Skip to content
En broaktion i Stockholm slutade med att en röding fick sig en törn och att diverse vänstertroll helt plötsligt började kackla om att våld var onödigt och verkade se det som orättvist att någon, som är som de själva, kunde få sig en tillrättavisning av den sorten.
Helt plötsligt beskrevs inte längre Motståndsrörelsens aktivister som svaga och decimerade, de fokuserade inte så mycket på fåtalet personer som höll i aktiviteten, utan nu beskrevs dessa istället som stora och starka män med våldskapital och man kan även se att vänsterpersonen inte alls utmålas på samma sätt.
Nu finns det ju en kamprapport om händelsen ifråga till skillnad från när diverse rödingar grät ut och jag tänkte istället skriva om hela händelsen i lite av ett helikopterperspektiv. Det finns vissa intressanta saker att ta hänsyn till och tänka på när det gäller liknande händelser som denna. Jag måste dock först säga att jag inte bekräftar ett eget deltagande på aktiviteten, inte heller påstår jag mig ha talat m
Jag har precis kommit hem efter att ha firat tillsammans med goda kamrater från Näste 1 och Näste 8. Som vanligt när man är omgiven av medlemmar och aktivister från Nordiska motståndsrörelsen blir stämningen avslappnad och trevlig, det finns inga riktigt kontroversiella ämnen och saker som någon kan reagera på och friheten att kunna uttrycka sig ärligt och rakt med likasinnade, utan missförstånd, är underbar. Tyvärr är det oftast inte så på andra arrangemang ute i samhället. Rättar man inte in sig i åsiktsledet är risken stor att man blir paria och i bästa fall sedd på som underlig.
Det har lyfts förut hur Motståndsrörelsen ser på traditionell svensk nationalism. För att enkelt förklara min egen uppfattning som är ganska lik organisationens i denna fråga så är det att det inte finns speciellt mycket att hylla med Sverige av idag. Inte den ekonomiska politiken, inte den statligt sanktionerade rasblandningen, inte de låga födslotalen hos ursprungsbefolkningen, inte hur kulturen oc
