Av en slump kom jag att lyssna på en radiointervju med den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati häromdagen. Intervjun handlade egentligen om hans upplevelser med Anders Behring Breivik på den norska ön Utöya för tio år sedan. Om detta tänker jag dock inte orda något.

Nej, det kontroversiella som fick mig att fatta tangentbordet för att skriva denna artikel hade inget alls med Breivik att göra utan det var istället den ogenerade marxism som Esbati gav uttryck för i slutet av intervjun. Han menar där att samhället måste leta likheter istället för skillnader mellan människor och att den likheten vi kan finna mellan oss alla är att vi alla VILL ha det samma; trygghet för våra barn och att få leva i välfärd. Den likheten, den VILJAN, det är vad som ska styra politiken, samhället och landet.

Vi ska alltså inte på något vis se vad folk kan bidra med eller vad de faktiskt har rätt till, utan bara efter vad de VILL ha. Marxism till och med på steroider. I Esbatis naiva utopi får alla det de VILL ha och sedan är det mindre viktigt vem som ska ge dem det. Det får väl lösa sig självt på något magiskt vis.

Ja, för det är väl därför vita människor byggt framstående civilisationer och koloniserat världen samtidigt som vissa andra folk knappt klarar av att se efter sig själva en gång och än mindre skapa några samhällen – med anledning av tur och magi?! Att saker bara löst sig av sig självt?

Esbati förespråkar inte bara det klassiskt marxistiska ”åt var och en efter var och ens behov”, utan istället ”åt var och en, precis vad de VILL ha”. Inte ”av var och en, efter var och ens förmåga” utan strunta istället helt i ansvarsbiten, ”folk får göra vad de VILL”. Vi ska öppna våra gränser för folk från hela världen uteslutande med anledning av att dessa människorna VILL ta del av vår välfärd.

Ett par dagar före jag hörde radio-intervjun ifråga läste jag i Nordfronts fristående Telegram-chat att någon ville ha hjälp med att på ett enkelt vis definiera skillnaden mellan den röda socialism som ingår i marxismen och den nationella socialism som återfinns i nationalsocialismen. Jag tänker inte att jag ska redogöra för alla dessa skillnader i denna artikel, vi har ju gjort det tidigare, bland annat genom att spela in hela avsnitt av Ledarperspektiv på temat, men jag ska däremot klargöra att den socialism som Esbati förordar kraftigt skiljer sig från nationalsocialismen.

Givetvis är det inget samhälle som i verkligheten skulle fungera bara utefter att alla får vad de VILL ha oavsett vad de bidrar med eller har rätt till.

Etniska nordbor har givetvis en biologisk rätt till Norden och den nordiska välfärden då det är våra förfäder som i generationer byggt våra länder och skapat vår välfärd. Självklart måste man också bygga ett samhälle med hänsyn till vilka som kan fortsätta skapa ett starkt och tryggt land i nuet och i framtiden och en förutsättning för att Norden ska kunna fortsätta vara just Norden också i framtiden är givetvis att det fortfarande bebos av nordiska människor. Dessa självklarheter – det är nationalsocialism!

En förutsättning för att Norden ska kunna fortsätta vara just Norden också i framtiden är givetvis att det fortfarande bebos av nordiska människor.

Nationalsocialismen är dock inte heller kapitalistisk, det är inte så att vi önskar någon materiell och icke-human värld där bara de som arbetar hårt ska kunna ha möjlighet att ställa mat på bordet åt sina familjer och att övriga får svälta. Tvärtom menar vi att samhället måste vara byggt på folkgemenskap och att man ska stå upp för sin nästa och att det därför måste finnas ett starkt socialt skyddsnät. Liksom att du givetvis inte låter din fru eller din son bo på gatan om du har pengar att kunna ge de tak över huvudet med, så låter du inte heller din folkkamrat lida samtidigt som du själv vältrar dig i lyx och överflöd.

Ett starkt nordiskt folk i en stark nordisk nation har en inneboende altruistisk skyldighet att också stå upp för de svaga i samhället och se till att alla delar av folket kan leva ett värdigt liv. Inte att alla ska ha det exakt likadant och absolut inte att alla ska få precis vad de VILL, men att ingen del av vårt folk ska behöva leva i misär. Som etnisk nordbo har man nämligen biologisk rätt till den kollektiva nordiska välfärden även fast man kanske själv inte klarar av att bidra fullgott till den på grund av sjukdomar eller skador.

Det är den nationalsocialistiska tagningen i frågan och som vanligt är den betydligt mer verklighetsförankrad och naturlig än den marxistiska (eller kapitalistiska). Den nordiska välfärden räcker nämligen till för alla nordiska människor, men knappast till alla människor i hela världen. Den nordiska nationen kan fortsätta stå stark (och bli betydligt starkare än idag) genom att nordiska människor tillsammans arbetar för den i folkgemenskapens tecken, men knappast genom att alla bara ligger på sofflocket och får det de VILL ha i enlighet med Esbatis marxistiska drömmande.

Egentligen tror jag faktiskt inte ens Esbati själv tror på det han säger. Är det någon som vill utmana honom för att se ifall han lever som han lär är det ju bara att knacka på hemma i hans fina lägenhet på Liljeholmskajen i Stockholm och säga att ni vill ha lägenheten. Ifall han flyttar ut och ger er den, eller i det minsta säljer den och delar pengarna lika med er, ja då lever han ju som han lär, men i annat fall är han bara ytterligare en hycklarpolitiker som borde hålla sin lögnkäft stängd. Dessutom är han ju här för att hans föräldrar och sedermera han själv VILL ha del av vår välfärd och därför borde han faktiskt dessutom ta sitt pick och pack och dra tillbaka dit han kom ifrån.

Kanske kan han då rent av förmå sitt hemlands stat att vilja ge allt till hela världens mänsklighet istället? Eller just ja, hemlandet har ju inte en välfärd byggd av nordiska män och kvinnor i generationer att ge bort. Vad enkelt att säga att alla ska få vad de VILL ha så länge man inte behöver ge bort något själv.

Nej, Norden åt nordbor. Nordisk välfärd åt nordiska kvinnor och män. Nationell socialism åt folket!