Skip to content
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Här kan du läsa rapporten från veckan. Nedan följer ett bildreportage med helt fantastiska bilder från media-gruppen med såväl tidigare opublicerade bilder som sådana som redan har lagts ut i olika sammanhang.
Förra året vandrade kamrater från Näste 4 och Näste 6 in i Sarek för att bestiga Sarektjåkkå, Sveriges näst högsta berg efter Kebnekaise. En kraftig storm satte dock stopp för dessa planer.
I år gjordes därför ett nytt och mer lyckat försök! Den här gången var också kamrater från Näste 1 med på vandringen som varade i fem dagar.
Precis som förra året utgick man från Suorvadammen i Stora Sjöfallets nationalpark. Andra dagen tog man sig in i Sareks östra delar och slog läger närmare Sarektjåkkå än året innan.
På den tredje dagen, tisdagen den 24 augusti, tog aktivisterna sikte mot två av Sarektjåkkås fyra toppar. Efter att ha vandrat i dalen till berget Sarekvárásj, som ligger mitt i dalen och har en stor sjö bredvid sig, vek man förbi några mindre berg och upp längs Sarektjåkkås nordöstra sida.
I takt med att sällskapet klättrade uppåt möttes man först av allt vackrare utsikt, innan man kom till den höjd där bergstoppen var täckt av moln och sikten blev sämre
Sällskapet tog de första stegen ut i Laponias vildmarker på eftermiddagen 12/08. De första kilometerna kantades av svår terräng och mygg, men stämningen var trots det förväntansfull och vädret trots allt vackert. Martin Saxlind skriver om händelseförloppet här.
En av färdens första vyer och ett smakprov av vad som väntade.
Uppställda och redo!
Första dagens vandring var snabbt över då den börjat så sent. Man slog således läger på en upphöjd plats strax under trädgränsen i stora sjöfallets nationalpark.
Vy från lägerplatsen tidigt nästa morgon.
Vy över lägerplatsen och det dimhöljda berg som vakade över den.
Andra dagens vandring inleddes med ett sällsamt omen i form av en nyfiken räv som oblygt strosade runt lägret under tiden man packade ihop detsamma. Den lät sig matas med torkat kött och kom mycket nära, som bilderna visar.
Slugt tassade den runt.
”Jag ser dig.”
Alla häpnades över besökarens oskygga manér.
Den drog sig inte ens för att läg
