Skip to content
Trumslagarna värmer upp i väntan på marschens start.
Massmedia-”journalisterna” verkade inte tycka det var lika kul att själva bli fotade när man åsiktsregistrerade deltagare i en minnesceremoni.
”Experten” Christer Mattsson var på plats och höll sig på behörigt avstånd, i väntan på att media skulle ge honom uppmärksamhet.
Motståndsrörelsens ledare ingick självklart i fackeltåget.
Gustav Blomberg.
Den labila transan ”Malin” följde ständigt efter tåget och utstötte diverse mongoloida läten.
Polisnärvaron var extremt hög.
Altaret till minne av den tragiskt mördade Daniel Wretström.
Lukas Lindgren höll ett mycket uppskattat brandtal.
Det vackra altaret i Wretströms ära
En tyst minut för den fallne.
25 år har gått sedan det vedervärdiga mordet på den tonårige nationalisten Daniel Wretström, begånget av rasfrämlingar, indirekt påhejade av svenskfientlig massmedia och etablissemanget i stort.
Tyvärr så har inte samhället eller det svenskfientliga våldet stoppats eller ens bekämpats av systemet sedan Daniels tragiska bortgång, istället har det snarare eskalerat och slagit alla tidigare rekord under de 25 år Daniel legat under jord. Därför var det en självklarhet för Nordiska motståndsrörelsen att gå man ur huse med facklor i hand för att visa att vi aldrig kommer att glömma eller förlåta det sjuka system som är orsaken till all den ondska som drabbat Daniel och otaliga andra svenskar både före och efter honom.
Kl. 16.00 den 6 december samlades allsköns nationella på Rönninge pendeltågstation med medhavda facklor, blomsterbuketter, gravljus och rosor i väntan på avmarsch mot mordplatsen. Utöver medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen deltog bl.a. medlemmar från Aktivklubb,
Efter en regnig dag med kamparbete anlände kamrater i Näste 1 till huvudstaden på kvällskvisten. Kungsträdgården var öde, till skillnad från hur det ska ha varit under eftermiddagen, bortsett från systemlakejer både till fots och patrullerande i bil. Systemet var på högspänn efter gårdagens nationella demonstration i Stockholm, och det kliade sannolikt i fingrarna på landets folkförrädarpolitiker som bara väntade på att kunna statuera exempel för att rädda ansiktet inför deras globalistherrar.
Väl vid kungens staty började man tända 14 marschaller, vilka skulle ställas till rätta i formen av en Tyrruna, samt placerade fanbärare vid båda sidorna med både den svenska fanan och Tyrrunefanan. Några lakejer närmade sig sällskapet bara för att informera om att grundlagen fortfarande gällde, och det var fritt fram att vistas på allmän plats för att hedra en av rikets fallna konungar. Ett märkligt bemötande kan tyckas, men det var säkerligen bara en ”rutinkontroll”, som det brukar heta.
Personen som skulle komma att leda träningen höjde rösten och alla fick börja med att göra 50 stycken armhävningar då de var en minut sena till samling och genomgång. Därefter var det dags för de obligatoriska 30 som skulle ha varit den första övningen. De som hade hoppats på att armhävningarna nu var klara hoppades förgäves, då samtliga nu var tvungna att utföra de armhävningar som deras icke närvarande kamrater skulle ha gjort.
Efter uppvärmningen kom nästa instruktion: Välj en sten som väger 25 procent av din kroppsvikt. Det är den du ska bli ett med den närmaste timmen. Stenarna kontrollvägdes och man förflyttade sig till utgångspunkten för dagens första övning. Där förklarades det att man under inga som helst omständigheter fick lägga ned sin sten utan att få det beviljat. Under passets gång kom en anhållan om detsamma att avslås.
Den tunga marschen
Med stenarna tätt mot mage och bröst påbörjades en marsch på en kilometer. Efter en fjärdedel började det bli tungt för
Aktivister möttes inne i stan för att gemensamt ta sig till Gustav Adolfs torg, där en staty av konungen är rest.
På plats tändes fjorton stycken marschaller som placerades i form av en Tyrruna och fanbärare ställde upp framför statyn. En aktivist tog till orda för några korta ord innan en tyst minut hölls för konungen och de soldater som kämpade, blödde och dog på slagfältet för familj, hembygd och fädernesland.
I den tid vi lever, då stolthet över sitt ursprung och sin historia anses vara något fult, är det än viktigare att samlas och påvisa att vi svenskar har rätten att vara stolta och att vi har en ärofull historia fylld av kungar och hjältar att minnas och hedra.
Nordiskt arv, odödlig ära!
Joakim Kannisto, fembarnsfar och mångårigt engagerad i Nordiska motståndsrörelsen, (och som nyligen intervjuades av influencern Hermes) dömdes nyligen för att ha gett en röding, som visat sig på styva linan, en lätt spark i baken. Rödingen sprang direkt till väktare för att gråta ut. I samma veva dömdes Joakim även för att i organisationens podcast Mer än ord ha skämtat om ett par poliser som varit hemma hos honom. Detta tyckte systemet var så pass allvarligt att Joakim nu tvingas betala 100 000 kronor i böter, skadestånd och rättegångskostnad till patetiska rödingar och systemlakejer.
Hjälp Joakim och visa solidaritet ekonomiskt genom att sätta in valfri summa till:Bankgiro.nr: 5052-5757 (Betalningsmottagare Kammarkollegiet)Referens-/OCR-nummer: 5501285025138
Alternativt swisha direkt till Joakim Kannisto på telefonnummer: 073-955 9708
Runt lunch intogs, i sedvanlig ordning, samma bro över Riksväg 73 som brukligt är när det gäller nästets broaktioner. Här ställdes det upp med Tyrrunefanan som stolt fladdrade i höstvinden och en banderoll med texten Stoppa förintelsen av vårt folk. Aktiviteten började som vanligt med tutningar när bilister fick syn på fanan, trots att banderollen ännu inte kommit på plats. Detta är ett gott tecken på att organisationens symbol är välkänd hos allmänheten.
En stund in på aktiviteten, kom en polisbil farandes med blåljusen påslagna i motsatt riktning. Att se polis på utryckning är inget lustigt i sig, men när bilen syntes svänga av på en närliggande avfart och strax därpå kom körandes på cykelbanan vilken leder upp till den bro där motståndsmännen stod, fortfarande med blåljus på som om det skett något allvarligt, fick det deltagarna att dra på smilbanden.
När polisbilen anlänt, stegade tre blåklädda lakejer ut ur bilen för att i rask takt gå fram och fråga efter ansvarig p
Dagens budskap möttes av många positiva reaktioner från bilister som körde på Nynäsvägen under den bro som Motståndsrörelsens gatukämpar stod på. Medlemmarna på plats märkte att fler svenskar, än vid tidigare aktioner med samma budskap, nu sympatiserade med parollen Krossa sionismen!
Motståndsrörelsens kämpar märkte av att en stor del av dagens förbipasserande bilister har fått upp ögonen för hur Israel behandlar civila palestinier i Gaza och på Västbanken. En behandling som även FN anser utgör folkmord.
Nordiska motståndsrörelsens kamp förs dock här i Norden och för vår vita befolknings skull, för ett vitt, fritt Norden som är befriat från främmande folk och stater. En kamp mot de politiker som egentligen ska företräda vårt folk och alltid sätta det nordiska folket först men som säljer ut sig till främmande intressen istället.
I organisationens partiprogram Vår väg står det under punkt 2 att Nordiska motståndsrörelsen ska:
Med alla tillgängliga medel, på lång
Tillsammans begav man sig till centrala delarna av staden där Norrtälje marknad med över 10 000 besökare gick av stapeln. Gruppen började med att flanera bland marknadsbesökarna och delade ut flygblad, samtidigt som man förflyttade sig till en lite mer öppen plats där man stannade till en stund för fortsatt utdelning.
Efter cirka 20 minuter nåddes deltagarna av information om att flera förrädarpartier hade informationstält en bit bort. För att ge besökarna av marknaden ett alternativ till dessa gick gruppen vidare till denna plats.
Inte helt oväntat var det mindre folk som passerade vid dessa partiers tält än på föregående plats. Folket verkade bry sig föga om sossars och liberalers politik. De som var mest intresserade av att diskutera med Motståndsrörelsens representanter var just ovan nämnda politiker, vilka dock hade ett öppet sinne och förde en saklig diskussion.
På grund av färre folk på denna plats valde deltagarna att istället ge sig in i folkvimlet igen. Direk
Det var med viss osäkerhet man satte sig i bilen då det vid tillfället inte ens hade passerat ett dygn sedan en ordentlig storm hade tagit sig in i södra Norge, som blåst omkull ett stort antal träd på vägarna, och potentiellt kunde orsaka betydligt mer förödelse. Under resan genom Sverige färdades man längs med utkanten av stormen, med tidvis skyfall och starka vindar. Väl innanför Norges gräns avtog dock ovädret och man verkade precis ha slunkit förbi då vädret bara blev bättre ju längre in man tog sig.
Det första som märktes när man befann sig i grannlandet var hur mycket längre tid det tog att färdas med bil, vilket till stor del berodde på de stora höjdskillnaderna överallt. Den som är van vid de svenska motorvägarna där man lätt kan köra 10 mil på en timme, har svårt att tro sina ögon när GPS:en påstår att det tar 4,5 timmar att åka 17 mil i Norge. Förklaringen till den ofantligt mycket längre resvägen kom när landskapet uppenbarade sig, med snirkliga vägar upp för bergssidorn
I Stockholm, närmare bestämt området Björkhagen, har det en tid funnits så kallad konst på några brofundament. Ett av dessa verk avbildar en black power-näve.
Ett sådant budskap, konst eller ej, kan inte accepteras i det offentliga rummet, då det är fientligt mot vita och symboliserar att svarta främmande människor ska ha makten över ursprungsbefolkningen, i deras eget land.
Därför valde en grupp medlemmar att på kvällen 10 september ta sig till Björkhagen för att där kasta en hink med grön färg över näven och spraya Tyrrunan bredvid., som ett signum för vilka som nu sett till att boende slipper beskåda folkfientliga budskap i sitt närområde.
Redan på tunnelbanan in till stan möttes deltagarna av gillande nickningar från medpassagerare.
När gruppen stigit av, förflyttat sig genom Gamla stan, och mötts av mångas blickar, blev första anhalt Sveriges riksdag. Där ställdes det sedvanligt upp med banderoll och Tyrrunefana, samtidigt som andra började dela ut flygblad till förbipasserande.
Den första som fick ett flygblad och en längre pratstund var en så kallad Palestinaaktivist som kom fram för att prata. Vissa synpunkter delade man, varav en var synen på terrorstaten Israel, medan andra åsikter gick isär. Därpå följde flera diskussioner med turister från olika länder, som förutom att sympatisera med organisationens syn på invandring och globalism, även berättade hur situationen ser ut i deras hemländer.
Det dröjde som vanligt inte länge innan de blåklädda lakejerna dök upp och efterfrågade någon att tala med. Då nästet har en policy att inte tala med statens förlängda arm på grund av desammas repre
Efter att ha börjat som en nästintill molnfri och varm sensommardag hade vädret förändrats till en molntäckt himmel med starka vindbyar när sällskapet väl träffades intill en sandstrand i nästet. Tanken var att det skulle bli en heldag i solen som ett avslut på sommarledigheten, med diverse aktiviteter och samkväm. Klagomål på vädret hördes dock från somliga deltagare, medan andra inte verkade bry sig alls, då det trots blåsten ändå var varmt nog för att gå runt i shorts och t-shirt.
Då vissa gäster inte var på plats omedelbart utan behövde hämtas upp från tåg eller liknande, tröttnade till slut de otåliga barnen och rev fram ett kubbspel som medtagits. Det bestämdes av någon minderårig att lagen skulle delas upp i killarna mot tjejerna, varpå matchen kunde börja, till högljudda tjut och med ett högt tempo.
Den första matchen avklarades snabbt, vilket blev en krossande seger för killarna, varpå en ny omgång påbörjades. Denna skulle dock komma att dra ut på tiden så mycket att
Temaveckan mot pedofili hade planerats ett bra tag, men till aktivisternas stora förvåning slumpade det sig att valet av vecka med tema pedofili skedde samtidigt som att lobbyorganisationer hade ett jippo i regnbågens färger i Stockholm. Därför fick också kamp mot lobbyism för andra avvikande sexualiteter ingå i temaveckan.
Måndag och tisdag sattes mängder av organisationens klistermärken upp, samt affischer där det trollades med RFSL och Stockholm Pride.
Onsdag till fredag genomfördes banderollaktioner på olika platser över vältrafikerade vägar med budskapet Inga pedofiler på Sveriges gator. Aktionerna mottogs väl av förbipasserande och chauffören i flera SL-bussar, som denna vecka var märkta med den flerfärgade flaggan, vinkade och gjorde tummen upp. Troligen skämdes de över att köra buss just denna vecka.
Under aktiviteterna stannade både främlingar och svenskar till för en pratstund med deltagarna, vilka samtliga visade sig var vänligt inställda till No
Det tidigare regnovädret under veckan hade passerat när man lyfte ned kanoterna längs sandstranden. Vissa deltagare hade aldrig suttit i en kanot tidigare, medan en del varit ute och paddlat flera gånger. Väl i vattnet tog det därför lite olika lång tid för deltagarna att få kontroll på sitt fortskaffningsmedel i den starka blåsten, när man väl kom bort ifrån land.
Passagerarna i kanoten som sjösattes först kände sig lite sturska och åkte runt och puttade på de andra allteftersom de också kom i vattnet, kanske i hopp om att få till ett litet sjöslag kamrater emellan. På grund av detta blev kameramannen lite avig till att dra fram mobiltelefonen för att fotografera dagens aktivitet, då just dennes kanot dessutom hade tre passagerare.
En kort stunds paddlande senare fick den första kanotens två paddlare lite mer än de väntat sig när en av de andra kanoterna kom farandes (av misstag?) rakt in i kanotens långsida. Det blev en ordentlig krock, och den träffade kanoten välte om
