I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
I brist på filmer från Motståndsmedia under månaden rekommenderas du istället att ta del av de många fina bilderna från bildreportaget av Nordendagarna.
Månaden med Motståndsrörelsen
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
Dagen tog sin början med klistermärkesuppsättning och flygbladsutdelning i Haninge där cirka 1000 stycken hushåll fick ta del av organisationens budskap.
När de medhavda flygbladen tagit slut åkte deltagarna vidare till Stockholm för en broaktion ovanför Riksväg 73.
En banderoll med budskapet Stoppa folkutbytet, rullades ut och fanbärare ställde upp på vardera sida. Redan innan banderoll och fanor var på plats började bilister tuta och vinka. Denna dag var reaktionerna ovanligt många från förbipasserande.
Åtskilliga segerhälsningar ,tummar upp och ”ok-tecken” gjordes från glada bilister. En och annan obscen gest syntes såklart också från individer som uppenbarligen är för det folkutbyte som pågår.
Medlemmar på plats kan bara hoppas på att de som uttryckte sig positivt inte nöjer sig med det utan rannsakar sig själva och inser att det inte räcker med en utsträckt högerarm eller en tumme upp för att motarbeta det förrädiska system som påtvingat vårt nordiska folk mångkultur och folkutbyte.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Midsommarfirande och hedrande av bortgången kamrat i Norrland
Man samlades mitt på dagen vid foten av det mytomspunna berget Vithatten, beläget på gränsen mellan Norr- och Västerbotten, vilket nästet tidigare besökt. Platsens belägenhet mitt i skogen långt från civilisationen och dess vackra omgivning gjorde att det lämpade sig ypperligt för de norrländska kämparnas lynne för ett midsommarfirande.
När man slagit upp sina tält och umgåtts en stund beslutade en del av sällskapet att bestiga berget för att ta del av utsikten, medan andra stannade i väntan på fler inbjudna att ansluta sig till firandet.
Utsikt från toppen av Vithatten.
Väl uppe på toppen bjöds man på en mycket vacker utsikt över det omgivande skogslandskapet, och stannade där en längre stund och njöt av både utsikten och medhavd dryck. När den norrländska kylan började göra sig påmind och magarna kurrade beslutade man sig för att bege sig ned till det övriga sällskapet kring brasan, lagom till att övriga inbjudna anslöt sig.
Man passade även på att fira två kamrater som fyller jämnt i år, och dessa fick motta diverse gåvor från sina kamrater. Därefter fortsatte firandet en lång stund in på natten innan alla en efter en trillade in i sina tält, lagom till att det traditionella midsommarregnet började anlända kring småtimmarna.
En av jubilarerna fick en klassisk LP-skiva av det svenska svartmetallbandet Bathory.
Dagen efter besökte några kamrater den kyrkogård där den mycket omtyckte och djupt saknade kamraten Axel Erikssons grift står att finna. Anledningen till att man besökte graven vid denna tidpunkt är att Axel förlorade livet i en tragisk olycka just under midsommaren för 5 år sedan.
Kyrkogårdsbesöket stod i bitter kontrast till gårdagens firande av livet och ljuset, när man nu istället lade blommor på en kamrats grav. Samtidigt är det en nyktrande påminnelse om livets förgänglighet, och hågkomsten av Axels kamplust och dygder som ideal att eftersträva i den ödeskamp vi levande är skyldiga att fortsätta driva framåt tills segern är nådd. Tankar som under överskådlig tid nog kommer eka i många av nästeskamraternas sinnen, varje år när midsommarstången blir rest.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Sommarvärmen hade kommit och det var dags att bege sig till platsen där Näste 3 skulle hålla orientering i ett skogsområde i Skåne. Andra sa vid mötet att de minns deras orientering i nionde klass, men själv är jag är för gammal för att minnas om vi ens hade det i grundskolan. Men nu skulle jag ta mig till området, cirka 12 mils cykling med egen packning och utrustning för orienteringen. Cyklingen gick mycket bra och blev aldrig riktigt en börda.
Jag hade beslutat mig för att åka till platsen tidigare, man kan titta på kartor hur mycket man vill, men en karta kan aldrig fullt ut beskriva verkligheten och mina aningar slog in när vägarna till den första tilltänkta samlingsplatsen var avspärrade och bara var öppna några timmar varje vecka. Detta var synd och en läxa för framtiden att arrangören måste reka också på plats och inte enbart kan förlita sig på teknologin.
Reservplatsen var dock inte dålig, tvärtom, en plats precis invid en sjö med vacker utsikt och där jag visste om att barnen som skulle komma kunde leka. En annan realitet var att även om avståndet var litet på kartan, så kunde de ynka 200 meterna genom skogen bli långrandiga för alla möjliga hinder fanns på platsen såsom sankmark, snårskog, skoningslöst gallrade träd som låg huller om buller på marken, vilket gjorde att man klev på dem i deras ojämnhet.
Orienteringen var första gången för mig själv och nu skulle jag placera ut kontrollpunkterna och försöka beskriva vart de var. Vissa doldes medvetet så orienteraren endast kunde hitta den genom en bra läsförståelse. Andra var mer öppna i ett försök att vägleda utövarna i rätt riktning. En hänsyn behövde också tas till de olika medlemmarna och de besökande medlemmarna från Näste 7 som också skulle deltaga på aktiviteten.
Vissa hade barnen med sig och det är svårt att släpa barnvagn i skogen, de fick utgöra en grupp som mestadels fick använda sig av stigar och vägar, medan de andra personerna medvetet slussades in i två olika roller. De fick välja mellan att springa hela distansen eller att bära 15 kg packning, banorna blev därför olika för dem också. Tre banor gjordes och det tog totalt 4 timmar att placera ut allting i solskenet. Jag lyckades inte få en enda fästing på mig trots allt arbete, väldigt förvånande.
Efter allt var klart gick jag och la mig, under morgondagen skulle aktiviteten påbörjas och avslutas med ett månadsmöte. När alla kommit till samlingsplatsen fick de 15 minuter på sig att planera sin rutt på den personliga kartan där kontrollpunkterna fanns markerade och sedan släpptes de iväg. Jag var kvar för att passa packningen och paxa grillplatsen tills folk kom tillbaka.
Efter två timmar började folk komma tillbaka och det hade gått bra för vissa, medan andra hade det svårare. Lukas Lindgren sa i senaste Mer än Ord när vi diskuterade aktiviteten, att han kunde bli förbannad på sig själv när han begick enkla fel vid orienteringen och frustrationen kan man förstå när det tar så mycket längre tid och att man kanske inte ens hittar kontrollpunkten överhuvudtaget.
Förberedelse inför löpningen.
Nu när alla var tillbaka började grillad korv ätas medan barnen valde att prioritera badandet tillsammans. När maten blivit uppäten gick diskussionerna över till Israel och Iran för att avslutas med månadsmöte. Deltagarna höll med om att orienteringen var nyttig för gruppen för att testa sina förmågor och att inte använda mobil för att navigera. Här följer en betraktelse från en av deltagarna:
Jag ingick i packningsgruppen och gick med en annan kamrat som fick agera kartläsare. Min packning vägde någonstans mellan 15-18 kg där jag behövde ta med mig en domkraft för att komma upp till kravet. Solen låg på konstant och det snittade på 25 grader under de cirka 2,5 timmar som vi var ute när vi letade efter kontrollerna. Det var väldigt varierande där vissa kontrollplatser låg synligt medan man behövde leta lite efter andra. Vi var på väg mot en kontroll men hamnade istället i tät skog där vi fick trycka oss fram och försöka hålla humöret uppe innan vi kom ut till en väg efter ungefär 10 minuter av tät skog. Vi begav oss sedan tillbaka till samlingsplatsen för att möta upp med de övriga igen. Detta var en väldigt rolig och härdande upplevelse överlag som arrangören hade gjort ett bra jobb med.
Själv cyklade jag 6 mil från den platsen i det härligt varma solskenet, sommaren är här och Midsommar väntar runt kröken.
Motståndsrörelsen deltog i demonstration mot Bilderberggruppen
Samlingen började klockan 12:00 på Gustav Adolfs torg. Demonstrationen arrangerades av Petra Agapi med hjälp av Frihetsnytt, såsom Motståndsrörelsens aktivister på plats uppfattade det.
På samlingsplatsen gick man igenom slagorden och förklarade för alla deltagare hur marschen skulle gå till, samt var slutdestinationen låg.
Därefter fanns det lite tid för mingel, och organisationen passade då på att dela ut ett specialtryckt flygblad som förklarade Bilderberggruppens negativa påverkan på samhället och uppmanade läsaren att ansluta sig till kampen mot globalismen.
De 300 flygblad som tryckts upp gick åt mycket snabbt, och det dröjde inte länge innan människor började komma fram till motståndsmännen för att fråga efter fler. Det var dock inte bara flygbladen som uppskattades, utan även Motståndsrörelsens deltagande i stort.
Flera personer kom fram enbart för att hälsa och samtala med organisationens representanter. Många deltagare uttryckte uppskattning över närvaron, och medlemmarna på plats hörde inte några negativa kommentarer om det nationalsocialistiska deltagandet.
De många hundratals demonstranterna hade nu börjat röra sig och närmade sig slutmålet, som var Karl XII:s staty. Där hölls hela sju tal, där nämnda Petra Agapi var först ut.
Hon kritiserade hemliga sällskap och uppmanade istället till tjänstemannaansvar. Hon skrattade åt alla de gånger människor kallats konspirationsteoretiker, bara för att det som tidigare kallats konspiration senare visat sig vara sant, däribland hela Bilderbergfrågan. Hon betonade även vikten av motstånd mot elitens negativa påverkan.
Petra Agapi.
Victor Eriksson, en av programledarna på Frihetsnytt, som tidigare har intervjuat Motståndsrörelsens Pär Öberg vid flera tillfällen, talade också. Han gav åhörarna en bakgrund till vad Bilderberggruppen och liknande organisationer är och vad de sysslar med.
Han fortsatte sedan med att belysa hur dessa organisationer bryter mot folkets vilja och agerar i direkt motsats till den. Han förlöjligade även Sveriges politiker och riktade skarp kritik mot krigsalliansen Nato.
Victor Eriksson.
Sist ut var Tor-Björn Änglasjö, som enligt kamraterna på plats höll det mest radikala talet. Han talade om hur det inte spelar någon roll vad man röstar på, att demokratin inte existerar, och att svenskar inte vill ha mångkultur och det våld som följer i dess spår.
Han kritiserade också dagens politiker och menade att Sverige behöver nya, ideologiskt övertygade och principfasta ledare. Han uppmanade demonstranterna att konfrontera politikerna, att få dem att känna av folkets missnöje och förakt. Talet avslutades med citat från Corneliu Codreanu och Sir Oswald Mosley.
Tor-Björn Änglasjö.
Förutom dessa tre tal hölls ytterligare fyra, av Roger Richtoff, Andreas Sidkvist, Ulf Sandmark och Johan Nordquist. Dessa tal behandlade ämnen som svenskars självbestämmande, USA:s imperialistiska inflytande, den rådande krigshetsen och mediernas roll i att driva narrativet och motarbeta folket.
Motståndsrörelsen tackar för ett trevligt evenemang och ett gott bemötande. Det är alltid uppskattat med människor som vågar kritisera de rådande maktstrukturerna, även om de inte gör det på exakt samma sätt som vi gör det.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
En skriftlig redogörelse från arrangemanget finns att läsa i två delar; här och här, ett personligt reportage finns att läsa här.
Dag 1
Ledaren välkomnar alla och håller en kort presentation av vad som kan förväntas av dagen.Barnens tävlingar började med säckhoppning.Det var inte alltid lätt att hålla sig på fötterna.Svansleken ledde till många utmattade barn.Flera svansar tagna. Pilkastning kom därefter.Ringkastning var inte det lättaste. I den sista grenen skulle barnen förflytta sig snabbast möjligt med en sked i munnen balanserandes på en potatis.Middagen första dagen bjöd på helgrillad gris.Det fanns en hel del försäljningsbord uppställda under kvällen.
Dag 2
Kökslaget började tidigt under andra dagen med att förbereda den kommande lunchen.Ledaren framför ett tal om Sverige.97-åriga Vera Oredsson, som nyligen var uppe i rätten för åsiktsbrott, har fortfarande vad som krävs för att hålla ett politiskt anförande.Evenemanget hade fint besök från Spanien i form av Isabel Peralta. En väldigt uppskattad lunch serverades därefter.Även dag 2 var marknaden öppen för alla som ville stödja kamrater eller Fånghjälpen.Cafeterian sålde diverse förfriskningar till barn och vuxna.Första grenen i Årets nordman: stafett med 15 kg tung sandsäck.Det blöta vädret gjorde dragkampen extra utmanande.Brottningen bjöd på flera oväntade resultat.Rugby avslutade lagtävlingarna.Det vinnande laget fick först tävla i burpees.Därefter stafett med sandsäck och bildäck.Kvällens efterrätt i form av handrullad chokladtryffel doppad i kakaopulver.Maten väntade de hungriga kämparna efter tävlingen. Isabel Peralta äntrade därefter scenen för ett eldigt tal om Europa.Kapitulieren? Nein!Fredrik Vejdeland presenterar vinnarna i årets tävling, samt några andra prisutdelningar. Näste 1 tilldelades ett diplom.Priset som guldmedaljören tog hem.Kvällen avslutades med flertalet trubadurer.
Under helgen fick jag för första gången delta på Nordendagarna. Först och främst vill jag belysa att själva arrangemanget var oklanderligt och att personerna som anordnat det gjorde ett exemplariskt jobb. Men när jag tänker tillbaka på helgen var det mer enskilda interaktioner och samtal jag kommer att minnas för livet, och de känslorna sammankomsten väckte för mig.
Det är ju ingen hemlighet att det kan vara något stigmatiserande i de flesta sociala sammanhang att kalla sig nationalsocialist. Det gör sådana här tillställningar som stärker gemenskapen i organisationen extra viktiga. På Nordendagarna var det enade familjer och en gemenskap olik någon jag känt tidigare. Jag tror att man med de här åsikterna ofta går runt och känner sig som en bluff i vissa rum, som att man döljer något och som att om det kommit fram till människor i ens omgivning hade det potentiellt förändrat hela deras bild av en, medan i organisationen vet man att alla delar ens livsåskådning och åsikter, därför relaterar man till dem på ett plan som inte är jämförbart med något annat.
Såklart att man inte söker sig till “nazistiska grupperingar” för att hitta ett sammanhang, men man kanske vill hitta en djupare gemenskap, en gemenskap med människor som delar ens ideal och värderingar. Min plan när jag gick med var inte att bilda personliga band till andra medlemmar, utan att min relation till de andra i rörelsen enbart skulle kretsa kring den politiska aktivism vi bedriver tillsammans. Detta förändrades uppenbarligen med tiden, eftersom att nu är mina nästeskamrater bland de närmaste personerna i mitt liv, för att rörelsen har kommit att bli bland det viktigaste i livet och om jag ska vara helt ärlig har jag svårt att relatera till människor som inte delar det med mig.
Vad har jag längre gemensamt med andra 18-åringar? När deras helger består av fester och mina av att dela flygblad; deras konversationer kretsar kring intriger och drama, mina om olika nationalsocialistiska organisationers upp- och nedgångar genom tiderna. Hur ska jag kunna se relationer med personer som i min mening lever ett så meningslöst liv som givande? Alla de som bröt kontakten när jag blev öppen med mina övertygelser är människor jag kan leva utan.
På lördagen skulle tävlingen Årets Nordman äga rum, och i år hade vi den yngsta deltagaren i tävlingens historia, en 14-årig pojke från mitt näste som gick med ungefär samtidigt som mig hösten förra året. Jag kan säga att detta inte är något han hade vågat när jag först träffade honom, och tillsammans med många andra är han någon som verkligen har vuxit sedan han gick med i rörelsen. Hur imponerande är inte det av en 14-åring att frivilligt ställa upp i brottning och rugby mot fullvuxna män?! Han är minst sagt en imponerande kille, faktiskt en av de mest pålästa och intelligenta människor jag träffat. Han är i konstanta konflikter med sina föräldrar om hans övertygelser och de vägrar att acceptera hans politiska engagemang. Bråken har vid flera tillfällen eskalerat till den grad att han inte varit välkommen hemma. Trots det är den här unga killen en aktiv och extremt drivande medlem.
Jag tror att nästan alla medlemmar har någon relation som de förlorat till följd av sin världsåskådning. Men när någon nämner att de förlorat kontakten med en familjemedlem får det mig att inse hur tacksam jag bör vara över att min familj är så stöttande. Jag tänker på stora delar av min uppväxt när jag lyssnat på tal av till exempel Vera Oredsson, Simon Lindberg och Adolf Hitler.
Vera Oredsson som jag fick träffa i helgen har varit något av en barndomsidol för mig, och hon är fortfarande en av mina förebilder. Nordendagarnas höjdpunkt var därför att få träffa Vera Oredsson. Det kändes surrealistiskt att få skaka hand med någon som jag sett upp till så länge. Som ung kvinna i rörelsen funderar jag ofta över vad jag kan bidra med och ibland kan jag också tveka över om jag ens kan fylla en funktion överhuvudtaget. Men de tankarna stillas väldigt fort när man ser på vad Vera har bidragit med till kampen under sina år som politiskt aktiv.
Även kvinnor som Isabel Peralta får en att inse att sådana tankar bara är fientligt propagerade liberalfeministiska hjärnspöken, till för att avskräcka kvinnor från nationella samfund. Hitler hade ju själv tillsatt kvinnor på viktiga positioner inom NSDAP och hyllat deras insatser som vitala för partiets framgång. Det är nästintill hånfullt att hävda att mitt kön skulle vara ett hinder när det finns kvinnor som Vera Oredsson och Isabel Peralta som statuerar exempel på precis vad kvinnor kan och har bidragit med i kampen.
Häromveckan lyssnade jag på en intervju med Vera, där hon berättar om hur det kom sig att hon blev partiledare för Nordiska rikspartiet (NRP). Hon gav en ödmjuk version av det när hon sa att hennes man Göran Assar Oredsson tillsatte henne främst för att dra till uppmärksamhet. Jag tror att det självklart främst handlade om att Vera var lämpad för uppdraget, men det ligger något i det att en sak alla kvinnor faktiskt kan hjälpa till med i rörelsen är att krossa folks fördomar; få människor att rycka på ögonbrynen och kanske till och med ifrågasätta sin verklighetsuppfattning och den bild media har målat upp av “nazister”.
I mitt näste har vi en del ungdomar vars föräldrar inte accepterar deras ideologiska övertygelser, även några av de äldre medlemmarna har inte längre kontakt med sina vuxna barn av samma anledning. Därför var det så fint att se enade familjer samlade för Nordendagarna, något som inte är en självklarhet för alla. Föräldrar som kämpar för att deras barn ska få uppleva ett tryggt Sverige (och Norden), extraordinära människor som vigt sina liv åt att rädda sitt folk ur förfall och genomföra en revolutionär samhällsförändring.
Tills dess att vi lyckas får vi under såna här tillfällen, om bara för ett par dagar, uppleva en simulerad nationalsocialistisk idyll och känna den folkgemenskap som inte finns i samhället i stort. Att se barn som inte föraktar sina föräldrar utan är stolta över dem, samt föräldrar som inte bara tolererar sina barns engagemang i rörelsen utan även stöttar och är delaktiga i det själva, det ger en hopp för framtiden. Den utopi vi försöker skapa och det samhälle vi vill leva i är vad jag såg under Nordendagarna i liten skala, och jag vill inget hellre än att ägna resten av livet åt att vara en liten del av en organisation som kämpar för att genomdriva en revolution som skulle kunna göra det till alla svenskars verklighet.
Familjeevenemanget Nordendagarnas andra dag, lördag den sjunde juni, bjöd förutom tävlingen Årets Nordman bland annat på ett antal intressanta föredrag, några glamorösa prisutdelningar och utmärkelser, två måltider beskrivna som ”ej av denna världen” och flera timmars förstklassig underhållning.
Första delen av rapporten som bland annat handlade om Årets Nordbarn och Fredrik Vejdelands tal kan läsas här.
Tal av Russleman och Oredsson
Webbtidningen Frihetskampsflitige skribent Russleman blev tyvärr förhindrad att närvara vid Nordendagarna i år. Dock framförde en landsman på lördagen det tal som skribenten sammanställde med siktet inställt på att själv närvara.
I ljuset av Europeisk nutidshistoria och sitt eget uppstigande på 2010- talet ur ett veritabelt vänsterliberalt träsk granskar Russleman i detta tal en bedräglig, vilseledande och alltid förklädd ideologi, vars permanenta funktion är att representera de fega och giriga – de politiska legosoldaterna vars lojalitet alltid är till salu till högstbjudande. Den har framträtt i skepnad av ”Den konservativa rörelsen”, den har kallat sig ”Den nya nationalismen” och dess främsta belackare kallar den nu ”Koshernationalism”.
När på 2010-talet främmande inkräktares systematiska grooming, människohandel och våldtäkter av vita kvinnor i Europa kom till Russlemans kännedom, kollapsade hans fram till dess liberala världsbild och han blev medveten om sin vithet och därmed även om samhällets antivithet.
Det var när han i detta läge kunde konstatera den totala kallsinnigheten inför dessa drabbade vita kvinnors lidanden hos de judeo-nationalister till vilka han först sökte sin tillflykt, som han insåg att han måste gå vidare i sitt ideologiska sökande.
Sedan dess har företeelser såsom Trumpismen, den till folkutbyte syftande migrantinvasionen och den judiska statens av västs koshernationalister påhejade folkmord i Gaza fördjupat hans insikter. Idag ser skribenten och agitatorn Russleman med tillförsikt på framtiden, för med dessa ord avslutade han lördagens anförande:
Antisemitismen exploderar över hela världen. Européer har fått nog av orättvisan i utbytesinvandringen. Riktiga politiska vinster finns inom räckhåll – men bara om vi inte upprepar de senaste decenniernas misstag. Om något ska förändras, måste vi till slut punktera den konservativa kosher-nationalistiska ballongen och ta dess syre för eget bruk – och inte lura oss att tro att vi kan rida på dess rygg till seger. För om vi gör det, kommer resultatet att bli som förut: halvhjärtade åtgärder mot invandring och full satsning på sionism.
Nästa talare, Motståndsrörelsens hedersmedlem Vera Oredsson, intog nu talarstolen och höll ett kärnfullt anförande om vikten av nationalsocialisters engagemang i lokalsamhället. Som de verkliga företrädare för folket vi nationalsocialister är, faller det sig naturligt för oss att bry sig om hur våra medmänniskor och grannar har det, och detta är en fallenhet, som vi ska följa och inte till exempel bortrationalisera i någon slags jakt på tid.
Till lunch serverades Ingefärsbakad karré med tillbehör.
Årets Nordman
Den ärorika tävlingen Årets Nordman bestod som vanligt av tre delar: lagdelen, kvalificeringsfinaler och finalen. I lagdelen möter samtliga deltagande lag alla övriga lag i en separat match. Matchvinnare erhåller en poäng. Vid lika poäng mellan två eller flera lag efter alla grenars utkämpande avgör inbördes möte.
Laggrenarna i årets upplaga omfattade stafett med sandsäck, dragkamp, lagbrottning och rugby.
En faktor som i år kom att spela en stor roll i tre av fyra laggrenar var halkan. I stafett, dragkamp och rugby gled och föll deltagare efter deltagare i det hala och blöta gräset, dock utan att ådra sig några allvarligare skador. I stafetten var dock denna löparnas förbannelse tämligen jämnt fördelad då endast tre ”fallfria” löpningar inrapporterades. Från lagbrottningen kan rapporteras att ett lag med avsevärt lägre sammanlagd muskelmassa än ett annat lag, besegrade detta lag. I år skedde inte ett enda (för första gången någonsin?) sjukhusbesök som en konsekvens av en skada erhållen i Årets Nordman.
Årets finalgrenar var burpees och däck- och sandsäckslöpning där de med sämst tider slogs ut i respektive gren.
Till slut stod två kvarvarande finalister sida vid sida, som i realtid börjat kämpa om högst antal fullbordade varv på fem minuter av följande pinokur: 10 armhävningar, 10 benböj, 10 upphopp, löpning 200 m.
Vinnaren, som klarade otroliga sex varv efter att troligtvis redan vara ordentligt mör från alla övriga tävlingsgrenar, uppger till redaktionen att 2025 års Årets Nordman-tävling var fysiskt plågsam att genomföra, men angenäm att vinna. På söndagen fick vi till en kort intervju.
Segerintervjun
Hur känns det så här dagen efter din seger i Årets Nordman och hur kändes det i kroppen alldeles efter finalen igår? Det känns bra, men jag har träningsvärk/värk i hela kroppen efter tävlingen – som sig bör ska väl tilläggas.
Denna tävling kan sällan vinnas utan smärta. Men i år tycktes under finalen, din och din motståndares plåga kunna avläsas i publikens ögon. Skulle du säga att årets final var extra tuff i det avseendet? Det var nog den tuffaste tävlingen jag deltagit på i alla fall, det satte verkligen press på hela kroppen när finalen var så mångsidig, då man till exempel inte bara kunde förlita sig på styrka.
Har du några tips av tränings-, kost- eller annan karaktär till den som vill slå dig – eller behåller du dem för dig själv? Ganska enkelt faktiskt, steg ett är att börja träna, sedan träna mångsidigt, det vill säga styrka, kondition och smidighet, då får man en bra kombination av träning som passar en tävling som Årets Nordman bra.
Hur brukar du ladda upp alldeles innan en tävling/match? Inget speciellt mer än att jag alltid har inställningen att alltid göra mitt yttersta för att vinna.
Du har idag erövrat titeln Året Nordman. Är du mätt och nöjd nu eller får vi se dig kämpa framöver också? Jag vann idag men jag kommer nog aldrig blir ”mätt” på att delta eller vinna. Den här tävlingen är en av mina favoriter på året och så länge jag har hälsan med mig så kommer jag att fortsätta delta.
Grattis Årets Nordman till Segern! Tackar!
Till middag serverades sedan till hungriga tävlande och kanske nästan lika hungrig publik Klassisk Boeuf Bourguignon.
Isabel Peraltas tal, prisutdelningar och utvärderingar
Talet hållet på lördagskvällen av den gästande unga spanska nationalsocialisten Isabel Peralta var förmodligen det mest poetiska under helgens folkliga firande. Det var samtidigt kompromisslöst, radikalt och andades nationalsocialism i varje stavelse. Och det genererade upprepade applådsalvor.
Peralta beskriver ett belägrat Paris som förebådar ”förintelsen av allt som en gång ansågs gott” i hela Europa medan fransmännen nöjer sig med att kommentera: ”Efter oss, syndafloden” och andra européer ”betraktar tragedin genom sina telefoner”. Men hur kan ”en generation av eunucker” inbilla sig att de kan neka framtida generationer det som rätteligen tillhör dem genom blod och jord?
Europa tillhör inte bara oss, för våra kartor har ritats med blodet från dem som gav sina liv för fosterlandet.
Peralta påminner oss om två historiska citat. Det ena fälldes av Karl XII:
Jag startar aldrig ett orättfärdigt krig, och jag avslutar aldrig ett rättfärdigt utan att ha besegrat mina fiender.
Det andra uttalades i Berlin:
Kapitulieren? Nein!
För om Europa måste dö, då gör vi henne sällskap.
Samma fiende som en gång förstörde Rom och senare destabiliserade det spanska imperiet håller oss, påpekar Peralta, i sin ekonomiska makts grepp och de terrorklassar själva vår livsinstinkt. Men så länge vi gemensamt viger denna instinkt åt motstånd och kamp kommer ingen kula i någon individs huvud skilja oss från vårt mål. Peralta avslutar:
Minns, européer, att det vi lever för kallas ära – inte bröd. Ropa till fienden att Europa måste leva, och om de vill förstöra henne, då kommer de först att ställas inför oss — stående, orubbliga och obevekliga. Och vill de ha våra vapen, ja då får de komma och ta dem! För Spanien, för Sverige, för Europa. Heil ******!
Efter stående ovationer följde prisutdelningar, utnämningar, utvärderingar och hälsningar som lästes upp. Som exempel kan nämnas att:
* guld-, silver- och bronsmedaljer för Årets Nordman delades ut. * Näste 1 prisades med diplom som det mest aktiva nästet. * kökslaget sammanfattade Nordendagarna ur sitt perspektiv. * en hälsning från Gym XIV lästes upp.
Kvällen avslutades sedan med fortsatt samkväm, då tre i organisationen välkända trubadurer turades om att underhålla publiken samtidigt som barnens hoppborg gick varm tills det sista barnet gått och lagt sig.
Årets version av Nordiska motståndsrörelsens publika familjehögtid arrangerades av Näste 5 och genomfördes efter ett händelserikt år, som sammanfattningsvis dels ytterligare svetsat samman organisationens redan befintliga medlemmar – och dels lockat nya skaror till rörelsen – tack vare en just inledd tydlig trend, till största delen bestående av unga entusiaster från en ny generation nationella.
Knappt ett år har gått sedan Nordendagarna 2024 och ett knappt år har förflutit sedan USA genomdrev den ”terrorklassning” av en av världens mest aktiva och framgångsrika nationalsocialistiska organisationer, som den stat i det land där den grundades misslyckats med att försöka förbjuda.
Nytt för i år var tidigareläggandet av detta evenemang till försommaren och nationaldagen, jämfört med som tidigare eftersommaren, samt förlängningen av firandet till två dagar (fredag och lördag), båda med officiella programpunkter, medan själva evenemanget likt tidigare år pågick fram till mitt på söndagen.
På fredagsförmiddagen började firare strömma till från Nordens alla hörn och trakter, varvid mingel och fika inleddes i den rotunda, där evenemanget skulle hållas. Runt dess väggar placerades bord ut, vilka intogs av nationella handelsmän med allt från självproducerade livsmedel, kläder och diverse tekniska artiklar, till nationella böcker, skivor och allehanda prylar till salu.
Ett uppskattat inslag i mottagandet var det personliga välkomnandet av varje ny gäst, som två framträdande medlemmar i arrangörsnästet ägnade några timmar åt. En invigningsceremoni följt av ett kort välkomsttal som innehöll en speciell hälsning till några prominenta gäster hölls av Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland och därmed var allt igång.
Årets nordbarn och middag
Medan den återkommande klassiska tävlingen Årets nordman skulle utkämpas först på lördagen, var de något yngre kämparnas motsvarighet Årets nordbarn schemalagd till fredagen. Inom de två åldersgrupperna Under tio år samt Tio till femton år skulle det nu tävlas i säckhoppning, skedlöpning, pilkastning, stjäla svansen och prickkastning med ringar.
Publiken fick bevittna hårda sammandrabbningar på en våt gräsmatta med många starka individuella insatser, innan en lycklig kille på tolv år och en stolt trettonårig flicka kunde inta guld- respektive silverprispallarna i den äldre åldersklassen, medan en jublande sexårig grabb respektive en glädjerusig femårig flicka gjorde detsamma i den yngre klassen. Även de två bronspallarna bestegs.
En hoppborg blåstes upp och ställdes fram till de ivriga barnen. Till middag på fredagen serverades helgrillad gris med klyftpotatis och tillbehör av en, från och med nu och genom hela evenemanget, älskad köksgrupp.
Ledarens patriotiska tal
Sedan var det åter dags för Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland att äntra talarstolen – denna gång för att hålla sitt huvudtal för helgen – hyllningen till svenskarna och nordmännen på Sveriges nationaldag.
Talet visade sig mycket snart och föga förvånande, inte vara ännu en falskklingande museal nationaldags-jubelsång till ett folk, vars kritiska dagsaktuella läge en punsch-intagande skildrare på nationaldagen drömmer sig bort ifrån.
Lika lite framstår ledarens ord som ytterligare en lovsång ägnad ett land vars självförnekande, lydiga vita ursprungsbefolkning sålt sin själ och frihet till främmande intressen.
Vejdeland listade istället exempel på vidriga, samt för urbefolkningen direkt skadliga förhållanden i dagens mångkulturella Sverige – samtliga sådana som dessa svenskar genom sin likgiltighet idag accepterar, såsom att den svenska befolkningen planenligt håller på att ersättas av en rotlös massa, att svenska kvinnor våldtas utan konsekvenser och att den svenska staten sexualiserar barnen.
Han talade vidare om transsexuella som erbjuds tillfälle att pådyvla barn sin läggning och sina värderingar, judar som styr media och rasfrämlingar som styr gatorna, att ryggradslösa lakejer i regering och riksdag tar order från främmande makt och att främmande makt har militärbaser i vårt land. Kort och enkelt, att främmande makt efter eget behag gör svenskarna rättslösa i deras egna land.
Mot detta ställde Vejdeland ett helt annat beteendemönster hos svenskar under andra historiska skeenden – som när vikingar satte skräck i samtliga andra folk, grundlade Ryssland, tog över England, skapade dynastier, besegrade khasarriket och räddade Europa.
Eller då de svenska stormaktstidskungarna Karl XII och Gustav II Adolf i kraftigt numerärt underläge ledde den ena osannolika militära triumfen efter den andra och sedan blev till ledstjärnor för efterkommande stora ledare.
Eller när svenska vetenskapsmän som Linné, Berzelius, Scheele och Bureaus, som sedan stormaktstiden lett det mänskliga framåtskridandet genom att upptäcka en lång rad grundämnen, lägga grunden för det periodiska systemet och temperaturskalan, samt uppfinna dynamiten och utveckla den vetenskapliga klassificeringen av djur, växter och människor.
Den historiska dokumentationen över svenskars och andra nordbors drivkraft, intelligens och hjältemod är, påpekar Vejdeland, en viktig faktor för byggandet av den identitet som skulle få oss att på allvar göra motstånd och uppror mot dagens utveckling.
Och trots dessa egenskapers synbara normala frånvaro i de flesta svenskars vardagsliv idag så finns dessa egenskaper, givet den förhållandevis korta tid som förrunnit sedan vår senaste storhetstid, intakt bevarade i vårt DNA – och, för den som skrapar lite på ytan, faktiskt inte endast där, utan, påminner Vejdeland även manifesterade i en hel del svenskars liv och gärning.
Utvecklingen av den nationella rörelse som har sina rötter i efterkrigstidens första årtionden bevisar enligt Vejdeland detta, då dagens främsta aktivister är mer vältränade, disciplinerade, belästa och repressions-resistenta än den tidens och de främsta nationella grupperingarna/organisationerna/medierna idag är bättre strukturerade, mer oberoende och verkar på ett mer professionellt sätt än gårdagens.
Detta i kombination med den just nu pågående tillströmningen av unga till den nationella rörelsen, vilka totalt undviker – och alltid undvikit – traditionella medier och aldrig riktigt haft chansen att för sin inre syn sätta upp några trovärdiga falska kulisser när de betraktar den svenska mångkultur som de fötts in i – är tydliga tecken på en nyss ytligt begravd svensk storhet i färd att åter se dagens ljus.
Efter rungande applåder avslutades kvällen med samkväm lett av en uppskattad trubadur som gick igenom en klassisk repertoar av nationell musik.
Del två i rapporten som du kan ta del av här handlar om lördagen och går bland annat in på övriga talare och den prestigefyllda tävlingen Årets nordman.
1 maj 2024 höll Näste 7 en protestaktion i Gislaved. Onsdagen den 4 juni infann sig tio personer åtalade för brott mot ordningslagen i Jönköpings tingsrätt, där åklagaren yrkade på att samtliga åtalade i samförstånd med varandra störde Socialdemokraternas 1 maj-”firande”. Hennes bevis för att detta skedde i samförstånd var att flera av de åtalade gemensamt gick till platsen och sedan efteråt lämnat i sina egna bilar.
Dagar innan rättegången var medlemmar och aktivister ute och satte upp propaganda i Jönköping där man även passade på att pryda området vid ingången till tingsrätten med nationalsocialistiska budskap för att påvisa att man inte tar denna politiska rättegång på allvar utan mest skrattar åt den.
Aktionen som åtalet berörde var en som fick mycket spridning i såväl lokal som rikstäckande media, då motståndsmännen påstods ha stört Strandhälls tal och gått till attack mot en gammal tant. Tanten fick komma fram i flera mediekanaler, men Motståndsrörelsens syn på händelsen fick inte alls komma fram innan man anmälde P4 Jönköping till Granskningsnämnden för att de producerade ett lögnfyllt reportage. ”Attacken” mot tanten ledde förövrigt inte till något åtal.
Radioartikeln som anmäldes av Motståndsrörelsen.
I åklagarens inledning läste hon ur förundersökningen och visade även två filmer. Den första filmen tycktes snarare stärka motståndsmännens försvar och den andra filmen visade bara hur några bilar lämnade en parkeringsplats.
Åklagaren skulle sedan hålla sina förhör med de tio personer som stod åtalade, en process som till och med domaren verkade tycka var väldigt långtråkig och tvingade honom till att utlysa en extra rast redan efter tre förhör.
Efter rasten och samtliga förhör blev det en lunchpaus på 90 minuter, innan vittnena skulle förhöras. Först ut var en funktionär för sossarna som talade mot sig själv, i polisförhöret uppgav han att det var 150 meter mellan de olika talarna, men under rättegången hade detta minskat till 100 meter. Detta var något som försvarsadvokaterna sedan skulle trycka på, men när de ställde sina frågor fick de inget svar utan han pratade runt frågorna – i ett klassiskt sossemanér.
Andra vittnet som åklagaren hade kallat skulle nu komma in. Hon berättade att hon ville lyssna på Strandhälls tal men istället kom några andra – förmodligen arrangörer från sossarna – som ropade på henne att hon skulle komma. Hon tyckte att det var synd för hon ville verkligen lyssna på Strandhälls tal, vilket hon givetvis hade kunnat göra om hon ville eftersom Motståndsrörelsen inte på något vis tvingade henne att lämna sossarnas evenemang.
Inte kan väl Motståndsrörelsen anklagas för att vissa sossar visade dessa större intresse än sin egen talare?
Nu skulle slutpläderingarna ske där åklagaren började med att påstå att hon hade lyckats bevisa att motståndsmännen – i samförstånd med varandra – kom till platsen tillsammans, höll talet för att störa sossarna, inte tillät sossarna hålla sin allmänna sammankomst och sedan lämna gemensamt i bilar.
Försvarsadvokaterna berättade att det faktiskt inte är en plenisal när man håller ett tal för allmänheten utomhus, de tryckte på hur en samhällsdebatt ska fungera och att sossarna hade valt att ställa sin mobila scen längs med en vältrafikerad väg i Gislaved. Advokaterna påpekade även hur det i en plenisal finns ordningsregler och vakter som är där för att se till att dem följs, men att när man är bland vanligt folk måste man förvänta sig att det förekommer oljud som de översittande politikerna inte är vana vid i sina ordinära salar.
