1. Organisationens nya hem på nätet

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Uppdrag Berlin – en reseskildring

Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.

Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.

Det var på onsdagskvällen som vi, en grupp personer från näste 2, påbörjade vår resa mot Das Vaterland. Vi hade beslutat oss för att åka några dagar innan för att få tid att besöka delar av Tyskland men framförallt hinna umgås med kamraterna där nere. Första momentet vi skulle klara av var en båtresa som varade lite mer än ett halvt dygn.

Vi lämnar Göteborg

Då vi åkte på kvällen hade jag såklart förväntat mig att det skulle vara en massa festande på båten och överförfriskade människor som skulle sjunga karaoke tills mina öron blöder. Istället kom vårt sällskap att ockupera flera rum där i stort sett de enda som drack – och det var högst måttligt – var vi. De få människor vi såg på “spökbåten” bar coronamasker och vissa av dem såg rädda ut när vi mötte dem i hissen eller på andra sätt råkade komma nära dem. Att Tyskland har en helt annan inställning till corona var högst påtagligt under hela resan.

Undertecknad med Marcus Hansson, som anslöt till demonstrationen med andra kamrater från Skåne. Efter några dagar i Tyskland hade man lärt sig hata dessa masker

Det positiva med för lite hög musik eller umgänge med andra var att vi fick mycket tid med varandra, vilket var bra för mig personligen. Ofta när jag träffar kamrater i mer sociala sammanhang, som exempelvis Nordendagarna, är det, i alla fall för mig, vanligt att jag grupperar mig med personer som jag vanligtvis har regelbunden kontakt med. Exempelvis då ledande personer, radiomänniskor eller Nordfront-folk. Det ska såklart inte vara så, men det finns alltid något minimöte som måste hållas även under middagar och liknande. Vidare är jag en person som inte umgås överdrivet mycket privat med människor, då den tiden går till familjen. Här fick man tid att mer verkligen lära känna nästets aktivister och medlemmar vilket inte bara var mycket trevligt utan också nyttigt – förhoppningsvis även från deras sida. Bara denna del gjorde resan värd.

FÖRSTA DAGEN I TYSKLAND

Vi ankom sedan på torsdagsmorgonen och vi bestämde oss för att bila ner till Lübeck där vi skulle äta lunch. Lübeck var förvånansvärt vitt, av det vi kunde se, i jämförelse med andra stora eller mellanstora städer i Tyskland, som har minst lika stora demografiska problem som Sverige. Tyvärr kunde vi inte hitta någon typisk tysk restaurang utan fick på grund av tidsbrist välja en grekisk sådan, vilket kanske inte var tanken. En positiv sak med Tyskland är annars att det finns färre McDonalds-restauranger än i Sverige. En negativ sak är att det finns mer Dönerkebab-ställen.

Efter Lübeck bilade vi ner till den plats utanför Berlin där vi skulle tillbringa de närmaste dagarna. Här blev vi mycket väl mottagna av kamrater från Der Dritte Weg och fick så äntligen äta traditionell tysk mat som de hade förberett åt oss. Det var bayersk schweinebraten (skinkstek), olika former av korv, stekt kartoffel, nudelsallad, brezels, olika frallor och egengjord juice. Matkulturen skiljer sig rätt mycket från Sverige, vars mat är ganska så nötorinterad. Gris är det tyska kökets grund och något de utvecklat till perfektion. Rekommenderas starkt!

Torsdagskvällen gick annars till att diskutera den kommande demonstrationen och prata om våra respektive organisationer för att lära av varandra. Som jag tidigare påpekat i både Radio Nordfront och Leadership Perspective har Der Dritte Weg lika inställning som vi till kampen, men det finns skillnader i metoder där vi kan lära av varanda.

SIGHT-SEEING

På fredagen ägnade vi oss åt lite sight-seeing. Vi hade tänkt besöka platser som Teutoburgerwald, Externsteine och Der Dritte Wegs ena kontor i Siegen, men då vi tydligen har problem att läsa kartor så insåg vi snart att det hade blivit en alldeles för lång resa. Vi diskuterade om vi skulle åka till någon plats i Berlin, men vi kom fram till att Berlin är som vilken metropol (= stor skitstad) som helst – inte alls som München, där jag varit tidigare under Der Dritte Weg-sammanhang, med alla dess storslagna, arkitektoniska underverk. I den mån det fanns något att se så bombades det sönder och samman under kriget – och ersattes av betong och själlösa byggnader.

Det blev istället ett besök till Peenemünde där vi slog två flugor i en smäll. Peenemünde är kanske mest känt för att det var den hemliga plats där man tillverkade V2-raketen under Wernher von Brauns ledning. Vergeltungswaffe 2, vilket betyder vedergällningsvapen, syftade till att vedergälla de allierades terrorbombningar av tyska civila.

Efter detta, och precis i anslutning till raketforskningsanläggningen, besökte vi den plats där Gustav II Adolf och hans trupper landsteg under Trettioåriga kriget. Vi – vi svenskar och den tysk som var med oss på plats – konstaterade att hela kriget i backspegeln måste betraktas som ett idiotiskt brödrakrig. Samtidigt som såklart kriget utvecklade den moderna krigföringen och visade att ett lejon från Norden kan härska över halva Europa, vilket vi svenskar kan vara stolta över.

”Förfäras ej du lilla hop”
Nytta med nöje – medlemmar från Motståndsrörelsen hjälper till ett förbereda mackor inför morgondagen

DEMONSTRATION I BERLIN

På lördag var det äntligen dags för demonstration i Berlin. Vi gick upp tidigt och ankom också tidigt till samlingsplatsen. Vi var en rätt liten samling på plats, men det skulle komma flera – däribland många andra svenskar och nordbor som åkte från andra platser än vi. Det var Der Dritte Wegs första demonstration i Berlin och därför något av ett “experiment” enligt en av företrädarna vi talade med.

Arrangörena förväntade sig att Antifa skulle kraftsamla från hela Tyskland, vilket också visade sig korrekt. En del större Antifa-grupper passerade förbi platsen där vi stod på där polisen hade satt upp kravallstängsel. Då vår grupp var på plats tidigt så var vi bara några tiotals personer medan de själva var flera hundra.

Här inträffade något liknande som under vår 1 maj-demonstration i Falun, där AFA:iter hade skakat om ett stängsel så att den råkade välta – för att sedan ta upp stängslet igen och fortsätta skaka. I Berlin gjorde polisbristen i början att det fanns en stor lucka för mängder av anarkister att helt enkelt hoppa över det låga stängslet och göra processen kort med sina meningsmotståndare, om de bara hade haft modet till det. Istället såg de till att skaka stängslet vilket bara påkallade polisens uppmärksamhet och omöjliggjorde en attack. Man fick intrycket av att det var samma sorts Antifa i Tyskland som i Sverige, även om de förstnämnda har ett “bättre” rykte.

Jag har nu varit på ett flertal Der Dritte Weg-demonstrationer och kan konstatera att dessa skiljer sig lite åt från hur vi gör i Sverige på så sätt att de håller tal innan, under och efter själva demonstrationen. De kan alltså stanna till under marschen för att hålla tal för att sedan marschera vidare och hålla ett nytt tal. Jag tycker själv att detta är ett spännande nytänk där man får känslan av att det är lite “action” hela tiden. När jag själv höll tal så befann vi oss även bland stora lägenhetsbyggnader, med hundratals åhörare vid fönstren, vilket gjorde att jag förmodligen nådde ut till väldigt mycket mer “vanligt folk” än om talet hade hållits på ett avspärrat torg.

I mitt tal ville jag ta upp tyskarnas storslagna historia och förmedla att styrkan fortfarande finns i deras blod, redo att väckas till nytt liv. Jag talade om Der Dritte Weg som en ny kraft som personligen gett mig hopp om den tyska rörelsen och jag talade om enighet bland kamprörelser i Europa.

Efter detta gick marschen vidare. Antifa försökte sig på några sten- glaskastningar men motades vid ett flertal gånger bort av Der Dritte Wegs funktionärer. Marschen gick vidare och avslutades på samma plats vi börjat – med nya tal.

Min åsikt är att Der Dritte Weg klarade av sitt “experiment” med bravur. Disciplin fanns i leden, de kommunicerade ut nya direktiv hela tiden och de hittade nya lösningar när polismakten ville samarbeta med Antifa i deras blockader. Framförallt uppskattade jag deras tal – hög klass rakt igenom!

Vi kom tillbaka sent på lördagskvällen men hade tid med lite mer samkväm och ideologiska samtal innan vi skulle sova för att gå upp tidigt morgonen därpå. På söndagsmorgonen lämnade vi våra kamrater för denna gång för att ta oss vidare till Kiel för den sista resan hemåt. Med mig hade jag gåvor från våra tyska kamrater, och bra minnen.

Jag vill passa på att tacka mina svenska och tyska kamrater som bidrog till en mycket trevlig resa för egen del. Förhoppningsvis ses vi alla igen under liknande omständigheter.

Titel:Uppdrag Berlin – en reseskildring Författad av:Fredrik Vejdeland Publicerad:2020-10-13 Uppdaterad:2020-10-13

Läs också: