Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.
Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv, då sannolikheten för att ha uppnått maktövertagandet inom de närmsta kommande åren, inte är så troligt av sina förklarliga skäl. Men likväl poängterades värdet i att vara optimistisk oavsett, att tro på segern om än den inte ens skulle komma att ske under ens egna livstid.
Föredragets nästföljande segment omfattade 20-talets Berlin i sviterna av första världskriget och Versaillesfreden, de tyska nationalsocialisternas kamp mot det fientliga systemet och den högt ansedde tyske aktivisten Horst Wessel (1907-1930).
Wessels fanatiska engagemang, redbara hjältemod och villkorslösa offervilja skulle komma att medföra enorma framgångar både för partiets och stormavdelningens tillväxt. Han lät sig aldrig rädas, oavsett hur välkänd och grovt hatad han var av de röda.
Den 14 januari 1930 begav sig flertalet attentatsmän hem till Horst Wessels lägenhet när han var svårt sjuk och avrättade honom. Wessel omkom av blodförgiftning från skadorna den 23 februari samma år.
Tusentals nationalsocialister samlades vid begravningen för att hedra Horsts minne. Adolf Hitler var bland de första på plats att lägga en blomsterkrans uppå den fallne kamratens kista och Horsts nära vän Josef Goebbels höll tal:
Han som ligger i kistan är inte död, hans ande lever och finns med oss. Och när så SA står samlat för det stora uppbrottet, när var enskilds namn blir uppropat. Då kommer ledaren också ropa upp ditt namn kamrat Wessel och alla SA-män kommer svara som en man – Närvarande!
Horst Wessel blev martyr och med anledning av bland annat hans kamp kunde Adolf Hitler väljas in som Tysklands nye rikskansler år 1933.
I föreläsningens avrundande stycke, påtalades de åtskilliga likheterna mellan den förgångna nationella kampen och samtidens. Då meningsmotståndare av idag brukar precis samma ryggradslösa metoder man gjorde för ett sekel sedan i form av uthängningar, skadegörelser, hot och fysiska angrepp enbart i numerära överlägen. Detsamma vad det anbelangar repression från systemets sammansvärjning. Då etablissemanget, rättsväsendet, ordningsmakten och massmedia brukade samma trakasserier gentemot dåtidens nationalsocialister som mot oss.
De väsentliga men väldigt få skillnaderna från då och nu, är att varken våra aktivister, rödingar eller andra folkfientliga förespråkare omkommer årligen i några storskaliga och blodiga gatustrider.
Avslutningsvis, fastslogs att den enda vägen till den framtida slutliga segern för Nordens frihet, innebär att samtliga av Motståndsrörelsens medlemmar efter främsta förmåga, likt Horst Wessel, bör leva efter devisen: ”Kampen framför allt”. Det vill säga att inget annat fritidsintresse, relation, karriärmöjlighet eller andra
omständigheter får gå före kampen. För när väl samhället fullständigt krackelerar, beror segerns möjlighet på huruvida man är beredd att om så krävs offra sitt liv för att den skall besannas.
Då fördraget var till ända, tackade man Lindberg för en onekligen fascinerande föreläsning med rungande applåder.
Därpå var det dags att bege sig ut i den varma vårsolen för att hålla månadsmöte och bland annat så planerades en del detaljer upp för blixtdemonstrationen i Lysekil och torgmötet den 1 maj i Munkedal.
Då månadsmötet var avklarat, avnjöt kamraterna en utsökt grillmåltid i gamman. Fastän mången buk redan tagit trindare former av paltkomans sveda, serverades en synnerligen konstrik deliciös tårta till dessert. Förnöjda och högt motiverade tackade kamraterna varandra för dagens sammanträde och begav sig hemåt.
