Här hade jag kunnat tala i oändlighet om framgångar vad gäller de små sakernas ting.
- Som hur exemplariskt Nordiska motståndsrörelsens medlemmar uppträdde på Visbys gator och hur professionellt Nordfronts arbete fortskred under alla tre dagar.
- Som att vi nådde ut till människor, både sådana som delade flera av våra värderingar, men även sådana som är meningsmotståndare som kanske åtminstone fått sig en tankeställare eller två.
- Som att vi rekryterade flera gotlänningar på plats.
- Som att vi skötte vår organisering på ett bra sätt, men också var synkroniserade och understödde varandra när det inte alltid gick att planera saker och ting till hundra procent.
- Som att vi höll radikala tal mitt bland de folkfientliga, där Simon Lindbergs tal från den andra dagen var något av det bästa jag hört.
Alla dessa saker är bra för vår organisation och för våra medlemmars självförtroende och kommer definitivt att stötas och blötas i kommentarer och radioprogram.
Jag vill dock här ta fasta på de stora frågorna. Om vi kokar ner allting var det som jag ser det tre viktiga saker vi åstadkom under vår närvaro i Visby och Almedalen.
1. Vi såg till att de folkfientliga inte fick stå oemotsagda
Alternativt: Vi förstörde rosévinsfesten.
Som medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen är vi vana vid att systemets alla krafter förenar sig i sitt hat mot vår organisation. Detta har gjort oss härdade och motståndskraftiga. Även andra svenskar som uttrycker sig invandringskritiskt utsätts för hån, uthängningar, förföljelse och annat sorts förtryck av systemets krafter.
För en gångs skull fick politikerna, journalisterna och lobbyisterna själva känna på hur det känns att vara illa omtyckta, bli utbuade och inte minst bli granskade. Uppenbarligen hanterade de detta mycket dåligt. Det var mycket gråt i media från de politiker som aspirerar på att leda landet.
Dessa människor som vill förbjuda, förfölja och kanske till och med döda oppositionen såg extremt illa till mods ut bara när vi filmade dem och hade svårt att hantera att bli utbuade eller bli konfronterade.
I vissa fall tror jag att man ställde in arrangemang på grund av Motståndsrörelsen. Som när Alice Bah Kuhnke till Nordfronts och hela publikens förvåning valde att inte dyka upp i lördags när hon skulle diskutera Motståndsrörelsens vara eller inte vara vid Expressens tält. Eller som när Gustav Fridolin under sitt tal bytte spår (tycktes det som på plats) efter att ha mötts av burop och ”folkförrädare”-körer efter sitt uttalande om ”rasistiska och nazistiska trynen”.
Förutom att de folkfientliga själva kände obehag av att få smaka på egen medicin tror jag det är upplyftande för folket att se att någon ställer sig emot detta pack och dessutom gör det i deras egen högborg.
2. Vi fick reklam värt miljontals kronor
Fick är kanske fel ord, erövrade skulle jag vilja säga är ett mer passande sådant. Vi fick helt enkelt systemets egna medier att göra propagandan åt oss. Detta bara genom att närvara.
Det är uppenbarligen så att vi numera utgör ett sådant hot mot det rådande systemet att systemets medier i ren desperation inte kan låta bli att hetsa mot oss – och det har asgamarna gjort in absurdum både före och under Almedalen.
Överallt har systempropagandisterna, partiledarna och andra folkfientliga element känt sig tvingade att tala om oss. Deras beteende har i många fall varit hysteriskt och rop på förbud från “demokraterna” har varit många, både före och under Almedalsveckan. Att tvinga systemets krafter att kasta masken är alltid en seger och att göra det flera månader i sträck är fantastiskt bra gjort för en “marginaliserad terrorsekt” utan större resurser.
3. Vi förklarades som den enda sanna oppositionen
Förutom att medierna och de förväntade politikerna implicit utsåg oss till den enda sanna oppositionen (ja, vi “kidnappade” till och med Almedalen enligt Lena Mellin) gjorde också Jimmie Åkesson detta. Åkesson tog i intervjuer och i sitt tal systemets parti mot Nordiska motståndsrörelsen genom att bland annat utmåla oss som terrorister som borde förföljas.
Han valde sämsta tänkbara strategi när han kunde ha uttalat sig på så många andra sätt – eller inte uttalat sig alls. Kanske borde han istället ha ifrågasatt de andras iver att pissa på grundlagarna. Agerandet är inte bara korkat utan också ett tecken på att Åkesson är svag under press.
Hans budskap till sina gräsrötter är att Sverigedemokraterna inte längre är i opposition utan numera har köpts av systemet. De många gräsrötterna inom SD som önskar betydligt hårdare tag än ledningen, och delvis redan sympatiserar med krafter som Nordiska motståndsrörelsen och läser på Nordfront, får nu ytterligare besked om att när det väl kommer till kritan är Åkesson och CO falsk opposition.
Vi sätter agendan
Vi hade inte hunnit avsluta våra tre dagar innan diskussioner började föras om att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen från att närvara under Almedalsveckan nästa år. Politikerna ska tydligen diskutera detta inom kort.
I så fall kan förrädarpacket lita på att vi kommer göra allt för att se till att tusen nazistextremistterrorister klampar in på Almedalsområdet nästa år som rena besökare. Istället för en organisation bakom som tar ansvar för sina medlemmars ageranden kan packet förvänta sig massiv uppslutning av festförstörare utan några som helst krav på sig. Vi kommer finnas vid varje folkförrädartält.
Agendasättande politik är också något som vi åstadkom före och under Almedalsveckan. Vi visade att trots små resurser och att vi har alla systemets krafter mot oss så har vi förmåga att sätta agendan för det politiska samtalet. Att massmedia och politiker anpassar sig efter oss och hellre talar om att förbjuda oppositionen än att bedriva egen verksamhet vittnar om just detta. Under Almedalsveckan har vi visat att det är möjligt att sätta agendan som politisk organisation, nu är det dags för svenskar att sätta agendan i sitt eget land.
