Höger eller vänster?
Under alldeles för många år har det varit allmänt accepterat att nationalsocialister är extremhöger, och det är sällan de själva har tvekat inför att kalla sig det. Vid en viss tidpunkt blev det dock officiell policy för World Union of National Socialists att undvika termen ”höger”. Man hävdade att nationalsocialismen inte passar in i mönstret för ”höger” och ”vänster”, utan istället bör betraktas som stående över denna distinktion.
Detta är ett klassiskt resonemang, skrivet på ett mycket klart och konstruktivt sätt. Det är nödvändigt för att förstå grunderna i vår ideologi. Mycket har skrivits och diskuterats i ämnet, här är ett exempel på en bra artikel.
Historiskt sett härstammar orden ”höger” och ”vänster” gällande politiska åsikter från det förrevolutionära Frankrike. Där satt de som ville bevara regeringssystemet mer eller mindre som det var till höger i nationalförsamlingen, medan de som ville ha mer radikala förändringar satt till vänster. Därav termen ”höger” för reaktionärer och ’vänster’ för revolutionärer – termer som sedan dess blivit universellt kända och använda.
Var nationalsocialister befinner sig i detta spektrum verkar helt klart: Vi är vänster – inget tvivel om saken! Vi vill inte bevara det nuvarande systemet eller någon del därav.
Medan marxismen delar en grundläggande jämlikhetsfilosofi med den gamla ordningen och definierar sig själv som en materialistisk rörelse med syfte att enbart omfördela materiella tillgångar, strävar nationalsocialismen efter att bygga en helt ny ordning baserad på idealism och en djup respekt för naturlagarna i livets alla aspekter. Detta är definitivt århundradets mest revolutionära idé – och därmed i högsta grad vänster! – och det är sannerligen inte marxism!
Ett djärvt påstående som kan förvirra vissa, men avsikten är god: att använda termen ”vänster” som en synonym till ”revolutionär”. Något vi verkligen behöver vara i dessa tider.
Ideologisk motståndskraft
Vi kan inte tillåta våra fiender att avgöra vad som är en nationalsocialistisk ståndpunkt och inte, och vi kan sannerligen inte överlämna alla goda hjärtefrågor till marxisterna bara för att vara till lags för människor som ändå visat sig vara helt oanvändbara för oss. Vi har redan gjort det alldeles för länge – och det är ytterligare en anledning till att marxisterna har varit så framgångsrika och kunnat ta över stora delar av vår kultur och vårt intellektuella liv, medan nationalsocialister har tillåtit sig att känna sig förpliktigade att säga ”ja” till NATO, EU (Gemensamma marknaden), atombomben, kapitalismen, obegränsat ”fritt företagande”, och så vidare. Det är dags att detta ändras! Låt oss inte fortsätta göra det som folk har förväntat sig av oss. Låt oss göra det som nationalsocialismen lär oss att göra – inte vad folk tror att den borde lära oss.
Detta är mycket viktigt att förstå: följ inte bara strömmen i den populära politiken och låt dig inte manipuleras till att acceptera skadliga ståndpunkter. Sträva istället efter att analysera varje situation utifrån din ideologi.
Revolutionära förutsättningar
När Hitler för cirka 60 år sedan inledde sitt historiska uppdrag att omorganisera Tyskland, låg hela den tyska nationen på knä ekonomiskt, militärt och politiskt. Efter nederlaget i första världskriget förlorade Tyskland inte bara alla sina kolonier, utan en enorm del av sitt europeiska territorium befolkat av flera miljoner tyskar som fann sig avskurna från sitt moderland och levde ett eländigt liv som minoriteter i främmande länder som bara önskade utplåna dem. Det som fanns kvar av Tyskland var helt demilitariserat, och tyngden av de orimliga skadeståndskrav som segrarna ställde orsakade den mest avskyvärda inflationen i världshistorien och krossade varje möjlighet till ekonomisk återhämtning.
I denna situation fick en liten minoritet judiska invandrare från öst långsamt kontroll över den sargade ekonomin, liksom landets hela kulturella och politiska liv. Jämfört med denna situation är allt tal om en nuvarande ekonomisk kris skrattretande. Materiellt sett har vilket land som helst i väst, och de flesta kommunistiska länder, det betydligt bättre ställt än Tyskland hade på 20-talet. Idag handlar det om att sälja familjebilen och kanske flytta till en billigare lägenhet. I Tyskland var det helt enkelt en fråga om överlevnad.
I detta stycke jämförs det nuvarande revolutionära landskapet med Weimarrepubliken. Jämförelsen är central för att förstå dynamiken i dagens politiska kamp, och hur bekväma många av oss faktiskt har blivit.
Nutida geopolitiska strategier
Det främsta hotet mot människan utgår sannerligen inte från Moskva, Peking eller Havanna. Det finns absolut inget sätt man kan beskylla kommunisterna för världens bedrövliga tillstånd idag: för drogmissbruk, brottslighet, pornografi, kärnvapenupprustning, raslig integration, föroreningar och så vidare.
Detta är väsentligt för förståelsen av den nuvarande geopolitiska situationen. För att bedriva en nationalsocialistisk kamp krävs insikten att det judeoamerikanska imperiet är vår huvudsakliga fiende, och därmed det främsta målet för vår propaganda.
