Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.

Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.

Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens stora evenemang Nordendagarna.

Grillning och tävlingar

Till den därefter följande utomhusgrillningen anslöt fler av mötesdeltagarnas familjemedlemmar, främst barn i stora skaror. Även en del inbjudna gäster dök nu upp. Den intilliggande sjön måste ha haft en sugande effekt på deltagarna, för närmst ohyggliga mängder av företrädesvis grillat kött sågs nu intas under intensiva diskussioner och muntert stoj och glam.

Men, sådana lättsinnigheter tillfredsställer inte en motståndsman eller -kvinna i längden. De vill pröva sina krafter i kamp. Nu skulle fyra olika lag komma att göra upp i en trekamp, bestående av grenarna löpning med boll-prickskytte, säckhoppning och knivduell.

Striden var skoningslös, få medel skyddes och fuskanklagelserna, inte minst mot barn, duggade tätt. Den enväldige domaren var dock hård men orättvis och till slut hade ett segrarlag korats. I den mån undertecknad uppfattade resultatet rätt, så intog då lag Arierna den ärorika förstaplatsen, medan laget Djungel-Joels armé återfanns på den mindre glansfulla jumboplatsen. De återstående två lagen måste alltså ha hamnat på placeringarna däremellan.

Två tävlingar återstod och då var det intellektets krafter, snarare än armarnas och benens, som skulle prövas. Två olika quiz stod på dagordningen. Nu var det allas kamp mot alla som gällde. Frågorna i det första quizet prövade deltagarnas kunskap inom området offentlig aktivism begången i nästena på sistone. Hur många gånger har till exempel en namnkunnig aktivist med tillnamnet HMF i år anmälts för detta allvarliga brott? Vid en omtalad bro-aktion över riksväg 73, hur många minuter tog polisen på sig för att infinna sig kliandes sina huvuden? Vem hedrades vid en aktion i Näste 8 den 10 maj? Osv.

I det andra quizet testades huvudsakligen deltagarnas kunskap i mer eller mindre modern nutidshistoria, men även deras grad av sakkunnighet inom disciplinerna geografi och ordkunskap. Vem var till exempel Sveriges statsminister fram till att Olof Palme tillträdde? Vad är en skvader? och vad heter Brasiliens huvudstad? var några av frågorna.

Skönsång och eldtal

Mycket sol hade vid det här laget lapats och ett och annat par barnsben var trötta. Nu begav sig alla in till svalkan och skuggan i byggnadens hörsal för att avnjuta två framträdanden. Bland gästerna idag visade sig finnas en skolad och mycket skicklig sångerska, som nu höjde stämningen med några klassiska nationalistiska hymner. Hon fick stående ovationer när hon var klar.

I detta förtätade stämningsläge äntrade aktivisten Joakim Kannisto podiet för ett anförande nationaldagen till ära. Aktivisten påminde inledningsvis om att det vi egentligen hyllar denna dag är den svenska nationen, det vill säga det svenska folket – och han radade upp sådant som utan att egentligen förtjäna något firande, ändå hörs firas denna dag – såsom någon viss ättlings kröning eller bildandet alternativt upprätthållandet av en korrupt stat.

Gustav Vasa hyllas på nationaldagen för att han bröt Sverige loss från en union med Norge. Men vill inte Nordiska motståndsrörelsen gå i motsatt riktning och upprätta en ny nordisk union? Hur ska man förklara en sådan motsägelse?

Kannisto klargör här att det är den nordiska nationen, lika med det vita nordiska folket, som utgör grunden för den nordiska stat vår organisation vill upprätta. Bildandet av en union byggd på dagens korrupta nordiska stater vore ett meningslöst projekt.

Men älskar vi som nationalister då inte dagens svenska stat? Kannisto har svaret:

Nej, vi hatar och föraktar denna stat, dess moderna företrädare och alla som idag representerar den!

Och åhörarna påmindes om några av orsakerna till denna brist på tillgivenhet. Men, förklarade Kannisto, det är ändå huvudsakligen kärlek, och inte hat, som uppfyller nordmännens hjärtan – en kärlek som också förpliktigar:

Det vi älskar, skyddar och håller för att vara en högre makt är istället det vita nordiska folk, som byggt denna nations bärstenar. Dessa må ha skapats i Norge, Danmark, Island, Finland eller annat närbeläget land. Att gränserna mellan de nordiska folkens livsutrymmen – ofta som ett resultat av makthavares lek med ritpenna – har varierat under sekler och millennier, det må så vara. Men nu står ändock vi vita kämpar här, med rötter i alla de nordiska länderna – redo att svära vår trohetsed till kampen för det fria norden!

Det var ett mycket starkt och inspirerande tal!

Fika, socialiserande och trubadur-ledd allsång

Ute i solen väntade nu dukade fikabord.

Snart hördes där gitarr-ackord och vår organisations-trubadur Henrik Pihlströms stämma. Henrik bjöd dagen till ära först på gamla och sedan nya egna sånger, där en hyllning till en viss unik historisk ledare i ett land strax söder om Sverige, rönte särskild uppskattning. Alla verkar kunna texterna till Henriks sånger, och allsången ljöd högt. På dagens omfattande repertoar stod också en rad nationella klassiker såsom Frågor till far, men även sånger av Beatles, Pink Floyd och Eddie Meduza.

I takt med att tårtfaten tömdes och rösterna hesnade började deltagare till slut tacka för sig och droppa av, upplyfta av en heldag i gemenskapens tecken. En fantastiskt trevlig dag!