Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.

Berätta lite om dig själv!

Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.

Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?

Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.

När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.

Jag började läsa mer om politik från alternativa källor på nätet och försökte mentalt pussla ihop den nya informationen med allt som systemet lärt mig om demokrati, tolerans och yttrandefrihet. Ganska snabbt insåg jag att det som makthavarna sa inte gick ihop. Jag började avsky deras förljugenhet och hyckleri och jag konsumerade mer och mer oppositionellt material på internet, allt från SD-klipp på Youtube och olika alternativmedier, till nationella kanaler som Motgift, Nordfront och Motståndsrörelsens kampvideor.

Även fast jag hade kommit att bli ganska radikalt nationell redan som 14-15-åring, som lyssnade på ”vit makt”-musik och kunde sympatisera med nationalsocialismen, så förstod jag ändå inte riktigt ideologin på djupet, så jag fastnade för Sverigedemokraterna, Trump och resten av den kontrollerade oppositionen i några år. Det skulle dröja tills jag var 18 som jag till fullo hade fått grepp om rasfrågan och vad nationalsocialismen i grunden handlar om och det var också först då som jag började identifiera mig själv som nationalsocialist.

Hur fick du reda på Motståndsrörelsens existens och hur kom det sig att du skickade in en ansökan?

Jag minns inte exakt första gången jag fick reda på Motståndsrörelsens existens, men det lär ha varit någon gång under 2014 eller kanske i samband med Kärrtorp. På den tiden var jag dock för ung för att förstå den ideologiska storheten med Motståndsrörelsen och jag hade nog en väldigt borgerlig syn där jag placerade Motståndsrörelsen i samma fack som fotbollshuliganer – underhållande att titta på, men politiskt oseriösa. Jag var inne på Nordfront och läste då och då, men brydde mig inte nämnvärt om organisationen förrän ungefär 2016-2017.

Under 2017 var Motståndsrörelsen på löpsedlarna i alla tidningar nästan konstant och efter att jag förstått nationalsocialismen och vikten av revolutionär kamp blev jag i det närmaste besatt av organisationen. Jag tittade på alla sändningar från alla demonstrationer och Almedalen flera gånger om, jag lyssnade igenom nästan varje avsnitt som Radio Nordfront någonsin hade släppt, jag tittade på alla videor som Motståndsmedia någonsin producerat och jag började ha kontakt med medlemmar på Discord-servern som organisationen hade på den tiden.

Under en period ägnade jag flera timmar om dagen – varje dag, mer eller mindre all min lediga tid, och även en stor delen av tiden vid skolbänken, åt att konsumera allting som organisationen någonsin hade lagt upp på internet, vilket så här i efterhand kan kännas ganska osunt. Jag ville egentligen ansluta mig tidigare än vad jag gjorde, men det skulle dröja tills jag var 19 och hade gått ut gymnasiet som fanatismen till slut segrade över fegheten och jag skickade in en ansökan om att gå med i organisationen.

Hur skulle du beskriva din tid inom organisationen?

Jag gick med i organisationen i slutet av vår senaste ”storhetstid”, när vi hade våra stora utannonserade demonstrationer och jag deltog på den sista av dessa i Kungälv 2019 när polisen och rödingar gemensamt och helt oprovocerat attackerade demonstrationståget.

Även om organisationen gick in i en utåt sett lugnare period efter det, så har jag ändå fått vara med om otroligt många roliga upplevelser som demonstrationer, både i Sverige och i resten av Europa, och olika former av aktiviteter på hemmaplan nästan varje helg.

Jag har också fått uppleva mindre roliga saker. Under början av min tid i organisationen drabbades nästet av en hel del avhopp. Många kamrater som jag såg upp till och som jag tog för givet att de alltid skulle vara med försvann, och till slut var nästet nere på bara en handfull medlemmar.

Men, vi som var kvar lät inte avhoppen påverka vår kampvilja. Efter att Hampus Maijala tog över som nästeschef tog vi nya tag och det blev inga fler avhopp efter det. Vi började sakta men säkert återhämta oss och under de första två åren sedan vår absoluta botten dubblerade vi vårt medlemsantal, och nu under det senaste året har vi dubblerat medlemsantalet en gång till. Det känns som att det här är början på en ny storhetstid och jag har personligen aldrig känt mig mer motiverad till kampen än vad jag gör idag!

Det känns som att det här är början på en ny storhetstid och jag har personligen aldrig känt mig mer motiverad till kampen än vad jag gör idag!

Näste 7 är idag mer aktiva än någonsin, hur kommer det sig tror du?

Vi har en stabil kärna av aktivister som har en väldigt optimistisk inställning till kampen, och utöver det så har vi alltid hållit hårt på rutiner och jag tror att det lönar sig i längden. Vi har under en lång tid varit förskonade från avhopp, passivitet och pessimism.

Om du kollar tillbaka på åren som gått, vilken aktivitet var din favorit?

Oslo 2022 tror jag. Att se de skräckslagna blickarna i poliserna som till en början inte kunde stoppa vår framfart var en härlig upplevelse. Även fast jag fick sitta 24 timmar i arresten så var det ändå en av de roligaste helgerna jag varit med om.

Har du några planer framåt för Näste 7 som du kan avslöja?

Jag kommer bygga vidare på grunden som Maijala har lagt och fortsätta utöka och expandera verksamheten. På sikt kommer vi kunna genomföra blixtdemonstrationer regelbundet i Småland!

Har du något intresse utanför kampen?

Det skulle väl i så fall vara att jag läser mycket om historia, psykologi och andra ämnen, och försöker allmänbilda mig så mycket som möjligt, samt att jag gymmar och tränar kampsport med kamrater.

Men, jag ser faktiskt inte dessa saker som några särintressen utanför kampen utan snarare som en viktig del av kampen. Jag tror helt ärligt inte att jag har något intresse som är helt och hållet utanför kampen och jag är tveksam till om det finns någon bra anledning att ha det. Kampen är så otroligt bred och det finns så många roliga saker man kan göra som gör nytta!

Vilken är din favoritbok?

Jag tror inte jag har en speciell favorit, men det finns många böcker jag gillar. För att undvika att välja någon av de allra vanligaste favoritböckerna i våra kretsar så kan jag tipsa om Revilo P. Olivers böcker, till exempel The Jewish Strategy. Den handlar om hur judarna har agerat mot vår civilisation sedan urminnes tider och är väldigt intressant.

Har du berättat om ditt engagemang till personer runt omkring dig och hur har detta tagits emot i så fall?

Ja, jag har alltid varit öppen med mina åsikter och mitt engagemang. Min familj var till en början oroliga att jag utsatte mig själv för fara, men de har kommit att acceptera mitt engagemang och vi har en god relation.

Har du något att säga till den man eller kvinna i Småland som läser detta men fortfarande inte är ansluten till kampen?

Jag har aldrig ångrat att jag gick med i Motståndsrörelsen och det kommer du inte heller göra. Det är otroligt roligt, otroligt givande och lärorikt, och det finns inget som slår känslan av att veta att man gör det som är moraliskt rätt. Man får verkligen en mycket djupare mening med livet som inte går att få någon annanstans i dagens samhälle.

Gå med oss redan nu så att du i framtiden kan berätta för dina barnbarn att du var med och kämpade för revolutionen och folkets räddning redan 2024!