1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Nordendagarna 2021: Kampmoral och kamratskap i brytningstid

Ett personligt reportage från en besökare av Nordendagarna också innehållandes en intressant och detaljerad redogörelse kring talens innehåll.

Nordendagarna 2021 ägde rum efter en period då prövningar blandats med framgångar – såväl för organisationens del som för den nationella rörelsen överlag. I denna artikel presenterar jag några valda inslag och personliga reflektioner över Nordendagarna 2021. Den som önskar en mer helomfattande och objektiv redogörelse för årets Nordendagar hänvisas till rapporten därifrån.

Deltagarantalet var i år högt, om än inte det högsta under firandets historia. Stämningen och kampandan slog däremot – både enligt mig själv och flertalet tillfrågade deltagare – topprekord!

Ett annat glädjeämne var att trenden ”Barnens Nordendagar”, som inleddes på allvar förra året, höll i sig även i år, då de många närvarande barnen verkligen tog plats, aktiverades på olika sätt och uppenbarligen stortrivdes. Glädjande var även att en hel del nationella som inte är anslutna till organisationen valde att delta.

Årets upplaga kom annars att präglas stort – förutom som väntat av tävlingen Årets Nordman, marknaden och de många barnaktiviteterna – framför allt av två tunga tal, där pulsen på kampen av idag togs. Talen av rörelsens ledare Simon Lindberg samt radiochefen tillika riksledningsmedlemmen Fredrik Vejdeland, berörde båda, fast på olika sätt, det stadium av kampen som vi för närvarande befinner oss i samt utvecklingen framöver.

Redan under sen fredagseftermiddag började långväga gäster droppa in för måltid och gott umgänge innan man man avvek till tält, husvagnar och närboende kamraters bostäder för att ladda upp för lördagen, som är den egentliga Nordendagen med alla aktiviteter. För min del var det fjärde gången som jag deltog på Nordendagarna, och jag har inte någon gång tidigare fått tillfälle att prata med så många om så mycket, och på ett sådant djuplodande sätt – trots att jag även var involverad i arrangörsgruppen.

De flesta deltagarna anlände på lördagsmorgonen lagom till frukost. Glädjen över att åter få träffa efterlängtade kamrater sågs då stråla från ansikte till ansikte. Lokalerna visade sig vara perfekt dimensionerade för antalet deltagare, vilket gav möjlighet till både ”livsrum” och intimitet.

Tävlingen ”Årets nordman”

Efter måltiden begav sig föranmälda kämpar samt hugad publik till ett fält i närheten av samlingslokalen, där tävlingen Årets Nordman skulle utkämpas. Själv nödgades jag på grund av andra åtaganden, utebli från tävlingen i år, men har informerats om att den genomfördes med glöd, ära, blod och svett, samt att den omfattade rugby, stafett med brandmannalyft, nordisk knivduell, brottning, släggkastning och boxning.

För en mer direkt upplevelse av tävlingarna rekommenderas bildreportaget eller filmen från Nordendagarna 2021:

Ny barnverksamhet för i år var en slags mini-nordman – en tävling där man stred i momenten slangbella, pilbåge och ”Putta ner din motståndare från en stock”.

Nordfront 2.0


Nordfronts chefredaktör Martin Saxlind presenterade – och invigde – under lördagen nya efterlängtade Nordfront 2.0. Den nya versionen av Nordfront innebär bland annat att skilsmässan mellan webbtidningen Nordfront och organisationssidan Motståndsrörelsen.se fullföljs på ett mer konsekvent sätt. Till exempel återfinns nu organisationens kamprapporter endast här på organisationssidan. På samma sätt har poddar tillhörande Nordisk radio flyttats bort från Nordfront och återfinns nu endast på nordiskradio.se. Den nya versionen har även en kraftigt förändrad layout som ska göra det lättare för läsaren att få en överblick över innehållet samt att kunna hitta det som eftersöks.

Simon Lindberg: ”Genom kamp till seger!”

Simon Lindbergs tal presenterades denna gång i inspelad form, då han på grund av sin kvinnas nedkomst för första gången någonsin inte kunde närvara personligen vid årets Nordendagar. När talet spelades upp hade deltagarna nåtts av glädjebeskedet att ledarens fjärde barn, en pojke, sett dagens ljus. Grattis Simon!

Lindberg konstaterade inledningsvis att några år har passerat sedan den nationella rörelsen överlag och Nordiska motståndsrörelsen senast befann sig i en tydlig uppsvingsfas.


Kampen går i vågor
I ett mikroperspektiv, förklarade ledaren, går den nationella kampen i vågor mellan upp- och nedgång, samtidigt som dess kurva sett i ett större tidsperspektiv ständigt pekar uppåt. Under nedgångsfaser skapas grogrund för defaitism, som tenderar spira och sprida sitt gift. Detta gift har under det senare tid spridits inte minst i nationella poddar och lett till att en skadlig anda vunnit terräng.

Man kan höra kommentarer som att ”Det är för sent att slita upp mångkulturalismen med rötterna” ty svenskarna är antingen ”för dumma, hjärntvättade eller för lata” eller mötas av uttalanden som ”Varför riskera jobb och personlig säkerhet för en aktivism vars mål inte går att uppnå?”.

Istället för att bedriva aktivism bör vi enligt defaitismens förespråkare ”förbereda oss på ett liv i minoritet” och kanske rentav överge Sverige för ett land som kanske ännu inte drabbats fullt lika hårt av den globalistiska agendan.

Defaitistiska uttalanden ska bemötas
Lindberg fastslog att uttalanden av den här typen aldrig får passera oemotsagda. Defaitismen tjänar alltid fiendens intressen, oavsett var den kommer ifrån. En tillfällig svacka i en nationell kämpes framtidstro och kampmoral kan man visa förståelse för på ett personligt plan, men när det kommer till uttalanden som de ovan beskrivna, ska de bemötas – oavsett vems mun som frambringar dem. Och lika oberoende av vem som förmedlar det defaitistiska budskapet så kan dess verkliga ursprung de facto vara fienden – som vill så split och sänka vår kampmoral.

Alla drabbas förmodligen någon gång av tvivel. Men vi får aldrig, betonade Lindberg, aldrig låta defaitismen definiera våra handlingar och tankar. Att själv aktivt förmedla defaitism eller att undvika att bemöta uttalanden som sprider dess gift, är att delta i spridandet av en skadlig nederlagsanda.

Kommentaren ”Det är för sent, vi kan aldrig segra.” bör därför, förklarade Simon, inte stå mindre oemotsagd än – och varför inte bemötas med samma ord som – uttalandet ”Jag älskar homofiler och Israel.”

Nationalsocialismen – en naturkraft
Den nationella kampen går alltså i vågor bestående av uppsving och nedgångar. Nationalsocialismen å sin sida är en naturkraft precis som tyngdlagen. Om vi ger allt vi har, även under motgångar, ska denna naturkraft fortsätta framtvinga nya uppsving.

Sett i ett större perspektiv har den nationalsocialistiska kampen sedan nederlaget och nystarten 1945 genomgått ett antal uppsving och nedgångar.

Defaitisten ser här endast ett tröstlöst upprepande av en evig cykel – som är dömd att på sikt tyna bort och ersättas av något annat. Hans illojalitet förblindar hans ögon och berövar honom förmågan att se sanningen – att endast genom outtröttlig kamp nås segern.

Den upplyste nationalsocialisten vet dock att inta den rakryggade position som ger det rätta perspektivet på kampen över tid. Han ser att vi för varje uppsving faktiskt kommit en bit närmre segern. I det perspektivet betyder det mindre att mittpunkten på repet i denna dragkamp kanske just för tillfället befinner sig en bit in på fiendesidan.

Lindberg påminde här om tecken på att den rådande nedgångsfasen för vår kamp faktiskt är nära, eller kanske rentav förbi, sitt bottenläge och därmed vändpunkten.

Istället för förlamande defaitism börjar då segervisshet spira i de nationellas sinnen. Detta vid insikten av att vi befinner oss i början av ett uppsving – och att uppsvingen över tid blir allt större och längre – tills segern är nådd!

Fredrik Vejdeland: ”Valåret -22 tillhör oss”

Vejdeland konstaterade inledningsvis i sitt tal att den nationella rörelsen de senaste åren befunnit sig i ett svårt läge. Inga konserter eller folkförrädarfestivaler av typ Almedalen, där vi kan visa upp oss och diskutera med befolkningen, har till exempel ägt rum. Coronarestriktioner har också försvårat för oss att hyra lokaler samt att annonsera ut någon träff i förväg.

För Motståndsrörelsens del var vi dock redan innan Corona inne i en period med intern utveckling. Det har vi, påminde Vejdeland, fortsatt med – samtidigt som vi utvecklat nya former av aktivism. Några stora tillställningar per år behövs för att en nationell organisation ska få tillfälle att visa upp sin styrka.

Bortsett från huruvida Coronapandemin är planerad eller ej samt från vilka som tjänar på den, kvarstår faktum att genom den har makten lyckats tysta oppositionen.

Vejdeland beskrev därefter en mörk utveckling i en värld där fienden har avancerat. Globalister har hetsat svarta mot vita. Vita motreaktioner mot detta har däremot stoppats. Internetcensur av tidigare ej skådad omfattning har lanserats. Samtidigt har föregivet pro-vita makthavare som Trump hunnit med både att blottlägga sin sanna natur och att falla.

Vejdeland betonade dock att denna utveckling inte automatiskt gör situationen helt nattsvart. Väldigt många börjar ifrågasätta makteliten, då det finns så många obesvarade frågor – såsom till exempel:

  • Hur kommer det sig att demokratiska regimer plötsligt börjar bry sig om folkets välbefinnande?
  • Ni pratar om coronarelaterade dödsfall. Hur många har dött av mångkulturen?
  • Varför undantas just Black lives matter från coronarestriktioner?
  • Hur kommer det sig att makthavare som ålägger befolkningen restriktioner själva ”coronahandlar” och ”-reser”?
  • Vilka blir i längden konsekvenserna av social isolering? -Psykisk ohälsa? Snabbare åldrande?

Politiker kan inte besvara frågor som dessa – med resultat att politikerföraktet ökar.

Sluttampen av en fas
Vejdeland anser att vi nu är inne på sluttampen av en Coronaperiod. Det kommer visserligen hela tiden nya varianter av denna ”farsot”, men verkligheten tycks ändå börja tvinga makthavarna att böja sig för realiteterna, argumenterade han i sitt tal.

Människor, företag, branscher, idrottsföreningar, stater och delstater har gradvis börjat öppna upp samhällen och verksamheter eller har fått regeringarna att anpassa sig till deras krav. Det är enligt Vejdeland här som Sverige befinner sig nu.

Där repressionen däremot är hård pågår massiva demonstrationer som lamslår – se Frankrike. Många företag har under Corona lyckats stärka sina ekonomiska muskler: I många fall bedriver de stora verksamheter som människor vill ta del av och det går inte att bortse från att människor är sociala varelser.

Vejdeland påpekade här att han inte är övertygad om att restriktionerna kommer kunna pågå framöver. I ett land som Sverige saknas till exempel en polismakt som kan upprätthålla dem. Om man ändå skulle välja att ta till vapenmakt, uppstår istället en intressant situation, där den mänskliga naturen fäller avgörandet.

White boys summer
Sommaren -21 visar, menar Vejdeland att när vita inte längre hålls isolerade, så dominerar vi resten av världen – även där vi är i kraftigt numerärt underläge. Han påminde här om hur internet-memarna återigen haft rätt i sina profetior: Man förutspådde att sommaren 2021 blir en ”white boys summer”.

Sommaren -21 har, fortsatte Vejdeland, vita visserligen beklagligt nog inte slagit tillbaka svartas angrepp med våld på de platser där dessa skett. Dock har man svarat med andra medel och på andra planer.

Inom idrotten har man visat var skåpet ska stå. Och inte bara sportnördar gläds när vita vinner. Även nationella i allmänhet och nationalsocialister i synnerhet gör det. Inom fotbollen har tävlande lags mångkulturella konstellationer använts som ett argument för mer massinvandring, fler gruppvåldtäkter, mer folkutbyte. Men vad kan vi då lära från sommarens idrottsevenemang?

  • I VM var tre av de fyra bästa lagen i Europa i stort sett helvita, Danmark var helt vitt.
  • I sommar-OS bröt en svart gymnast ihop mentalt efter ett misslyckat första försök.
  • Vita spöade upp svarta i flera löpgrenar trots de sämre biologiska förutsättningarna.
  • I triatlon, simning och diskus dominerade nordbor.

Vejdeland pekade här på forskning som visar att vita är bättre än några andra på att hantera stress.

Fyra viktiga juridiska segrar under 2021
Radiochefen tog nu upp de fyra juridiska segrar som Motståndsrörelsen har bakom sig bara i år.

Vad tar vi med oss till valåret -22?
Vejdeland sammanfattade nu att den svåraste tiden ligger bakom oss och att det nu är dags att rikta sitt fokus på framtiden. 2022 blir ett händelserikt år, fastslog han – framför allt då det är ett valår. Folk börjar då intressera sig för politiska frågor, och därvid inte bara de skenfrågor som 8-klövern föredrar att lyfta. Samtidigt når det folkliga politikerföraktet nya toppnivåer.

Vi behöver, förklarade Vejdeland, ta med oss energin från white boys summer, de juridiska segrarna, samt vetskapen om att nästa år ger oss en ny plattform att agera på – ytterligare en plattform där vi kan visa att vi är en kraft att räkna med.

Talet avslutades med några uppmaningar:

  • Nationella i stort bör ta nästa års valplattform i anspråk – vare sig man ställer upp i valet eller ej.
  • De sista förberedelserna för nästa år ska påbörjas redan nu och slutföras under resten av 2021.
  • Efter jul- och nyårsvila ställer vi åter upp, redo för kampen under året då det smäller!

Reflektioner från de bägge talen

Det kändes som att de båda talen hade extra tyngd vid årets Nordendagar och jag har pratat med många som känner samma sak. Delvis kanske beroende just på att de inte var fler än två. Det finns alltid en risk när programmet är väldigt tajt och talen många att man som lyssnare inte riktigt orkar ta in allt.

Men det känns också som att orden i årets tal träffade osedvanligt rätt. Hur ska man bemöta eventuell skepticism och pessimism runt omkring sig?

Det är lätt att säga: ”Skjut desertören!”. Det är lika lätt att bara rycka på axlarna och låta giftet sprida sig. Det är kanske svårare, men betydligt mer givande att rakryggat bemöta argumenten och själv genom sitt engagemang visa att det finns en väg framåt.

Det kändes stärkande att bli påmind om att på längre sikt är trots allt den här lilla nedgången på några år för den nationella rörelsen tillfällig och obetydlig i det långa loppet. Och förresten, nedgång? De landvinningar vi tidigare gjort finns kvar överlag. Och – slog det mig – väldigt många landvinningar har ju gjorts även under ”nedgången”. Som Vejdeland var inne på. Tänk på alla nya kampformer. Tänk på fyra avgörande juridiska segrar bara i år

Nog är det också som Lindberg sa att inte bara uppsvingen blir större för var gång utan också att nedgångarna blir mindre.

Nordendagarna avslutas för denna gång

Lördagskvällen spenderades sedan med ett uppskattat framträdande av trubaduren Stefan Viljehammar, följt av fritt umgänge och diskussioner, för en del under konsumtion av alkoholhaltiga drycker. Under kvällens gång släppte deltagarna alltmer loss och bland annat brottning, dans och allsång till ackompanjemang av diverse instrument utövades.

Med sina batterier laddade av kampanda och kamratskap bröt sedan vartefter allt fler upp – med siktet inställt på morgondagens kamp.

För min egen del blev årets Nordendagar de mest intensiva och givande hittills. Det som känns viktigast är alla nya band jag knutit till kamrater i rörelsen, och alla band från tidigare som stärkts.

Det var första gången som jag var aktiv i arrangörsgruppen, och jag oroade mig först lite för att jag inte skulle hinna prata så mycket med folk. Men, på något sätt blev det tvärtom. Jag kom att prata mycket med kamrater som jag förmodligen inte skulle ha fått så mycket kontakt med om jag inte servat dem som jag gjorde nu. För mig blev det också två dygn med väldigt lite sömn – och jag har nog inte återhämtat mig helt än. Men var det värt det? Jaaa!

För att sammanfatta årets Nordendagar på ett mer allmänt sätt vill jag plocka två ord från rubriken till den här artikeln: kampmoral och kamratskap. Dessa begrepp präglade själva atmosfären under sammankomsten. Och det är vad jag mest tar med mig.

Och det där med nedgång? Sitter inte det mycket i våra huvuden? Vi har inte heller tid att gräva ned oss, för vi har viktiga uppgifter framför oss. Snart smäller det!

Titel:Nordendagarna 2021: Kampmoral och kamratskap i brytningstid Författad av:Kristoffer Boström Publicerad:2021-08-18 Uppdaterad:2021-08-18

Läs också: