Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.

Materialism förhindrar revolution

Människan har alltid konkurrerat om resurser för att i slutändan tävla om fördelar när det kommer till parning. Detta har gjort att kvinnor över hela världen lägger stor vikt vid hur mycket resurser eller status en man har när hon väljer partner. Både kvinnan och mannen arbetar på det här sättet för att öka sin avkommas chanser att överleva. Förståeligt har naturen format människan till detta i generationer, för om vi leker med tanken på att det var tvärtom, att kvinnan istället valde män som inte var bra på att anskaffa sig resurser i högre grad. Ja då blir det större risk att deras avkomma dör ut eller att de utkonkurreras av grupper som är bättre på att samla ihop dessa resurser. I Afrika, Australien, Asien och Nord- och Sydamerika (alltså i princip hela världen) skedde detta när den vite mannen många gånger tog över samhällena från urininvånarna för dessa hade i princip inga resurser eller hade inte samlat på sig tillräckligt med resurser eller kunskaper för att stå emot den vite mannens militärmakt.

Den vita mannen är alltså bra på att skaffa sig resurser och detta har dagens kapitalister använt sig av i sitt kommersiella tänkande under 1900-talet. Dagens elit, väl medvetna om hur människan fungerar, använder sig av dessa mekanismer för att förhindra ett nödvändigt uppror mot dem nu när de (!) försöker samla på sig majoriteten av jordens resurser. 1% av jordens befolkning äger idag cirka 50% av jordens resurser. Detta har de ofta gjort genom att fuska, såsom att skapa pengar ur tomma intet och låna ut det till de arbetande människorna.

Det räcker oftast att bara hota om att ta materiella ting av den aspirerande revolutionären för att denne ska gå ned på knä och kröka ryggen inför makten. Speciellt om denne redan har en familj eller vill skapa en, biologin skriker inom dem att de går en väg som försämrar deras livskvalitet och chansen till en bra partner. Den statusberövade fattige mannen får inte de bästa kvinnorna, punkt.

Om en förälder känner att den själv endast kan vara med i kampen om den samtidigt minst får ha en villa, två bilar och två semesterresor varje år – då behöver makten bara ta bort en av dessa saker för att den individen ska hoppa av. Om en person känner att den minst måste äga en dyr villa, ja då behöver makten bara ta bort jobbet för denna så att räkningarna inte kan betalas och kampen blir då bortprioriterad. Trots att makten har behandlat individen så illa, väljer individen att ty sig till det materiella. Andra kanske inte orkar sitta i fängelse, då kommer makten försöka få reda på det och sätta eller hota om att sätta personen i fängelse.

Den som inte tyr sig till det materiella blir en farlig person

Men om personen är beredd att bli fängslad och är beredd att bo i ett tält, kanske till och med beredd att förlora hela sin familj, vad ska då makten göra med en sådan individ? Det enda som egentligen är kvar är livstidsfängelse, tortyr eller mord. Tänk nu om det hade funnits 10 000 sådana svenskar som var beredda att leva i en sådan här livsstil med sina familjer och samtidigt är villiga att göra uppror. Det hade verkligen varit något som staten darrat åt. För även om staten har polisen och militären vid sin sida så är dessa individer själva försvagade av materialismen och är inte individerna det så är deras familjemedlemmar det.

Ett utmärkt exempel på detta är USA, där människor beklagar sig (!) över att ha förlorat runt 4 500 personer i Irak och runt 2 500 i Afghanistan. Folk tar dessa människors argument om att många amerikanska soldater har dött i krigen seriöst, de skulle egentligen blivit utskrattade. Att en del människor känner att de inte kan avvara 7 000 soldater i en stat med 300 miljoner invånare tyder på en degenerering i viljan att dominera! Det bör dock inte glömmas bort att dessa krig är sionistiska krig, vilket gör att jag inte stödjer dem överhuvudtaget.

Eliten håller också nere mängden revolutionära aspiranter genom att muta folket med materiella ting för att hålla nere offerviljan. Att muta befolkningar eller ledare för befolkningar i syftet att vinna deras stöd är en beprövad metod genom hela historien. Idag sker detta på samma vis, men folk tänker inte i sådana mönster längre och blir därför hemmablinda.

Hundratusentals svenskar ser hur den här nationen faller samman framför deras ögon och att det bara kommer bli värre. De har det dock fortfarande för bra, för bekvämt, för mycket materiella saker de inte vill offra. Dessa människor väljer då att aktivt lura sig till irrläror som tanken på en demokratisk lösning, något som inte kommer lösa deras upplevda problem.

Hur kan vi lösa det här då? Jag är ingen marxist och därför tror jag inte att människors naturliga arv helt kan utbildas bort. Men man skall ändå inte underskatta miljöns (utbildningens) påverkan på människor. Jag tror ett bra sätt framåt för vita européer är att stilla individens materiella begär så mycket som möjligt och sedan kanalisera begäret som finns inom oss att tillskansa oss resurser i en gemensam sammanhållning.

Det kan vara att en grupp köper in ett gemensamt hus för att sedan hyra ut det till andra vita i sammanhållningen. Inkomsterna för uthyrningen går till mer husköp. Likadant blir det med affärsverksamheter, produktionsanläggningar och områden i byar för att sedan successivt expandera tillsammans för att ta över hela byar, städer och våra länder helt tillbaka för oss själva. Lev snålt för att ha resurser till aggressiv expansion. Istället för att kvinnor väljer män efter deras tillgångar kommer de välja män efter deras hierarkiska status inom denna sammanhållning.

Översatt från Frihetskamp.net.

Det har nu gått ett år sedan jag bevittnade surrealistiska videor av brinnande städer och polisstationer i USA efter att brottslingen, tillika USA:s nya skyddshelgon, George Floyd, förklarats död. BLM-upplopp i god bolsjevistisk anda representerade en eskalering av anti-vitt hat. Samma polis som rutinmässigt förtrycker fredliga vita amerikaner som demonstrerar för sina rättigheter föll på knä för anarkister och svarta radikaler.

Det var vid tiden, när dåvarande president Donald Trump gömde sig i en bunker under Vita huset samtidigt som en medieunderstödd laglöshet omfamnade ”världens friaste land”, som jag insåg att jag inte längre kunde rättfärdiga att sitta kvar vid sidan om som passiv åskådare.

Som många andra hade jag mina egna ursäkter, men i slutändan var det just det – ursäkter.

”Jag blir av med mitt jobb.”
”Jag blir av med mina vänner.”
”Jag är rädd för hur det ska drabba mina barn.”
”Det är inte rätt tidpunkt för mig just nu.”

Jag är ledsen att jag måste säga detta, men det finns ingen ”rätt tidpunkt” för att bli en politisk dissident. Att konfrontera den rådande makten kommer alltid att kosta och det kommer alltid att innebära en hel del självuppoffring från dig som individ.

När det gäller resten av ursäkterna har de olika grad av legitimitet, där det mest förståeliga utan tvekan är rädslan för vad som kan hända med dina barn. I slutändan är dock inte heller detta en tillräckligt bra ursäkt, för om du väljer att inte kämpa för dina efterkommandes framtid kommer den uppenbarligen inte att se ljus ut och förr eller senare kommer du då förlora dina barn till systemet.

San Francisco Gay Men Choir släppte nyligen en låt där de klart och tydligt bekräftar det du redan visste – de är ute efter dina barn. Kulturmarxismen handlar om att påverka dina barn negativt och det har den alltid gjort. Den enda skillnaden är att vi nu har nått en Weimar-punkt där de i allt högre grad känner att de har tillräckligt med makt för att släppa vänlighetens mask och helt öppet berätta om sin agenda och håna oroliga föräldrar.

Så ja, du kan fortsätta att vara passiv och sticka huvudet i sanden om du vill. I bästa fall, utan att välja kampen, kanske du kommer att uppnå att det blir ditt barnbarn istället för din egen son eller dotter som kommer att bli helt indoktrinerad med HBTQP och anti-vit ideologi, såväl som hjärntvättat till att hata sina egna föräldrar. Du kommer som bäst bara att lyckas skjuta upp smärtan till en annan tidpunkt.

Kom ihåg att den pro-sionistiska och nyliberala regimen är desperat att isolera och atomisera vita eftersom så mycket av dess maktstruktur beror på att skrämma och förtrycka oss som individer. Befolkningsersättning är nödvändigt för dem eftersom ultrakapitalism och kulturradikalism helt enkelt inte kan åläggas en homogen befolkning – den skulle då istället mötas med ett organiserat motstånd. Exempelvis får homolobbyn bedriva sin agenda i hård motvind i Östeuropa just för att demografin där fortfarande till stor del är intakt.

Även om det ser relativt dåligt ut i Västeuropa skulle du nog bli förvånad över vad en liten grupp vita kan åstadkomma så länge de är målinriktade, hyperpolitiska och solidariska med varandra. Vi har varken de resurser eller kopplingar till makten som våra motståndare har, men vad vi har som du aldrig bör underskatta är att det vi tror på är sanningen och att vi arbetar med, och inte mot, människans djupa instinkter. Det gör det möjligt för oss att åstadkomma väldigt mycket med väldigt lite.

Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialisterna gjorde i Tyskland 1933) skulle den sionistiska världsordningen bryta samman på bara några år och detta är något de själva är högst medvetna om.

Detsamma är fallet på nationell nivå i Norge. Några tiotusentals nyliberala kosmopoliter från Oslo och Bergen kan bara påtvinga resten av landet sina värden eftersom de inte har någon större organiserad opposition emot sig. De som är i stånd att kunna organisera denna opposition, sådana som Helge Lurås, Hans Rustad, Sylvi Listhaug och Vidar Kleppe (Reds anm. Politiskt ”oppositionella” ledare i Norge) vägrar att göra det trots att de egentligen har alla de följare de behöver bakom sig. Som kontrollerad opposition kommer de aldrig att göra det heller.

Den svåraste sanningen jag någonsin tvingats möta är att ingen frälsare uppifrån är på väg. Det var alltid jag. Och det var alltid du. Du är personen som måste befria dig själv och dina barn, annars gör ingen det. Oavsett om det handlar om ödet eller om det var ren tillfällighet som gav dig de specifika psykologiska egenskaper som ledde dig hit är i slutändan irrelevant. Den svåra sanningen är att om du läser detta är DU bland de få som har utsetts till att vara en del av avantgardet som kommer att bana väg för en bättre framtid. Du kan antingen acceptera detta eller fortsätta att gömma dig.

Oavsett vem du är, har du något att erbjuda och det finns många roller i Nordiska motståndsrörelsen att ta sig an. Varje bidrag är bättre än passivitet. Tiden att vara nöjd med att dela memer på Telegram är över.

Rätt tidpunkt att du tar din plats kampen är nu!