Skip to content
Dagen började med att medlemmar, aktivister och några familjemedlemmar samlades i Skellefteå för att gemensamt åka till den utvalda platsen. Efter att man kört så långt man kunde med bil och insåg att sista biten var täckt av snö, packade man på sig medhavd utrustning och började vandra.
Efter en ganska kort promenad nådde man den utvalda platsen, som bestod av en naturskönt belägen grillplats och kåta, varvid det började grillas lunch och diskussioner kamrater emellan drogs igång. Dessa pågick en lång stund under avslappnade former fram tills det även var dags för middagen att serveras.
En sked en kamrat snabbt och skickligt täljde ihop i väntan på maten.
En uppskattad middag.
När man var mätta och belåtna och skymningsmörkret anlänt var det så tid att påbörja firandet av en vördad historisk gestalt. Detta skedde under ceremoniella former med ett tal hållet framför en brinnande symbol för blod och jord.
När talet ekat ut och elden slocknat begav man sig in i
Förra året i den smällkalla vintern så lades grunden till en ny tradition i nästet genom vandring och blot på Kinnekulle. Kontrasterna var stora både sett till väder och manskap. Då förra vandringen nådde köldrekord och en liten, men sammansvetsad grupp, så bjöd denna gång på t-shirtväder och tredubblad bemanning.
Fördelen med att återkomma till en plats där man tidigare varit är att man redan känner till förutsättningarna och prövningen som väntar. Vandringen till den plats som stenlades förra året skulle kamraterna nu åter gå, trodde de. Men istället för att vandra i upptrampade spår och bekväma leder blev de ledda uppför platåberget, vilket visade sig vara en ”något” mer utmanande väg.
Berget består nämligen av flera lager kalk, skiffer och sandsten, och under den bergsvägg de befann sig låg flera ton stenblock som formidabla hinder att överkomma.
Det var dock ingen match för de starka män och kvinnor på plats som bemästrade kvällens första utmaning med bara en stuk
Så sent som dagen innan hade informationen gått ut om vad som behövde packas med, när man skulle mötas på samlingsplatsen, och väldigt begränsat angående vad man kunde förvänta sig på aktiviteten. Gamla rävar hade tagit detta i godan ro och packat och förberett kvällen innan för eventuella överraskningar, medan nyare medlemmar var betydligt nojigare och gärna ville ha förklaringar angående var, hur, när och varför, men utan svar. Stora delar av dagen skulle visa sig komma att bli en simulation i en inte alltför avlägsen verklighet för organiserade nationalsocialister i en förtryckardemokrati.
Redan 05:30 på morgonen var kamrater samlade på en i förhand utvisad plats, inväntande direktiv om vart man skulle härnäst. Via telefonen fick man reda på att samlingsplatsen var röjd och polis var på ingång, och man var tvungen att snabbast möjligt ta sig vidare till en ny plats för att omgruppera. Olika val presenterades också angående tillvägagångssättet, och grupperna i de olika bilarna fic
Dalarna
Medlemmar från kampgrupp 501 och 502 begav sig till en bro i närheten av Rättvik för att genomföra en mindre banderollaktion. Tidigare under dagen hade båda grupperna haft sina möten, där de diskuterade organisationsfrågor och planerade framtida aktiviteter.
Dagen bjöd på lugnt och fint väder, och det var förhållandevis mycket trafik på vägen med tanke på den lantliga omgivningen. Banderollen pryddes av budskapet ”Stoppa folkutbytet!”, ett uttryck som Motståndsrörelsen använt länge och som den nationella rörelsen varnat för ännu längre. Budskapet uppskattades av förbipasserande bilister, vilket märktes genom flertalet tummar upp.
Efter någon timme i det behagliga vintervädret avslutades aktiviteten, och kamraterna tackade varandra innan de skiljdes åt med planer på att ses igen inom kort.
Värmland
En grupp medlemmar från kampgrupp 504 begav till en sjö i Karlstadstrakten för att pimpelfiska efter olika fiskarter, såsom abborre och mört. Även sympatisörer
Dagen tog sin början vid 10-tiden då deltagarna möttes upp. På samlingsplatsen fick samtliga redogöra för vilken utrustning de hade packat med sig och varför de valt att ta med just detta. Då erfarenheten varierade rätt kraftigt så märktes detta också på vad de olika personerna hade med sig.
Medan vissa endast hade med sig vatten och mat färdig att äta, så hade andra med sig mer än vad som krävdes för dagen. Innan samlingsplatsen lämnades bakom sig, gick ansvarig kort igenom vad som anses vara mest nödvändigt att ha med sig när man skall ut i skog och mark, varpå vandringen påbörjades.
Dagens aktivitet var uppdelad i två etapper. Den första bestod i att tillryggalägga en sträcka på cirka 7 km och att vid delmålet gå igenom grunderna i att göra upp elda. De 7 kilometernas vandring gick genom fin natur och i kamraters goda lag fördes diskussioner om allt från ”bra att ha utrustning” till vad som ledde till deltagarnas politiska uppvaknande.
Trots att denna dag var gråmul
Gruppen samlades på en avskild parkeringsplats och tog med sig verktygen som behövdes för dagens aktivitet till en plats längre in i skogsområdet från parkeringsplatsen. Medlemmarna satte sig ned på stockar och stenar för att ta del av informationen som delades ut under mötet.
Efter att månadsmötet var avklarat så var det dags för de kamrater i Näste 3 som hade samlats i den skånska skogen att testa på att bygga vindskydd. Jodå, det finns lite skog i Skåne. Den ansvariga medlemmen hade tagit med sin överlevnadshandbok som visades upp för gruppen.
Två typer av skydd skulle byggas, ett som kallas för Tvåskydd och ett som kallas Triangelskydd eller A-skydd. Dessa skydd går ganska snabbt att få upp, vilket är meningen – i synnerhet om man har med sig yxa och snöre, vilka är självklara redskap i en packning för vildmarksliv.
De samlade följde instruktionerna så gott de kunde och ganska snabbt var de två olika typerna av skydd resta så långt att alla hade klart för sig h
Redan på fredagen ringde gruppchefen mig och bad mig att följa med till naturreservatet Skurugata för att planera inför morgondagens vildmarksaktivitet. Som vanligt följde jag chefens direktiv och infann mig vid den angivna tiden.
Vi gick längs leden och genom skuran för att planera aktiviteter som skulle utmana våra kamrater och stärka deras förmågor. Vi diskuterade stationer som första hjälpen-träning, kampsport och sköldträning. Sköldträning är en av mina favoriter, eftersom den inte bara lär ut självförsvar utan även stärker mentaliteten att stå emot fiendens våld och försök att bryta ned oss.
Eftersom vi saknade träningssköldar åkte vi för att köpa material och började förbereda inför att sätta ihop dem.
En timme innan samling anlände jag och chefen till Skurugata för att slutföra förberedelserna. Efter en stunds väntan dök våra kamrater upp, och vi gick igenom packlistan som delats ut i förväg.
Aktiviteten började med en marsch, där jag hade uppgiften att fot
Vandring till lägerplatsen.
Riksfanan gick främst i ledet genom vildmarken.
Resning av läger.
Ruskor skapade för att släcka eldar i tältet uppvisas under inspektion för godkännande.
Pär Öberg inspekterade noggrant alla gruppers förehavanden.
Inspektion för att säkerställa att alla deltagare medtagit korrekt utrustning.
Underkända betyg belönades med armhävningar.
När lägret stod redo och en brasa antänts var det dags för ledaren Fredrik Vejdeland att tala.
Insamling av brasvirke till lägereld och tältkaminer.
Genomgång inför skogsorientering med stationer som bjöd på diverse utmaningar.
Deltagarna skulle genom hela orienteringen röra sig dolt för att undvika att bli upptäckta av denna drönare som ettrigt sökte efter dem i snåren.
Simulerad artärblödning som var tvungen att omhändertas och förflytta den ”skadade” under tidspress.
På sista stationen skulle man bränna av ett snöre s
Under sensommarens sista varma dagar samlades medlemmar i Näste 2 för en dagsmarsch ut i den lokala terrängen. Man utgick från centrala Uddevalla och rörde sig söderut mot bergen och skogen. Brittsommarens ljumma morgon gick snart över till en gassande högsommarvärme som krävde att man slog av en del på takten för att inte stupa i de branta uppförsbackarna.
Vattenförråden sinade i en snabbare takt än beräknat, så kamraterna fick därför delvis förändra och förlänga rutten, nu mot ett mål där man sedan tidigare visste att vatten fanns för att efter detta kunna fortsätta enligt plan.
Efter en kortare paus tog sig vandringen vidare uppför och in i skogen tills man fann den gamla borgruinen Tureborg, byggt av den excentriske grundaren av tidningen Bohuslänningen, Ture Malmgren, mellan 1899 och 1912.
Tureborgen ca. 1910-1925.
Ritningar fanns aldrig utan det mesta improviserades på bygget med inspiration huvudsakligen baserat på vykort från Rhendalen i Tyskland, något som Malmgren
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Den 16 augusti kunde vi läsa ett reportage om en längre vistelse i nordvästra Sverige med varierande aktiviteter i den fantastiska naturen. En bildartikel från aktiviteten har också publicerats och vi väljer här att återpublicera några av de bästa bilderna.
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Under torsdagen vid lunchtid åkte medlemmar till Ivösjöns östra delar. En liten lägerplats sattes upp och vissa valde att sova i tält medan andra passade på att experimentera med lite presenningar och rep för att få skydd mot regnet. Deltagarna hjälptes åt att såga och tälja träpinnarna så att de kunde användas som förankring i marken åt presenningen.
Ett av tälten sattes upp vid en avskild strandplats vid Ivösjön.
Framåt eftermiddagen kom det fler deltagare och ett träningspass inleddes med löpning som uppvärmning inför den senare boxningsträningen. Efter träningen passade vissa på att träna mer i vattnet medan andra valde att svalka av sig vid strandkanten. En svampintresserad medlem hade tidigare under dagen passat på att vandra runt i skogen och hittat svamp som sedan stektes i smör, det blev fler tillfällen av denna uppskattade vara under den här turen.
Svampar redo för stekning.
På fredagen packades det ihop för avfärd till Ivösjöns västliga sida där det finns en
Utanför ett mulet Hillerstorp i Småland samlades kamrater från Näste 7 för att gå runt Kävsjön, en sträcka på 12 km. Men först och främst sattes det upp klistermärken vid parkeringen innan man tog sig till ett utkikstorn.
Väl vid tornet var det en genomgång i orientering och hur man läser av en kompass. Sedan blev det en mindre genomgång i djur och natur innan vandringen runt sjön påbörjades.
Med den vidsträckta myren, lapptäcken av tallskog, den fågelrika Kävsjön och en rik kulturmiljö fick motståndsmännen njuta av den vackra naturen de hade omkring sig. Man stötte även på en hel del turister, både inhemska och utlänningar, som hade tagit sig till Store mosse denna underbara dag.
Då vildmarksaktiviteter likt denna är mer av en social aktivitet uppstod en hel del samtal mellan kamraterna och detta leder i sin tur till att kampmoralen höjs bland motståndsmännen och detta kommer säkerligen märkas av under de kommande aktiviteterna.
12 kilometer senare kom akt
