Skip to content
Lördagen den 9 november anordnades en större social sammankomst i Borås för medlemmar, familj och sympatisörer. Mötets huvudpunkt var att fira den framgång Nordiska Motståndsrörelsen haft i Sjuhärad den senaste tiden. Kampen frodas i dessa trakter och medlemsantalet utökas med en sådan fart att ett firande var på plats.
Aktiviteten inleddes med att konferencieren tackade alla deltagare och bjöd sedan upp talare nummer ett. Denna talare berättade om Sjuhärads kamp, historiskt sett, och presenterade sen flera nyheter som kommer att avancera motståndet och utveckla stödet för alla inblandade.
Detta följt av ett tal av gruppens kampsportsansvarige om kampsport och varför det är viktigt för just oss att träna och alltid göra vårat bästa.
”Av hälsoskäl är det viktigt för alla att träna, men det är viktigare för oss; framtiden hänger på våra axlar och det är vi som måste vara starkast, vi måste kunna försvara oss. Och just kampsport är egentligen den perfekta träningen; du anstränger hela din
Ett folk som glömmer sitt förflutna förlorar sin framtid. Detta är vad som är på väg att ske idag när den egna kulturen slätas ut till förmån för ”mångkulturen” och när vår egna historia beläggs med skuld för alla världens problem. Idag får man inte vara stolt över sitt ursprung om man är svensk och vit, istället ska man fyllas med självhat och närmast be om ursäkt för sin existens.
Traditionella naturliga normer och inhemsk konst och kultur som bidrar till att stärka och uppmuntra folket borde stödjas av staten istället för degenererad och ofta importerad kultur.
Därför vill vi:
Få det svenska folket att åter bli stolta över sitt ursprung och fyllda med självkänsla inför framtiden.
Marginalisera modern skräpkultur som uppmuntrar till ett onaturligt och osunt leverne.
Utbetala en medborgarlön till lovande konstnärer, författare, kompositörer, musiker, filmskapare och andra kulturellt arbetande personer.
Läs mer om vad vi tänker kring kultur och historia i vårt politiska program punkt
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände våra aktivister live.
Ikväll kommer vi givetvis prata lite om förintelsen, den största bluffen i västvärldens historia.
Om du vill donera till Fånghjälpen kan du just nu donera via Swish: 0736524349.
I den mån du dyker upp och är med i telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao170resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Förra veckan (vilket det var när denna artikel ursprungligen publicerades 2022-11-27. Reds.Anm.) kom det tragiska beskedet att Hèdi Fried hade gått bort. Hédi Fried var en av otaliga personer som överlevt förintelsen och har som judinna haft en stor påverkan på svensk politik. För att minnet av henne och alla andra överlevare ska leva vidare publiceras här några av alla de fantastiska överlevarhistorier som överlevare har vittnat om. Det är extra viktigt att dessa vittnesmål lever vidare då de utgör hela bevisunderlaget för att förintelsen verkligen har skett, eftersom att tyskarna så effektivt kunde genomföra världshistoriens största folkmord utan att lämna ett enda fysiskt bevis efter sig.
Abraham Fischer växte upp i den polska byn Auschwitz och fick som 16-åring vara med och bygga upp det nya lägret utanför byn. De kommande åren tillbringade han sedan på samma läger. Om tiden på lägret berättar han bland annat:
En grupp fångar, men
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Efter att gästerna trillat in, en efter en, från nästets långväga avkrokar, kom gästerna snabbt tillrätta med julfika och fick kära återseenden av folk som inte synts till på nästets sammankomster på länge, samt nya bekantskaper och nyligen anslutna som man fick lära känna.
Andreas Holmvall lastar på med julmat.
Ganska snart var julbordet färdigdukat av den intensivt arbetande köksgruppen, som bjöd gästerna på de flesta delikatesser man kan tänkas finna på ett traditionellt julbord, i vanlig ordning. Såklart fanns norrländsk julblöta representerad på bordet, vilken kommit att bli en favoriträtt hos många i nästet på julbordet.
Köksgruppen kunde notera att de lyckats med att göra maten mycket välsmakande, då många gick tillbaka både en och två gånger för att fylla på tallrikarna, och risken för matkoma var överhängande.
När gästernas magsäckar fyllts till bristningsgränsen och det hade dukats av, satt man och samtalade med sina bordskamrater till tonerna av stämningsfull jul
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Jag fick min dom idag. Jag dömdes för den fortkörning jag för två veckor sedan stod åtalad i tingsrätten för. Rätten har funnit det klarlagt att jag i februari 2018 körde i 91 kilometer i timmen på en 70-väg.
Egentligen körde jag bara i 72 km/tim och det på en 80-väg, men jag döms i alla fall enligt den rättspraxis som råder i Sverige när det kommer till fortkörning.
För det första ändrades nämligen vägskyltarna tidigare i år på den vägen jag hade kört på 2018 så det numera inte längre än en 80-väg, utan istället en 70-väg.
För det andra fick jag ett påslag på 15 kilometer i timmen eftersom jag då körde en bil av märket Suzuki och detta är ett ovanligt bilmärke i Sverige.
För det tredje så hjälpte det inte att min advokat åberopade en bild från en fartkamera som bevis där det tydligt visade att jag kört i 72 km/tim, för åklagaren använde sig av så kallad tolkningsfakta som innebär att det inte spelar någon roll vare sig vad fakta visar eller vad jag som åtalad säger, nej de
Som vi tidigare rapporterat om är två av Nordiska motståndsrörelsens aktivister häktade misstänkta för tre fall av misshandel dagen innan valdagen. En av de målsägande verkar inte ha velat samarbeta med polis och till följd av detta har denna anmälan lagts ned. De övriga två fallen har nu gått vidare till åtal.
Kamraterna sitter fortsatt häktade med fulla restriktioner och således har det fortfarande tyvärr inte kunnat samtalas med dessa.
Däremot har vi kunnat prata med deras advokater, läst igenom förundersökningsprotokollet, samt att vi tagit del av en del andra icke-offentliga uppgifter och har därför fått åtminstone lite mer klarhet i vad som hänt och inte hänt.
Av allt att döma har en handfull inresta personer med starka kopplingar till AFA befunnit sig i Örkelljunga under den sena lördagskvällen. Dessa ska tillsammans med en del lokala ynglingar ha rivit ned tillståndsgivna valplakat för Nordiska motståndsrörelsen.
När den delvis maskerade gruppen verbalt konfronterat
”Brotten” hon stod åtalad för består av två stycken kommentarer skrivna på sidan nordfront.se år 2018. Anmälaren var rättshaveristerna i Juridikfronten som står bakom merparten av de anmälningar som görs i Sverige gällande hets mot folkgrupp och som med det tydligt visar att det sällan eller aldrig förekommer att minoritetsgrupper faktiskt känner sig kränkta eller hetsade mot i fall som detta, utan att lagen istället bara används som ett skattebetalt bollträ mot nationell politisk opposition.
Pär Öberg och Vera Oredsson tillsammans med hennes advokat.
Den första av de två kommentarerna som gick till rätten idag var ett tack från Vera Oredsson till sina kamrater som uppvaktade henne på hennes 90-årsdag. I kommentaren hyllade hon också segern med två svenska ord. Detta menar åklagaren visar missaktning mot judar och icke-nordiska etniciteter trots att inga sådana nämns i varken artikeln eller kommentaren överhuvudtaget.
I den andra kommentaren förmedlade Vera Oredss
