15 augusti tog sig en skara aktivister till Stockholms centrala delar för att inför valet sprida organisationens politiska budskap om ett svenskt Sverige, där svenskarna alltid sätts först.

Dagen tog sin början på det röda söder, närmare bestämt Medborgarplatsen där alla riksdagspartierna har fått beviljat tillstånd för valstugor. Till aktivisternas förtret, som hade tänkt häckla politikerna lite när man ändå var där, så visade det sig att endast Miljöpartiet hade bemödat sig med en valstuga.

Aktivisterna ställde upp med fanor och banderoll med budskapet – Svenskarna först – väl synligt för alla på torget och kringliggande uteserveringar. Redan här började de första av många samtal och diskussioner som skulle komma att avlösa varandra. Såväl med svenskar, invandrare och flera turister som i vissa fall var betydligt mer pålästa om Sverige än en del av de svenskar organisationen mötte under dagen.

Efter ett tag begav sig deltagarna vidare till nästa anhalt, Järntorget i Gamla stan. Här var det, inte helt oväntat, fler turister än svenskar på plats. Trots det skedde flera samtal som blev något utöver det vanliga.

Bland alla turister fanns en grupp judar från Israel. Ett par av dem kom fram till en aktivist för att säga att de höll med om budskapet på banderollen. Kanske hade de fått det förklarat för sig av guiden för deras grupp. Mannen i paret sa att han kom från Israel och undrade mer om vilka det var som stod uppställda på torget.

Han fick förklarat för sig att det var Nordiska motståndsrörelsen och att organisationen kämpade för ett svenskt Sverige och mot främmande intressens inflytande över landet. Mannen sken upp och önskade lycka till.

En kort stund senare kom en familj tyska turister förbi och sonen i familjen berättade glatt att han var medlem i Der Dritte Weg. Efter en stunds samtal byttes klistermärken med varandra innan det var dags för Motståndsrörelsen att avverka nästa etapp för dagen.

Med fanor i topp och flygblad i hand gick man längs hela Västerlånggatan tills man nådde Mynttorget och Sveriges riksdag. En lämplig plats för nästa stopp och för att sprida information om hur Sveriges styrande politiker genom åren förrått vårt folk och sålt ut vårt land.

Likt i Gamla stan var det här mycket turister, vilket gjorde att stoppet blev kortare. Längs Drottninggatan syntes sedan Tyrrune-fanan på långt håll och drog mångas blickar till sig ända tills aktivisterna nådde fram till Sergels torg. Här nyttjade faktiskt alla riksdagspartierna sin plats för valstuga.

Det ställdes återigen upp likt tidigare under dagen, mitt bland övriga partier – till deras stora förtret.
Redan efter någon minut kom en moderat fram för att be aktivisterna att ställa sig en bit bort då han inte ville stå så nära med anledning av meningsskiljaktigheter. Han fick då frågan om han även ville flytta på Vänsterpartiet som hade platsen precis bredvid dem. Det såg han dock inte som ett problem och när han trots invändningen att de minsann hyrt platsen fick förklarat för sig att Motståndsrörelsen inte flyttar på sig för att en demokratisk förrädare inte gillar oss, så gav han upp sina försök och aktivisterna fortsatte istället dela ut flygblad till intresserade.

En kvinna från Vänsteralliansen ställde sig demonstrativt bredvid och varje gång hon sträckte fram ett av deras blad till förbipasserande sa hon ”Mot rasism och för flyktingmottagande”. Motståndsmän kontrade med att stå nära och samtidigt säga ”för rasism och utvisningar”.

En liten tanig vänstertjej kom fram och spottade på backen framför banderollen, samtidigt som två av hennes vänner filmade händelsen. Deras film blev nog inte som de tänkt sig, då ett par personer som passerade precis när hon spottade istället började skälla ut henne för sitt dåliga uppförande. Besvikna vände de på klacken och syntes sedan inte mer.

Sista anhalt för dagen var tänkt att bli Hötorget dit samtliga begav sig. Här framfördes det tal från den talarlåda som hade medtagits för dagen.

Efter detta bestämde man sig för att gå tillbaka till Sergels torg igen då politikerna på plats sett alldeles för lättade ut när aktivisterna lämnade platsen. Så för att göra dagen lite extra sur för dem återvände man, ställde ned sin låda och framförde ett tal direkt riktade till förrädarna.

Framför mig ser jag ett allsköns pack, folkförrädare av rang, Sveriges avskum. Det är er svenskfientliga och korrupta politiker jag talar om.

Ni och era gelikar har länge nog vanstyrt vårt land och drivit på folkutbytet. Ni har gjort svenskarna till en andra klassens medborgare i sitt eget land.

Ni kan stå här idag och skratta och vara lyckliga, men det kommer en dag när era skratt tystnar.
När ni står inför folkdomstolen för att få er dom för att ni förrått vårt folk.

Under talets gång kom en vänsterbliven kvinna förbi och började gasta ”inga rasister på våra gator”, så pass att de poliser som förföljt Motståndsrörelsen under hela dagen, för första gången fick något att göra och föste bort henne på behörigt avstånd.

Nya samtal med förbipasserande tog vid och en aktivist hamnade i samtal med en grupp bestående av tre kvinnor med både svensk och utländsk härkomst. Alla höll med om att många invandrare måste repatrieras, men begränsade sig till de som inte anpassar sig till det svenska samhället.

När de fick förklarat för sig att det inte spelar någon roll om så alla invandrare skötte sig och bidrog till samhället, så måste ändå folk skickas ut ur landet då svenskarna annars riskerar att hamna i minoritet, så visade det sig att de höll med även om detta.

Under samtalets gång ställde sig ännu en kvinna bredvid och anslöt sig till samtalet. Även hon började prata om att de som sköter sig ska få stanna. Efter en stund övergick hon dock till att beklaga sig över att alla problem enligt henne skylls på invandrare hur mycket de än gör för landet. Det gick så långt till att hon sa sig känna sig förföljd och började snyfta. När en av de första kvinnorna som visade sig vara från Ukraina sa att det var för många muslimer i Sverige började tårarna tränga fram ur ögonvrån.

Efter att ha varit på Stockholms gator i fyra timmar, haft åtskilliga positiva samtal med svenskar, fått politiker att våndas, ungdomar att glädjas, judar att jubla och invandrare att gråta, avslutades dagen för denna gång.