Skip to content
Trumslagarna värmer upp i väntan på marschens start.
Massmedia-”journalisterna” verkade inte tycka det var lika kul att själva bli fotade när man åsiktsregistrerade deltagare i en minnesceremoni.
”Experten” Christer Mattsson var på plats och höll sig på behörigt avstånd, i väntan på att media skulle ge honom uppmärksamhet.
Motståndsrörelsens ledare ingick självklart i fackeltåget.
Gustav Blomberg.
Den labila transan ”Malin” följde ständigt efter tåget och utstötte diverse mongoloida läten.
Polisnärvaron var extremt hög.
Altaret till minne av den tragiskt mördade Daniel Wretström.
Lukas Lindgren höll ett mycket uppskattat brandtal.
Det vackra altaret i Wretströms ära
En tyst minut för den fallne.
Den sanna nationalismens efterlängtade återkomst
Jag började engagera mig i Nordiska motståndsrörelsen för snart sju år sedan. Beslutet att gå med togs efter att jag under flera år hade blivit insupen i den kultur och propaganda som skapades och förmedlades runt organisationens stora demonstrationer 2015–2018. Det var en tid då man flera gånger hörde vanliga människor prata om Motståndsrörelsen i offentlig miljö helt av sig själva – det var helt enkelt något i luften, något som jag vet att många håller med om.
Falun 2017.
Detta, tillsammans med flyktingkrisen och den internetkultur som rådde just då i och med althögerns samt memernas framfart blåste upp en perfekt storm i förhållande till de dåliga erfarenheter jag hade av det multikulturella samhället generellt.
Den avgörande inspirationen gick även bakåt i tiden. Den utbredda ungdomskulturen kring skinheadvågen, de stora historiska Salemmarscherna och Folkets marsch visade tydliga exempel på aktiviteter som jag hade velat
25 år har gått sedan det vedervärdiga mordet på den tonårige nationalisten Daniel Wretström, begånget av rasfrämlingar, indirekt påhejade av svenskfientlig massmedia och etablissemanget i stort.
Tyvärr så har inte samhället eller det svenskfientliga våldet stoppats eller ens bekämpats av systemet sedan Daniels tragiska bortgång, istället har det snarare eskalerat och slagit alla tidigare rekord under de 25 år Daniel legat under jord. Därför var det en självklarhet för Nordiska motståndsrörelsen att gå man ur huse med facklor i hand för att visa att vi aldrig kommer att glömma eller förlåta det sjuka system som är orsaken till all den ondska som drabbat Daniel och otaliga andra svenskar både före och efter honom.
Klockan 16.00 den 6 december samlades allsköns nationella på Rönninge pendeltågstation med medhavda facklor, blomsterbuketter, gravljus och rosor i väntan på avmarsch mot mordplatsen. Utöver medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen deltog bland annat medlemmar från A
Nordiska motståndsrörelsen har under många år hedrat minnet av Daniel Wretström och önskar alla patrioter oavsett organisationstillhörighet en god dag i Salem idag.
Medan somliga kamrater väntade vid samlingsplatsen var andra upptagna med att pryda närområdet med banderoller på vägen dit. Det gick snabbt att få upp då det gjorts många många gånger tidigare av rutinerade aktivister. På banderollen står det ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”.
Så fort man kommit tillbaka till bilen och började rulla så såg man en figur på bron, och banderollen som sakta faller mot marken. Kamraterna hoppar ur bilen och lägger benen på ryggen tillbaka till bron. En kvinna som till synes antingen är mentalsjuk, eller bara en röding (eller bådadera om det nu är någon skillnad?!), står på bron och viftar med en sax och raljerar om nazister. Dåren avväpnas för att inte utgöra en fara för någon omkring henne, eller sig själv, och en kamrat börjar filma och ifrågasätta våpet.
Som alltid med personer av detta slag tror de att de kan bete sig hur som helst, och när de sedan blir ställda till svars beter de sig som små barn som fått ett utbrott. Kvinnan lämnar plat
Den 9 december 2000 blev 17-årige Daniel Wretström brutalt mördad. Inte av en slump eller genom en olycka, utan som ett direkt resultat av det landsförräderi som de så kallade folkvalda, kallt och medvetet, utövar mot det svenska folket. Hans död är inte bara en tragedi, det är en skändning som brännmärker hela den fega, avskyvärda elit som bytt bort vårt folks trygghet och framtid mot globalismens silverpengar. Hans blod fläckar deras händer lika mycket som gärningsmännens – om inte ännu mer. De tillät medvetet dessa monster befinna sig på våra svenska gator.
Daniel Wretströms grav på hans dödsdag 9 december 2024.
Daniel blev misshandlad och halshuggen, inte bara av en simpel gärningsman eller ens ett gäng, utan av ett ruttnande system som hatar sitt eget folk. Ett system som öppnat portarna för brottslighet, misär och hat i en besinningslös jakt på att utplåna allt svenskt. De kallar det ”mångfald”, men vi vet vad det är – förräderi, förnedring och folkmord. D
Under måndagskvällen var nationalsocialistiska aktivister ute och uppmärksammade omgivningen om att det var årsdagen för när en nationalistisk tonårspojke blev bestialiskt mördad av ett mångkulturellt gäng. Ett mord som media och politiker helst vill hålla i det fördolda då de själva i högsta grad är ansvariga för det som inträffade.
Näste 1
I Salem samlades kamrater traditionsenligt vid mordplatsen för att tända ljus och minnas Daniel. Ett tag innan hade banderoller satts upp i närområdet med texten ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”. Gruppen hade råkat ut för polistrakasserier som gjorde att aktiviteten drog ut på tiden, men det var inget man inte hade stött på tidigare och tog det därför med ro.
14 ljus tändes för Daniel, en banderoll hölls upp på platsen, med samma text som de som sattes upp tidigare, och en kamrat höll ett kort anförande för de närvarande om hur avskyvärt mordet var och varför det skedde. Wretström har blivit en av de största – om inte
En skriftlig rapport från dagen finner du här.
Utdelning av facklor.
Uppställning.
Marschen går längst med Västerås gator.
Polisen hälsar på.
Hjältars blod – rinner inom oss!
Tåget anländer till Sigmatorget.
Ingen av småflickorna kunde tala svenska utan att bryta som en rasfrämling som kom med båten igår.
Johan Staaf håller tal.
Joakim Kannisto inleder sitt tal.
Polisen släpper fram en rasfrämling för att det ska bli lite livat.
Främlingen får smaka på eld.
Kamraterna går till motvärn när polisen drar fram sina vapen.
Främlingen tas åt sidan, och en annan som försöker ta tillfället i akt att attackera blir omkullvält av en kamrat.
Det skriks en hel del åt båda hållen.
Förhandlingar med polisen om vad som händer härnäst.
Polisen frihetsberövar en kamrat.
Talet fortsätter.
Med aktiviteten uträttad och kamraterna åter släppta från polisen går man tillba
Kamrater träffades i ett snötäckt Västerås efter mörkrets intåg, och ställde upp med den för ändamålet framtagna banderollen Martyrernas blod kräver kamp idag! Fanor följde bakom banderollen, och alla övriga demonstrationsdeltagare marscherade därefter med var sin fackla som lyste upp tåget i mörkret.
Längs med gatorna i Västerås gick gruppen och skanderade slagord som Kämpe idag – martyr imorgon och Hjältars blod – rinner inom oss. Det dröjde inte mer än en kvart innan statens lakejer dök upp i följe, och strax hoppade en polis ut ur en civilbil för att förgäves försöka ta reda på vart kamraterna skulle. Utan några svar satte sig mannen i bilen igen och körde om tåget för att röja vägen för demonstrationen, och vid något tillfälle kunde det från bilens högtalare höras att detta minsann var för motståndsmännens egen säkerhet – något som givetvis inte var önskvärt av motståndsmännen som kan ta hand om sin egen säkerhet.
Tåget fortsatte vidare och passerade
Wretström hedrades inte bara vid sin gravplats i Surahammar igår. I Salem, i anslutning till den plats där Daniel bragdes om livet av en mångkulturell pöbel den 9:e december, år 2000, tändes 14 stycken marschaller i formen av en Tyrruna. Under minnesstunden hölls en banderoll upp med texten VI GLÖMMER ALDRIG DANIEL WRETSTRÖM.
Banderollen spändes sedan upp på platsen som en påminnelse till de svenskar, nationalister som andra, som låtit minnet av Daniel falla i glömska.
Nordiska motståndsrörelsen glömmer aldrig, och vi förlåter aldrig mordet på Daniel!
Daniel Wretström!Närvarande!
UPPDATERING 19:46:
Dagens aktion under parollen ”Martyrernas blod kräver kamp idag!” är nu avslutad och med det uppdateras inte heller denna artikel mer. Mer utförliga rapporter och fler bilder kommer dock publiceras här på sidan inom de närmsta dagarna. För att ge ditt bidrag till Nordiska motståndsrörelsen kan du swisha 0729237256 (Mottagare Victor Johansson) – uppge ”gåva” som meddelande.
UPPDATERAD 19:27:
”Vi kräver hämnd”.
En minnesstund avhölls med flera kortare spontana anförande som sedan avslutades med en tyst minut.
UPPDATERAD 19:16:
Marschaller tänds vid Daniel Wretströms grav.
Blommor läggs ned.
Marschaller har också tänts längs vägen till graven.
UPPDATERAD 19:03:
Ännu en gång tänds facklor. Denna gång på Sura kyrkogård i Surahammar.
UPPDATERAD 18:16:
Fackeltåget uppges nu vara över och Motståndsrörelsen har lämnat centrum. Det ryktas dock om att inte dagen är över ännu. Håll dig
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände våra aktivister live.
Vi kommer prata om vår aktivitet i Västerås och Surahammar igår, där dagen tillägnades Daniel Wretström. Antagligen glider ämnet in på lite andra saker också.
Om du vill donera till Fånghjälpen kan du just nu donera via Swish: 0736524349.
I den mån du dyker upp och är med i telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao166resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.
I samlad trupp begav sig aktivister till ett av Västerås centrala torg. På en liten höjd ställde sig en talare upp omsluten av fanor, banderoll och motståndsmän. Talet var både intensivt och känslomässigt, allt ifrån Wretströms liv och handling till hans martyrdöd avhandlades. Efter att talet tystnat och förbipasserande fått ett passande flygblad började deltagarna att röra sig vidare.
Varför står vi här efter så många år och ältar mordet på Daniel? Daniels död tände en fackla, en fackla som lyste upp det mörker vi lever i och tände en eld i tusentals svenskars bröst. Denna eld bestod av ilska och hat mot det system som har hundratals svenskars blod på sina händer till följd av det mångkulturella helvete de tvingat på vårt folk.
På vägen bort från torget stannade man till vid Vestmanlands Läns Tidnings kontor. En av lögnmedias många borgar fick denna dag utstå okvädningsord från en aktivist med megafon, avslutningsvis samlades samtliga utanför lögnarnas portar. Detta för att
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
Torsdagen den 9/12 genomfördes aktiviteter på en rad platser i landet för att hedra Daniel Wretström. Deltog gjorde aktivister från Nordiska motståndsrörelsen, oberoende nationalsocialister samt nationella från några andra grupperingar.
Bakgrund: Ett bestialiskt mord utfört av ockupanter
Det var den nionde december år 2000 som den 17 år gamle svenske nationalisten på ett bestialiskt sätt överfölls och tortyrmördades av ett invandrargäng i Salem. När Khaled Odeh utdelade de dödande knivhuggen låg pojken försvarslös på marken efter att ha misshandlats grundligt med en planka. Odeh skar slutligen av den då redan döde ynglingens huvud med sin kniv.
Var och en av mördarna dömdes till samhällstjänst samt böter på 1500 kr! När de lämnade brottsplatsen ska förövarna ha skanderat ”Krossa rasismen!” – vilket också skulle bli Sveriges dåvarande statsminister Göran Perssons kommentar till händelsen – och även denne folkförrädares kanske viktigaste politiska löfte och grund för hans
