Skip to content
En särskilt utsatt grupp som måste försvaras
Hela mitt liv har jag fått höra från systemet och dess anhängare hur utsatta kvinnor är i det så kallade ”patriarkala” samhället. Begrepp som ”mäns våld mot kvinnor” och ”kvinnojourer” har upprepats frekvent, både inom skolvärlden och i statsfinansierade kampanjer.
Redan tidigt förstod jag de kulturmarxistiska inslagen i vissa av dessa narrativ och den skada de orsakar vårt folk. Samtidigt har jag insett att det finns biologiska och evolutionära aspekter som ligger till grund för denna kvinnosyn. Kvinnor är generellt fysiskt svagare än män och har en lägre benägenhet att ta risker och agera aggressivt, vilket gör dem mer sårbara för våld och mindre kapabla att försvara sig själva.
Ett tydligt exempel på denna syn finner vi i juridiken. Sverige har en särskild lagstiftning kallad ”kvinnofridskränkning”, en brottsrubricering som används när en kvinna utsätts för upprepade brott av en nä
8:e mars, internationella kvinnodagen, kvinnokamp, klasskamp och så klart lite antirasism. Så kan man sammanfatta den manifestation med parollen ”Inte en kvinna till” som hölls i Stockholm på internationella kvinnodagen 8:e mars. En paroll som åsyftar mäns våld mot kvinnor.
Detta hade kunnat vara en helt vanlig 8:e mars där vänstern och kommunisterna förenas för att gapa och skrika sina uttjatade ramsor, men ett inslag skiljde denna kväll mot hur det brukar kunna se ut.
Nordiska motståndsrörelsens aktivister i Näste 1 befann sig ute på gatorna i Stockholm för att manifestera under parollen Nordisk kvinnofrid. Att Näste 1 gav sig ut just denna dag var ett sätt att visa att kommunister och den etablerade vänstern inte har monopol på klassiska vänsterfrågor. Vidare passar egentligen denna kampanj ännu bättre i nationalsocialistisk regi då en stor andel av de män som utsätter kvinnor för misshandel i hemmet och överfallsvåldtäkter mot nordiska kvinnor utgörs av de ras
