Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver den nationella rörelsen i hela västvärlden, kan målet förenklas till att ta tillbaka makten från de sionister och judar som styr våra länder, att stoppa massinvandringen och att skicka hem den stora majoriteten av främlingar igen, så att den vita europeiska rasens existens står säkrad för framtiden.
Om det råder meningsskiljaktigheter om målet blir det förstås också oenigheter om vägen dit. De politiska möjligheterna för en sionistisk socialdemokrat är så klart helt annorlunda än vad som är fallet för en nationalsocialist. Detsamma gäller även, om än i mindre utsträckning, för en smårasistisk konservativ, eller en kulturnationalist som utgår ifrån det odefinierbara begreppet ”kultur” snarare än ett folk, gentemot för en etnonationalist eller nationalsocialist. Men här talar vi om totalt oförenliga politiska mål och därmed är dessa mindre intressanta i sammanhanget.
Denna artikel kommer istället att besvara om våra politiska mål bäst uppnås genom infiltration av det nu rådande systemet eller genom en total revolution i såväl kulturen som i det politiska systemet. Låt oss börja med att se över argumenten för att försöka infiltrera.
Vad är argumentet för en infiltration av det nu rådande systemet?
Genom den extrema censuren på internet, lögnpressens ständiga attacker mot nationalister och hotet om fängelse för politiska uttalanden genom lagen om hets mot folkgrupp, är det omöjligt att komma in i riksdagen med ett öppet nationalsocialistiskt eller etnonationalistiskt parti. Det finns de som tidigare har gjort sådana försök, men sedan dess har alla möjligheter att använda sociala medier upphört och pressen har också lärt sig av sina misstag när de gett dessa nationalister enorma mängder medieuppmärksamhet. Dessutom kommer normala människor att ta avstånd från oss om de kände till våra verkliga politiska mål.
Med anledning av detta bör vi istället för att skapa ett nytt nationalsocialistiskt eller etnonationalistiskt parti, försöka infiltrera redan existerande nationalistiska partier, som Sverigedemokraterna (Dansk Folkeparti och Nye Borgerlige i originalartikeln), och få igenom vår politik med hjälp av dessa. Detta ger också en rad andra fördelar. För det första har dessa partier redan en hel del medlemmar, pengar och tillgång till social såväl som traditionell media som vi kan använda till vår fördel. Dessutom har de direkt tillgång till lagstiftningsprocessen i parlamentet, något som vi kan använda för att föreslå ny lagstiftning för att minska antalet invandrare osv.
Förespråkarna för detta tillvägagångssätt anser därför att infiltration inte bara är den enda möjliga lösningen, utan att den också ger en del unika resurser och möjligheter. Men går det verkligen?
Vilka är utmaningarna med infiltrations-strategin?
Enkelt sagt så finns det inga exempel alls där detta har fungerat genom historien. Individer kan mycket väl infiltrera statsförvaltningen och uppnå marginella förbättringar inom specifika områden, men infiltration av politiska partier har aldrig lönat sig. Varje gång en person försöker infiltrera en kulturnationalistisk rörelse som exempelvis Sverigedemokraterna, sparkas de omedelbart ut från partiet. Om de inte upptäcks, kan de ju dock inte heller säga vad de vill eftersom att de då kommer att upptäckas, hur ska de då någonsin uppnå några resultat? Det slutar med att de bara sitter ensamma i en rörelse och arbetar för politiska mål som de inte håller med om, utan att veta om det finns andra medlemmar i partiet som vill rädda vårt folk, eftersom dessa i så fall inte heller vågar säga något högt av rädsla för att bli utslängda.
Det finns flertalet konkreta exempel under åren i Sverigedemokraterna där medlemmar med minsta antydan till rasmedvetenhet kastats ut och detta även om det så skett helt privat och långt ifrån partiet. Det finns också ett tydligt angivarsystem där personer blivit uteslutna för saker de sagt privat till någon annan medlem.
Genom att skapa en sådan intolerant kultur mot rasmedvetna svenskar gör dessa partier det totalt omöjligt att komma in i partiet i syfte att säkra folkets existens, och än mer omöjligt skulle det vara att ta tillbaka makten från sionisterna då partiet istället används som ett medel av judar för att säkerställa deras makt.
Om en rasmedveten svensk skulle lyckas komma in i ett kulturnationalistisk parti skulle hans handlingsmöjligheter vara så begränsade av partiet att han aldrig skulle kunna åstadkomma någonting. Sist, men inte minst, visar Sverigedemokraterna sitt värde varje dag när de nu är i regeringen utan att åstadkomma något alls för att stoppa tsunamin av rasfrämlingar som kommer dånande över våra gränser.
Gällande argumentet att vanliga människor tar avstånd från oss om de känner till våra verkliga politiska mål, är det värt att nämna att detta faktiskt inte är sant. Redan nu vill väldigt många svenskar begränsa invandringen och en hel del vill också skicka hem de rasfrämlingarna som redan finns här. När det gäller frågor som om vi ska delta i sionistiska krig eller inte, är det en otroligt överväldigande majoritet som håller med oss om att vi såklart inte ska göra det.
När det gäller vissa andra frågor som exempelvis judefrågan ser det dock annorlunda ut. Här är det fortfarande bara en liten del av svenskarna som har förståelse för denna fråga, men den är likväl alldeles för viktigt för att ignorera då den utgör grunden till i stort sett allt annat.
Vanliga människor behöver dock bara en förståelse för våra politiska mål samt den existentiella krisen vi befinner oss i och orsaken till detta, och lyckligtvis vaknar fler och fler människor i hela västvärlden.
Genom att infiltrera statsförvaltningen kan man dessutom bara skapa marginella förbättringar inom ett mycket specifikt område och även här blir man extremt begränsad av sina kollegor, de professionella normerna och riktlinjerna, samt den politik som kommer från det politiska systemet.
Även inom den offentliga förvaltningen är det hård kontroll och det skulle vara ytterst osannolikt att en rasmedveten svensk kommer in på en tillräckligt högt uppsatt position för att kunna göra någon skillnad.
Vad är då argumenten för revolution?
Om vi någonsin ska nå våra politiska mål måste vi få en djupare förståelse för vad det är vi faktiskt eftersträvar. Det är inte bara några politiska förändringar på vissa områden som vi anser är viktiga. Det är inte heller bara en fråga om att rasfrämlingarna ska skickas hem och att den judiska makten över våra länder måste neutraliseras. Dessa politiska förändringar är bäggedera kompromisslösa nödvändigheter, men vad vi verkligen vill uppnå är en samhällsförändring i en sådan utsträckning att frågor som dessa aldrig någonsin kommer att utgöra ett problem igen i framtiden.
Vi vill inte kompromissa med våra ideal. Vi vill inte bygga ett bättre samhälle på en rutten grund genom att bara reformera den nuvarande liberala demokratin. Och vi vill inte heller tillbaka till ett samhälle som vi hade förr. Istället vill vi skapa ett helt nytt och långt mycket bättre samhälle än något som någonsin funnits förut, och det kan inte göras utan att först riva det gamla och korrupta systemet.
Vi vill få till stånd en revolution så radikal att hela vårt folks världsbild förändras från den nuvarande liberala ”Vad är bäst för mig själv och vilka rättigheter har jag?” till en med utgångspunkt i en nationalsocialistisk folkgemenskap, där frågorna istället blir ”Vad är bäst för mitt folk, nu och i framtiden? Vilka åtgärder kan jag vidta för att stärka vår nation och vårt samhälle?”.
Endast genom en förändring av vårt folks världsbild så radikal att de ersätter, som Adolf Hitler beskrev det, det liberala begreppet ”individen” och det marxistiska begreppet ”mänskligheten” med familjen och det landsbundna folket, kommer vi att kunna nå vårt mål. Denna radikala och grundläggande förändring av hela vårt folks världsbild är en nödvändighet eftersom att hela vårt folk måste ha en djup förståelse för varför dessa förändringar inte bara är bra, utan totalt avgörande.
Vi vill inte genomdriva dessa förändringar eftersom vi tror att vi kommer att bli materiellt rikare så att vi kan köpa mer kaffe och plastprodukter från utlandet. Vi vill inte genomdriva dessa förändringar eftersom vi anser att det nuvarande systemet kränker några individers rättigheter.
Nej, vi kommer genomdriva de nödvändiga politiska förändringarna eftersom det är det bästa för våra familjer och vårt landsbundna folk. Denna förändring av utgångspunkten för all politisk diskussion bland vårt folk kommer att vara av så radikal betydelse att det aldrig mer kommer att bli en fråga om vi ska importera miljontals utlänningar till vårt land, eller om en liten internationell judisk plutokrati ska härska över oss.
Så hur ska det här kunna genomföras rent praktiskt just nu? Som vår ledare Simon Lindberg, beskrev i en artikel nyligen, är det egentligen ganska enkelt. Vi måste stå fram som goda förebilder för resten av vårt folk. Vi kommer att fortsätta att vara aktiva och synas och höras varhelst vi kan, särskilt på gatorna i alla de nordiska länderna. Vi kommer att rekrytera de bästa, modigaste och mest fanatiska individerna från massorna och bland dem bilda en orubblig gemenskap av okrossbar lojalitet. Vi ska lära oss av varandra och skaffa erfarenhet och kunskap. Kort sagt, vi kommer att fortsätta att förbereda oss för den dag då verkligt revolutionära förhållanden råder och då vi faktiskt har möjlighet att omsätta allt vi någonsin gjort till något konkret – där, om vi förvaltar vår tid och våra resurser korrekt, faktiskt kan vinna!
Vilka är utmaningarna med den revolutionära strategin?
Det finns en stor utmaning med det här förhållningssättet och det är att det nuvarande systemet kommer att komma efter oss med allt de har när de känner sig tillräckligt pressade. Det har setts otaliga gånger genom historien att revolutionärer förtrycks, fängslas eller rentav dödas, från Adolf Hitler och den nationalsocialistiska rörelsen, Oswald Mosley och British Union of Fascists, Corneliu Codreanu och hans järngarde, till Gyllene gryningen i det moderna Grekland. Som Hitler sa till sina nya partimedlemmar kan vi inte lova annat än att du kommer att bli hånad i pressen, sparkad från ditt jobb och kanske dödad.
Så varför riskera detta? Återigen är svaret väldigt enkelt. Vi har inget annat val då infiltration inte är ett verkligt alternativ. Och även om det är långt ifrån alla som har försökt sig på en revolution i historien som har lyckats, så finns det ändå många exempel där revolutionära rörelser lyckats skapa djupa och betydande förändringar. Så låt oss följa i fotspåren av det förflutnas hjältar i en radikal och fanatisk kamp för total seger; En nationalsocialistisk revolution!
Om vi vill skapa en radikal och bestående förändring av hela vårt samhälle, så är en revolution den enda lösningen. Det finns förmodligen inget svårare än den uppgift vi har tagit oss an, men om vi inte gör någonting kommer vårt folk att fortsätta lida under det nuvarande systemet, och smärtan kommer bara att växa för att bli exponentiellt värre, tills vårt folk helt upphör att existera.
Men du ska inte heller lura dig själv att du inte kommer att uppleva några personliga problem om du inte blir en aktiv del av kampen. Det mångkulturella samhällets vardagsterror blir svårare och svårare att fly från. De ekonomiska konsekvenserna har också börjat bli tydliga för normala medborgare när de går till snabbköpet för att köpa smör och mjölk. Och så finns det förstås de eviga attackerna mot vårt folk, våra barn och normal anständighet i media.
Så kommer du att låta dig själv och ditt folk lida en långsam, smärtsam och förödmjukande död eller är du en av hjältarna villig att offra din egen bekvämlighet i tjänsten för en större sak? Revolutionen börjar med dig!
/ Mikkel Pedersen
