Nyligen fick jag möjlighet att följa med på ett mycket givande möte. Chefredaktör Vejdeland hade tidigare den veckan meddelat mig om att att en representant från Arma Hellas skulle anlända till Göteborg och undrade då om jag ville följa med och träffa honom. Då utvecklingen i Grekland är intressant och det alltid är trevligt att möta utländska kämpar med andra erfarenheter tvekade jag inte när jag bestämde mig för att tacka ja.
Vädret kunde i ärlighetens namn varit bättre, men humöret sviktade inte och det var med en viss förväntan som jag mötte upp Vejdeland denna regniga lördagskväll. Klockan hade hunnit slå halv sju när vi tog sällskap och promenerade bort mot Drottningtorget.
Strax utanför Centralstationen möter vi Lefteris, som rest hit från Grekland. Vi hälsar alla på varandra och Lefteris gör ett gott intryck på oss båda. Välklädd och trevlig. Vi bestämmer oss för att fly undan eventuella regnskurar och styr våra steg mot en närbelägen pub. Då vi letar efter ett lugnt ställe där vi kan prata utan en massa musik och festande människor alldeles inpå oss så får vi leta en liten stund, det var ju ändå lönehelg och bokmässa.
Till slut styr vi in på en uteservering där det inte är alltför stökigt. Vi beställer varsin öl och slår oss ner vid ett litet bord. Lefteris har under vår promenad till puben berättat att han är 36 år gammal och att varit aktiv nationalsocialist i ca 15 år. Lefteris börjar med att förklara att Arma Hellas i sin ideologi, precis som Motståndsrörelsen, hämtar mycket inspiration från Povl Riis-Knudsen (Se även: Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen). Jag vågar påstå att detta positiva uttalande lade ribban för kvällens diskussion.
Johan Lindblad (t.v.) och Arma Hellas representant
När vi samtalat en stund så framgår det tydligt att vi här har att göra med en persson som är väl påläst. Under vårt relativt korta möte så hinner vi diskutera vitt skilda ämnen och för mig känns det glädjande, men samtidigt tragiskt att problemen vi har i Sverige i många fall liknar dem problem som finns i Grekland. I Grekland, likväl som i Sverige, finns det reaktionära krafter och debatten om nationalsocialism kontra traditionell nationalism är kanske ännu mer levande i Grekland.
Lefteris förklarar att grekerna är väldigt fanatiska till sin natur och vi skämtar lite om den svenska lagomheten. Vi glider här in på kristendomen och Lefteris förklarar att de kristna krafterna i Grekland är mycket mer högljudda än här i Sverige. Han gjorde liknelser mellan de ortodoxa kristna i Grekland och talibanerna i Afghanistan. Vi skrattar gott åt detta och konstaterar att kristendomen absolut inte hör hemma på våra breddgrader. Trots att kristendomen har funnits i Grekland ungefär tusen år innan den kom till Norden så menar Lefteris och Arma Hellas att den inte hör hemma varken där eller i Norden. Arma Hellas har, precis som Motståndsrörelsen, religionsfrihet såvida inte religionen krockar med världsåskådningen, vilket kristendomen tyvärr gör på många plan. Lefteris förklarar att kristendomen har infekterat grekerna så till den milda grad att deras rekryteringsarbete påverkas. Många som söker sig till Arma Hellas är kristna, eller i vart fall påverkade av kristet tankegods.
Vi beställer varsin öl till och har en väldigt trevlig kväll. Från kristendomen glider diskussionen in på Gyllene gryning och Vejdeland frågar om deras framgångar påverkar även Arma Hellas. Lefteris är kluven i frågan. Han gläds naturligtvis åt att många av hans folkkamrater vaknat men samtidigt förklarar han att Gyllene gryning saknar en strikt definierad ideologi. Självklart är Gyllene Gryning ett väldigt radikalt parti i jämförelse med exempelvis SD i Sverige men de har fortfarande en viss beröringsskräck till nationalsocialismen. Detta trots att gemene man i Grekland inte har det. Ett parti som Gyllene gryning kommer alltid att bli kallade för nazister av den etablerade pressen, trots detta så ökar stödet för partiet och Lefteris tycker då att det är lite märkligt att de ”inte löper hela linan ut”.
Då Lefteris egentligen inte gärna vill prata om Gyllene grynings eventuella brister så tar Fredrik Vejdeland vid och berättar om vårt förhållande till Gyllene gryning. Vejdeland berättar att Nordfront tidigare har rapporterat om Gyllene gryning i positiva ordalag, och att det kommer att fortsätta, men att vi är medvetna om att det finns reaktionära tendenser och att det kommer en artikel där såväl positiva som negativa aspekter av Gyllene gryning kommer att tas upp.
Lefteris berättar vidare att läget i Grekland för all del är instabilt, men det är långt ifrån något verkligt kaos. Många människor som tidigare har haft det gott ställt, har nu fått rejäla ekonomiska bakslag och vi konstaterar att detta är ganska unikt i modern historia. Dock så påpekar Lefteris att systemet som sådant står kvar, maskineriet rullar vidare. Polisen gör fortfarande sitt jobb och grekerna vågar inte ta lagen i egna händer riktigt ännu.
Nu glider diskussionen in på autonom nationalism och Lefteris förklarar att även Grekland har drabbats av detta fenomen. I Aten kan man se vissa grupper av ”nationalister” som klär sig i typiska vänsterattribut. Allt från Palestinasjalar till dreadlocks. Lefteris förklarar att Aten är höjden av urartning. Många svenskar ser med rätta våra större städer som smutsiga och nedgångna, men i jämförelse med Aten är det ingenting. Stora städer är utmärkta grogrunder för urban och dekadent ”kultur” och det har i Aten gått så långt att Arma Hellas är skeptiska till att ens försöka rekrytera från staden. Mångkulturen är såpass utbredd att det knappt går att skilja grekerna från rasfrämlingarna. Allt har blivit till en enda grå smet.
Lefteris menar på att södra Europa rent generellt, och Aten i synnerhet, är såpass anfrätt av mångkultur att det i många fall kan vara svårt att se på en rekryt om han eller hon är av främmande ras, något som han tror att vi här i Norden har blivit ganska förskonade från. Jag bekräftar hans misstanke och vi skämtar lite om att jag personligen har i vilket fall aldrig träffat en rekryt som varit av främmande ras. Lefteris fyller i att han förstår om vi har en skeptisk inställning till södra Europa och han förklarar att han själv har en sådan inställning, trots att han är från just södra Europa. Vi får oss alla ett gott skratt åt detta.
Klockan har nu hunnit ticka iväg och då Lefteris skall möta en av sina organisationskamrater så bestämmer vi oss för att avrunda kvällen och styr våra steg mot Centralstationen. Lefteris kamrat har tagit vägen förbi Norge, och innan vi skiljs åt så hinner vi hälsa även på henne.
Jag och Vejdeland har sällskap en bit och samtalar om mötet med vår utländske kamrat, innan vi skiljs åt för den här gången. Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att det var en mycket trevlig kväll.
