MER ÄN ORD. I veckans avsnitt av världens bästa nationalsocialistiska aktivistpodcast delar panelen med sig tips om banderolluppsättning samt diskuterar det heta ämnet Sydafrika.
Vi finner som vanligt Markus Nordh på programledarposten, med sig har han även Alexander Almroth, David Nilsson och Tobias Malvå.
Mer än ord är en podcast i radionätverket Nordisk Radio. Programmet leds av Markus Nordh och med sig har han ett roterande gäng med aktivister från Nordiska motståndsrörelsen. Ofta deltar exempelvis David Nilsson och Tobias Malvå.
Vi snackar för det mesta om ämnen som rör våra liv som aktivister i världens i särklass främsta nationalsocialistiska organisation. Vi har högt i tak, men försöker ändå hålla en hyfsat låg nivå.
Natten till lördag 17 oktober spärrade kamrater i Näste 1 av biblioteket i Nykvarn. Anledningen var att det under dagen skulle hållas en ”sagostund” med vuxna män utklädda till prostituerade kvinnor, riktad till små barn, med det uttalade syftet att få barnen att ifrågasätta könsnormer.
Nordiska motståndsrörelsen står på naturens sida och kommer alltid kämpa emot de subversiva krafterna som försöker hjärntvätta våra barn.
Låt barn vara barn!
Så löd kamprapporten som den gångna veckan har fått mycket uppmärksamhet i massmedia.
Nordfront.se har tidigare i veckan skrivit om hur aktionen uppmärksammats och fått flera medier att se rött. Tidningar har beskrivit aktionen som en ”koordinerad attack” med hetsrubriker som ”Sagostund utsatt för nynazistiska attentat”. Målet med dessa rubriker är att få det till att låta som om Motståndsrörelsen attackerar oskyldiga sagostunder för barn, fastän verkligheten är att Motståndsrörelsen i själva verket försöker skydda barnen från dessa uppenbart politiska propagandister som syftar till att få barnen att ”ifrågasätta traditionella könsroller” som grundaren Peter Wallenberg själv uttryckte det, ett uttalande som han efter Motståndsrörelsens aktion backat från. Nu säger han istället i ett uttalande på deras hemsida att: ”det här projektet inte handlar om att indoktrinera barn”.
Innan Motståndsrörelsens aktion kunde man på arrangörernas hemsida även läsa att ”… varje sagostund är som en konfettibomb av glitter och könsöverskridande förvandling…”. Denna mening, har efter aktionerna, ersatts med ”… varje sagostund är som en färgsprakande konfettibomb av glitter och förvandling”.
Ovan nämnda uttryck visar att Motståndsrörelsens aktioner tvingat dessa individer att censurera sig själva för att inte vända opinionen mot sig.
Bild från avspärrningen
Att en symbolisk aktion som denna fått så pass mycket uppmärksamhet visar tydligt att dessa ”sagostunder” är någonting som systemet och media till varje pris vill skydda vilket är varför de försöker svartmåla all kritik som ”hat” och ”attentat” då kritiken mot ”dragqueen sagostunder” är någonting som många vanliga svenskar som tur är antagligen skulle kunna ställa sig bakom. Hetsrubrikerna är tecken på att dessa perversa och anti-svenska medier är oroade över aktioner som denna.
En så kallad ”prideflagga” i lågor
Nordiska motståndsrörelsen är en nationalsocialistisk organisation som kämpar för Norden och det Nordiska folket. Därmed är vi motståndare till och bekämpar allt som är skadligt för vårt folk som exempelvis massinvandringen, homolobbyn och andra rörelser vars mål är att blanda ut, degenerera och/eller kuva vårt folk på ett eller annat sätt. Dessa subversiva och skadliga krafter hade dock aldrig fått fotfäste utan åratal av propaganda. Det är denna propagandan som banat vägen för det samhälle vi nu lever i och som nu även håller på att rubba vårt folks sista, mest naturliga instinkter, nämligen instinkten och vetskapen om vem man är och vilket kön man tillhör.
Att förstöra denna instinkt för de vuxna generationerna skulle bli ganska svårt eftersom att majoriteten vuxna människor inte kan övertalas till att ifrågasätta sitt eget kön. Därför riktas denna avskyvärda propaganda mot barn, mycket unga barn som står handfallna och hjälplösa inför den.
En av männen i föreställningen tillsammans med en förundrad liten flicka
Detta var hursomhelst inte första gången som Motståndsrörelsen agerar mot subversiva verksamheter som försöker sexualisera barn och ungdomar.
Här är ett urval av aktioner riktade mot homolobbyn:
Det är dags att inse nu att media, systemet och alla dess institutioner arbetar aktivt emot dina och dina barns intressen. Barnen som utsätts för dessa övergrepp och propaganda lever inte på andra sidan jorden i någon sinnessjuk sekt. Nej, det är våra nordiska barn som utsätts för det i vårt eget land, i våra egna skolor, på våra bibliotek och på våra dagis.
Om du som läser detta ännu inte har anslutit dig till Nordiska motståndsrörelsen, hur länge ska du vänta? Måste dessa perversa, utklädda häxor komma till just dina egna söners skola och predika sina lögner om rotlöshet och könlöshet innan du ska börja agera mot vansinnet?
Gå med i Motståndsrörelsen för en framtid där våra nordiska barn kan växa upp i säkerhet, fria från övergrepp, fria från dekadens och misär och bli sunda, lyckliga och fria män och kvinnor i den Nordiska nationen.
Ledarperspektiv #67: Alla behövs i kampen! Folkförakt och förbud
Här kommer det sextiosjunde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Ledarskapsperspektiv är en podcast för att nå ut med Nordiska motståndsrörelsens ståndpunkter, ideologi och strategier i framförallt stora men också små frågor. Fredrik Vejdeland, riksrådsmedlem, beskriver ämnen och ställer upp problemformuleringar medan Simon Lindberg, Nordiska motståndsrörelsens ledare, förklarar organisationens ståndpunkter.
Ledarperspektiv syftar till att utbilda lyssnarna och förklara organisationens syn på olika frågor så exakt vi bara kan. Allt som framkommer i Ledarperspektiv kan anses som sanktionerat av organisationen.
Kom gärna med tips på innehåll; ideologiska funderingar och/eller personliga frågor till Lindberg. [email protected].
Gruppstärkande vildmarksaktivitet och praktiska utbildningar
Lördagsmorgonen den 17 oktober befann sig medlemmar och aktivister från Näste 2 i den Bohuslänska naturen, närmare bestämt i Ljungskile för att gå igenom praktiska utbildningar och socialisera sig.
Dagen påbörjades tidigt med en lättare vandring till en grillplats några kilometer in i skogen. När kamraterna kommit fram till den utvalda platsen startades elden och man började med att tillaga mat.
Efter att alla ätit sig mätta drog man igång utbildningarna som skulle hållas. Det gick dels igenom grundläggande sjukvårdsutbildning i praktik och i teori där aktivisterna kunde ställa frågor till föredragshållarna, vilket öppnade upp för en längre diskussion kring ämnet.
När man diskuterat klart om sjukvård i teorin gick man över till att praktisera det. Deltagarna fick prova på att lägga olika typer av förband, samt förflyttning av skadad kamrat och det övades även på att improvisera lösningar om t.ex. utrustning inte finns på plats vid skador.
Vid utbildningens slut fick kamraterna tid till att umgås en stund innan det var dags för ytterligare några kilometers vandring i terräng tillbaka till bilarna. Dagen erbjöd många nya kunskaper för flera av deltagarna och var väldigt lyckad.
Ett månadsmöte ägde nyligen rum i Dalarna med föredrag, mat och nya gäster. Simon Lindberg höll ett anförande.
Med hjälp av en flitig arrangörsgrupp kunde mötet i Dalarna få formen av en exklusiv cateringupplevelse. Det var uppdukat på borden i flera bemärkelser.
Hembakat fika, bröd och mat var en uppskattad del men även Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg erbjöd ett inspirerande anförande om vikten av stolthet. Dagen varvades med möten och fria samtal.
Mål och planer med verksamheten lades fram och följdes upp. Närvarande var även inbjudna gäster utöver organisationens egna medlemmar.
– Vi är inte ett folk av individualister som trampar sig uppåt. Utan ett altruistiskt folk. Hellre att flera får lite mer än några får allt. Det har funkat bra i homogena länder.
Simon Lindberg formulerade det svenska och likväl nordiska kynnet på ett vackert sätt under sitt anförande. Vad är det som utmärkt oss och den samhällsgemenskapen genom historien?
Författaren Aksel Sandemose skrev om jantelagen. Simon Lindberg förklarade att denna jantelag vare sig är helt sann eller beskriver allt som de nordiska folken är. Det är en parodi på vårt kynne även om det beskriver vårt folkliga väsen. Det finns delar av jantelagen som passar in och det fungerade positivt en gång i en svunnen tid. Det som även kopplas ihop med jantelagen är de nordiska folkens blåögdhet och naivitet:
– När främlingar tränger sig in, vad händer då? De utnyttjar blåögdhet. Då förvrängs jantelagen till något ont.
Vikten av stotlhet var titeln på Simon Lindbergs anförande som han även framfört i tidigare upplagor. Artikelskribenten har själv varit publikdeltagare vid två andra tillfällen av detta anförande. Varje anförande har känts annorlunda. Det är alltid något nytt som dyker upp i spontaniteten. Tankedynamiken mellan Simon Lindberg och publiken väcker också nya idéer vid varje tillfälle.
– Socialism är politiserad jantelag men enbart i ett homogent folk. Idag när lynnet utnyttjas så måste vi sträcka oss över de grå massorna och vara mer. Vi måste anpassa oss och förstå att du är någonting förmer och förtjänar att vara stolt.
Motsatsen till stolthet är skammen vilken den nuvarande regimen och etablissemanget försöker pådyvla de nordiska folken på en rad olika sätt. Simon Lindberg gav exempel på politikers uttalanden, däribland den före detta S-ledaren Mona Sahlin och moderaternas Fredrik Reinfeldt. En ökänd kampanj från flygbolaget SAS skedde i samma stil med påståenden som att all kultur kommer utifrån och att Norden togs hit bit för bit.
– Våra fiender förstår vikten av stolthet. De vill se oss rotlösa och splittrade och identitetslösa. Vi ska inte vara stolta som exempelvis man eller kvinna. Stoltheten är något fult och istället ska vi skämmas.
En bild visades på organisationsuppställningen vid förstamajtåget i Falun. Det är ett exempel på stolthet som skrämmer våra fiender, förklarade Simon Lindberg. Han nämnde hur en tidningskrönikör störde sig på detta:
– Det värsta var att vi såg så förbannat stolta ut och utstrålade självkänsla.
Unga och gamla var med på mötet i Dalarna. Gemenskapen kunde upplevas av oss som hade privilegiet att vara på plats. Vikten av stolthet och det nordiska arvet vi förvaltar blir dock aldrig komplett utan våra nyfödda och kommande generationer.
Genom de kommande lever vi vidare. Riksledningen har av denna anledning delat ut hedrande diplom till mödrar i organisationen. En flerbarnsmor att mottaga diplomet i anslutning till månadsmötet var Catharina Lund.
Söndag 11/10, en råkall men solig höstdag, träffades näste åttas aktivister och medlemmar i naturskön miljö centralt i nästet för ett månatligt möte – som på grund av demonstrationen i Tyskland föregående söndag var förlagt en vecka senare än normalt. Uppslutningen var denna gång inte hundraprocentig, då en del kamrater låg sjuka.
Nedkylda motståndsmän blev först upptinade av välkomstfika med rykande färskt nybakat som arrangörsgruppen hade dukat upp.
Fikavagnen redo att rullas ut
Första punkt för dagen var en presentation av gruppchef för 801 av ett bildspel från aktivisternas besök i Berlin förra helgen. Bilderna som visades är inte från själva demonstrationen – de bilderna ligger ute på motståndsrörelsen.se – utan från resten av besöket. Mötets deltagare fick känna den tyska staden på pulsen och bevittna såväl spår av svunnen storhet som tecken på dagens ockupation, kaos och förfall. Inte minst gavs också en bild av kampen för en bättre framtid som bedrivs av stolta nationella socialister i staden. Mötesdeltagarna fick även följa aktivisternas alla förehavanden och eskapader på tysk mark före och efter demonstrationen.
Aktivisterna hade en lång och intensiv helg i Berlin.
En god och stärkande måltid följes denna dag av individuella utvecklingssamtal mellan aktivist/medlem och respektive gruppchef. Upplägget gav motståndsmännen förutom ett tillfälle till uppföljning av sitt kamparbete med sin närmast chef, även stort utrymme för umgänge och samkväm med kamrater, vilket var uppskattat. Denna dag blev olika sätt att tjäna organisationen och dess målsättningar ett centralt tema i diskussionerna. Gruppcheferna berättade efteråt att även de var mycket nöjda med samtalen samt att de kände att de dels lärde känna kamraterna bättre, och dels fick veta ännu mer om deras kamparbete och dess roll i nästets verksamhet.
Biblioteket blev flitigt besökt under utvecklingssamtalen.
Själva månadsmötet bjöd sedan på en redovisning av en månad fylld av basaktivism, studiecirklar, kampsportstäning, friluftsaktivitet samt inte minst en mycket lyckad – och omskriven – offentlig aktivitet i Norrköping på den judiska högtidsdagen Yom Kippur – se artikeln på motståndsrörelsen.se.
Aktivisterna informerar om den judiska högtiden Yom Kippur.
Den intresserade kommer på samma hemsida även kunna konstatera att kampen fortsätter framöver i Näste 8.
Vill du också hitta din unika roll i denna kamp för vårt folk befrielse? Är du trött på att följa strömmen som bara leder till undergång? Ta dig i kragen och skicka in din ansökan om medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen redan idag!
MER ÄN ORD. Motståndet mot främlingsinvasionen växer varje dag, något som panelen i Mer än ord studion saluterar.
Vi finner som vanligt Markus Nordh på programledarposten, med sig har han även Alexander Almroth, David Nilsson, Tobias Malvå och veckans gäst Robin Kronqvist från näste 8.
Under kvällens avsnitt avhandlas bland annat:
Avrapportering från den gångna veckan.
Reseskildring från Der Dritte Wegs demonstration i Berlin.
Mer än ord är en podcast i radionätverket Nordisk Radio. Programmet leds av Markus Nordh och med sig har han ett roterande gäng med aktivister från Nordiska motståndsrörelsen. Ofta deltar exempelvis David Nilsson och Tobias Malvå.
Vi snackar för det mesta om ämnen som rör våra liv som aktivister i världens i särklass främsta nationalsocialistiska organisation. Vi har högt i tak, men försöker ändå hålla en hyfsat låg nivå.
Det finns de som menar att kampen ska exkluderas de som inte är tillräckligt vältränade, intelligenta eller attraktiva. Att dessa gör mer skada än nytta då de skulle skrämma bort de som är mer vältränade, intelligenta och attraktiva. Ibland menas också att inte kvinnor eller åldringar ska få delta eller att vi skulle rata människor för att de är låginkomsttagare utan utbildning.
Nationalsocialismen är en världsåskådning som förfäktar folkets väl – hela folkets väl – även de svagare. Även de otränade. Även de mindre intelligenta. Även de mindre attraktiva. Såväl kvinnor som män, gamla som unga och grovarbetare som akademiker utgör alla en viktig del av de som tillsammans är folket.
Det är rimligt att diskutera taktik och hur vi bäst och snabbast ska nå framgång. Det är klokt att rannsaka sig själv och vara kritisk. Ännu viktigare är det dock att leva som man lär. Om man önskar bygga ett samhälle för hela folket måste man självklart också kunna inkludera alla delar av folket i kampen. Allt annat vore hyckleri.
Vårt folk är döende
Allt för få människor är idag beredda att offra sig själva för att bryta den negativa trenden och gå till kamp för att rädda vårt folk. Hur kan man i detta läge ta sig rätten att säga att någon som verkligen är beredd att göra de offer som krävs ändå inte ska få lov att göra detta? Att man inte är bra nog att få kämpa för det folk man utgör en del av?!
De som vill exkludera stora delar av folket från kampen är inte nationalsocialister. Åtminstone inte annat än på pappret. Människor som inte vill ansluta sig till vår kampgemenskap för att den innehåller kvinnor, åldringar och låginkomsttagare är faktiskt inte ens önskvärda att ta del i den. Folkförakt är motsatsen till nationalsocialism och är en av många saker vi som en nationalsocialistisk kamporganisation måste bekämpa hårt.
Givetvis måste vi dock ställa vissa krav på de som ska gå med oss. Vi kan kräva att en otränad rekryt tränar liksom att en obildad bildar sig. Då självförbättring är en grundpelare inom nationalsocialismen ligger detta helt i linje med våra mål. Det är heller inte något anmärkningsvärt att de som begått grova överträdelser mot folkgemenskapen kommer att nekas inträde. Exempelvis kommer en pedofil eller narkotikalangare aldrig att välkomnas i våra led.
Föredömen
Vi publicerade nyligen intervjuer här på Motståndsrörelsen.se med Paulina Forslund och Vera Oredsson. Den förstnämnda är niobarnsmor och den sistnämnda är 92 år gammal. Bägge två mödrar och fantastiska kvinnor, ja faktiskt föredömen, som gjort och fortfarande gör otroligt mycket mer för kampen än många unga män.
Jag har under mina många år som nationellt aktiv också sett flertalet otränade människor slåss på gatorna medan mer vältränade backat. Jag har sett obildade människor argumentera omkull meningsmotståndare medan de bildade bara stått och stammat. Jag har sett låginkomsttagare som skänker ofantligt mycket mer av både tid och pengar än välbärgade.
Framförallt så har jag sett otaliga personer växa i kampen. Personer som inte varit mycket för världen under sitt rekryteringsmöte, men att man ändå kunnat skönja en potential. Några år senare har de varit vältränade, vältaliga, utåtriktade och fanatiska kämpar för vår sak. Detta är alltså människor som vissa hade velat rata. Människor som vissa andra vägrar ansluta sig till kampen för att de finns med. Eller ja, de använder det som ursäkt i varje fall.
En folkrörelse
För att vi ska ro hem den här kampen måste vi bygga en folkrörelse som leds av en spjutspets. Vi måste bygga en organisation som speglar det samhälle vi ska bygga efter maktövertagandet där alla nordiska män och kvinnor på olika vis utgör en väsentlig del i maskineriet till vår nation. Där allas potential tas till vara på.
Vi erkänner inte floskeln om allas lika värde, utan förstår att människor är olika och därtill besitter olika förmågor och erfarenheter. Därför måste rätt man på rätt plats eftersträvas. Det säger sig självt att i de lägen där det är möjligt bör en mer attraktiv person vara fanbärare, en mer vältalig bör vara den som håller tal, en mer vältränad bör vara den som försvarar de andra mötesdeltagarna osv. Det får dock inte utesluta de människor med andra förmågor som också vill dra sitt strå till stacken.
Klarar vi inte av att verka under de formerna idag i vårt relativa fåtal är det totalt otänkbart att vi skulle klara driva en hel stat enligt de nationalsocialistiska principerna.
Är detta en mindre taktisk väg att gå? Vem säger det? Det enda exemplet vi kan se i historien på en nationalsocialistisk rörelse som segrat är NSDAP på 1930-talet i Tyskland. Menar samma kritiker att dessa borda avfärdat Goebbels för att han var kort och halt? Att de borde avfärdat Göring för att han var otränad? Att de borde avfärdat Himmler för att han hade glasögon? Om detta hade gjorts kan jag garantera er att vi inte ens hade haft exemplet Tyskland att se på.
Vi behöver varenda man och kvinna som vill kämpa med oss i kampen. Om vi inte lyckas få användning av dessa och få de att göra nytta i kampen så är det faktiskt inte deras fel, det är vårt fel. Om någon typ med mindervärdeskomplex inte känner att det är häftigt nog att ansluta sig till en folkrörelse av människor som ännu inte nått sin fulla potential – då är det faktiskt dennes fel, det är inte vårt fel.
Alla behövs i kampen
Vi behöver de vältränade och bildade som kan föregå med gott exempel. Vi behöver de otränade och obildade som kan få organisationen att växa på allvar. De unga som de gamla. Kvinnor som män. Vi är en motståndsrörelse som kämpar för vårt folks framtid – inte för att vara det häftigaste gänget på skolgården. Kan vi sedan vara det också är det såklart en bonus, men inte en bonus som får utfalla på bekostnad av vår verksamhet i stort.
Är du vältränad och bildad? Om du också i sann nationalsocialistisk anda är kamratlig och ödmjuk är du varmt välkommen med din ansökan – för du behövs i kampen. Är du otränad och obildad? Om du också i sann nationalsocialistisk anda är villig till självförbättring är du varmt välkommen med din ansökan – för du behövs i kampen.
Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.
Det var på onsdagskvällen som vi, en grupp personer från näste 2, påbörjade vår resa mot Das Vaterland. Vi hade beslutat oss för att åka några dagar innan för att få tid att besöka delar av Tyskland men framförallt hinna umgås med kamraterna där nere. Första momentet vi skulle klara av var en båtresa som varade lite mer än ett halvt dygn.
Vi lämnar Göteborg
Då vi åkte på kvällen hade jag såklart förväntat mig att det skulle vara en massa festande på båten och överförfriskade människor som skulle sjunga karaoke tills mina öron blöder. Istället kom vårt sällskap att ockupera flera rum där i stort sett de enda som drack – och det var högst måttligt – var vi. De få människor vi såg på “spökbåten” bar coronamasker och vissa av dem såg rädda ut när vi mötte dem i hissen eller på andra sätt råkade komma nära dem. Att Tyskland har en helt annan inställning till corona var högst påtagligt under hela resan.
Undertecknad med Marcus Hansson, som anslöt till demonstrationen med andra kamrater från Skåne. Efter några dagar i Tyskland hade man lärt sig hata dessa masker
Det positiva med för lite hög musik eller umgänge med andra var att vi fick mycket tid med varandra, vilket var bra för mig personligen. Ofta när jag träffar kamrater i mer sociala sammanhang, som exempelvis Nordendagarna, är det, i alla fall för mig, vanligt att jag grupperar mig med personer som jag vanligtvis har regelbunden kontakt med. Exempelvis då ledande personer, radiomänniskor eller Nordfront-folk. Det ska såklart inte vara så, men det finns alltid något minimöte som måste hållas även under middagar och liknande. Vidare är jag en person som inte umgås överdrivet mycket privat med människor, då den tiden går till familjen. Här fick man tid att mer verkligen lära känna nästets aktivister och medlemmar vilket inte bara var mycket trevligt utan också nyttigt – förhoppningsvis även från deras sida. Bara denna del gjorde resan värd.
FÖRSTA DAGEN I TYSKLAND
Vi ankom sedan på torsdagsmorgonen och vi bestämde oss för att bila ner till Lübeck där vi skulle äta lunch. Lübeck var förvånansvärt vitt, av det vi kunde se, i jämförelse med andra stora eller mellanstora städer i Tyskland, som har minst lika stora demografiska problem som Sverige. Tyvärr kunde vi inte hitta någon typisk tysk restaurang utan fick på grund av tidsbrist välja en grekisk sådan, vilket kanske inte var tanken. En positiv sak med Tyskland är annars att det finns färre McDonalds-restauranger än i Sverige. En negativ sak är att det finns mer Dönerkebab-ställen.
Efter Lübeck bilade vi ner till den plats utanför Berlin där vi skulle tillbringa de närmaste dagarna. Här blev vi mycket väl mottagna av kamrater från Der Dritte Weg och fick så äntligen äta traditionell tysk mat som de hade förberett åt oss. Det var bayersk schweinebraten (skinkstek), olika former av korv, stekt kartoffel, nudelsallad, brezels, olika frallor och egengjord juice. Matkulturen skiljer sig rätt mycket från Sverige, vars mat är ganska så nötorinterad. Gris är det tyska kökets grund och något de utvecklat till perfektion. Rekommenderas starkt!
Torsdagskvällen gick annars till att diskutera den kommande demonstrationen och prata om våra respektive organisationer för att lära av varandra. Som jag tidigare påpekat i både Radio Nordfront och Leadership Perspective har Der Dritte Weg lika inställning som vi till kampen, men det finns skillnader i metoder där vi kan lära av varanda.
SIGHT-SEEING
På fredagen ägnade vi oss åt lite sight-seeing. Vi hade tänkt besöka platser som Teutoburgerwald, Externsteine och Der Dritte Wegs ena kontor i Siegen, men då vi tydligen har problem att läsa kartor så insåg vi snart att det hade blivit en alldeles för lång resa. Vi diskuterade om vi skulle åka till någon plats i Berlin, men vi kom fram till att Berlin är som vilken metropol (= stor skitstad) som helst – inte alls som München, där jag varit tidigare under Der Dritte Weg-sammanhang, med alla dess storslagna, arkitektoniska underverk. I den mån det fanns något att se så bombades det sönder och samman under kriget – och ersattes av betong och själlösa byggnader.
Det blev istället ett besök till Peenemünde där vi slog två flugor i en smäll. Peenemünde är kanske mest känt för att det var den hemliga plats där man tillverkade V2-raketen under Wernher von Brauns ledning. Vergeltungswaffe 2, vilket betyder vedergällningsvapen, syftade till att vedergälla de allierades terrorbombningar av tyska civila.
Efter detta, och precis i anslutning till raketforskningsanläggningen, besökte vi den plats där Gustav II Adolf och hans trupper landsteg under Trettioåriga kriget. Vi – vi svenskar och den tysk som var med oss på plats – konstaterade att hela kriget i backspegeln måste betraktas som ett idiotiskt brödrakrig. Samtidigt som såklart kriget utvecklade den moderna krigföringen och visade att ett lejon från Norden kan härska över halva Europa, vilket vi svenskar kan vara stolta över.
”Förfäras ej du lilla hop”Nytta med nöje – medlemmar från Motståndsrörelsen hjälper till ett förbereda mackor inför morgondagen
DEMONSTRATION I BERLIN
På lördag var det äntligen dags för demonstration i Berlin. Vi gick upp tidigt och ankom också tidigt till samlingsplatsen. Vi var en rätt liten samling på plats, men det skulle komma flera – däribland många andra svenskar och nordbor som åkte från andra platser än vi. Det var Der Dritte Wegs första demonstration i Berlin och därför något av ett “experiment” enligt en av företrädarna vi talade med.
Arrangörena förväntade sig att Antifa skulle kraftsamla från hela Tyskland, vilket också visade sig korrekt. En del större Antifa-grupper passerade förbi platsen där vi stod på där polisen hade satt upp kravallstängsel. Då vår grupp var på plats tidigt så var vi bara några tiotals personer medan de själva var flera hundra.
Här inträffade något liknande som under vår 1 maj-demonstration i Falun, där AFA:iter hade skakat om ett stängsel så att den råkade välta – för att sedan ta upp stängslet igen och fortsätta skaka. I Berlin gjorde polisbristen i början att det fanns en stor lucka för mängder av anarkister att helt enkelt hoppa över det låga stängslet och göra processen kort med sina meningsmotståndare, om de bara hade haft modet till det. Istället såg de till att skaka stängslet vilket bara påkallade polisens uppmärksamhet och omöjliggjorde en attack. Man fick intrycket av att det var samma sorts Antifa i Tyskland som i Sverige, även om de förstnämnda har ett “bättre” rykte.
Jag har nu varit på ett flertal Der Dritte Weg-demonstrationer och kan konstatera att dessa skiljer sig lite åt från hur vi gör i Sverige på så sätt att de håller tal innan, under och efter själva demonstrationen. De kan alltså stanna till under marschen för att hålla tal för att sedan marschera vidare och hålla ett nytt tal. Jag tycker själv att detta är ett spännande nytänk där man får känslan av att det är lite “action” hela tiden. När jag själv höll tal så befann vi oss även bland stora lägenhetsbyggnader, med hundratals åhörare vid fönstren, vilket gjorde att jag förmodligen nådde ut till väldigt mycket mer “vanligt folk” än om talet hade hållits på ett avspärrat torg.
I mitt tal ville jag ta upp tyskarnas storslagna historia och förmedla att styrkan fortfarande finns i deras blod, redo att väckas till nytt liv. Jag talade om Der Dritte Weg som en ny kraft som personligen gett mig hopp om den tyska rörelsen och jag talade om enighet bland kamprörelser i Europa.
Efter detta gick marschen vidare. Antifa försökte sig på några sten- glaskastningar men motades vid ett flertal gånger bort av Der Dritte Wegs funktionärer. Marschen gick vidare och avslutades på samma plats vi börjat – med nya tal.
Min åsikt är att Der Dritte Weg klarade av sitt “experiment” med bravur. Disciplin fanns i leden, de kommunicerade ut nya direktiv hela tiden och de hittade nya lösningar när polismakten ville samarbeta med Antifa i deras blockader. Framförallt uppskattade jag deras tal – hög klass rakt igenom!
Vi kom tillbaka sent på lördagskvällen men hade tid med lite mer samkväm och ideologiska samtal innan vi skulle sova för att gå upp tidigt morgonen därpå. På söndagsmorgonen lämnade vi våra kamrater för denna gång för att ta oss vidare till Kiel för den sista resan hemåt. Med mig hade jag gåvor från våra tyska kamrater, och bra minnen.
Jag vill passa på att tacka mina svenska och tyska kamrater som bidrog till en mycket trevlig resa för egen del. Förhoppningsvis ses vi alla igen under liknande omständigheter.
