Skip to content
Efter en lyckad motdemonstration mot sionisterna i Stockholm, och en större offentlig aktivitet på flera platser, avslutade kamrater i nästet förra veckan med en broaktion på samma tema.
Ett tydligt tecken på det idoga arbete som gjorts under åren visade sig direkt när man ställde upp på bron. Trots att varken fanor eller fanstänger var synliga för någon av bilisterna, och banderollen inte ens var utvecklad, så började tutningarna omedelbart. Troligen finns det inga andra än Motståndsrörelsen som använder just denna bro för att sprida sitt budskap, och helt säkert ingen som använder den lika ofta och den kan därmed utan överdrift räknas som en NS-bro.
Man ställde upp på sin bro ovanför den alltid lika trafikerade Nynäsvägen med fanor och den nytryckta banderollen Krossa sionismen. Massornas okunskap var dock väldigt talande denna dag, då reaktionerna var färre än vanligt. Många glada rasfrämlingar visade dock sitt tycke med tutningar och tummar upp, men många svenskar verkade en
En skriftlig rapport från dagen finner du här.
På väg mot Medborgarplatsen.
Klimatalarmister på plats.
Statens knektar ser lite sugna ut.
Varje rödings värsta mardröm.
”Ursäkta, får man komma in på en kopp kaffe?”
Längs Gamla Stans kullerstensgator.
Gruppen anländer till Mynttorget.
Innefattar det även terrorattentat?
Uppställda intill Sveriges riksdag.
Hampus Maijala håller sitt tal.
Stockholms stadshus i bakgrunden.
Dags för Daniel Gerdås tal.
Alla resenärer för möjligheten att smutsa ner den israeliska trasan.
Framme vid Karlaplan.
Marschen går nu mot Israels ambassad.
Farbror blå hälsar på för att informera om PL24.
Mot ondskans centrum.
Ambassaden kan skymtas bakom träden.
Det börjar ljusna igen.
Gerdås framför sitt tal även för israelerna.
På förmiddagen träffades kamrater för att med pendeltåg gemensamt ta sig in till centrala delar av Stockholm. Ganska snabbt kom man fram till Medborgarplatsen som var dagens första anhalt.
Här ställde man upp med två identiska banderoller åt varsitt håll och flertalet Tyrrunefanor intill. Både banderoller och flygblad hade tryckts specifikt för ändamålet och hade det enkla men kraftfulla budskapet ”Krossa Sionismen”. Kamraterna spred ut sig på platsen och började dela ut flygbladen och prata med nyfikna förbipasserande.
Lustigt nog hade man för andra gången på kort tid lyckats pricka in både rätt tid och plats för ännu en klimatsekt som skulle hålla en manifestation samtidigt, dessa var dock betydligt tystare än i Uppsala och höll sig mest för sig själva.
Då mängden människor på platsen i övrigt lämnade mycket att önska beslutade man sig efter en stund för att ta sig vidare, denna gång med sikte på Mynttorget. Med tunnelbana åkte man till Gamla Stan och gick sedan
I och med den Hamas-ledda al-Aqsastormen, som sedan i lördags pågått i Israel, anordnades det i Stockholm en manifestation. Bakom initiativet låg en svensk-judisk lobbyorganisation ledd av både judiska och icke-judiska sionister. Med sig hade de lyckats få partirepresentanter från 6 av 8 riksdagspartier, som alla försökte överträffa varandra i att kyssa Israels bakdel.
Israels ambassadör i Sverige.
Mängden lögner och floskler som strömmade ut ur munnarna på folkförrädarna var av såna proportioner att det med stor sannolikhet vore ”hets mot folkgrupp” att påtala vilka det påminde om. Samtliga tal kan sammanfattas med att ”Israel har rätt att försvara sig mot terrorister”, ”Israel verkar för fred”, och ”Israel har aldrig gjort något fel”.
Nämnas bör också att ett häfte delades ut av arrangören med information om Israel som alla folkförrädare ställde sig bakom. Hade man däremot bara bytt ut ordet Israel mot Sverige i texten, så skul
Kamrater samlades under eftermiddagen strax söder om huvudstaden där man skulle prova på lite annorlunda träning jämfört med det som i vanliga fall förekommer i nästet. Man värmde först upp med lite löpning och uppmjukande rörelser innan man tog sig till träningsområdet.
Ansvarig för träningen gick snabbt igenom reglerna för dagen, som innefattade bland annat ett bestraffningssystem där deltagare som inte kan genomföra en övning till fullo, istället blir tvungen att göra en annan förhållandevis lätt övning, 100 gånger. Genomförs inte denna övning blir hela gruppen tvungen att genomföra samma moment 100 gånger.
Självklart togs hänsyn till eventuella skador deltagarna hade sedan innan, men turligt nog var det ingen övning för dagen som någon inte kunde genomföra på grund av fysiska krämpor. Inbillade mentala hinder godtogs dock inte som en ursäkt för att inte delta i ett träningsmoment.
Dagens första övning var att välja ut en sten stor nog för att orka bäras 100 meter utan a
Demonstrationen börjar.
Tåget går längst med Sjukhusvägen.
Munkgatan.
Östra Ågatan.
Dagens första bråkstake…
…avvisas från platsen.
Intresset är alltid stort när Motståndsrörelsen är i närheten.
Uppsala domkyrka i bakgrunden.
Med mentalsjukhusen nedstängda springer dårarna lösa. Som alltid står de på motsatt sida till nationalsocialisterna.
S:t Olofsgatan.
In till Svartbäcksgatan.
Tåget anländer till Stortorget.
De ”rebelliska” mammorna har tagit plats.
Uppställda på Stortorget.
Insatsstyrkan på plats.
Polisen försöker lista ut hur en rökgranat fungerar.
Sunda människor blir mer förfärade av högljudda knarkare än av nationalsocialister.
Anders Gudmarsson håller sitt tal.
Utan lördagssupen är det svårt att hålla sig lugn.
Andra är betydligt mer tillmötesgående.
Mitt på eftermiddagen hade kamrater tagit sig till centrala Uppsala där det var en snabb och organiserad uppställning, från bilar till samlad trupp på bara en minut. Direkt hölls en kort genomgång om vad deltagarna hade att förvänta sig av dagen, samt hur aktiviteten skulle genomföras på bästa sätt. Slagorden för dagen gicks igenom, och kort därefter hade man ställt upp på vägen med megafon, trumslagare, banderoll och fanor och började genast marschera nedför gatan.
Ännu en gång märktes organisationens förmåga av att planera och verkställa aktiviteter utan att information läcker ut, då polisen denna dag helt blev tagna på sängen. Det kom att ta ända tills dagens slut innan de kunde känna sig fulltaliga. Över Fyrisån gick marschen i sitt tidiga skede och många förvånade människor påträffades vid uteserveringar och längs med vägen.
Säg att du är feminist, utan att säga att du är feminist.
En av Uppsalas värst ansatta knarkare kom fram från under rännstenen, med en mikrofon u
Dagen började på förmiddagen med att nästeschefen hälsade deltagarna välkomna, och därefter inledde månadsmötet. På mötet gick man igenom det lyckade arrangemanget av Nordendagarna som varit några veckor tidigare. Positiva såväl som negativa reflektioner över hur allt hade skötts som arrangörer gicks igenom av sällskapet, och förbättringsförslag inför kommande arrangemang togs fram.
Efter att aktivismen som varit gåtts igenom, och framtida planer lagts upp var det dags för nästa punkt för dagen.
Lunch ställdes fram för deltagarna, som fick avnjutas i samband med att Joakim Kannisto höll ett föredrag. Temat för dagen var angående polislagen och riktlinjerna polisen har att förhålla sig till, samt vad vi som opposition till detta system specifikt behöver veta om våra rättigheter vid kontakt med polisen.
Bland annat togs förhållningsregler som proportionalitetsprincipen och objektivitetsprincipen upp. Två rättesnören som polisen älskar att bryta mot när de stöter på organiser
I år var det Näste 1 som stod för arrangemanget och folkfesten skulle komma att gå av stapeln strax norr om huvudstan. På lördag morgon vallfärdade det barnfamiljer, såväl som unga och äldre nationalsocialister från halva Norden till lokalen.
Efter inträdet var betalt och det socialiserats en stund mellan de många deltagarna öppnades helgen officiellt med en pampig invigningsceremoni där fanor från samtliga nordiska länder, tillsammans med tyr-runefanan, bars fram på scenen av uniformerade aktivister ackompanjerade av musik.
Konferencieren Henrik Pihlström håller i ordet.
Nordiska motståndsrörelsens ledare äntrade scenen när musiken tystnat och höll ett kort anförande som möttes av rungande applåder.
Härnäst stod det femkamp på schemat i den prestigefyllda tävlingen där vinnaren koras till Årets nordman. För de barn som inte ville vara publik eller bada i den närliggande sjön fanns det också olika uppblåsta hoppborgar och pysselbord på plats.
Hoppborg förbereds till
Dagen började vid Riksväg 73 söder om Stockholm där alla kamrater träffades för att hålla en broaktion. Budskapet för dagen var Stoppa Folkutbytet, vilket även tidigare under veckan hade prytt ett antal broar runt omkring staden.
Det förutspådda regnet lös med sin frånvaro, och istället blev det en väldigt varm och solig dag. Bilisterna var som alltid positiva till merparten, och självklart en del negativa. Trots texten på banderollen, som borde vara svår att misstolka, var det flera rasfrämlingar som gjorde tummen upp och såg väldigt glada ut.
Två polisbilar med aspiranter körde upp på bron, men dessa gick direkt och gömde sig i bilarna igen så fort videokameran sattes igång, för att sedan köra därifrån.
En träskröding av odefinierat kön syntes till en bit från bron pillandes bort klistermärken som tidigare under dagen satts upp. När varelsen ifrågasattes på nära håll blev den helt hysterisk och skrek som en stucken gris, för att sedan skynda sig iväg. Efter att två
En stor mängd banderoller har under den föregående veckan satts upp över vältrafikerade vägar i och runt omkring Stockholm. Medlemmar och aktivister har under majoriteten av veckans morgnar begett sig ut i morgonrusningen för att sätta upp banderoller med budskapet ”Inga pedofiler på Sveriges gator”. Ondsinta krafter gör varje år sitt yttersta för att mer och mer normalisera skadligt beteende, och något så sjukt som pedofili diskuteras på vissa håll redan som inget annat än en sexuell preferens.
Huvudstaden passeras dagligen av tiotusentals bilar, så det är alltid en lämplig plats för opinionsbildning. Som alltid med banderolluppsättningar i Stockholm, så vet många bilister vad det handlar om innan någon banderoll ens har hunnit vecklats ut, trots avsaknad av fanor eller organisationskläder. Just budskapet för denna gång blev extra väl mottaget av trafikanterna. Något som i alla fall får ses som ett sundhetstecken, att gemene man inte frivilligt ger upp sina barns oskuld. Fiende
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Efter en del aktivism under förmiddagen begav sig motståndsmän in till Stockholms innerstad för att beskåda spektaklet som är ”prideparaden”. Vid denna tid hade man redan dragit på sig snuthäng, så planerna på att diskret ta sig till den tilltänkta platsen fick skrotas, och man åkte in i samlad trupp.
Paraden skulle gå längst med Kungsgatan ner till Sturegallerian och Humlegården, så man tog sig till en av broarna som gick över Kungsgatan, där man spred ut sig lite. Det tog inte lång tid innan ett tjugotal civila och uniformerade poliser hade tagit sig till platsen. Här fick man vänta runt en och en halv timme på att början på tåget skulle komma fram till platsen. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor, som av någon outgrundlig anledning frivilligt vill beskåda hela spektaklet.
En handfull nationalsocialister mot tusentals sinnesförvirrade människor.
Alltid lika kärleksfulla.
När tåget kommit runt hörnet vecklades banderollen med budskapet
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
