Efter en relativt lång hemresa natten innan från en händelserik och gemytlig semestervecka i Skåneland ska jag inte sticka under stolen med att jag var något omtöcknad när vi väl anlände till bygdegården där årets Nordendagarna skulle äga rum. Dock skulle ny energi likt ett skänk från ovan tillkomma så fort jag klev ur bilen och beskådade den storskaliga samling kamrater från hela rikets alla hörn, tillsammans med sina nära och kära som ivrigt inväntade att denna livade högtidsdag skulle ta sin början.

Efter några minuters mingel var det dags att bege sig in i samlingslokalen för att åhöra dagens konferencier, Samuel Johansson som hälsade alla varmt välkomna och redogjorde schemat för dagen. Just i den stund man satt och lyssnade förväntansfullt under introduktionen noterade jag att lokalen fyllts till bredden med nordiska bröder och systrar, vilket jag enkom kan tolka som ett bevis på organisationens själsliga sammanbundna gemenskap. Det är i sig en säregen, men storslagen känsla att få vara tillsammans på detta vis med sina gelikar. Den globalistiska, mångkultursvurmande och degenererande värld vi lever i var liksom bortom mitt synfält och det enda som kvarstod var den ideologiskt förankrade omgivning som utgör kärnan av sann folkgemenskap.

Först på agendan stod tävlingen Årets nordman, därmed utrymde samtliga lokalen för att belägra sig vid grusplanen utanför där tävlingen inom snar framtid skulle ta vid. Mer ingående om tävlingarnas varierande lagbaserade grenar och utslagningsturningar med mera finner man här.

Viljan av järn att ta hem titeln, likväl motivationen att kämpa sida vid sida med sina kamrater i grupp var utan tvivel högt närvarande. Tävlingarna upprymdes av fängslande spänning för varje gren och man gladdes rikligt åt den livfulla stämning barnen bidrog med i eldfängt iver när dem påhejade sina fäder och deras kamrater.

Jag saluterar samtliga deltagare i tävlingarna för deras föredömliga och mycket välutförda insatser. Den ihärdighet, styrka, laganda och intensiva vilja deltagarna uppvisade och förmedlade till åskådarna var en kraftfull inspirationskälla för stora som små. Jag skulle vilja påstå att bland de mest upphöjande av känslor hos en individ är den när man överträffar sig själv, att resolut blicka bortom sina barriärer och ge allt för att övervinna dem. Även om man inte skulle nå några enorma framgångar varken vid första, andra eller ens tredje försöket kvarstår det faktum ändå att man för varje gång kommer närmare att lyckas. Kanske man själv ställer upp till nästa år för att få en minnesbeta av den känslan. Vem vet?

När väl tävlingarna var till ända vankades det lunch.

Efter att den välsmakande lunchen inmundigats, välkomnades veteranmedlemmen Peter Holm upp på scenen för att mottaga en välförtjänt utmärkelse av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg.

Sedan var det dags att kora ut Årets Nordman, mannen som erhöll titeln för en andra gång var ingen mindre än Niklas Norling från Näste 5. Han tilldelades därefter ett par högklassiga priser varav en var en runristad yxa vilandes på en rustik bräda som en symbol för den strid han utkämpat under tävlingarna och den slutliga holmgångsfinalen. Högst troligt hade mången kamrat önskat se denna magnifika pjäs pryda väggen hemmavid.

Följaktligen var det dags för riksrådsmedlemmen Pär Öberg från Näste 5 att inta podiet. Detta då det planerats vid denna tid att Pär skulle medverka i en debatt gentemot en valfri representant från AfS. I tidigare skeden har AfS deklarerat mången gång att endast dem utgör den sanna oppositionen mot det rådande svenskfientliga systemet, samtidigt som de hävdat att dem till skillnad från de etablerade partierna vågar ta debatt mot vem eller vilka som helst utan att några som helst skygglappar tillfogas. Därmed önskade man med debatten få en djupare förklaring i huruvida de anser sig själva vara hela Sveriges och vårt folks räddning, men också för att få ett bredare perspektiv på huruvida de ställer sig i rasfrågan, judefrågan och revolutionära kontra reaktionära reformer. Mäkta besynnerligt nog dök ingen AfS-debattör upp. Nog fann samtliga närvarande det hela föga förvånande. Dock förmodar jag att de flesta skulle finna debatten oerhört intressant.

Då ingen debatt kunde genomföras, passade riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland på att nästla sig in bakom podiet för att deklarera för åhörarna att det inom en snar framtid skulle dyka upp en nyhet från Nordisk Radio. Utan reson och pardon tvångskommenderade Vejdeland två personer ur publiken att medverka i detta kommande projekt, dessa två stackars satar var inga mindre än Joakim Kannisto från aktivistpodcasten Mer än ord och tidigare nämnde riksrådsmedlemmen Pär Öberg från Radio Nordfront.

Skämt åsido, hur som haver fann i alla fall jag och förmodligen de flesta av åhörarna nyheten intressant och därmed kommer vänta förväntansfullt.

Därefter var det dags att börja förbereda inför den stundande traditionsenliga och mångfacetterade marknaden. Långbord efter långbord radades upp utanför lokalen och dukades upp med alltifrån raffinerade närproducerade ekologiska varor, vacker konst, snillrika hantverk, sällsam äldre ideologisk litteratur och välbevarade utsmyckningar med historiska anor med mera.

Marknaden är dock inte bara till för försäljning och inhandlande utan utgör också ett utmärkt forum för att knyta nya kontakter, själv hade jag redan i början av dagen lärt känna en förhållandevis ny medlem i nästet. Vi språkades vid om alltifrån individuella farhågor till de kopiösa mängder förkastligheter i samhället vi delade åsikter kring. Det var ett väldigt trevligt bekantande och jag hoppas på att stöta på honom snart igen.

En annan sak värt att omtala är de flerfaldiga berikande kunskaper som florerar bland mina nordiska fränder. Exempelvis hur det går till för att göra en riktigt bra honung, fördelarna med att använda talg till sin matlagning med mera. Alltid lär jag mig något nytt och får repetition på det jag redan känner till. För egen del inhandlades bland annat både en unik present till en kamrat som dessvärre inte kunde närvara under dagen samt två burkar honung (på uppdrag av regeringen hemmavid).

Så småningom började marknadsstånden att packa ihop, nöjd med mina köp begav jag mig åter tillbaka till grusplanen där man hade anordnat en juniorupplaga av Årets nordman för barnen.

Jag finner det både nöjsamt och av vikt att barnen uppmärksammas. Det är då sannerligen ingen riksnyhet att våra barn utgör grogrunden för en bättre framtid för vårt folk. Genom att ge barnen detta utrymme på en dag som denna främjar barnens egen drivkraft, känsla av gemenskap och tillhörighet som är basala fundament vi vuxna måste göra vad vi kan för etablera hos dem.

Junior-femkampen avslutades med stående ovationer, barnen var mycket glada och belåtna över sina väl utförda prestationer. Särskilt över deras insatser i den dragkamp som stod mellan alla barnen och de två vuxna karlarna Martin Saxlind och Joakim Kannisto, där barnen stod som slutliga segrare.

Vid detta laget kunde jag inte undgå att tänka på alla de fäder och mödrar som ej ännu tagit klivet in i kampens gemenskap. Det är så ofantligt mycket både de själva och deras barn går miste om.

Strax efter att middagen förberetts tog samtliga medlemmar och sympatisörer sig in för att hörsamma Simon Lindbergs kommande tal.

Inledningsvis ordade Lindberg om den fantastiska dag vi fått tillbringa tillsammans, han önskade sammanfatta hela dagens glädjerika stämning och händelser i ett enda ord, vilket var folkgemenskap. Följaktligen konstaterade Lindberg det obestridliga faktum att om hela Nordens rättmätiga befolkning skulle komma att efterleva den innerliga och förädlande förbindelse vi formar bara en dag som denna kunde man endast drömma om vilket enastående nordiskt rike vi som ett enat folk skulle förmå att dana.

Vidare varnade han åhörarna för att talet i sig eventuellt kunde vålla nån form av djup kollektiv tristess då det skulle komma att handla om valet till hösten. Skämt åsido återigen, dock upplevde jag att talet onekligen fyllde sin funktion genom att det i detta sammanhang fortlöpte kort och koncist. Talet omfattade 10 punkter varför man skall ta sig till valurna och lägga sin röst på Nordiska motståndsrörelsen och därmed åtminstone bidra med ett strå till kampens stack.

Likväl framhöll Lindberg de ogensägliga motargumenten mot alla möjliga ursäkter och skenmanövrar för att inte lägga sin röst, alltifrån den naiva tanken om att ”taktikrösta” till den som totalt defaitistiskt och substanslöst påstår att det ”inte finns någon mening med att rösta på Motståndsrörelsen överhuvudtaget”. Därnäst betonades att det är just dessa villfarelser och känslor av hopplöshet som det rådande folkfientliga etablissemanget och systemet önskar att man skall befinna sig i för resten av sitt liv. Därav befästes än mer vikten av att faktiskt ta steget och en gång för alla förkasta alla utnötta gamla förhoppningar om några som helst genomgripande positiva förändringar inom det rådande systemets ramar. Just eftersom att det är systemet som banat vägen för den förödande utvecklingen man tvingas bevittna och erfara. Om alla som surrat fast i bekvämlighetens ekorrhjul och/eller förletts in på andra viljelösa villospår bara tar sig i kragen och gör åtminstone någonting för kampen har man inlett ett första steg i det revolutionära valet.

Då Lindbergs plädering nått sitt slut, avtackades han för ett sannerligen medryckande tal med rungande applåder från samtliga åhörare.

Det var snart dags för middagen att serveras, vilket var tur då kistan börjat bröla efter föda. Eftermiddagens måltid bestod av grillad fläskkarré och en utmärkt hemmagjord potatisgratäng samt klassisk och hederlig kokkorv i bröd för dem som hellre föredrog det. Näst efter middagen hölls en auktion med gedigna hantverk till förmån för Fånghjälpen.

Därefter var det för egen del tid att fara hemåt då jag och kamraterna jag ankom med hade några timmars restid framför oss. Förnöjda tackade vi kamraterna för en vällyckad uppsättning av årets Nordendagarna och passade på att insupa aftonens festliga stämning då strax en speleman skulle inta scenen.

Önskar du också uppleva den fulländade etniskt homogena gemenskapen tillsammans med oss?

Då tycker jag du ska ansöka till Nordiska motståndsrörelsen idag!