Skip to content
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
För de som följer Motståndsrörelsen är det nu ingen nyhet att USA:s utrikesdepartement har terrorstämplat organisationen och satt tre personer på sin sanktionslista. Vänsterliberaler och judiska organisationer har i åratal velat förbjuda oss. Att de trots flera försök inte lyckats med detta, men istället som ett första steg fått oss terrorstämplade internationellt, är bara ett tydligt bevis för att det finns en yttre globalistisk makt med mer inflytande, och en helt annan politisk linje, än den röstande svensken och de inhemska politikerna.
Om det främst vore ett inhemskt intresse att förbjuda oss skulle man ha börjat med den Orwellianska inskränkningen av föreningsfriheten istället för att påpeka att en sådan inskränkning är möjlig nu i efterhand. Som förespråkare av det fria ordet, den fria nationen och den välmående vita rasen, blir det hela i samband med globalisternas syn på boskapen, en obehaglig åsikt och till och med en terrorhandling att vara nationalsocialist.
Att den n
När gästerna väl hade börjat anlända, var allt förberett av nästets arrangörsgrupp. Långbordet var uppställt, dukningen var gjord och maten var på ingång. Dagen skulle bestå av flera måltider, och till lunch serverades smörgåstårta i olika varianter.
Deltagarantalet denna helgdag var tämligen stort, med flera långväga gäster. Mycket av evenemangets första tid ägnades åt att hälsa på varandra och umgås i största allmänhet. Vädret var något ostadigt just denna dag, så smörgåstårtan fick avnjutas till ljudet av regn. Detta påverkade dock inte stämningen negativt.
Regnet höll dock inte i sig länge. Efter en stund sprack molnen upp och solen började titta fram. Näst på schemat stod brännboll, så samtliga passade på att gå iväg till den förberedda platsen där spelet skulle äga rum. Deltagarna delades upp i två lag med en frisk blandning av både barn och vuxna. Mängden barn på detta nationaldagsfirande var så stor att vuxna utgjorde i princip en minoritet av spelarna, vilket gjorde
Dagen började på förmiddagen då kamrater tog sig till Sergels torg där alla partierna i åttaklövern hade placerat sina valcontainrar sedan en tid tillbaka. Efter en solig morgon var regnmolnen i annalkande och demokraterna på platsen kunde knappt tro sina ögon när en stor EU-flagga vecklades ut på marken, varpå Motståndsrörelsens fanbärare ställde sig mitt på trasan. Poliser fanns det gott om på platsen, och det blev desto fler under dagens gång, men dessa skötte sig för en gångs skull, troligtvis för att det var valtider och deras trakasserier skulle vara för uppenbara om bara vissa partier fick sprida sitt politiska budskap.
Bara en av flera chockade individer som aldrig sett ockupationsfanan användas som dörrmatta förut.
Kort efter att man kommit till platsen dök en ordentlig regnskur upp och alla representanter för de vanliga skitpartierna sprang och gömde sig i sina containrar, där de stod och tittade på motståndsmännen som var de enda som vågade trotsa regnet. Flygb
Med ett antagligen nationellt rekord i ”barnskor i hallen”, inleddes månadsmötet under ledning av Daniel Odh. Rappt och effektivt avhandlades månaden då det var ett späckat schema för dagen med flertalet utbildningar och aktiviteter.
Daniel Odh håller i mötet.
Med inspiration från Näste 7 delades det även ut ett pris till den mest aktive under månaden, som faktiskt lyckats delta på varenda aktivitet som bedrivits under kampanjen mot EU.
Därefter följde avrapportering från Fånghjälpen och en förhållandevis lång och givande diskussion om organisationen och framtiden.
De utsocknes inbjudna kom lagom till att mötet var slut och lunchen serverades. Nästets egna kökschef Julia Rosander hade komponerat en imponerande italiensk-inspirerad pastasallad med örtkryddad fläskytterfilé sous vide och hemgjord pesto, tillsammans med baguette och örtsås.
Dagens första utbildning stod en inbjuden utbildare för och den handlade om fiske i överlevnadssyfte, en utbildning
Det hela började på förmiddagen, vid en naturskön plats någonstans ute på landet inom nästenas gränser, där det först av allt skulle hållas ett månadsmöte. Mötet avhandlade det vanliga, med planering, reflektioner och välkomnande av nya medlemmar. Därefter var det fritt att socialisera med varandra och sympatisörerna som dykt upp för firandet.
Samtidigt ställdes bord och stolar i ordning för den kommande lunchen samt att grillarna tändes. Barnen som närvarade sprang skrattande runt tillsammans och lekte i gräset samt på den närbelägna lekplatsen. Vädret för dagen var mestadels soligt även om det kom en och annan regnskur som varade knappt en minut. Hur som helst var det inget som besvärade sällskapet.
Då alla närvarande hade betydligt mer mat än vad de tillgängliga grillarna kunde få plats med, fanns det gott om tid att lära känna kamrater man sällan ser betydligt bättre, samt sympatisörer man träffat för första gången. Vissa i sällskapet hade tyvärr missuppfattat inbjuda
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk
Det står var och en fritt att fortsatt krampaktigt hålla fast vid berättelsen om ett intaget Danmark, och firandet av ”befrielsen” av ett land som aldrig var ofritt. Historieskrivningen till trots borde en titt på dagens Danmark väcka frågan huruvida det ”befriade” Danmark är en sund scen att betrakta.
Det ”befriade” Danmarks barn
Sedan Danmarks ”befrielse” har folkets och nationens tillstånd blivit värre och värre. Skolorna har i ständigt högre grad förvandlats till kulturmarxistiska indoktrineringsinstitutioner där Danmarks barn fylls med oduglig och falsk kunskap, samtidigt som de går miste om det som är viktigt och sakta men säkert formas till kulturslavar utan förflutet och historia, med en övertolerans för främmande krafter som försöker utradera de själva, deras föräldrar, deras kultur, identitet och historia.
De ”befriade” barnen lär sig i skolan, genom likriktande programmering, att det är synd om fattiga bruna barn på andra
Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker.
Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då m
Jag har tidigare varit medlem i Nordiska motståndsrörelsen, men lämnade med anledning av personliga skäl och tog en längre paus.
När jag valde att lämna kände jag lustigt nog aldrig samma dödsångest som (om ni minns) tönten och avhopparen ”Pizza-Martin”. På honom och vissa andra lät det som att det skulle vara svårt och rent av farligt att gå ur Motståndsrörelsen. Det räckte dock gott och väl att man var ärlig med sina intentioner och därigenom var en, under omständigheterna, god kamrat.
Jag bröt aldrig helt med mina kamrater, men i min paus ingick större fokus på familj, så kontakten var inte frekvent. Alla hade tålamod med mig under pausen, vilket jag är evigt tacksam för. Nu när jag väl kände mig redo igen tog jag därför än en gång steget och precis som förra gången var alla otroligt välkomnande. Men, till det som jag kanske egentligen vill skriva om i denna artikel, vad var det som fick mig att ansluta mig igen?
Det finns många olika faktorer som kan ge den d
Man valde att inta position vid en bro som går över E18 i Västerås. Det var en behaglig vårkväll och det var en hel del trafik när kamraterna vecklade ut både fanor och banderoll.
Omgående efter att aktiviteten påbörjats började man höra uppmuntrande tutningar, man såg ett par ungdomar som hängde ut från de öppna bilfönstren och hälsade, man kunde urskilja flera stiliga högerarmar som vinklades olagligt perfekt, samt tummar upp.
Det dröjde inte många minuter innan man började se de första polisbilarna svänga av från E18. Snart stod en liten uppsättning konstaplar runt kamraterna. Kanske hade de inga mord att lösa, inga våldtäkter att stoppa och inga gängkriminella att ta in till stationen? Hur som haver valde de att stanna till just här och just då.
I och med polisens närvaro vågade sig en skeptisk rasfrämling fram. Han försökte ivrigt leta reaktioner från kamraterna, men fick istället sakliga svar och blev förhoppningsvis lite klokare, när han blev informerad om varför ha
Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Den senaste månaden har jag själv deltagit p
Allt går lugnt till under första maj-talen i Socialdemokraternas regi i centrala Västerås, när två aktivister från Nordiska motståndsrörelsen kommer till platsen. Kamraterna som är neutralt klädda håller sig i utkanten i väntan på order om att den planerade aktionen ska verkställas. Polisen på andra sidan mötet är lyckligt ovetande om någonting och tänker nog att detta kommer bli ännu en tråkig dag på jobbet.
Är det en lågstadieklass som tillverkat dessa plakat? Nej, dessvärre är det vuxna sossar, som bevisar sin egen inkompetens genom att inte förstå vilka problem deras egna politik skapar.
Med rätt talare vid podiet och resterande kamrater på ingång beger sig de två in i byggnaden intill för att veckla ut den medhavda banderollen utan att väcka uppmärksamhet från någon sosse. Så fort båda tagit tag i var sin del av den långa banderollen blir de upptäckta av en person i byggnaden som börjar skrika. Kamraterna beger sig illa kvickt ut igen med banderollen i högsta hugg och spring
Som gammal inbiten göteborgare och nationell i över två decennier så kan jag ändå inte säga att jag har demonstrerat så många gånger på hemmaplan. Första gången var runt 2006 när Israel bombade något grannland för gud vet vilken gång i ordningen, och sedan mer än tio år senare med den mytomspunna Göteborgsdemon 2017.
Göteborg 2017.
Därför var det otroligt roligt att paradera nedför Avenyn hela vägen till Brunnsparken för att hålla tal och sedan hela vägen upp igen till Götaplatsen till Carl Milles staty av Poseidon, ett av de mest ikoniska landmärkena över Göteborg, för att hålla ytterligare tal.
Valet av dag tycker jag minst sagt är oslagbart och helt rätt i tiden och är en frisk fläkt i den nationalsocialistiska rörelsen. Där vi tidigare har samlats i högtidsrum och hyllat det vi hyllar mest gick vi nu rakt ut och levde de ord han en gång uttalat och hedrade det med hård, disciplinerad och kompromisslös kamp.
Att tala om de högre värdena i livet är enkelt och görs vit
