Kung Karl XII:s dödsdag har traditionellt firats på olika vis av nationalister i över 100 års tid. I Kungsträdgården vid Karl XII:s staty anordnade i år AfS en manifestation som en del aktivister från Nordiska motståndsrörelsen valde att delta på.

Under AfS möte uppdagades fotografer från svenskfientliga EXPO finnas på plats för att bedriva åsiktsregistrering av mötesdeltagarna. Dessa konfronterades verbalt av Motståndsrörelsens aktivister, men istället för att ta en diskussion kring sina förehavanden sprang de snabbt och gömde sig bakom poliser.

Efter att AfS möte var över och marschaller tänts vid statyn valde Nordiska motståndsrörelsen att fortsätta dagen på ett mer motståndsmässigt vis.

En bit bort hölls ett tal av organisationens ledare, omgärdad av aktivister som spred grön rök. Talet var kraftfullt och manade till kamp för den vita rasen i framtiden, snarare än att bara högtidlighålla minnen av svenskar i dåtid.

Genom att våra förfäder sett till att inte bara freda vår mark, utan också sett till att hålla folkstammen ren – så kan vi idag med stolthet säga att vi är ungefär de samma som då. Det som karolinerna genomförde skulle också kunna göras av dig och mig. Genom vårt DNA och den obrutna länken bär vi våra förfäders styrka inom oss.

Men samtidigt är denna förståelse för historien faktiskt totalt ointressant om den inte leder till kamp för framtiden. Sanningen är nämligen att tiden för Kalle Dussin redan är ute, men för dig som är redo att kämpa och dö för ditt folk här och nu – är tiden sannerligen här!

Norden kallar nu ljudligare än tidigare och hon kräver kämpar. Hotet mot vår nation är nämligen betydligt mer alarmerande idag än det var på 1700-talet – faktiskt större än det någonsin varit under historiens gång. Och istället för att kriga med skarpa klingor i solens sken, bedriver vår fiende andlig terrorism och biologisk krigföring mot vårt folk – mitt bland oss – inom rikets gränser.

Vårt folk håller så sakteliga på att besegras i detta nu genom kulturmarxism och den pågående massinvasionen av rasfrämlingar. Och merparten av karoliner-ättlingarna gör inte motstånd. De förstår inte ens vad som sker.

Om vår fiende får sin vilja igenom – om vårt folk förslavas och sedan förgås – då spelar inte heller minnet av Karl XII någon som helst roll!

Av andra orsaker ser saker och ting idag också väldigt annorlunda ut gentemot då. I kampen av idag behöver vi nämligen danskar och polacker och alla de övriga av Europas söner och döttrar vid vår sida. Tiden för blå-gul stats- och kulturnationalism är förbi – idag härjar det istället ett lågintensivt raskrig på våra gator och torg och det är bara genom att klamra oss fast vid och aktivt förfäkta den nationalsocialistiska världsåskådningen som vi som kollektiv har en chans att ta oss ur situationen vid livet.

Ingen politisk reform är tillräcklig – bara en fullskalig revolution kan i detta mörker bringa gryningsljus över Norden och de etniska nordborna!

Sedan skulle det möjligtvis kunna spekuleras i att jag inte skulle kunna stå här idag och vara den jag är utan Karl XII och hans karoliner. Att Sverige och svenskarna inte funnits till idag utan gårdagens kamp. Så kanske det må vara, men vad som däremot är helt och hållet säkert och som det inte behöver funderas över eller diskuteras en sekund kring – det är; att utan mig och de som kämpar vid min sida här och nu – då kommer helt säkert inte karolinerna att finnas kvar i framtiden.

Så titta för all del tillbaka, men förstå samtidigt att ännu mer avgörande är det att titta framåt. Självklart kan du minnas och högakta – men se framför allt till att själv leva och ge ditt liv för något av betydelse, så att någon en dag också kommer att minnas och högakta dig!

Runt hundra meter bort hade en skränig skara på ett femtiotal så kallade antifascister samlat sig. Motståndsrörelsens aktivister bestämde sig därför efter Lindbergs tal för att försöka ta sig bort till dessa för att diskutera, men trots en rejäl promenad i kvarteren runt Kungsträdgården var det omöjligt att ta sig till de vänsterblivna då stora numerärer av poliser förföljde aktivisterna för att hindra dessa från att ta sig i närheten.

Efter ett tag passade man därför istället på att bege sig på en liten sightseeing till Stockholms Stora synagoga – fortfarande förföljda av polis.

Aktiviteten i huvudstaden avrundades härefter och ännu ett 30 november-firande kunde läggas till meritlistan för de deltagande.