Skip to content
Den 3 oktober befann sig jag med flera organisationskamrater i Tyskland för att delta på Der Dritte Wegs demonstration i Berlin. Här följer en reseskildring.
Det var på onsdagskvällen som vi, en grupp personer från näste 2, påbörjade vår resa mot Das Vaterland. Vi hade beslutat oss för att åka några dagar innan för att få tid att besöka delar av Tyskland men framförallt hinna umgås med kamraterna där nere. Första momentet vi skulle klara av var en båtresa som varade lite mer än ett halvt dygn.
Vi lämnar Göteborg
Då vi åkte på kvällen hade jag såklart förväntat mig att det skulle vara en massa festande på båten och överförfriskade människor som skulle sjunga karaoke tills mina öron blöder. Istället kom vårt sällskap att ockupera flera rum där i stort sett de enda som drack – och det var högst måttligt – var vi. De få människor vi såg på “spökbåten” bar coronamasker och vissa av dem såg rädda ut när vi mötte dem i hissen eller på andra sätt råkade komma nära dem. Att Tyskland ha
På lördagen den 3/10 höll den tyska organisationen Der Dritte Weg en demonstration i huvudstaden Berlin.
Eftersom att Der III. Weg och Motståndsrörelsen har ett nära samarbete åkte en delegation från Nordiska motståndsrörelsens svenska och danska gren dit för att närvara och stödja sina tyska kamrater. I söndagens avsnitt av Radio Nordfront gästade Marcus Hansson och Fredrik Vejdeland för att berätta om sina upplevelser från marschen, där även delar av talet som Vejdeland höll spelades upp.
De flesta motståndsmännen hade sovit över hos tyska kamrater och hade därför följe med dessa på tåget in till Berlin. Väl på samlingsplatsen reste Der III. Weg ett tält där det såldes både mat, dryck, kläder och propaganda. På grund av tyska myndigheters corona-restriktioner var samtliga tvungna att bära någon form av munskydd. Der III. Weg hade därför designat egna buff-halsdukar som de sålde och som bars av en majoritet av deltagarna.
Der III. Wegs ståtliga tält
Exempel på
Familjeevenemanget Nordendagarnas andra dag, lördag den sjunde juni, bjöd förutom tävlingen Årets Nordman bland annat på ett antal intressanta föredrag, några glamorösa prisutdelningar och utmärkelser, två måltider beskrivna som ”ej av denna världen” och flera timmars förstklassig underhållning.
Första delen av rapporten som bland annat handlade om Årets Nordbarn och Fredrik Vejdelands tal kan läsas här.
Tal av Russleman och Oredsson
Webbtidningen Frihetskamps flitige skribent Russleman blev tyvärr förhindrad att närvara vid Nordendagarna i år. Dock framförde en landsman på lördagen det tal som skribenten sammanställde med siktet inställt på att själv närvara.
I ljuset av Europeisk nutidshistoria och sitt eget uppstigande på 2010- talet ur ett veritabelt vänsterliberalt träsk granskar Russleman i detta tal en bedräglig, vilseledande och alltid förklädd ideologi, vars permanenta funktion är att representera de fega och giriga – de politiska legosoldaterna vars lojalite
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också av nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt av medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna andra artikel kommer intervjun med den sistnämnda.
Kan du börja med att presentera dig själv för våra läsare som inte vet vem du är?!
Jag heter Isabel Peralta och är en 22-årig nationalsocialistisk aktivist. Jag är född i Madrid, men min familj är från Navarra, i norra Spanien. Jag har varit nationell aktivist sedan jag var 13 år gammal.
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också från nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt från medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna första artikel kommer intervjun med de bägge förstnämnda.
Fredrik Vejdeland, ledare för Nordiska motståndsrörelsen
Jag kommer be de andra talarna att berätta om sig själva och sina respektive organisationer, något som känns ganska överflödigt när det kommer till dig, men du kanske istället kan berätta varför Nordiska motståndsrörel
Översatt från Nordfront.dk.
I samtliga västländer är de ursprungliga vita folken på väg att bli minoriteter i sina egna hemländer. Om nuvarande trender tillåts fortskrida som de gjort de senaste decennierna, så är denna dystra framtid tyvärr oundviklig. I Storbritannien kommer detta att ske redan runt år 2060, i USA troligen runt 2045 – och för den amerikanska ungdomens del har det redan inträffat.
Om inget bryter den pågående utvecklingen, kommer även vi här i hela Norden att drabbas av samma öde några decennier senare. I Norge står till exempel invandringen idag för hela den registrerade befolkningsökningen, och i Sverige beräknas svenskarna bli en minoritet i sitt eget land runt år 2065. Medier spelar här två helt motsägelsefulla roller, då man
dels förnekar att ovan beskrivna utveckling ens existerar – i syfte att avvärja urbefolkningens naturliga reaktion på den.
dels öppet hyllar samma förment obefintliga utveckling.
Till lögnaktiga mediers tjänst presente
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
En rapport från själva besöket har publicerats på Nordfront.se.
Hej Vera! Många som är nationella idag fick aldrig träffa herr Oredsson. Vill du lite kort beskriva hur din make var som person?
Man skulle kunna kalla honom en sammansatt personlighet av lite ovanlig karaktär. Humorn och trofastheten till nationalsocialismen i folkgemenskapens tankar genomsyrade hans liv. Han bedrev hård kamp, men hade samtidigt en oändlig kärlek till öppna landskap och vackra städer. Blommor och djur hanterade han på ett närmast magiskt vis. Djur drogs till honom och allt vad han planterade lyckades.
Ett häpnande exempel var något som hände i Berlin. En sommardag bjöds vi in av min far till en restaurang som hade sina glasdörrar öppen mot gatan. Vi satt längst inne i lokalen. In kom plötsligt en halvstor vit terrierliknande hund, med bestämda fyra ben gick den trevliga hunden förbi alla andra gäster och fram till Göran och lade tassen på hans knä. Gästerna i restaurangen förundrades då matte ka
Ursprungligen publicerad 2020-01-31.
Meine Ehre heißt Treue blev under kampåren
i Tyskland SS:s officiella motto och något som berättigade
organisationens själva existens. En sann SS-man tog sin trohet och sin
ed på allra högsta allvar och skulle hellre dö än att bryta lojalitetens
band. Lojalitet var för dessa människor liktydigt med ära, det var en
helig förpliktelse för varje SS-man att vara trogen sina kamrater och
sin ledare.
Genom denna främsta av egenskaper som ledstjärna kunde SS utvecklas
till att bli en sann elitorganisation inom den nationalsocialistiska
rörelsen. Under kriget blev Waffen-SS en mycket dödlig fiende på grund
av dess soldater som uppvisade stort mod och offervilja på slagfältet.
En sann SS-man var beredd att offra allt för den nationalsocialistiska
saken, för sina kamrater och sin ledare Adolf Hitler.
Att stupa i strid ansågs som det mest hedersfulla som fanns och därför
var det inte ovanligt att SS-soldater gjorde våghalsiga och ”idiotiska”
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Ludvika, Dalarna
I Ludvika har vi under en lång tid sett kommunen förfalla mer och mer. Korruption, våldtäkter, rån, våld och stenkastning är numera vardag även i våran bygd. Allt detta vill vi i Nordiska motståndsrörelsen ta krafttag mot!
Följ oss på sociala medier:
Twitter / nmrludvikaTikTok / nmrludvikaTelegram / nmrludvika
Kontaktinformation om du vill hjälpa till:
Post:
Kandidater Ludvika (eller annan särskild mottagare)Box 5277222 Grängesberg
Telefon:
Emma Karlsson, 0707164685
För att beställa valsedlar använd kontaktinformationen ovan eller följ instruktionerna på denna sida.
Våra medborgare, barn som unga, ska kunna känna trygghet både i skolan, på arbetsplatserna, i sina hem och på fritiden. Förutom att ta tjuren vid hornen och göra Ludvika till en svensk kommun igen, vill vi lösa problemen också bland annat genom att återöppna byskolorna, samverka med ungdomar för att skapa platser där de trivs och öka resurserna åt hemtjänsten.
Kommunen ha
Simon Lindberg har flertalet gånger gästat såväl Näste 1 som Näste 8. De två grannästena slår ibland ihop sina månadsmöten, som senast för knappt ett år sedan. Söndag den åttonde maj 2022, en vacker vårdag, kombinerades de två koncepten: Ledaren kom alltså till ”Näste artons” gemensamma möte.
Aktivister, medlemmar och sympatisörer hade slutit upp i stor skara på den västmanländska landsbygden för att socialisera, inspirera(s) och planera fjärran från urban dekadens. Detta kunde lokalbefolkningen på flertalet kilometers avstånd från mötesplatsen sluta sig till av den hissade Tyrrunefanan, som sågs vaja stolt för vinden.
Tyrrunefanan syntes milsvida.
Föredrag
Simon Lindbergs föredrag med titeln ”30-talet närmar sig” och undertiteln ”Inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer” hölls för första gången tio år tillbaka, men har sedan dess utvecklats för att hållas tidsaktuellt. Talet rör sig kring en jämförelse mellan utvecklingen i Tyskland från NSDAP:s grundande 1919 t
Lördagen den 23 april höll Näste 2 månadsmöte. I samband med mötet hölls ett extraordinärt och kampmoraliskt förhöjande föredrag.Dagens föreläsare var ingen mindre än Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg. Hans föredrag, ”30-talet närmar sig – inspiration till dagens kamp från dåtidens martyrer”, ämnade ur en historisk återblick på den nationella kampen före Tredje rikets resning befästa framtidstron om vår kamp av idag.
Inledningsvis betonades att kampens väg aldrig varit enkel. Oavsett det gäller den våra tyska rasfränder axlade för hundra år sedan eller den vi bedriver idag. Vidare förklarades vikten av att inte försöka försköna och förenkla kampens framåtskridande. Just för att inte ge upphov till defaitistiska föreställningar som föranleder att individer lämnar kampen. Då dessa annars eventuellt upplever att dess utveckling understiger deras förväntan.
Följaktligen förklarades varför man bör se kampens utvecklingspotential ur realistiska perspektiv,
Försvarshögskolan, som ser som sin uppgift att utbilda sina elever till vakthundar för globalistiska intressen i Sverige, ondgör sig i en nyligen presenterad rapport över att även ”extremister” – samarbetar ”transnationellt”.
I en artikel på sin hemsida tillkännager man att man nu på uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism (CVE) presenterat en 115-sidig ”kunskapsöversikt” med titeln Gränslös Extremism. En studie om transnationella kopplingar till svenska radikala miljöer.
Enligt studien har Sveriges tre farligaste ”extremistmiljöer” samtliga ”kopplingar till utlandet”.
Dessa kopplingar hotar enligt studien att stärka ”den radikalislamistiska-, den radikalnationalistiska- och den autonoma miljön” genom att tillföra ”taktiska kunskaper, ideologisk inspiration och finansiering”.
— Rapporten belyser ett tidigare outforskat område i ett svenskt sammanhang och tar ett helhetsgrepp på de svenska extremistmiljöernas transnationella kopplingar, säger Magnus Ranstorp, en
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
