Tidigare denna veckan dömdes en nationalsocialist för våld mot tjänsteman efter att ha försvarat sig och sina kamrater vid en protestaktion mot Pride i Kalmar 2017. Det var när polisen och en utav HBTQP-vurmarna gick till gemensam attack mot motståndsmännen som en poliskvinna blev omkullknuffad. Motståndsrörelsen.se har varit i kontakt med den nu dömde mannen som lämnat följande kommentar:
– Den dagen för över fyra år sedan visade polisen tydligt att ett av deras uppdrag är att tysta organiserad systemkritik. Idag visar tingsrätten att polisens urusla arbete belönas med skadeståndspengar.
Det var måhända överilat att gå fram oborstat mot poliskvinnan på det där sättet, men det föranleddes av att en meningsmotståndare rev i en banderoll för andra gången, men ändå tilläts fortsätta samtidigt som polisen började frihetsberöva kamraterna som för en andra gång avbrutit henne i detta.
Naturligtvis gick yttrandefrihetshataren fri efter att polisen själva anmält denne, för att strax därefter lägga ned ärendet.
Något positivt av det här är att poliskvinnan inte längre kan se ett Pridetåg utan att tänka på Motståndsrörelsen och den ’hemska attack hon utsattes för’, för över fyra år sedan.
Denna händelse är ett typexempel på den antagligen vanligaste taktiken som folkförrädarnas marktrupper använder sig av när de vill få bort nationalister och andra oppositionella från offentlig plats. Så fort en grupp människor på offentlig plats uttrycker åsikter som staten inte tycker om anländer polisen till platsen, förment för att säkerställa den allmänna ordningen. Polisen skapar sedan förutsättningar som möjliggör för provokatörer att starta en konflikt med de nationella, oftast genom att helt se mellan fingrarna när provokatörerna beter sig på sådant sätt som de nationella hade blivit gripna för. Så fort våld uppstår mellan de nationella och provokatörerna går polisen till attack mot de nationella för att föra bort eller gripa dem, medan provokatörerna i bästa fall grips bara för att släppas kort därefter, utan misstankar om brott.
Polisen kan sedan gå ut i media och ljuga för allmänheten genom att säga att de befann sig på platsen i egenskap av den allmänna trygghetens beskyddare, att våldsamheter uppstod, och att förövarna nu blivit omhändertagna, när sanningen i själva verket är att de befann sig på platsen i egenskap av politiska agenter med uppdrag att förhindra makthavarnas motståndare att sprida sina åsikter, och att de genom ett listigt och lömskt förfarande lyckats med det uppdraget.
Anledningen till att de gör detta, istället för att direkt attackera och gripa de nationella, är dels för att de förstår att det ser dåligt ut för polisen om de själva initierar våld för att tysta oppositionella åsikter, men också för att de ofta saknar modet till att själva initiera våld när de vet att de inte har någon laglig grund för det. När polisen istället går till attack mot nationella i samband med att de nationella försvarar sig mot attack från en tredje part, uppstår dels en för allmänheten förvirrande situation där polisens skuld till att tysta oliktänkande blir mycket mindre tydlig och dessutom uppstår en våldsam situation som poliserna instinktivt kan reagera på istället för att de själva behöver fatta modet till att gå till attack.
När polisen väl har gripit dissidenterna kan de genom den striktaste tänkbara tolkningen av lagen börja utreda dissidenterna för eventuella brott som begåtts i samband med att de blev överfallna, ofta våld mot tjänsteman, alltså som i det aktuella fallet. Våld mot tjänsteman är ett brott som i praktiken förbjuder människor från att utöva självförsvar om de blir attackerade av poliser, även om polisen inte har några legitima skäl till sitt agerande, precis som i det aktuella fallet. Det hela blir en tyrannisk process där folkförrädarna skickar ut sina lydiga våldsverkare för att slå ned på dissidenter och sedan ytterligare bestraffar dissidenterna för deras åsikter genom rättsliga påföljder för oväsentliga eller rent av påhittade brott.
Denna dom, precis som så många andra tidigare, handlar inte på något vis om att skipa rättvisa eller bestraffa brottslighet. Syftet med domen är enbart att sätta käppar i hjulen för makthavarnas politiska motståndare så att de kan behålla makten för sig själva.
Den dömde nationalsocialisten har några avslutande ord:
”Jag skulle även vilja påminna om den film som visar när Motståndsrörelsen försvarar sig emot meningsmotståndare i Oskarshamn några veckor före händelsen i Kalmar. Den gången fick meningsmotståndarna lomma iväg med outrättat ärende, men hur hade det gått ifall polisen hade varit där?”
