Bakgrund

Nyligen avslutades rättegången i Hovrätten för Västra Sverige. Rättegången är ett efterspel rörande Motståndsrörelsens uppmärksammade demonstration som hölls i Göteborg 2017. Efter demonstrationen lämnades en anmälan in av Civil Rights Defenders (CRD). En politisk lobbyorganisation under täckmantel av hjälporganisation för mänskliga rättigheter. CRD har även samarbetat med Judiska församlingen. Den mäktiga lobbyorganisationen Judiska världskongressen (WJC) som ständigt försöker förbjuda nationella organisationer i hela världen har uppvaktat såväl justitieminister Morgan Johansson som statsminister Stefan Löfven med orderliknande ”uppmaningar”. Många menar att organisationer som WJC tillhör den så kallade djupa staten. Alltså makthavare som inte är folkvalda men som har sådant inflytande på de folkvalda att de i realiteten är de som styr.

Trots det politiska trycket blev alla i tingsrätten friade från anklagelserna som rörde hets mot folkgrupp (HMF). Några blev dock orättvist dömda för våldsamt upplopp (ett som varade i högst tjugo sekunder) och objektivt sett inte ens kan kallas våldsamt upplopp. Åklagarsidan representerades av kammaråklagare Jonas Martinsson och assisterande åklagare Viktor Törneke överklagade tingsrättens dom. De var mycket besvikna över att tingsrätten friade alla från anklagelserna rörande HMF. Nu i hovrätten användes fyra dagar då de åtalade var tvungna att närvara. Hur viktig är då denna rättegång? Vad har den fått för konsekvenser? Jag ska ur ett personligt perspektiv reda ut begreppen.

Åklagarens sakframställan

Åklagaren presenterar i sin sakframställan vad de åtalade gjort sig skyldiga till för brott och lite varför man anser att det är viktigt att överklaga, alltså att få tingsrättens dom ändrad. Här har även åklagaren chansen att presentera eventuell ny bevisning. Det var mycket tunnsått med ny bevisning från åklagarens sida men en ny bevisning var inlämnad i form av utdrag från

Organißationsbuch der NSDAP, 1943. Där fanns bilder med diverse utmärkelser med tyrruneliknande symboler på. Vilket då skulle bevisa att Tyrrunan har klara kopplingar tillbaka till Hitlertyskland.

Annars var huvudbeviset den kritiserade filmen som även visades i tingsrätten. Filmen är klippt av polisen region väst under förundersökningen ledd av polismannen Stefan Claesson. Filmen saknar tidangivelser och referenser till vilken källa materialet är hämtat från. Det är en blandning av Motståndsrörelsens egna film, polisens kroppskameror, helikopterinspelningar och film från fulmedia, Aftonbladet bland annat. Hela filmen är bedrägligt klippt i syfte att utmåla Motståndsrörelsen i så dålig dager som möjligt. Filmen som blev totalsågad i tingsrätten presenterade alltså åklagaren igen i hovrätten utan att ha förbättrat dess eventuella bevisvärde. Även såklart utan att ursäkta de brister som uppenbarligen föreligger. Åklagaren konstaterade även att samtliga som är anklagade för HMF bör få ett fängelsestraff då man ansåg att t.ex. spridningen var omfattande.

Jag vill gärna även nämna att ovanstående polisman Claesson numer jobbar som busschaufför då han fick sparken från polismyndigheten för att han försökt fuska med att sjukskriva sig från myndigheten och jobba extra samtidigt som chaufför. Dennes karaktär återspeglade sig på den film han ansvarade för att producera, men det verkade inte bekomma åklagaren. Här skulle det dömas till varje pris.

Nämndeman jävig

Innan själva rättegången kunde börja var hovrätten tvungen att ta ställning till en jävsinvändning gentemot en av nämndemännen, Magnus Nilsson. Det är flera av de åtalades försvarare som påpekat att Nilsson var nämndeman när samma hovrätt beslutade att beslagta plakat från den aktuella demonstrationen. Åklagaren motsätter sig dock jävsinvändningen och menar att det handlar om helt olika brott eftersom plakatfallet rörde förtal mot mediakändisen (((Willy Silberstein))). Efter överläggning av rätten godkändes jävsinvändningen och nämndemannen fick ej vidare delta i rättegången och har heller alltså ej någon röst i själva dömandet. I hovrätten är man fler domare än i tingsrätten. Rätten består här av tre juristdomare och två nämndemän jämfört med en juristdomare och tre nämndemän i tingsrätt. När en nämndeman försvinner ur processen har den kvarvarande nämndemannens röst således ingen betydelse.

Ändrad gärningsbeskrivning

Dag två av rättegången inleddes med att Jonas Martinsson ändrade på sin gärningsbeskrivning genom två tillägg. Han lade till ännu en tolkning av Fredrik Vejdelands tal, som hölls under demonstrationen, samt en mening om att Motståndsrörelsens medlemmar var definierade som våldsbejakande individer och därmed borde få högre straff. I försvaret tyckte man att det var ganska anmärkningsvärt att åklagaren i de dryga tre år av förberedelser väljer att ändra gärningsbeskrivingen så sent i processen. Det kändes som en desperat åklagare.

Åklagarens plädering

Försvararnas sakframställan påminde väldigt mycket om den som lades fram i tingsrätten och är inte mycket att skriva om. Vidare togs allt upp pläderingsvis, därför hoppar jag över den biten i denna artikel.

En trött och till synes uppgiven åklagare pläderade som brukligt först i en och en halv timme. Där sa han att tingsrätten har missuppfattat en rad viktiga saker. Åklagaren menade först och främst att rasistiska och nazistiska organisationer enligt FN:s konvention (1971:40 Internationell konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering) förbinder Sverige att inte tillåta organisationer som Nordiska motståndsrörelsen. Svenska regimen har tidigare meddelat FN att vi gör detta genom vår HMF-lagstiftning. Detta gör att som Viktor Törneke uttrycker det:

”Konventionens krav är uppfylld genom att lagen om hets mot folkgrupp tvingar de här rasistiska och nazistiska organisationerna till passivitet.”

Vidare tillägger han och läs gärna nedanstående mening flera gånger:

”Vi menar att det innebär att om nationalsocialister och nazister aktivt sprider sitt budskap i det offentliga rummet då ska man straffas enligt den här lagen.”

Den ovanstående tolkningen av FN-konventionen betonade åklagaren att hovrätten måste beakta eftersom tingsrätten inte hade gjort det.

Förutom detta nya tilltag menade åklagaren Jonas Martinsson att alla som befann sig på området håller med om budskapet. Om en politiskt oliktänkande bara kom för att lyssna på t.ex. Vejdelands tal så räknar åklagaren med att man är en som håller med Motståndsrörelsen i allt. Om man inte resolut gick ifrån platsen så var man en del av det kollektiva ”brottet”.

Man menar också att Motståndsrörelsen satt i system att agera på gränsen till vad som är lagligt. Ungefär som att det skulle vara något dåligt att försöka hålla sig till lagen.

Åklagaren tyckte att de hade bevisat att tyrrunan var nästan lika förknippad med Hitlertyskland som hakkorset och vidhöll den delen av sin ursprungliga gärningsbeskrivning om att Motståndsrörelsens agerande innebär ett tydligt förknippande med nationalsocialistiska rörelser under 1930- och 1940-talen och därmed med idéer om rasöverlägsenhet och rashat samt en allmän nedvärdering av andra folkgrupper än främst den nordiska.

Försvarets pläderingar

De mest tongivande pläderingarna var Pär Sjögrens advokat Carl-Oscar Morgården och min advokat, Daniel Rosero. De hade bägge powerpointpresentationer där de sågade i princip alla åklagarens argument. Framförallt var det många som raljerade över att demonstrationen just inte såg ut som demonstrationer under Hitlertyskland. Jimmy Anderssons försvarare Henrik Johansson visade cirka tio minuter från Leni Riefenstahls Viljans triumf för att betona skillnaden. Framförallt eftersom dåvarande polischef för Storgöteborg Erik Nord i en artikel i DN uttalade sig om att det inte var HMF när vi demonstrerade så länge det inte såg ut som partidagarna i Nürnberg. Detta uttalande var efter en demonstration som ägde rum innan den uppmärksammade Göteborgsdemonstrationen.

En intressant sak med advokaternas pläderingar var att de mer än vanligt höll ihop i sina pläderingar. Vi har lagt ganska mycket energi på att få advokaterna att tänka kollektivt och inte bara på sin egen klient. Jag tror att detta gagnade oss i tingsrätten där de flesta av oss blev friade.

Vi gick aldrig i fällan

Något som blev helt klart för mig nu men som jag hela tiden har misstänkt är att demonstrationen i Göteborg aldrig skulle få äga rum. Polisen med Erik Nord och Hans-Olof Sandén (polisjurist som är mycket intresserad av tillämpningen av HMF) i spetsen hade redan planerat att pröva HMF-lagen på det sätt man senare gjorde.

Jag hävdar att planen var följande: Låta oss starta demonstrationen och gå de 800 meter som man hade decimerat den till. Avsluta precis i närheten av den tillfälliga arrestlokal man byggt om ett parkeringshus till med plats för trehundra anhållna. Utanför detta parkeringshus skulle man gripa alla som hade partijackor, skyltar, sköldar eller fanor. Med alla anhållna skulle man kunna göra omfattande husrannsakningar och således konstruerade ett tätare åtal. En polisorganisation som dessutom, som de alltid gör med oss, jobbar efter ett underrättelseperspektiv söker efter saker som kan konstruera deras utredning mer än att faktiskt leta efter brott. Allt detta misslyckades då vi inte gick i denna fälla.

Aftonbladet intervjuade en person med insyn i kommenderingen, enligt denne var polisens taktik att ingripa om någon bar en fana eller sköld i demonstrationståget med mycket våld om det så behövdes. Vidare fick vi av jurister höra att polisen bokade upp alla tillgängliga jurister i Västsverige för att vara beredda på att behöva jobba precis efter demonstrationen. Jag kan även avslöja att jag personligen precis innan fick ett tips av en polis, ej en dialogpolis, om att polisen hade oärliga planer med hela kommenderingen. Allt var förberett. Till och med mediadrevet efter demonstrationen där polisen hyllades av systemmedia och politiker. Såväl Stefan Löfven som Morgan Johansson lovprisade polisinsatserna och kastade ur sig grov desinformation om Motståndsrörelsen. Vidare sa man att det var ett fiasko för Motståndsrörelsen och man menade även att det nu fanns intern kritik. Det senare var en skickligt planerad psyop för att lura våra egna.

Befodran för politrukerna

De inblandade poliserna blev inom kort befordrade. Chefen för polisregion väst Klas Friberg blev SÄPO-chef. Polischefen för Storgöteborg Erik Nord blev chef för polisregion väst och slutligen polischefen i Kungälv Teodor Smedius blev chef för Storgöteborg. Justitieminister Morgan Johansson hänvisade t.ex. till vår Göteborgsdemonstration när han utsåg Klas Friberg till sin nya post.

Detta sänder signaler till alla poliser med karriärsdrömmar om hur man ska bete sig för att bli befordrad. Man skulle kunna önska att polisen istället formades av karaktärsfasta personer med rättspatos, inte politiskt korrekta samvetslösa människor som låter samhället förfalla och tar mutor i form av högre lön och kändisskap för att titta åt ett annat håll.