Jag ska här på ett kortfattat sätt försöka reda ut begreppen och ge er läsare möjligheten att ta del av den rätta versionen.

Till en början måste det slås fast att man och kvinna av naturen, från födelsen, är olika varandra, både psykiskt och fysiskt. Inom nationalsocialismen är inget av könen mer eller mindre värda utan båda behövs, inte minst för att lyckas säkra vårt folks fortsatta existens. Utan föreningen mellan det manliga och kvinnliga stannar allt upp, blir könlöst och dör till sist ut. Därför är det av största vikt att vi på alla vis strävar efter att komplettera varandra och samarbeta. De nu rådande striderna könen emellan är endast en destruktiv efterdyning av tusen år av ett onaturligt leverne som tvingades på oss nordbor. Den främmande kristna läran som gav mannen rätten att aga både hustru och barn (!) har inte på något vis att göra på våra nordiska breddgrader! Det är på tiden att den nordiska kvinnan skyr dessa tankegångar som pesten.

Jag fann för en tid sedan en tysk målning vid namn ”Nackte frauen” vars syfte är att illustrera synen på kvinnan hos två semitiska religioner, islam och kristendom, jämfört med den fornnordiska synen. När vi hyllar det kvinnliga och vill bejaka de feminina och sexuella krafterna anser de ovannämnda att drifter, styrkor och egenskaper ska döljas, tämjas och tryckas ned. När jag visade bilden för min fyraåriga dotter och frågade henne, ”Vem skulle du vilja vara?”, pekade hon utan att tveka på kvinnan i mitten. Jag frågade vidare varför hon valde henne och fick till svar: ”Jag tycker hon är vacker, jag ska ha långt hår som henne när jag blir stor, mamma.”
Bilden talar för sig själv…

När Tacitus skrev om det förkristna Norden chockades han över hur mycket kvinnan hade att säga till om och tyckte det var konstigt att män av hög position i betydande frågor tog råd av kvinnor. På den tiden sågs kvinnan många gånger som en av form av orakel och intiutiv varelse. Ganska världsvitt från ”vår” folkliga, kära kristendom, inte sant?

När vi nationalsocialister talar om jämställdhet könen emellan är lika fördelning av till exempel diskning en ickefråga. Vi ser istället till de båda könens verkliga färdigheter och anser det vara en självklarhet att var och en tar sitt ansvar för ett harmoniskt samspel. Ska en kvinna varje gång känna sig förtryckt då hon utför hushållsarbete eller ammar sitt nyfödda barn? Med den synen på dessa sysslor blir allt vad omsorg heter med ens något fult, simpelt och näst intill en form av slaveri. Sanningen är den att någon måste organisera hemmet och ta hand om barn och äldre. Naturen har sett till att det i 99% av fallen är kvinnor som lämpar sig bäst för dessa uppgifter.
Inte för den sakens skull sagt att en nationalsocialistisk man INTE kan utföra samma uppgift om det skulle behövas.

Men vad ska männen göra då? Ja, ungefär det nordiska män av idag inte gör. Försvara sitt folk, uppfostra sina söner till män av heder och ära och se till att familjen/ätten har det den behöver för att leva ett tryggt och fullgott liv. Utan ett djupt engagemang och jämställt samarbete kan inte föräldrar på ett produktivt sätt fostra sina barn. Det absolut viktigaste man kan ge sina barn är vetskapen om att mamma och pappa tillsammans med resten av de närstående lägger en stabil grund.

En annan mycket viktig del i detta är vår nordiska syn på kvinnan.
Våra unga flickor ska inte vara veka, nådiga, små och hjälplösa. Nej, istället ska de likt sina bröder uppmuntras och fostras att vara starka och modiga. Här ska inte kvinnan längre ”tiga i församlingen”! Jag tror att det är på tiden att vårt folk återgår till att agera som verkliga män och kvinnor och på så vis ta tillvara och värdesätta både feminin och maskulin styrka och intelligens. Endast då kan vi likt våra förfäder lyckas förena de två och på allvar börja tala om ett verkligt jämställt samhälle.