Skip to content
Då det gått ett tag sedan det hölls en broaktion i nästet beslöt man sig för att återigen ställa upp på den välbekanta gångbron som går över Riksväg 73 intill Skogskyrkogården.
Både banderoll och fanor var medtagna för aktiviteten och man ställde upp på bron under eftermiddagsrusningen, då det alltid är packat med bilar.
Flertalet polisbilar passerade bron denna dag, somliga körde även upp på den motsatta bron vars gångväg leder till bron man stod på, men för ovanlighetens skull hade tydligen statens knektar denna dag någonting bättre för sig än att trakassera motståndsmän med sina patetiska polisanmälningar och meningslösa frågor.
Dagen till ära hade även lite pyroteknik medtagits som man passade på att använda för att dra lite extra uppmärksamhet till aktiviteten.
Som alltid är fallet när man står på en bro i Stockholm med ett sunt budskap på sin banderoll, är det övervägande positivt gensvar man får från bilisterna i trafiken. Detta kan vara svårt för
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Kung Karl XII:s dödsdag har traditionellt firats på olika vis av nationalister i över 100 års tid. I Kungsträdgården vid Karl XII:s staty anordnade i år AfS en manifestation som en del aktivister från Nordiska motståndsrörelsen valde att delta på.
Under AfS möte uppdagades fotografer från svenskfientliga EXPO finnas på plats för att bedriva åsiktsregistrering av mötesdeltagarna. Dessa konfronterades verbalt av Motståndsrörelsens aktivister, men istället för att ta en diskussion kring sina förehavanden sprang de snabbt och gömde sig bakom poliser.
Efter att AfS möte var över och marschaller tänts vid statyn valde Nordiska motståndsrörelsen att fortsätta dagen på ett mer motståndsmässigt vis.
En bit bort hölls ett tal av organisationens ledare, omgärdad av aktivister som spred grön rök. Talet var kraftfullt och manade till kamp för den vita rasen i framtiden, snarare än att bara högtidlighålla minnen av svenskar i dåtid.
Genom att våra förfäder sett till
På morgonen den 18 november gav sig återigen medlemmar från Näste 1 ut för att sätt upp banderoller lagom tills morgontrafiken tätnade på och banderollerna kunde exponeras för troligtvis tusentals bilister.
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
Motståndsrörelsens aktivister hade full närvaro i Örkelljunga ända in i det sista innan valet. Under hela veckan närvarade vi i centrum och pratade politik med i stort sett hela byn. Utöver detta så har det satts upp plakat varenda dag, delats ut flygblad och valfoldrar. Man har besvarat alla frågor och påståenden i Facebook-grupper och på andra forum och predikat nationalsocialism 24 timmar om dygnet.
Här lyder en sammanfattning av en del av den aktivism som utförts de sista dagarna innan valdagen.
På torsdagen delades flygblad ut och aktivisterna exponerade sig själva i centrum.
Natten till fredag sattes plakat upp och valfoldrar delades ut i massor. Under dagen fortsatte man att sätta upp plakat och höll sedan en offentlig flygbladsutdelning vid Coop inne i centrum.
Under valveckan och även efter valdagen har det publicerats flera artiklar om Motståndsrörelsens närvaro i Örkelljunga. Ett exempel på en artikel som publicerats är den smått sinness
Aktionen ägde rum på samma bro över riksväg 73 där aktivisterna åtskilliga gånger tidigare stått, en lämplig plats då det passerar runt 2500 -3000 fordon per timme och exponeringen således är god och gensvaret från bilisterna vanligtvis är övervägande positivt. Så även denna dag.
Banderollen för dagen hade budskapet – Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land. Banderollen flankerades av tyrrunefanor som fladdrade i vinden denna fina sommardag.
Aktiviteten förflöt lika lugnt som vanligt ända fram till att en vänsterbliven individ fick för sig att det var en god idé att stanna till för att skrika absurda saker för att sedan sparka mot en av aktivisterna, något denna snabbt fick ångra genom en lämplig tillrättavisning.
Om tillrättavisningen var hård eller om det föll sig så att rödingen hade dålig balans och föll i backen låter vi vara osagt, men ett som är säkert är att han lämnade platsen fortare än han anlänt trots att han anl
Fredagen den 10 juni sattes en större mängd klistermärken upp runtom i Luleå. Strategiska platser valdes för maximal exponering och kommunistiskt klotter täcktes över.
Valkampen är igång i Luleå och mycket mer propaganda kommer att spridas i staden fram till valdagen!
Lördag 4 juni genomförde aktivister från Näste 1 en protestaktion i samband med att ett 40-tal fartyg från 16 stycken Nato-länder tillsammans med Sverige och Finland, låg i kaj i Stockholm inför den stora övningen Baltops, som dessa genomför tillsammans mellan 5-16 juni.
Aktionen inleddes vid Stadsgårdskajen där fartyg från bland annat USA, Tyskland och Polen ankrat upp.Aktivister ställde upp med en banderoll med texten ”Nato go home!” Samtidigt som en aktivist tog till orda och i megafon förklarade för besättningarna att Nato och dess anhang inte är välkomna i Sverige.
Denna dag var det många nyfikna stockholmare i rörelse vid kajen för att betrakta fartygen, vilket gjorde att protesten fick stor exponering. Flera personer stannade även upp för att fråga varför Nordiska motståndsrörelsen är emot ett Nato-medlemskap och diskussioner fördes med folk som var både för och emot ett svenskt medlemskap i krigsalliansen.
Efter ungefär en timme med flera megafo
Månadens bästa aktioner:
Nationalsocialistiskt 1 maj och bland annat torgmöten i åtta olika städer.
Motståndsrörelsen ägde Örkelljungadagarna (och Markaryds marknad).
Banderollaktion till minne av Tommie Lindh i Västerås.
Månadens ”shoutout”:
Fredrik Vejdeland som höll tal både under Örkelljungadagarna och 1 maj i Munkedal. (och dagen innan 1 maj i Ljungskile).
Sebastian Elofsson som höll tal både under Örkelljungadagarna och under 1 maj i Örkelljunga.
Simon Lindberg vars 1 maj-tal inte bara hölls av honom själv i Ludvika utan också i sju andra städer, förutom på svenska också översatt till norska och danska. Dessutom har han fortsatt sin föredragsturné under månaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Träning i att motstå pepparsprej under ett månadsmöte i ”Näste 18”.
Månadens nyheter:
Nordiska motståndsrörelsens rikspolitiska ståndpunkter i valet 2022.
Expos årsrapport om ”den rasideologiska miljön”.
Månadens lä
Under tisdagen den 10 maj hölls en enorm banderoll upp av aktivister med texten ”Glöm aldrig Tommie Lindh”. Placeringen vid en gångbro över E18 i Västerås, den stora texten och extra specialbelysning, gjorde aktiviteten och budskapet tydligt för alla förbipasserande trafikanter. På banderollen exponerades även Tyrrunan och flera närvarande var klädda i Nordiska motståndsrörelsens aktivistjackor.
Denna dag var det nämligen tre år sedan patrioten Tommie Lindh knivhöggs av afrikanen Abubaker Mohamad Awad i sitt egna hem. Ett drygt dygn efter knivattacken avled Tommie Lindh på sjukhus. Under samma kväll våldtog också afrikanen en kvinna i lägenheten.
I den efterföljande rapporteringen var det tydligt att regimmedia och förbrytaretablissemanget försökte tona ned vad som hänt. Nationella personer över landet och alternativa medier, däribland Nordfront, nystade dock upp fakta kring händelsen. Arbetet fick spridning även internationellt, där nationalister från många länder postade in
Under 1 maj genomfördes torgmöten med nationalsocialistiska tal i fem olika svenska kommuner, men också i Danmark och i Norge. Dessutom genomfördes flera offentliga banderollaktioner och givetvis spreds det affischer och flygblad i mängder över hela Norden. Alltsammans uppstyrt under parollen ”Vita arbetare byggde detta land – vita arbetare kan ta tillbaka detta land!”.
I denna artikel kommer en del av aktivismen gås igenom, stad för stad och land för land och vi börjar här hemma i Sverige.
Ludvika
I Ludvika hölls ett på förhand utannonserat torgmöte på Garvarns torg i de centrala delarna av staden med tal av aktivisten Emma Karlsson och organisationens ledare Simon Lindberg. Dagen började dock redan innan detta med en aktion i samband med Socialdemokraternas 1 maj-tåg i den närliggande byn Grängesberg.
Samtidigt som Socialdemokraternas gigantiska tåg, där den inhyrda orkestern bestod av fler personer än de deltagande socialdemokraterna, gick förbi ställde några aktivis
Tidig morgon den 30:e april, solen har just stigit över trädtopparna och dimman slingrar sig likt en drake över sjön utanför huset. I hallen ligger dagens förnödenheter prydligt uppradade sedan gårdagen. Likt många andra eldsjälar skulle jag idag bege mig för ett efterlängtat återbesök på den svenska västkusten. Mellan lund och teg for jag i gott sällskap för att snart ankomma till det bohuslänska Lysekil.Vid första anblick är Lysekil en vacker vit idyll med anor från så tidigt som 1500-tal, men ack, under denna yta döljer sig en mångkulturell förbannelse. Gäng stryker runt torg och gata likt ett pack hyenor efter vita, lätta byten. Trots denna uppenbara fiende i vår borg är det med sorg jag förnimmer en dunkel dimma över staden, ett kapitalismens gift har likt en förblindande rökridå svept folket i ett järngrepp. Materialismen, detta folkets opium, har förhindrat stadens invånare att säga ifrån, att sätta ned sin fot och höja näven ur fickan!Med rädsla för att inte kunna upprätthålla
