Finska aktivister från Motståndsrörelsen samlade sig i centrala Helsingfors den 10 september för en ordinär offentlig aktivitet med diskussioner och utdelning av tidningar. Som vanligt var reaktionerna från folket blandade, en del personer var positiva och vissa andra var negativa. Så långt inga frågetecken, men vad hände sedan?
Den version av händelseförloppet som spridit sig som en löpeld genom gammelmedia är att hedersknyffeln Jimi Joonas Karttuunen spatserar förbi platsen och blir helt oprovocerat påhoppad av aktivister från Motståndsrörelsen. En vecka senare avlider han. Denna version är (som alltid när gammelmedia tar ordet Motståndsrörelsen i sin mun) långt ifrån sanningen.
Den extrema ”vänsterns” sidor går (som vanligt) ännu längre från sanningen och den artikel som den ökända folkfientliga och SÄPO-anknutna Researchgruppen hyllar som den ”bästa sammanfattningen på svenska om mordet av nazister i Finland” hittar vi på en finsk ”antifascistisk” sida. De skriver: ”FMR (De förkortar här Finska motståndsrörelsen och har alltså uppenbarligen inte ens koll på att vi numera heter Nordiska motståndsrörelsen i hela Norden. Reds anm.) har även tidigare misshandlat slumpmässiga förbipasserande, till exempel i Myrbacka i Vanda och i Jyväskylä. FMR försöker använda detta som ett sätt att skapa en bild av organisationen som en våldsam paramilitär grupp, vilket i sin tur är tänkt att locka våldsamma unga män att ansluta sig till verksamheten. Taktiken är kopierad från Svenska motståndsrörelsen i Sverige som har gjort likadana aktioner i årtals.”
Inte ens den mest hjärntvättade och knarkskadade anarkist-tomte kan väl på riktigt tro på dessa uppenbara lögner? Om vårt syfte med våra offentliga aktioner varit att misshandla slumpmässigt förbipasserande kan man med enkel matematik konstatera att vi är totalt genomusla på att utföra vår uppgift. Vi anordnar över 100 offentliga aktiviteter på gator och torg över hela Norden varje år. På bara en promille av dessa uppstår det några som helst fysiska konfrontationer. Om det alltså vore vårt syfte att misshandla människor så misslyckas vi nästan varje gång.
Man kan väl också fullt logiskt sett säga att om vi nu hade velat skapa en bild av oss själva som en paramilitär grupp hade det varit mer klokt att anordna och rapportera om skjutningar med vapen än att slåss med knytnävar på gator och torg?! Men i den folkfientliga sfären kanske man resonerar annorlunda och mer ologiskt? Är det kanske de rödas syfte med sina sprayattacker på nationellas portar och husfasader att framstå som paramilitära?
Som vi tidigare berättat i samband med uttalandet från Nordiska motståndsrörelsens finska gren erkänner organisationen att den nu döda 28-årige mötesstöraren konfronterades. Han och hans vänner respekterade inte yttrandefriheten och agerade istället hotfullt och aggressivt, bland annat genom att spotta på våra aktivister och rota i en väska efter förmodade tillhyggen.
Förtjänade han att dö för detta? Nej. Förtjänade han att bli tillrättavisad för detta? Definitivt. Har då våra finska aktivister agerat felaktigt i situationen eftersom att han dog? Absolut inte!
Om uppsåtet hade varit att döda (varför man nu av någon outgrundlig anledning hade velat göra det i denna situation) hade man antagligen inte nöjt sig med att slå honom till marken. Istället hade man nog använt tillhyggen, eller åtminstone gett sig på honom också efter att han fallit till marken? Om önskan hade varit att ta hans liv, hade man då stått kvar på platsen och fortsatt sin aktivitet och även inväntat polisen? Nej, så dum är ingen människa på jorden – eller har jag återigen fel om hur extremvänstern själva skulle agera – utgår de från sig själva i sin artikel och tänker att om de skulle planera att mörda någon och försöka komma undan med det så hade de inväntat polisen?
Det är uppenbart att det är lögner som förmedlas i olika grad av allt från alternativ svensk media som Fria Tider till gammelmedia och extremvänstern. Media är dock inte intresserade av att förmedla sanningen, istället vill de driva igenom sin agenda och samtidigt sälja annonsplatser genom att få många läsare och då är det givet att de gett händelsen krigsrubriker mot nazismen. Politiker är inte intresserade av agera hedervärt, istället vill de blidka media och uttalar sig gärna om att förbjuda Motståndsrörelsen i Finland och ”antirasisterna” tar som alltid varje tillfälle de får i akt att spotta på den verkligt antikapitalistiska oppositionen och kommer garanterat demonstrera mot rasism och det ”fascistiska våldet”.
Hur hade allt förhållit sig om situationen var den omvända? Om det istället var vänsterextremister som höll en offentlig aktivitet på Helsingfors gator. Om det istället var ett gäng med ”nazister” hade gått fram till dem och varit hotfulla och spottat på en av rödingarna. Om en av dessa därför hade försvarat sig genom att slå en av de nationella till marken. Om den nerslagna i detta fall hade avlidit en vecka senare. Hade det då målats upp löpsedelsrubriker om folkfientliga element som slog ihjäl en slumpmässigt förbipasserande? Hade det då talats om att förbjuda vänsterextrema organisationer? Tror ni då att Nordfront rapporterat om hur vänsterns taktik är att misshandla slumpmässiga och oskyldiga personer för att framstå som paramilitära? Knappast!
För de anhöriga är det alltid tragiskt när någon dör. Det river upp ett stort hål inom en och när döden inte kommer av ålder eller sjukdom förefaller det sig helt naturligt att vilja skylla på någon – att hitta en syndabock. Om vi nu så ska frikoppla offret helt från sitt eget personliga ansvar, varför då inte peka ut offrets kamrater som syndabockar eftersom de valde att lämna platsen direkt istället för att se till att han fick läkarvård så snabbt som möjligt? Varför inte peka ut läkarvården som, OM hela den än så länge utkavlade historien stämmer, alltså skrev ut en person som avled dagen efter? Varför inte peka ut hela etablissemanget med media som huvudansvariga eftersom de uppmuntrat offret att begå denna typ av handlingar och fått denna att tro att det är något legitimt som man kommer undan med?
Aktionen i Helsingfors var lyckad med vårt budskap förmedlat till tusentals finländare, men med ett mycket olyckligt efterspel för både offret och dennes anhöriga och för den av våra aktivister som försvarade sina kamrater och nu sitter anhållen. Såklart är även smärtan påtaglig för dennes familj.
Vad obduktionsrapporter, polis och domstolen än kommer fram till så är vår organisation redan dömda av etablissemanget och extremvänstern, men Motståndsrörelsen har inte begått några fel eller gjort några misstag. Vi höll en offentlig aktivitet och försvarade oss när vi blev angripna. Vi kommer även i fortsättningen att sprida vårt budskap och vi kommer även i framtiden att använda oss av vår rätt till självförsvar och alltid slå tillbaka mot dem som angriper våra aktioner!
