Under tisdagen den 10 maj hölls en enorm banderoll upp av aktivister med texten ”Glöm aldrig Tommie Lindh”. Placeringen vid en gångbro över E18 i Västerås, den stora texten och extra specialbelysning, gjorde aktiviteten och budskapet tydligt för alla förbipasserande trafikanter. På banderollen exponerades även Tyrrunan och flera närvarande var klädda i Nordiska motståndsrörelsens aktivistjackor.
Denna dag var det nämligen tre år sedan patrioten Tommie Lindh knivhöggs av afrikanen Abubaker Mohamad Awad i sitt egna hem. Ett drygt dygn efter knivattacken avled Tommie Lindh på sjukhus. Under samma kväll våldtog också afrikanen en kvinna i lägenheten.
I den efterföljande rapporteringen var det tydligt att regimmedia och förbrytaretablissemanget försökte tona ned vad som hänt. Nationella personer över landet och alternativa medier, däribland Nordfront, nystade dock upp fakta kring händelsen. Arbetet fick spridning även internationellt, där nationalister från många länder postade inlägg på aktiviteter där Tommie Lindh uppmärksammades.
Flera trafikanter fick i tisdags skåda broaktionen som också dokumenterades av en pressfotograf.
Efter en tid anlände en polispatrull till platsen. Det hävdades från inringande antagonister att aktivisterna kastade föremål på förbipasserande fordon. Poliserna förstod efter en kort dialog att så inte var fallet och valde att inte störa aktivitetens fortskridande.
Under dagarna 10-11 maj bedrevs det aktivism till Tommie Lindhs minne också på andra platser runt om i Norden. Exempelvis sattes flertalet banderoller upp runt hela Småland:
Invandring: Då vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp och det största och mest akuta hotet mot detta idag är massinvandringen, så vill vi införa ett totalstopp av all utomeuropeisk invandring.
När massinvandringen dock redan nu nått sådana proportioner att det vore omöjligt att göra Sverige till en sund nation igen genom att bara stoppa invandringen och låta de främlingar som redan befinner sig här få stanna kvar, vill vi dessutom genast påbörja återsändandet av merparten av de utomeuropéer som befinner sig inom Sveriges gränser.
Självständighet: Eftersom att vår värld av idag kontrolleras av dolda och icke folkvalda makthavare som inte vill oss väl, måste vi först för att kunna nå verklig självständighet, återta makten över vårt land från de globalister som styr oss.
Något annat som blivit plågsamt tydligt först under Corona-åren och senare under Ukraina-kriget, är att Sverige idag står i beroendeställning till omvärlden genom import av produkter som vi skulle ha kunnat tillverka själva. Därför vill vi återbringa en levande landsbygd och dessutom skapa en modern basindustri för att kunna nå total självförsörjning.
Med ett Nato-medlemskap upphör också vår militära frihet och detta är något som vi med kraft måste motverka, samtidigt som vi givetvis inte heller önskar förledas in i några andra imperialistiska allianser.
Miljö och natur: Med anledning av att människan i den liberala demokratins tidsålder har förvandlats till en parasitär varelse som suger ut jordens resurser, skövlar skog och på andra sätt behandlar naturen vårdslöst för att antingen göda sin egen livsstil eller göra rika människor ännu rikare, så vill vi gå i bräschen för hårdare miljö- och djurskyddslagar.
Då de flesta andra av de som ändå säger sig värna miljön i stort sett enbart bryr sig om den ”globala uppvärmningen” och missar betydligt mer relevanta miljöfrågor där inte bönder och landsbygdsbefolkningen behöver bli lidande, vill vi klargöra att vårt fokus ligger på verkliga miljöproblem där storfinansen är de som får betala för lösningarna i första hand istället för folket. Vi önskar också bekämpa olovligt kommersiellt utnyttjande eller annan exploatering av naturen.
Även om dessa frågor alltså ses som de viktigaste just nu, så har vi givetvis åsikter i alla tänkbara politiska frågor och för den som önskar veta hur vi ställer oss rent politiskt i specifika frågor har vi nu uppdaterat vår politik på riksplan som du hittar här tydligt och enkelt uppdaterat i 19 olika kategorier.
Hedrande av fallna nordiska hjältar på De stupades dag
Aktivister, medlemmar och sympatisörer från Näste 6 samlades dagen till ära på kyrkogården i den lilla norrbottniska orten Morjärv, där en grav tillhörandes en Finlandsfrivillig skulle ligga.
Mannen i fråga hette Per Gustaf Carlsson och tillhörde den ärorika skara krigare som, när statsmakten i Sverige valde att svika sitt brödrafolk i Finland, valde att frivilligt kasta sig in i försvaret av Norden mot Sovjets röda horder. Redo och beredd att offra blod och liv för denna sak.
Det blev också fallet, då han den 2 mars 1940 blev svårt skadad bakom den sovjetiska frontlinjen vid Märkejärvi. Då hans kamrater inte hade möjlighet att ta honom med sig fick han gå en grym död till mötes, varefter hans viloplats fick bli en massgrav. Det skulle dröja ända till år 1960 innan hans kropp kunde identifieras och föras till den sista vilan i sin hemby, Morjärv.
Idag bär hans grav ett minnesmärke över hans heroiska offer, med texten ”Per Gustaf Carlsson gav sitt liv för Nordens frihet under Vinterkriget i Finland 1940” och ett minnesemblem som symboliserar nordisk enighet med Georg Carl von Döbelns motto ”Ära Skyldighet Vilja”.
När man anlänt till platsen noterades det att graven var ganska smutsig, varpå man städade upp och snyggade till det så gott man kunde.
Därefter ställde sig två fanbärare på var sin sida om graven, mellan David Nilsson som tog ordet och läste upp det tal som Gustaf Mannerheim höll till Svenska frivilligkåren efter Vinterkrigets slut.
Efter det så höll Nilsson ett till mer personligt tal, som kretsade kring vikten av att hedra fallna kämpar på detta sätt och minnas de otaliga offer som kämpat för Norden och dess folk genom seklerna, och hur dess gravar manar oss att fortsätta denna strid med samma fanatism och offervilja som våra förfäder närde i sina bröst.
Talet och sammanhanget fick nog samtliga på plats att påminnas om hur bekvämt vi trots allt har det idag, och sporras att efterleva de forna ideal som fört män framåt i striden villiga till alla tänkbara offer.
Liknande aktiviteter har också skett på andra platser runtom i landet.
Medlemmar från Näste 7 besökte en grav tillhörande Karl August Olle Svensson från Eksjö, som också stupade vid Märkäjärvi kring samma tid.En till bild från Näste 7, denna tagen i Växjö, där en krans lades ned vid graven.
I senaste avsnittet av Nordiska motståndsrörelsens officiella podcast Ledarperspektiv gjorde vi programmet till en valspecial om allt du kan tänkas vilja veta angående höstens val och vårt deltagande i detta. I avsnittet kom väldigt många ämnen relaterade till valet och partipolitik att diskuteras, ett av dessa var Motståndsrörelsens inställning till Nato. Ett annat gällde vad en politiker egentligen är för något och hur denna arketyp skiljer sig från Motståndsrörelsens företrädare.
Gällande politiker förklarade jag att min syn på dessa bland annat är att de är översittare som inte tvekar att ljuga, och som trots sin politiska inriktning ändå i alla lägen när saker ställs på sin spets, kommer välja vad som är bäst för de själva personligen framför det politiska intresset. Jag sa vidare att en typisk politiker är en hal jäkel, men som samtidigt också är extremt tråkig och dessutom ofta ointelligent och utan andra större kunskaper i livet.
Skärmdump från DN.se.
Som ett brev på posten publicerade DN igår en intervju med Sveriges försvarsminister, sossen Peter Hultqvist. Igår bestämde sig nämligen Socialdemokraterna för att Sverige ska överge sitt kanske sista uns av självständighet genom att söka medlemskap i den Amerika-kontrollerade krigshetsar-alliansen Nato.
I intervjun framgår det att Hultqvist för bara sex månader sen sa följande:
Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla!
Nu har han alltså ändrat sig och tillåter inte bara att Sverige söker medlemskap i Nato under en socialdemokratisk regering med honom själv som försvarsminister, han stödjer dessutom beslutet till fullo.
Den extremt tydliga och allvarliga lögnen och totalomvändningen i frågan skäms han inte ens för. På frågan om hur han kan ha ändrat sig så här på så kort tid svarar han att det handlar om ansvarstagande; ”det är viktigare att ta ansvar för det som kommer, än att fastna i det som var tidigare.”
Det är alltså för att Hultqvist är ”ansvarstagande” som han ljuger det svenska folket rakt upp i ansiktet. Det är också därför han nu ställer sig bakom ett beslut som kommer tvinga svenska män och kvinnor att falla offer och dö i krig och konflikter för USA:s och Israels intressen i framtiden.
Detta är inte första gången Hultqvist bevisar sina tveksamma kvalitéer. Tvärtom har han tidigare under åren utmärkt sig flera gånger. Här är tre exempel:
* 2017 gjorde han extremt nesliga uttalanden om Motståndsrörelsen i Radio Dalarna där han påstod att vi var ”omänskliga”. Detta ledde till att Motståndsrörelsens Pär Öberg formellt bjöd in honom till en offentlig debatt. Hultqvist vågade inte ta debatten och ljög dessutom i efterhand att inbjudan skulle varit ett hot.
* I början av 2021 deltar han i en debatt i SVT mot Sverigedemokraterna där han står och skakar och läser innantill från en papperslapp och allmänt gör bort sig. Många är de på sociala medier och internet-forum som i efterhand ifrågasätter om han ens var nykter.
* I slutet av 2021 skriver Hultqvist en debattartikel om rasism där han rakt av kopierar flera hela meningar från ett gammalt tal av Olof Palme och får det att framstå som attdet var hans egna formuleringar.
Med allt detta sagt menar jag att Peter Hultqvist är politiker-typen personifierad. Han är en lögnare. En karriärist. En hal jäkel som uppriktigt sagt verkar tråkig som få. Han företräder knappast arbetarnas intressen som han påstår sig göra genom sin partitillhörighet. Han tycks dessutom ha en intelligensnivå som tydligt ligger under genomsnittet i Sverige och det skulle ärligt talat förvåna mig om han har några andra kvalitéer annat än att kunna rada upp floskler (med hjälp av anteckningar) och ljuga som en häst travar utan att skämmas för det.
Vill du veta vad jag menar med att Motståndsrörelsens företrädare inte är som politiker utan som vanligt folk så ta en titt på Peter Hultqvist och tänk sen ”precis tvärtom”. Då tror jag du får en ganska klar och tydlig bild av vad jag pratar om.
Den enda saken där vi är överens är gällande vårt tydliga nej till Nato, eller just ja, det var ju där Hultquist tagit ”ansvar” och ändrat sig. Glöm det – vi är varandras motpoler på alla vis som går!
Nordiska motståndsrörelsen stödjer du inte för att du vill ha lite bättre politiker. Nordiska motståndsrörelsen stödjer du för att du är trött på politiker och istället vill ha handlingskraftiga och rakryggade män vid makten!
Nationalsocialism är kärleken till sitt folk och instinkten att överleva livets prövningar, samt att därav utvecklas till en bättre och starkare individ i en kollektiv enhet.
Ledarskribenten Per-Ola Nilssons falska påståenden, som att ”nazism är våldets och hatets ideologi”, antar jag kommer från ett ihärdigt klippande och klistrande från Expo, SVT samt Wikipedias artiklar, istället för att opartiskt läsa Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg där han hade fått en annorlunda bild om vad nationalsocialismen handlar om och strävar efter, samt vilka mål man vill uppnå.
Skärmdump från Bonniertidningen vetlandaposten.se.
Men låt mig bemöta några av dessa påståenden här och nu. ”Våldets och hatets ideologi”. Länge har meningsmotståndare till nationalsocialismen på olika vis verkat mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen och andra nationella organisationer och partier. Att man som medlem i Motståndsrörelsen uppmanas att träna självförsvar och kampsport betyder inte på något vis att rörelsen är våldsbejakande eller har en ideologi om att bruka våld, utan är helt enkelt en sund och instinktiv känsla av att överleva de krafter som genom lögner, hot, stigmatisering (genom exempelvis sådana artiklar som den Per-Ola Nilson nu själv skrivit) och våld försöker motarbeta Nordiska motståndsrörelsen.
Jag vill också bemöta det felaktiga påståendet att Nordiska motståndsrörelsen skulle ha som målsättning att införa en ”nazistisk diktatur” i Norden.
Om Per-Ola återigen skulle ta sig tid och läsa Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg (istället för att citera Expo), denna gång räcker det med punkt 4. Där står det klart och tydligt att ”i vårt framtida samhälle är folkstyre, medborgerlig medbestämmanderätt, föreningsfrihet och yttrandefrihet självklara begrepp”, saker som varje medborgare i vårt avlånga land borde kunna hålla med om knappast innebär någon diktatur.
Jag vill också kommentera Per-Olas förmåga att skjuta sig själv i foten när han påtalar att dialog och debatt är verktyg i en demokrati, men som han anser inte ska användas i samtal med Nordiska motståndsrörelsens partirepresentanter. Jag ifrågasätter om det verkligen är en demokrati han vill ha och inte en diktatur, för i slutändan brukar väl ändå demokrati definieras som fri åsiktsbildning och rätten att få uttrycka en egen uppfattning om hur samhället på bäst sätt ska förvaltas av folket.
Patrik Milerius som fanbärare under 1 maj i Vetlanda.
Sist, men inte minst, vill jag belysa den enda sak som stämmer i Per-Olas artikel och det är att Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i Vetlanda kommunval nu i år. Vill man därför att Vetlanda och intilliggande byar utvecklas både kulturellt och ekonomiskt och med en skola där våra barn och barnbarn kan känna sig trygga, så röstar man på Nordiska motståndsrörelsen i år. Av folket och för folket!
Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting
Ett av väldigt många sjukdomstecken i vårt samhälle av idag är den egocentrerade världsbild de flesta människor i västvärlden lever sina liv utifrån. Allas lika värde-knarkande och djupt rotad individualism har format en modern människa som trots usel självkänsla ändå samtidigt tror att just de är fulländade, helt perfekta i sin skapelse och som resten av mänskligheten borde avguda.
Det ligger helt i linje med liberalismen och kapitalets vilja – du är fri när du står själv på dina egna ben och har en egen ekonomi med vilken du kan köpa vad du vill. Du borde unna dig både det ena och det andra och verkligen prioritera egentid och självförverkligande. Ägna dig inte åt saker som inte är direkt gynnsamma för dig personligen och så vidare.
Om allt detta skulle det kunna ordas i en hel bok, och i denna artikel ska jag inte gå in på allt utan istället fokusera på en specifik gren av detta ruttna träd, nämligen hur viktiga alla människor tror att just deras egna åsikter i allehanda olika politiska frågor är och varför det utgör ett väsentligt problem.
Jag vill också framhålla de sociala medierna som en stor bov i detta drama, framför allt bland de unga. De sociala medierna och dess otaliga influencers har gett upphov till en ny rockstjärnedröm – du behöver bara filma dig själv när du sitter och har åsikter om saker och har du lite tur, i kombination med att du lagt lite pengar på att fylla dina läppar och naturligt eller konstlat har tillräckligt stora bröst – då kan du tjäna miljoner.
Detta i kombination med tidigare nämnda individuella liberala ”frigörelse”, kapitalistisk egocentrism och överanvändande av propaganda beträffande demokratins förträfflighet och allas lika påstådda fantastiska värde, har gjort att människor på riktigt tror att just det som de tycker i allehanda olika frågor faktiskt är otroligt viktigt och något som andra borde anpassa sig efter. Det har också lett till att människor i allt högre utsträckning känner att de måste ta ställning kring alla tänkbara politiska spörsmål – är man allvetande och perfekt kan ju knappast något lämnas åt slumpen.
Förr i tiden, ja det räcker troligtvis om vi går ett femtiotal år tillbaka, helt säkert om vi tar oss tillbaka den dubbla tiden, så var inte människor överlag så politiska av sig. Folk visste på ett helt annat vis sin plats och bara ett fåtal människor såg sig som ämnade att sätta sig in i politik och faktiskt offentligt tycka och tänka kring olika saker. Politiken var ämnad åt de som verkligen var intresserade nog att läsa på ordentligt och skaffa sig rejält med kött på benen för att kunna argumentera för sin sak.
Detta medförde som en positiv sak en högre nivå på debatten, men framförallt ledde det till att man hade lättare att komma överens som ett kollektiv. Det var enklare att enas kring saker eftersom att det inte fanns lika många viljor med starka åsikter som behövde försöka kompromissa med varandra. Det var då lättare att bygga en stark organisationsgemenskap runt punkt A, B och C för att sedan låta de verkligt högtstående tänkarna orda kring resten av alfabetet, utan att det sågs som var man och kvinnas rättighet att lägga sig i och käbbla.
Säkert finns det någon demokrati-skadad läsare (och det även bland nationellt sinnade människor) som tänker att det borde vara ett pris värt att betala för att fördelarna med upplysta och fria individer ändå skulle väga tyngre än det försvårade samarbetet.
Och visst, problemet i teorin är ju egentligen inte att alla individer har åsikter om saker, utan tvärtom; i en upplyst och högstående nation vore det till och med önskvärt för att skapa ett bra samhällsklimat där folket kunde tillåtas mer makt eftersom de faktiskt tog sitt ansvar. Nej, problemen med denna starka individuella åsiktsbildning idag är dels respektlösheten inför andra – att man aldrig kan kompromissa utan alltid tror att ens egna åsikter är mer värda och bättre genomtänkta än alla andras, och dels att individernas åsikter av idag i stort knappast är tillskansade genom hög intelligens, bildning och källkritik, utan istället helt tvärtom; genom att låta sig duperas av massmedia och underhållningsindustri, inklusive tidigare nämnda storbystade influencers.
Istället för individer av en högstående nation som verkligen söker upplysning för att kunna skapa positiv förändring för sig själva och sina medmänniskor, så får vi hjärntvättade dumskallar som likt lydiga papegojor upprepar världsherrarnas ord som om det vore lag. Ja, och eftersom de just är hjärntvättade dumskallar, både tror och framhåller de sedan att detta är deras helt egna åsikter, och eftersom de är formade till att tro att de alla är guds gåva till mänskligheten så förväntar de sig dessutom att alla ska både vara intresserade av att lyssna på vad de har att säga och även ta åt sig av deras ”visdom”.
”Det finns inga mänskliga raser!”. ”Kön är bara en social konstruktion!”. ”Alla som inte vaccineras 800 gånger mot Covid 19 kommer dö!”. ”Adolf Hitler är den mest ondsinta människan i världshistorien!”. Och så vidare….
Det är inte högtstående och fritänkande människor som uttrycker något av detta, nej det är idioter! Detta är inte åsikter man får genom bildning och kritiskt tänkande utan genom att lära sig rubrikerna i valfri etablerad media utantill.
En vilseledd massa går det dock att få bukt med om man bara kan nå ut till tillräckligt många och tillräckligt ofta och givetvis är det dessutom enklare att återställa människor till sina medfödda och naturliga instinkter, till sunt förnuft och till sanning, än vad det är för fienden att alltid sälja lögnen.
Problematiken sträcker sig dock betydligt längre än till massorna och det är egentligen därför det här blir ett verkligt problem.
Även väldigt många nationellt sinnade människor har nämligen idag hybris och känner att de måste ha egna åsikter om precis allt och att deras individuella tankar är viktigare än alla former av kompromiss, och därigenom framåtskridande, för den högre saken.
”Ni borde använda mer våld!” eller kanske ”Ni borde inte vara så våldsamma!” ”Ni borde sträva efter att kasta ut alla rasfrämmande invandrare och inte bara merparten!” eller kanske ”Ni är alldeles för radikala i er repatrieringspolitik!” ”Ni borde använda hakkorset som symbol istället!” eller kanske ”Ni borde sluta kalla er nationalsocialister” och så vidare…
Istället för att se till det vi faktiskt gör bra, istället för att leta efter gemensamma nämnare och försöka enas, letar istället alldeles för många efter fel och saker som inte ligger i linje med deras självförhärligande, upplevt perfekta och felfria åsikter om diverse saker.
Återigen tjänar denna individualism bara dagens världsregenter, för hur bra, bildad och stark en individ än må vara kommer en ensam man eller kvinna aldrig någonsin att kunna förflytta berg. Nej, för att verkligen kunna skapa förändring krävs organisering av många individer med olika kunskaper, egenskaper, bildningsnivåer och styrka. Om vi ska kunna rädda vårt folk krävs det massor av män och kvinnor som kan enas gällande A, B, C för att sedan ha tilltro till den nordiska ledarprincipen när det kommer till resten av alfabetet.
Alla människor är inte lika mycket eller lite värda, inte exakt lika bra på allting, inte precis lika intelligenta eller starka. Det är extremt enkelt att komma med kritik, att du klarar det gör dig inte till något annat än en av många i den av kulturmarxism förgiftade grå massan. Att däremot kunna kompromissa, lägga personlig vilja åt sidan, hänge sig till fullo åt en högre sak i enighet med andra – det kräver verkligt modiga, klarsynta, starka och högtstående nordiska hjältar!
På detta visa kommer också den nationalsocialistiska nationen att vara överlägsen den demokratiska på alla vis. Det fria nordiska folket skulle förstå att de är unika och har egna färdigheter att bidra med, samtidigt som de förstår att andra människor är precis lika unika och därför har andra egenskaper att dela med sig av. De förstår att de tillsammans kompletterar varandra och skapar en helhet istället för som idag där alla verkar tro att just de ska vara ledare, taktiker eller propagandister.
Inget storföretag i världen skulle gå runt om alla var chefer. Inget företag i världen skulle heller fungera om ingen ville städa där. Alla de anställda från golvet till ledningen skapar en enhet som tillsammans utgör det framgångsrika företaget. Så fungerar också Nordiska motståndsrörelsen idag och så kommer vår nation att fungera när vi tagit makten.
För våra efterkommande och för den högre saken måste du lära dig allt detta, åter omprogrammeras till att bli en fri nordisk man eller kvinna som kan kompromissa, som kan vara optimistisk och som inte gör det perfekta till det godas fiende utan som därför kan uppgå i denna kampgemenskap och verkligen göra skillnad med ditt liv.
Någon av alla våra individualistiska kritiker tänker kanske nu att vi lika gärna skulle kunna använda hela denna artikel mot oss själva, att vi lika bra borde kunna ändra på oss som att just de skulle göra det.
Och för all del, om också du förvaltat och genom försök och misstag förädlat de allra bästa idéerna från verkliga nordiska hjältar under 25 års tid. Om också du lyckats bygga en organisation som inte bara stått emot utan också stärkt tagit sig förbi all tänkbar repression från ett totalitärt systemet under 25 års tid. Om också du har byggt en gemenskap som under 25 års tid fått fanatiska män och kvinnor att bränna alla sina broar för och ge allt för, leva och dö för den.
Ja, då har du kanske rätt. Då kanske vi borde sätta oss ned och diskutera, kompromissa och tillsammans slå våra kloka huvuden ihop för att skapa den bästa lösningen framåt för att kunna rädda vår nation. Men annars, om inte, ja då borde du förstå att det är hos dig respekten borde finnas och att det måste vara du som är villig till kompromiss för att vi tillsammans ska kunna bli en enhet med stärkt kampkraft åt vår gemensamma sak!
Fornminnen, järnvägar och djurliv – vildmarkstur i Näste 5
Söndagen den 8 maj samlades medlemmar och sympatisörer från Näste 5 vid Grava hembygdsgård utanför Karlstad för att genomföra en vildmarkstur. Vandringsleden som man planerade att gå var cirka 11 kilometer lång och gick runt fågelsjön Södra Hyn.
Innan man begav sig ut i terrängen valde deltagarna att titta på gravfältet som låg alldeles intill hembygdsgården. 28 gravhögar och 8 stensättningar från järnåldern finns kvar här vid den lilla orten Hynboholm. Redan för 1000 år sedan fanns det ett samhälle på nyligen nämnda plats. En plats där våra förfäder kämpade och slet för att överleva de karga vintrarna och skapa välstånd åt framtidens nordbor.
Därefter promenerade deltagarna vidare efter fågelsjön, som omgavs av betade strandängar. Det är våta och flacka områden där boskap kan beta ända ned till vattenkanten. Betade strandängar är en naturtyp med stora naturvärden, och är således livsviktigt för många fågel-, insekts- och växtarter. Tyvärr har den här typen av områden blivit ovanliga idag på grund av att våtmarker dräneras för att skapa odlingsmark.
Ett rikt djurliv utlovades intill sjön, och det kunde vi lugnt konstatera att vi fick uppleva. Aktivitetens kunniga arrangör berättade entusiastiskt och detaljerat om alla olika fåglar som vi såg.
”Titta där, en tofsvipa!” och ”Där kommer en häger!”, utropades inför de häpna deltagarna. Samtliga fick se grågås, bläsänder, tranor, sångsvanar, hussvalor och korpar. Längre fram stod bikupor på flera platser, där pollineringsarbetet redan var igång.
Kamraterna marscherade vidare genom en idyllisk värmländsk lantmiljö med ekologiska odlingar, utbredda våtmarker och ett färgstarkt djurliv. Mellan rödmålade stugor och ladugårdar lekte barn i trädgårdarna till tonerna av småfåglarnas vårsång. Allt medan humlor och bin surrade fram längs blommande dikeskanter efter grusvägen.
Efter ett tag hade gruppen tagit sig fram till Nordens längsta älv, den vackra Klarälven. Där stannade man till för att beundra den imponerande utsikten innan det promenerades vidare längs med älven, som omgavs av djupa sandiga branter på båda sidorna vattnet. Snart var deltagarna inne i Forshagas kommun.
Deltagarna kom fram till ytterligare en historisk sevärdhet. Nämligen Clara Elfs jernväg, Sveriges första järnväg för allmän trafik. 1849 började man bygga den här rälsen som skulle transportera gods och passagerare mellan Fryken och Klarälven. Än idag fanns banvallen kvar, och kamraterna diskuterade fram och tillbaka om hur det kan ha gått till när man byggde järnvägen.
Efter järnvägen passerades ett antal gårdar innan man rundade sjöns norra sida. Då hade man tagit sig ända in i Kils kommun. En bit in i skogen stannades det till för lunch. Kamraterna tände en eld med tändstål, medhavd korv grillades och åts upp innan marschen gick vidare mot startpunkten.
Efter ytterligare ett par kilometer kom man åter fram till hembygdsgården, där tog samtliga en titt på de vackra stugorna och avslutade med utsikten från det höga fågeltornet.
Därefter tackade deltagarna av varandra för en lyckad vandring i den värmländska naturen. Vill du delta på nästa vildmarksaktivitet? Tveka då inte på att ansluta dig till Nordiska motståndsrörelsen redan idag!
Ledarperspektiv #85: #NMR2022 – Valkamp och kampsport
Här kommer det åttiofemte avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Nationell träningskultur
Lindbergs betraktelse: Demokratins hyckleri
Påståendet: “Man vill ju ine kasta bort sin röst!”
Motståndsrörelsens ledare gästade ”Näste artons” månadsmöte
Simon Lindberg har flertalet gånger gästat såväl Näste 1 som Näste 8. De två grannästena slår ibland ihop sina månadsmöten, som senast för knappt ett år sedan. Söndag den åttonde maj 2022, en vacker vårdag, kombinerades de två koncepten: Ledaren kom alltså till ”Näste artons” gemensamma möte.
Aktivister, medlemmar och sympatisörer hade slutit upp i stor skara på den västmanländska landsbygden för att socialisera, inspirera(s) och planera fjärran från urban dekadens. Detta kunde lokalbefolkningen på flertalet kilometers avstånd från mötesplatsen sluta sig till av den hissade Tyrrunefanan, som sågs vaja stolt för vinden.
Tyrrunefanan syntes milsvida.
Föredrag
Simon Lindbergs föredrag med titeln ”30-talet närmar sig” och undertiteln ”Inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer” hölls för första gången tio år tillbaka, men har sedan dess utvecklats för att hållas tidsaktuellt. Talet rör sig kring en jämförelse mellan utvecklingen i Tyskland från NSDAP:s grundande 1919 till partiets maktövertagande 1933 – och situationen i Sverige idag, med utblickar några år bakåt i tiden samt flera framåt i en möjlig framtid.
Lindbergs berättelse blir till en svidande vidräkning med defaitism och eskapism – guld värt i en tid då man kan se dessa två fenomen omfamnas av allt fler nationella. Kampen är enligt dem inte värd att föra, bäst taktik är att gömma sig och låta nationen överflödas i väntan på att den egna lilla svensk-ön belägras.
I centrum för Lindbergs jämförelse står SA-giganten Horst Wessel och hans oöverträffade exempel på kampanda och lojalitet. Lindberg motbevisar rationaliseringarna bakom antagandet att segern någonsin ska ses som omöjlig. I det Tyskland, som 1920-talets SA verkade i, fanns både faktorer som försvårade den nationella kampen och sådana som gynnade den.
– Samhällsklimatet var på flera sätt avsevärt tuffare än det som råder i dagens Sverige. Våldsvänstern samlade stora välorganiserade skaror med ett genuint våldskapital – och hundratals nationalsocialister stupade i den kampen. I synnerhet i Berlin kämpade NSDAP ur ett påtagligt underläge. Etablerade medier hade som konsekvent taktik att tiga ihjäl nationalsocialisterna, vilka av ett korrupt rättssystem ofta fängslades efter summariska rättegångar.
+ Landet var å andra sidan inte översvämmat av rasfrämlingar och den materiella nöden under rådande hyperinflation avsevärt större än hos oss idag – faktorer som gjorde ett samlat tyskt folk mer mottagligt för en radikalisering tack vare nationalsocialisterna. Censuren var vidare mindre heltäckande än idag och etablissemanget överlag inte lika konsekvent antinationellt som det i Sverige av idag.
Men ingen av dessa positiva respektive negativa faktorer, konstaterade Lindberg, varken ledde till eller kunde förhindra nationalsocialisternas maktövertagande 1933. Till detta ledde istället en välorganiserad kamp utförd av okuvliga och outtröttliga aktivister under ett oförvitligt ledarskap – och häri ligger den verkliga lärdomen att dra från förra seklets 20- och 30-tal i grannlandet Tyskland.
Kampsport
Kampviljan och okuvligheten hos mötesdeltagarna skulle efter föredraget prövas på ett fysiskt påtagligt sätt. Hugade aktivister och medlemmar utövade nu kampsport med hög energi i solskenet. Särskilt två slagfärdiga kombattanter utmärkte sig, då de sågs banka på varandra med extra stor energi och dessutom ett stort antal gånger under dagen – som det verkade så fort tillfälle gavs.
Två slagfärdiga kombattanter.…och de tröttnar aldrig.
Kämpars uthållighet prövades även på andra sätt.
En erfarenhet som kan komma till nytta.
Grillning
Efter kampsporten grillades hamburgare och allehanda andra medhavda livsmedel, vilka sedan intogs tillsammans med allt som stod till buds på ett dignande bord. Deltagarnas aptit lämnade efter kampsport och insupande av lantluft inget i övrigt att önska.
Efter månadsmöten, där gångna månadens aktiviteter sammanfattades och kommande månads planerades, förlöpte resten av eftermiddagen med fritt socialiserande i grönskan varvat med individuella samtal mellan chefer och medlemmar/aktivister.
Vill du också ingå i gemenskapen och sluta upp i kampen för vårt folks befrielse? Skicka då in din medlemsansökan till Nordiska motståndsrörelsen!
Månadsmöte och banderollaktion på cruising i Vetlanda
Studiecirkel om rasbiologi
Kamrater i Näste 7 samlades ute på den småländska landsbygden för att genomföra månadens möte. Man började med studiecirkel där man gick igenom boken Ras, evolution och beteende av J. Philippe Rushton. Boken handlar om skillnader i överlevnadsstrategi mellan raserna. Efter ungefär en timmes diskussion om rasbiologi var det dags för mat; måltiden för dagen var smörgåstårta.
Efter maten hölls mötet. Man gick igenom månaden som gått och utvärderade de aktiviteter som man haft. Sedan planerade man för kommande aktiviteter framöver.
Efter månadsmötet begav sig kampavdelningen in till centrala Vetlanda för att hålla en banderollaktion då det denna kväll var cruising i staden. En lång karavan av allt från finare äldre bilar till nya sportbilar passerade genom staden, och vissa var väldigt spektakulära. Mycket folk hade samlats i centrum för att titta på alla bilar, och dessa var nästan uteslutande vita människor.
Polisen befann sig på plats från start. De var märkbart missnöjda med att Motståndsrörelsen var på plats, men de gjorde inget för att få bort aktivisterna. Antagligen ville de inte visa sitt rätta ansikte inför den stora folksamlingen. De meddelade dock aktivisterna om att en anmälan om brott mot ordningslagen hade upprättats.
Aktivisterna möttes av många tummar upp och ett starkt stöd från bilisterna. Trots att polisen var på plats ropades det också förbjudna hälsningsfraser från bilarna.
Bara en enstaka dåre kom fram för att uttrycka missnöje genom att ställa sig framför banderollen och ropa förolämpningar på engelska. Sedan lämnade han platsen upprörd och fortfarande ropandes till aktivisterna.
Efter denna mycket lyckade aktivitet tackade man varandra och begav sig sedan nöjda hem igen.
MER ÄN ORD. Nordiska motståndsrörelsens aktivister runt om i norden har i vanlig ordning bedrivit kamp på 1 Maj, arbetarens dag. Tal har hållits till den delen av folket vi ställer oss bakom, nämligen det hårt arbetande nordiska folket och skräck har satts i den del av folket vi föraktar… Politikersvin, snutjävlar med medlöpare, era dagar är räknade!
I veckans avsnitt finner vi Markus Nordh på programledarposten, med sig har han David Nilsson, Joakim Kannisto och Hampus Maijala.
Mer än ord är en podcast i radionätverket Nordisk Radio. Programmet leds av Markus Nordh och med sig har han ett roterande gäng med aktivister från Nordiska motståndsrörelsen. Ofta deltar exempelvis David Nilsson och Joakim Kannisto.
Vi snackar för det mesta om ämnen som rör våra liv som aktivister i världens i särklass främsta nationalsocialistiska organisation. Vi har högt i tak, men försöker ändå hålla en hyfsat låg nivå.
Filmen baseras på det tal som Motståndsrörelsens ledare skrivit och som han själv höll, men som också med mycket små modifikationer hölls av andra talare i Vetlanda, Munkedal, Örkelljunga, Luleå, Danmark och i Norge. Förutom att större delen av talet finns med i filmklippet kommer det i sin helhet i skriftform nedan:
Idag på arbetarrörelsens högtidsdag väljer vi nationalsocialister traditionsenligt att hylla den vita arbetaren och detta för att vi verkligen tycker att vita arbetare förtjänar att äras och lyftas fram.
1 maj är inte längre en dag när vi måste stå på barrikaderna för kortare arbetsdagar, tryggare anställningar eller rätten till betald semester – nej, alla dessa saker har redan sedan länge införts i Sverige, bland annat med anledning av att Socialdemokraterna kopierade den arbetarvänliga politik som Adolf Hitler redan hade tagit i bruk i Tyskland på 1930-talet.
Förvisso inskränks det här och där på dessa rättigheter. Det blir allt vanligare med visstidsanställningar istället för fasta tillsvidareanställningar. Allt större plats på arbetsmarknaden tas upp av bemanningsföretag som hyr ut personal för att utföra olika tjänster istället för att man får en tryggare anställning direkt av firman. Nya orimliga krav införs för anställningar där det exempelvis krävs sprutor och vacccinationspass eller att du har rätt politiska åsikter. Och visst, med anledning av storfinansens enorma vinster och de tekniska framsteg som gjorts sedan 1919 när 8 timmars arbetsdag infördes borde vi också utan större konstigheter kunna kräva 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Men, även om saker alltså skulle kunna vara ännu bättre för arbetarna och även om det absolut finns orosmoln framför oss på horisonten, så vore det ändå fel att säga att arbetarnas situation när det kommer till arbetsvillkor är dåliga idag jämfört med hur det såg ut för 100 år sedan.
Striden för bättre arbetsvillkor är alltså inte lika aktuell nu som då, men att faktiskt ära och hylla arbetaren menar jag idag faktiskt är ännu viktigare än det var för 100 år sedan. De vita arbetarna är nämligen de som byggt detta land. Detta faktum var vida känt förr i tiden, men negligeras idag i alla tänkbara sammanhang. De vita arbetarna får sällan något erkännande alls och aldrig det erkännande de faktiskt förtjänar.
Det var ju faktiskt vita arbetare som byggde våra städer och byar, som avverkade skogen och planterade ny igen, som försvarade vårt folk och land mot fienden. Det var vita arbetare som födde upp generation efter generation med nya vita arbetare, mödrar, krigare och upptäckare. Utan de vita arbetarna i den nordiska historien – utan våra förfäder och deras umbäranden – skulle varken vi eller det här landet ens finnas till idag!
Istället för att lyfta upp dessa arbetarhjältar framhålls det idag ofta som att det är de rika kapitalisternas förtjänst att vi går framåt. Sanningen är dock att när allt kommer kring så är pengar bara ettor och nollor. Det är bara värt något för att vi accepterar dess värde och utan arbetare som utför arbetstjänsterna är pengarna värdelösa. Utan arbetare i blåställ som bygger husen och vägarna, utan bönder som odlar grödorna och föder upp djuren, utan högskoleutbildade arbetare som ger våra barn kunskap i skolan eller tar hand om oss på sjukhusen och många, många fler, så stannar det här landet och det hur mycket pengar vissa människor än har på sina bankkonton på Caymanöarna.
Istället för att lyfta upp de vita ursprungsinvånarna i det här landet framhålls det ofta som att det är de invandrade rasfrämlingarnas förtjänst att vi går framåt. Sanningen är dock att vi klarade oss alldeles utmärkt i Norden innan gruppvåldtäkterna och förnedringsrånen. Vi klarade oss fantastiskt bra utan no-go zoner, rasistanklagelser och rinkebysvenska. Tro det eller ej, men Sverige mådde riktigt bra även utan alla somaliska raketforskare och afghanska hjärnkirurger som kommit hit de senaste åren. Jag vet att det låter häpnadsväckande, men även vita män och kvinnor klarar av att baka pizza och köra taxi!
Vi hyllar idag de vita arbetarna för att det är de vita arbetarna som byggt detta land. För att det är de vita arbetarna som ÄR detta land!
Du kan vara svensk eller finsk. Tysk eller polsk. Serb eller ukrainare eller ryss. Ha blont eller mörkt hår. Blå eller bruna ögon. Det är män och kvinnor av hela den storslagna vita rasens mångfald vi hyllar idag.
Du kan vara rörmokare eller undersköterska. Civilingenjör eller advokat. Du kan vara studerande eller rent av tillfälligt arbetslös. Timanställd eller egenföretagare. Det är män och kvinnor som vill och försöker bidra till samhället och folket och som vill göra rätt för sig oavsett på vilket vis som vi ärar idag.
Klappa er själva på bröstet och var stolta över vilka ni är. Var stolta vita arbetare.
Jag ska dock inte bara tala om positiva saker och framföra hyllningar här idag. Den bistra sanningen är nämligen att det här landet som vi har byggt numera har tagits ifrån oss. Det har stulits rakt framför näsan på oss och getts bort till andra.
Vi har inte längre makten över våra egna liv och än mindre över vad som sker i samhället runtomkring oss. Tryggheten är som bortblåst. Främlingsgängen växer i takt med kriminaliteten som riktas mot oss. Städerna brinner. Allt som är naturligt vänds upp och ned. Det vältras i perversion och dekadens runt omkring oss och de ska ha med våra barn på tåget.
Alla högre värden; styrka, ära, sanning och rätt raderas ut och istället ska det bara finnas slaveri, materialism och missbruk. Gemenskapen vittrar sönder på bekostnad av egocentrism.
Faktum är till och med att vi vita arbetare i detta nu håller på att bytas ut. Vita arbetare ska inte längre få finnas till.
Anledningen till det pågående folkutbytet, ja folkmordet för att tala klarspråk, är för att makten vet. Eliten fruktar er folkkamrater. Herrarna på de allra högsta hästarna skakar av rädsla när de tänker på att vi vita arbetare fortfarande besitter möjligheten att kunna ta tillbaka vårt land!
Vi kan avsätta förrädarna. Vi kan göra parasiterna maktlösa. Vi kan skicka hem främlingarna.
Vi kan återigen bli herrar i vårt eget hus. Vi kan återinföra folkgemenskap, heder och sunt förnuft.
Går vi dessutom i nationalsocialismens tecken finns det inga gränser för vad vi kan åstadkomma. Vi har då rent av potentialen att skapa världens främsta nation!
Vi måste bara förstå att vi faktiskt kan. Att vi tillsammans har kraften som behövs. Att vi faktiskt inte längre måste ha det som vi har det. Att makten tillhör oss om vi bara bestämmer oss för det. Sedan när vi väl förstått det. När vi väl bestämt oss. Ja då måste vi ta upp den där knutna näven ur byxfickan, gå samman, organisera oss och börja ta tillbaka. Börja SLÅ tillbaka!
Vita arbetare – ni har kraften att förändra inom er. Det var vi som byggde detta land. Vi kan ta tillbaka detta land!
Om inte för er egen skull så för våra barn och barnbarns. För att det fortfarande ska kunna finnas vita arbetare också i framtiden!
Vi som står här idag heter Nordiska motståndsrörelsen. Vi är kanske den enda organisationen i Norden som verkligen värnar vita arbetare. Vi kämpar för er varje dag. Men hur enträgna, offervilliga och hårt arbetande vi än är så kommer vi inte klara detta ensamma. Vi behöver också er vid vår sida.
Kom med oss och arbeta. Kom med oss och kämpa. Kom med oss och ta tillbaka det som rätteligen är vårt.
För vad vänstern än skriker om så är detta VÅRA gator. Vad än förortsgängen snackar om så är detta VÅRA städer. Vad än storfinansen påstår så är detta VÅR mark och VÅR natur. Ludvika är vårt. Ja, det här är vårt land och NU är det hög tid att vi tar det tillbaka!
Idag är det 10 år sedan nordfront.se lanserades efter att ha förvisats för Motståndsrörelsens medlemmar på aktivistdagarna 2012. När Nordfront lanserades tog det över som officiellt hem för organisationens svenska gren från sidan patriot.nu som tidigare haft rollen.
Aktivister från Nordiska motståndsrörelsen 2017 bär sköldar som gör reklam för dess dåvarande hem på nätet nordfront.se.
Även om rollen sedan den 26 mars 2020 övertagits av denna sida och Nordfront blivit än mer fristående, är det fortfarande många medlemmar i Motståndsrörelsen som är aktiva i arbetet med att driva och uppdatera Nordfront med innehåll varje dag. Vi är också fortsatt stolta över att kalla Nordfront vår samarbetspartner då vi ser det som den tveklöst bästa alternativa nyhetssidan på nätet idag.
Detta med Nordfronts kontinuitet är enligt mig en av våra största styrkor. Förutom Fria Tider tror jag inte att några andra alternativmedier funnits lika länge som Nordfront, även om vissa är nära (Nya Dagbladet som lanserades hösten 2012) och andra i praktiken funnits länge även om de bytt namn många gånger som Samnytt. Bland nationella nyhetsmedier hade Info14 lagt ned året innan Nordfront lanserades medan Realisten och nationell.nu fortfarande fanns då, men inte nu längre.
Att under lång tid bedriva den typ av verksamhet vi bedriver är uppenbarligen inte helt enkelt. Många förstår nog inte de stora mängder ideellt arbete som väldigt många personer genom åren lagt på Nordfront. Utöver oss som hörs och syns offentligt är det många som plikttroget bidragit till Nordfront anonymt och därför inte kunnat få det offentliga erkännande som de i många fall hade förtjänat…
…Vore det inte skönt och passande att lägga ned verksamheten nu efter tio slitsamma år? Nej! Vi skickade förra månaden in vår ansökan om att förnya utgivningsbeviset, som annars går ut efter tio år, och siktar nu på tio år till.
Tio år till där vi ska fortsätta kritisera den judiska makten, granska extremvänstern och bekämpa folkutbytet. Tio år till där vi ska lyfta fram de sunda alternativen till kulturmarxismen och globalismen. Tio år till där vi ska radikalisera det svenska folket och vara en nagel i ögat på systemet.
Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.
Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv, då sannolikheten för att ha uppnått maktövertagandet inom de närmsta kommande åren, inte är så troligt av sina förklarliga skäl. Men likväl poängterades värdet i att vara optimistisk oavsett, att tro på segern om än den inte ens skulle komma att ske under ens egna livstid.
Föredragets nästföljande segment omfattade 20-talets Berlin i sviterna av första världskriget och Versaillesfreden, de tyska nationalsocialisternas kamp mot det fientliga systemet och den högt ansedde tyske aktivisten Horst Wessel (1907-1930).
Wessels fanatiska engagemang, redbara hjältemod och villkorslösa offervilja skulle komma att medföra enorma framgångar både för partiets och stormavdelningens tillväxt. Han lät sig aldrig rädas, oavsett hur välkänd och grovt hatad han var av de röda.
Den 14 januari 1930 begav sig flertalet attentatsmän hem till Horst Wessels lägenhet när han var svårt sjuk och avrättade honom. Wessel omkom av blodförgiftning från skadorna den 23 februari samma år.
Tusentals nationalsocialister samlades vid begravningen för att hedra Horsts minne. Adolf Hitler var bland de första på plats att lägga en blomsterkrans uppå den fallne kamratens kista och Horsts nära vän Josef Goebbels höll tal:
Han som ligger i kistan är inte död, hans ande lever och finns med oss. Och när så SA står samlat för det stora uppbrottet, när var enskilds namn blir uppropat. Då kommer ledaren också ropa upp ditt namn kamrat Wessel och alla SA-män kommer svara som en man – Närvarande!
Horst Wessel blev martyr och med anledning av bland annat hans kamp kunde Adolf Hitler väljas in som Tysklands nye rikskansler år 1933.
I föreläsningens avrundande stycke, påtalades de åtskilliga likheterna mellan den förgångna nationella kampen och samtidens. Då meningsmotståndare av idag brukar precis samma ryggradslösa metoder man gjorde för ett sekel sedan i form av uthängningar, skadegörelser, hot och fysiska angrepp enbart i numerära överlägen. Detsamma vad det anbelangar repression från systemets sammansvärjning. Då etablissemanget, rättsväsendet, ordningsmakten och massmedia brukade samma trakasserier gentemot dåtidens nationalsocialister som mot oss.
De väsentliga men väldigt få skillnaderna från då och nu, är att varken våra aktivister, rödingar eller andra folkfientliga förespråkare omkommer årligen i några storskaliga och blodiga gatustrider.
Avslutningsvis, fastslogs att den enda vägen till den framtida slutliga segern för Nordens frihet, innebär att samtliga av Motståndsrörelsens medlemmar efter främsta förmåga, likt Horst Wessel, bör leva efter devisen: ”Kampen framför allt”. Det vill säga att inget annat fritidsintresse, relation, karriärmöjlighet eller andra omständigheter får gå före kampen. För när väl samhället fullständigt krackelerar, beror segerns möjlighet på huruvida man är beredd att om så krävs offra sitt liv för att den skall besannas.
Då fördraget var till ända, tackade man Lindberg för en onekligen fascinerande föreläsning med rungande applåder.
Då månadsmötet var avklarat, avnjöt kamraterna en utsökt grillmåltid i gamman. Fastän mången buk redan tagit trindare former av paltkomans sveda, serverades en synnerligen konstrik deliciös tårta till dessert. Förnöjda och högt motiverade tackade kamraterna varandra för dagens sammanträde och begav sig hemåt.
