Under 1 maj genomfördes torgmöten med nationalsocialistiska tal i fem olika svenska kommuner, men också i Danmark och i Norge. Dessutom genomfördes flera offentliga banderollaktioner och givetvis spreds det affischer och flygblad i mängder över hela Norden. Alltsammans uppstyrt under parollen ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
I denna artikel kommer en del av aktivismen gås igenom, stad för stad och land för land och vi börjar här hemma i Sverige.
Ludvika
I Ludvika hölls ett på förhand utannonserat torgmöte på Garvarns torg i de centrala delarna av staden med tal av aktivisten Emma Karlsson och organisationens ledare Simon Lindberg. Dagen började dock redan innan detta med en aktion i samband med Socialdemokraternas 1 maj-tåg i den närliggande byn Grängesberg.
Samtidigt som Socialdemokraternas gigantiska tåg, där den inhyrda orkestern bestod av fler personer än de deltagande socialdemokraterna, gick förbi ställde några aktivister upp sig med fanor och en banderollklädd bil för att påminna arbetarförrädarna om att det i detta val finns ett sant arbetarparti som ställer upp i kommun- och riksdagsval.
Efter detta mötte man upp med fler aktivister och en del medlemmar i närheten av Ludvika centrum för att gemensamt ta sig in till torget där dagens torgmöte skulle gå av stapeln. Väl på plats kunde man missnöjt skåda att polisen spärrat av hela torget som om det var en bomb där. I cirka 70 meter åt alla riktningar runt där talen skulle hållas hade de satt upp polisens avspärrningsband i dubbla rader, med några meters mellanrum.
Förgäves försöktes det att kommunicera med polisen om att ta bort dessa och att Motståndsrörelsen hellre såg att de åkte till något fik och åt munkar så att aktivisterna själva kunde ansvara för säkerheten och således släppa åhörare såväl som eventuella motdemonstranter betydligt närmare.
Ett fåtal människor vågade och kunde ta sig förbi avspärrningsbanden, några som försökte blev dock till och med stoppade av uniformerade poliser som sa att de inte fick ta sig in till torget. Resterande åhörare som uppskattas till någonstans mellan 50 och 100 stycken stod kvar under hela torgmötet och pressade sig så nära de kunde mot avspärrningsbanden för att se och höra ordentligt.
Konferencier Lukas Lindgren hälsade alla välkomna efter att det spelats nationell musik ur högtalarna i cirka femton minuter. Han förklarade i korthet vilka Nordiska motståndsrörelsen är och hur organisationens syn på 1 maj och socialism skiljer sig från Socialdemokraternas och kommunisternas innan han välkomnade Emma Karlsson upp på scen.
Karlsson höll ett starkt och känslofyllt tal om bland annat hur hon förvägras arbeta med det hon är verkligt bra på och som hon egentligen önskar arbeta med enbart med anledning av att hon har ”fel” politiska åsikter.
När detta var klart var det dags för Simon Lindberg att äntra scenen. Lindbergs tal var något speciellt då det var skrivet för att kunna hållas på samtliga orter där Motståndsrörelsen bedrev aktivism under dagen. Det hindrade inte talet från att vara mycket kraftfullt och uppskattat. Talet belyste vikten av att hylla vita arbetare och förmå dessa att vara stolta över sig själva och sina förfäders bragder för att finna styrkan att återta Sverige och Norden.
Efter de bägge talen var det mingeldags och ett antal åhörare kom fram till talarna och andra medlemmar för att ge beröm, ta selfies och ansöka om medlemskap i organisationen.
Efter ett tag avslutades den lyckade aktionen och motdemonstranter eller andra som visade någon form av missnöje med Motståndsrörelsens närvaro under dagen uppgick inte till mer än en handfull.
Vetlanda
Även i Vetlanda hölls ett förannonserat torgmöte. Efter en kort samling ställde aktivister och medlemmar upp sig med fanor och banderoll på Bibliotekstorget och började dela ut flygblad. En del sympatisörer hade tagit sig till torget för att höra Motståndsrörelsens tal, men även många förbipasserande stannade under dagen till för att lyssna en kortare eller längre stund under talens gång. Smålands rödingar hade kraftsamlat sina sex ”hens” för att knäpptysta stå med sina ryggar vända mot talaren under hela torgmötet.
Förste talare var nästeschef och förstanamn på kommunvalslistan i Vetlanda, Hampus Maijala, som talade om lokalpolitiken i Vetlanda och om folkförrädarnas svek mot de vita arbetarna. Talet avslutades med en uppmaning att rösta på Nordiska motståndsrörelsen i valet i höst.
Näste talare var Joakim Kannisto som höll det förskrivna talet av Simon Lindberg. Han talade om hur den vita arbetarens hårda slit byggt upp Sverige historiskt och hur detta nu har raserats. Talet avslutades mycket kraftfullt- ”Vetlanda är VÅRT, och det här är VÅRT LAND!”
Efter talen var klara så kvarstod Motståndsrörelsen på torget för att fortsätta dela ut flygblad och samtala med såväl tillresta sympatisörer som förbipasserande Vetlandabor.
Folkförrädarna i Socialdemokraterna genomförde en demonstration i staden som skulle passera förbi Motståndsrörelsens torgmöte. När demonstrationståget kom förbi omgrupperade aktivisterna snabbt; man gick i rask takt mot folkförrädarna och ställde upp med banderoll och fanor så nära demonstrationen som möjligt, innan man stötte på en patrull poliser som förhindrade ytterligare framryckning. Sedan ropade aktivisterna ”SOCIALDEMOKRATI – FOLKFÖRRÄDERI!”. En något hätsk stämning uppstod mellan motståndsmännen och folkförrädarnas blåklädda skyddstrupper, men efter att demonstrationståget passerat förbi återvände aktivisterna till mitten av torget och fortsatte sin aktivism.
Så småningom kände sig Motståndsrörelsen nöjda med dagen på Bibliotekstorget och aktivisterna började dessutom bli hungriga. Man bestämde sig därför för att packa ihop och bege sig till Socialdemokraternas eftersamling i Folkets hus där det utlovades korv till alla som önskade.
Man tog sig förbi de blodröda folkmordsflaggorna i entrén, upp för trappen och in i rummet där sossarna satt och fikade. Folkförrädarna förbryllades av motståndsmännens närvaro och hade svårt att bestämma sig för om man skulle bjuda på korv eller inte. Till slut tog några tanter initiativet och sa att motståndsmännen visst kunde få korv, men innan så hade hunnit ske kom folkförrädarnas blåklädda trupper inrusande i lokalen och ställde till med ytterligare förvirring.
De blev dock själva lika förbryllade och handfallna när de hörde av tanterna att motståndsmännen skulle bjudas på korv. Poliserna letade då upp den ansvarige sossen på plats och ställde tydligt ledande frågor för att få ett godkännande från honom att köra ut motståndsmännen. Efter en kort stund krävde sålunda poliserna att Motståndsrörelsen skulle lämna byggnaden. Aktivisterna var dock fortfarande hungriga och ville vänta på att man fått sin korv innan man gick därifrån. Poliserna blev då otåliga och våldsamma och började fösa och dra ut motståndsmännen ur rummet och ned i trappen.
Nöjda med dagen återvände sedan aktivisterna till bilarna. Man tackade varandra för dagen och begav sig hemåt för att i brist på sosse-korv mätta sina magar på annat vis efter en lyckad vecka med kamparbete.
Munkedal
Även i Munkedal stod förannonserat torgmöte på schemat. Dagen började med att några medlemmar inspekterade Örekilsparken som var den tilltänkta reservplatsen att hålla tal på eftersom Centrumtorget var uppbokat av sossarna. Ganska direkt upptäcktes att platsen där tillstånd givits var allt annat än optimal för att man skulle kunna nå ut med talen till någon större del av invånarna i staden som höll till närmare centrum och affärerna.
Polisen som anlänt till parken något tidigare och stod intill vid en parkering och såg ut att ha en inte allt för dålig dag på jobbet med gassande sol och vårväder, tog kontakt med organisationens representanter. Efter en bra stunds förhandlingar fick Motståndsrörelsen till slut bege sig in till torget där Socialdemokraterna höll torgmöte. Efter polisens inspekterande uppläts en plats en bit ifrån torget mellan torgets parkering och stadens butiker. Lite tråkigt läge, men betydligt bättre än parken åtminstone.
De människor beståendes av nyfikna och sympatisörer som tagit sig till den utannonserade parken möttes upp och leddes in till den nya platsen. Ljud och bild sattes upp och banderoll var snabbt på plats och så var det sedan dags för förste talare som faktiskt gjorde sin talardebut, Samuel Johansson.
Johansson höll Lindbergs färdigskrivna tal och gjorde en stark debut med detta tal om den vita arbetarens kamp av idag och plikt inför morgondagen.
Andra talare var förstanamnet på kommunlistan i Munkedal och riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland. Vejdeland höll ett tal som handlade om de uppkommande mörka moln på horisonten genom bland annat energi- och livsmedelskris till följd av kriget i Ukraina och att lösningen knappast är något inträde i Nato.
Under talens gång visade det sig att platsen inte alls var lika dålig som man först hade antagit då flera besökare från butikerna stannade upp och lyssnade på talen. Det är rentav troligt att man nådde ut till fler människor från denna plats än vad Socialdemokraterna gjorde från Centrumtorget.
Talen uppskattades tydligt av åhörarna, men inte lika mycket av de få gråsossar som passerade förbi och gjorde vad de gör bäst; gnällde. Efter talen hölls flera diskussioner med åhörarna på plats. Två av dessa slog till och med följe till Motståndsrörelsens eftersamling där rekryteringsmöten hölls tillsammans med att det intogs en god bit mat.
Örkelljunga
Dagen i Örkelljunga inleddes med att en släpvagn försedd med fanor, banderoll och högtalare ställdes upp vid Stockholmsvägen i Örkelljunga. Från den väl valda platsen kunde man ses och höras från större delen av Örkelljunga centrum. Där ekade först rösten av nästeschef Daniel Gerdås som höll Lindbergs skrivna första maj-tal. Förutom de flanörer som var ute till fots och stannade upp för att lyssna så stannade också vissa människor som körde bil till vid vägkanten med nedvevade rutor för att lyssna på talet.
Efter Gerdås höll Örkelljungas förstanamn i kommunvalet, Sebastian Elofsson, ett tal med lokalt fokus, där han uppmanade Örkelljungaborna att ansluta sig till den nationella kampen.
Efter talen spelades nationalsocialistisk musik för Örkelljunga. Ett par personer kom fram och bad om flygblad och ett par andra meddelade förnöjt att de brukade följa Motståndsrörelsen på hemsidan.
Efter en stund begav man sig vidare och körde med den dekorerade släpvagnen genom större delarna av kommunen med passande 1:a maj-musik ljudande ur högtalarna. Man blev stoppade av polisen för en påstådd rutinkontroll men kunde snart bege sig vidare.
Sista stopp för dagen blev vid ett flygfält där ett stort antal Örkelljungabor befann sig med anledning av en pågående motormässa. Där höll Elofsson sitt tal en gång till och lät således ytterligare åhörare tillgodose sig det nationalsocialistiska budskapet.
Dagen anses som mycket lyckad och man fick god exponering i kommunen under dagen!
Luleå
Näste 6 inledde dagens aktiviteter genom att ställa sig med en banderoll utanför ICA Maxi i Luleå, där David Nilsson och Simon Holmqvist höll varsitt tal.
Polisen var mycket snabbt på plats i resursslösande styrka, i form av en piketbil och en helikopter som cirkulerade länge ovanför aktivisterna och gick ned på en väldigt låg nivå emellanåt, som för att medvetet störa talen. De markbundna konstaplarna kom fram och ställde de vanliga frågorna om hur länge man hade för avsikt att vara på platsen, vem den ansvarige på plats var med mera. Trots uppbådet gick det lugnt till och talen kunde genomföras inför en växande åhörarskara utan vidare kontroverser.
Efteråt begav man sig till en bro i Gammelstad strax utanför Luleå i rätt tid för att hinna veckla ut banderollen över bilvägen, då ”Majrundan” var i färd att passera där. Majrundan är en årlig tradition på första maj, där majoriteten av länets motorcyklister samlas och åker i kortege genom olika städer. Detta presenterade ett unikt tillfälle att ha en banderollaktion inför tusentals förbipasserande motorcyklister. En enorm mängd människor med norrbottniska mått.
Man fick väldigt många positiva reaktioner från de förbipasserande motorcyklisterna. På väg från platsen hördes även rop som ”Bra jobbat grabbar!” från publiken som samlats på bron för att bevittna kortegen.
Sedan begav man sig in till slutstation för dagen, centrala Luleå, där man återigen vecklade ut banderollen och Holmqvist och Nilsson upprepade sina tal inför en ny publik. Många stannade för att lyssna och allt gick väldigt lugnt och smidigt till. När detta var avslutat och man stått där ett tag så avrundades aktiviteterna för dagen.
Norge
I Kongsvinger höll chefen för Motståndsrörelsen i Norge, Tommy Olsen, Lindbergs tal översatt till norska på Rådhusplatsen i de centrala delarna av staden. Mitt under talet gick fackföreningarnas demonstrationståg förbi platsen. En av fackpamparna blev provocerad av Olsens arbetarvänliga tal och beslutade sig för att försöka slita motståndsmännens banderoll ifrån dem. Det markerades snabbt att detta inte skulle tolereras och den gamle mannen skyndade därefter snabbt vidare med svansen mellan benen.
Aktivisterna med Tommy Olsen i spetsen åkte sedan vidare till Elverum där man gjorde om processen, ställde upp sig i centrum och höll tal. Denna gång dock utan fackföreningståg.
Efter talet körde man runt i stora delar av Elverums kommun med en släpvagn försedd med banderoller och en fana.
Utöver dessa bägge torgmöten genomfördes offentliga banderollaktioner med gröna rökgranater i Våler och Bergen.
Danmark
Danska medlemmar och aktivister samlades på Östjylland för att ta sig till en marknadsplats i de centrala delarna av staden Ry. Där ställde man upp sig med fanor och banderoll och chefen för den danska grenen av Motståndsrörelsen, Jacob Vullum Andersen höll Lindbergs tal översatt till danska.
Island
På Island affischerades Reykjavik centrum och specifikt det torg där vänstern skulle hålla sitt torgmöte senare under dagen.
