”De som vill leva, låt dem kämpa, och de som inte vill kämpa i denna värld av evig kamp förtjänar inte att leva.” –
Adolf Hitler
Naturens lagar är hårda. Hela livet är en kamp för överlevnad. Vi ser detta i allt levande. Hur varje dag handlar om kampen efter föda. Kampen om att inte själv sluta som föda. Kampen om fortplantning. Kampen om att överleva och föra generna vidare.
Från den minsta levande organismen till de största däggdjuren och träden. För de svaga finns ingen räddning utan de dukar under i kampen. Endast de starkaste överlever och endast de starkaste får föra sina gener vidare. Det som ger allt levande en mening och ett syfte med livet är att föra den egna rasen vidare.
Den moderna människan har dock ställt sig över naturens lagar. Livet är inte längre en kamp för överlevnad. Föda finns i överskott. Vi lever skyddade från naturens element. Vi saknar naturliga fiender. Att skydda vår egen person har vi lagt över på en tredje part. Fortplantning är inte längre något centralt då självförverkligande och karriär ska prioriteras. Vi lever i ett materiellt överflöd där livet är bekvämt och skyddat.
Människan kommer dock inte i längden att kunna lura naturens eviga lagar. Förr eller senare kommer det korthus vi byggt upp att raseras och naturens lagar kommer obönhörligen slå ned på oss!
Men genom att ställa sig över naturens lagar lurar vi inte enbart vår egen natur utan vi förlorar också meningen med våra liv. Vi lever ett tomt och meningslöst liv som kommer sluta i döden. En död lika meningslös som livet i sig. I och med att livet inte längre är någon kamp för överlevnad har vi släppt alla högre ideal som folk förut fann inom ideologier och religioner. Vi tror inte längre på något utan följer enbart med i strömmen.
När karriären och självförverkligandet blivit det viktigaste att leva för har vi helt förlorat familjebandet och släktskapet. Barn ska sättas i statens förvar och uppfostras av andra tills de är vuxna och kan satsa på sig själva. Våra äldre placeras på ålderdomshem där de lämnas ensamma att dö för att inte vara en belastning för sina barn. Blodsband betyder ingenting annat än vilka som eventuellt ska bjudas in vid bröllop och andra stora tillställningar.
Utan att behöva kämpa för vår säkerhet förvandlas vi till svaga individer. Psykiska problem och depressioner tar över. Det enda som fyller livet med lycka och någon form av mening är jakten på materiell rikedom och köpta upplevelser. Rikedomar som plötsligt inte betyder något den dagen då döden hinner ifatt dig. Vad har du för glädje av din pool, din fina bil, din dyra TV, alla Netflix-serier du har sett eller vilken position du nådde på jobbet när du ligger där ensam på din dödsbädd? Döden blir ett grymt och abrupt avslut och lika meningslös som livet i sig har varit. Döden som egentligen är en lika vacker och naturlig del av livet som födseln.
Vad finns då som kan ge livet och döden en mening? En återgång till naturens lagar. Att återigen leva efter dessa eviga lagar som styr allt levande inklusive oss själva. I dessa finner vi syftet och meningen med våra liv och vi finner vägen till att leva för evigt. Där vårt blod, vår ras och vårt namn lever för evigt.
Detta uppnås för det första genom direkt blodslinje. Genom att skaffa barn och låta ditt blod leva vidare i dem för att sedan gå vidare till dina barnbarn, dina barnbarnsbarn och så vidare. På samma sätt som dina förfäder, i en obruten linje ända tillbaka till vårt folks början, lever vidare i dig, kommer även du leva kvar inom dina efterkommande. För de flesta är deras förfäder okända till namnet redan efter någon generation bakåt, men deras blod, deras egenskaper, deras arv finns inom dig. Så länge din släktlinje i nedstigande led lever vidare lever också du kvar.
Du kan antingen hedra dina förfäder genom hur du lever ditt liv eller på samma sätt vanhedra dem. Men vår historia är även full av män som stupat innan de hunnit få någon avkomma som kan föra deras arv vidare. Vi kommer här in på det andra sättet att leva för evigt och det är genom ditt folk. Du är ingen isolerad varelse utan en del av något mycket större. Ett släktskap som binder dig samman med hela vårt folk. Ett gemensamt blod och arv. Det är vårt folk som ska leva vidare. Det är det som är det centrala och viktiga. Inte enskilda individer.
Ett exempel är en väldigt betydelsefull och stor tysk man som vigde sitt liv åt kampen för sitt folk och slutligen även dog för sitt folk utan att ha lämnat någon efterkommande. Genom sitt folk lever han kvar i vårt blod och vår själ. Så länge vårt folk består lever han kvar i vårt blod och i vår själ.
Eftersom vi särskiljer oss från alla andra levande ting genom vårt tal och skriftspråk finns det ett tredje sätt att leva för evigt och det är genom dina gärningar. Genom att utföra stordåd blir ditt namn känt och lever vidare. Se på kung Leonidas och hans 300 män.
De stupade alla vid slaget vid Thermopyle. Spartanerna levde kvar i några hundra år till, men är idag så utblandade med andra folk att deras blodslinje har upphört. Deras gärningar lever dock kvar eftersom spartanerna var en del av vårt folk. 2500 år senare är de fortfarande ihågkomna. Kung Leonidas är genom sitt namn känd och hyllad, men de flesta av hans 300 följeslagares namn är sedan länge bortglömda. Men deras stordåd är ihågkommet. Även de lever alltså vidare. Precis som alla de tusentals som stupat under vikingatåg, under 30-åriga kriget eller på östfronten under andra världskriget.
Men det är inte enbart hjältar som blir ihågkomna för sina gärningar utan även de som genom sin avsaknad av heder och stolthet utfört illdåd. Efialtes, Brutus, Carl Olof Cronstedt är några ökända namn som aldrig kommer glömmas. Namn som för evigt är förknippade med förräderi och skam.
”Dåden i livet blir andens slutgiltiga dom” – som Raubtier sjunger i ”En hjältes väg” eller ”Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men ett vet jag, som aldrig dör, domen över död man.” – Den höges visa. Detta gäller på gott och ont. Det är vilka dåd du utför i livet som du kommer vara känd genom. Du kan hedra dig själv och leva för evigt i ära, inte utföra något och för alltid vara glömd eller utföra illdåd och för alltid vältras i smutsen.
Genom din direkta blodslinje, genom ditt folk och genom dina gärningar kan du leva för evigt. Detta gäller dock enbart så länge vårt folk består. När din blodslinje upphör så upphör även du. När ditt folk upphör att existera upphör även din existens. När vårt folk dött ut, dör även minnet av alla hjältar och hjältedåd ut.
Hotet mot vårt folk har aldrig varit större än det är idag. Vi angrips idag från alla håll. Det finns inte längre någon plats dit vita kan dra sig tillbaka i säkerhet. Det finns inte längre någon reträtt. Våra länder svämmar över av främmande element.
Genom degenerering försvagas folket, för varje rasblandning som leder till avkomma dör en gren av vårt folk ut, genom historieförfalskning försvinner våra hjältar, genom våldsdåd dödas delar av vårt folk. Inte många generationer av mångkultur krävs innan folket biologiskt är förintat och den enda rest som då finns kvar är några enstaka personer som föds med blåa ögon eller blont hår eller förvanskade berättelser om våra bragder som tagits över av ett annat folk. Exempel på detta finns tyvärr i överflöd.
Det räcker alltså inte idag att enbart föda barn. Din överlevnad är högst osäker. I själva verket är detta en högst egoistisk gärning. Du lämpar över på dina barn att kämpa för sin överlevnad eller att dö ut genom rasblandning. Men även du försvinner genom detta. Detsamma gäller när ditt folk genom rasblandning försvunnit. Din blodslinje, ditt folk och ditt namn har dött. Det är endast genom att finna tillbaka till naturens lagar som du i längden kan överleva och leva vidare. Genom ständig kamp för överlevnad. Genom att kämpa för ditt blod och ditt folk. Sträva efter stordåd och ära. Kämpa för din överlevnad och du kommer leva för evigt!
Du är en produkt av tusentals generationers kamp för överlevnad. En kamp de vunnit för att du ska finnas till. Kommer du vara början på slutet för denna blodslinje, för detta folk och för alla hjältar som levt innan dig eller kommer du i denna ödesdigra kamp för överlevnad kämpa, föra ditt arv vidare och utföra stordåd? Ifall du tvivlar på din egen förmåga så minns att samma blod som rann genom Kung Leonidas, Ragnar Lodbrok, karolinerna och Horst Wessel också rinner genom dig. Vill du leva så kämpa och lev för evigt!
