Skip to content
Den vänsterextrema antivita underrättelsetjänsten Expo har ägnat närmare sex månader åt att färdigställa sin årsrapport för 2021, vilken med hänvisning till innevarande valår även rymmer en prognos för 2022. Ordvalet i den känns till stor del igen från tidigare rapporter från Säpo och Expo. På stiftelsens hemsida presenteras en sammanfattning av en årsrapport som beskriver ett steg tillbaka och många steg framåt för vad som benämns ”den rasideologiska miljön” – där Nordiska motståndsrörelsen uppenbarligen anses spela en mycket central roll, med tanke på hur ofta organisationens namn nämns.
I sammanfattningens inledning hävdas att antalet dokumenterade aktiviteter inom denna miljö under 2021 minskade ”för tredje året i rad”. Här förklaras att medan ”de högerextremas” aktivitet på gator och torg minskade något förra året, så ökade istället verksamheten på nyhetssajter, i poddar samt inom kampsport. För den kommande perioden fram till riksdagsvalet i september utfärdas en varning för
Torsdag den andra maj var delar ur Näste 7 ute i Tranås. Boende i gräddhyllan Hätte och Seglarvik fick information om de globalistsvin som styr världen och vill utrota de nordiska folken.
Det är ingen hemlighet att Sverige slagit alla tidigare rekord när det kommer till icke-vit gängkriminalitet, såsom skjutningar och sprängningar. Igår höll Absurdistans statsminister Ulf Kristersson ett extra-insatt tal till folket med anledning av detta. Han bekräftade inte bara det svenska rekordet utan berättade även att läget i Sverige är värre än i något annat land i Europa.
Statsminister Ulf Kristersson under en presskonferens tidigare under fredagen. Foto: Regeringen.
För oss som varnat för massinvandringens konsekvenser sedan 1997 när Nordiska motståndsrörelsen bildades (och vissa medlemmar ännu längre tillbaka än så) är detta såklart varken oväntat eller chockerande. En normalbegåvad blind person kunde se vart det barkade hän redan för 10-20 år sedan.
Lika sant som att den grova gängkriminaliteten är ett närmast uteslutande importerat problem, så är givetvis också lösningen att omedelbart stoppa importen och istället i radikal omfattning börja exportera – alltså att b
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
När man anlänt påbörjades saneringsarbete av dekadent fientlig propaganda som hängts upp runt torget
Nyfikna åhörare inväntar talen
Sundsvallsvänstern hade kraftsamlat ihop 3 personer för en motdemonstration
Förste talare Pär Öberg tar till orda
Öberg använde sig på ett effektivt sätt av visuella medel för att på ett enkelt sätt beskriva avancerade principer
Sara Leifsdotter var sin stalkervana trogen och fanns på plats med sina kameror
Näste talare var Simon Holmqvist
Någon hade lämnat en liten bokhylla med böcker bland annat skrivna av Tobias Hübinette, med ett meddelande till Motståndsrörelsen om att man borde ”läsa en bok” baserat på något förvirrat resonemang om att det skulle vara ett botemedel mot Nationalsocialism
Siste talare var Anders Gudmarsson
Efter talen hölls det en frågestund, där talarna svarade på åhörares frågor
Det märkligaste inslaget under dagen var när en
Anledningen till att just lilla Kode valdes ut denna vårdag var på grund av problemen de har haft den senaste tiden med att ”ungdomsgäng” ifrån städerna samlas runt samhället och ställer till med bråk och vandalism. Dessutom ligger Kode i anknytning till motorvägen E6, vilket gör att man på ett enkelt sätt kan få maximal exponering.
Vädret var på topp med sol och klarblå himmel när kamraterna ställde sig på en bilbro över E6:an på förmiddagen. Man vecklade ut banderollen, ställde upp med fanor och tände två gröna rökgranater till förbipasserandes förtjusning!
Den gröna röken gifte sig väldigt bra med Motståndsrörelsens gröna medlemströjor och den lummiga grönskan runtomkring.
Efter en bra stund på bron ställdes några frågor till Daniel, ansvarig chef på plats.Hur har aktionen gått idag?Jo, det har gått väldigt bra! Det är kanonväder och humöret är på topp.Hur har responsen varit tycker du?Den har varit väldigt positiv! Tack vare det fina vädret så har det varit väl
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Då det gått ett tag sedan det hölls en broaktion i nästet beslöt man sig för att återigen ställa upp på den välbekanta gångbron som går över Riksväg 73 intill Skogskyrkogården.
Både banderoll och fanor var medtagna för aktiviteten och man ställde upp på bron under eftermiddagsrusningen, då det alltid är packat med bilar.
Flertalet polisbilar passerade bron denna dag, somliga körde även upp på den motsatta bron vars gångväg leder till bron man stod på, men för ovanlighetens skull hade tydligen statens knektar denna dag någonting bättre för sig än att trakassera motståndsmän med sina patetiska polisanmälningar och meningslösa frågor.
Dagen till ära hade även lite pyroteknik medtagits som man passade på att använda för att dra lite extra uppmärksamhet till aktiviteten.
Som alltid är fallet när man står på en bro i Stockholm med ett sunt budskap på sin banderoll, är det övervägande positivt gensvar man får från bilisterna i trafiken. Detta kan vara svårt för
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
